Tidigare i sommar skrev jag om Madeleine Leijonhufvuds kritik av Högsta domstolens skärpande av praxis i våldtäktsmål. Leijonhuvud menade att domstolen ändrat sin praxis sedan det s k Tumbafallet.
I lördags uppmärksammades domarna i Svenska Dagbladet som intervjuat en rad sakkunniga personer angående vad dessa domar kommer få för effekt. I stort sett alla är överens om att det kommer göra det svårare att bevisa att våldtäkt faktiskt ägt rum. Vissa tycker att detta är bra, andra tycker det är dåligt. Men är det verkligen så att man i Sverige dömer män för våldtäkt i parti och minut?
Förra året anmäldes 4 000 våldtäkter. Mörkertalet beräknades vara ca 30 000 våldtäkter som aldrig polisanmälts. I en annan artikel intervjuas t ex en anställd vid en akutmottagningen för våldtagna kvinnor på SÖS som säger att man varje dag året runt får plocka fram ett s k rape kit. 365 undersökningar för misstänkt våldtäkt per år bara på detta sjukhus. Och det är bara i de fall som kvinnorna behöver söka upp akuten.
Hur många män döms då varje år för våldtäkt? Förra året var det 226 personer. Dessa har möjligen tillsammans gjort sig skyldiga till fler än 226 våldtäkter men vi kan nog ändå våga slå fast att antalet dömda män utgjorde mindre än tio procent av alla anmälda våldtäkter under 2008.
Innebär detta att över 90 procent av alla de våldtäkter som anmäls inte ägt rum? Nej, självfallet inte. Det är det nog bara pralinmän som kammaråklagare Rolf Hillergren som inbillar sig. Hillergren som ser instoppande av kuk mot sambos/frus vilja som en ”ordningsföreteelse” som verkligen inte skall rendera fängelse för våldtäkt. Om en kvinna inte skriker, river, klöser, gråter och gör motstånd så är det ingen våldtäkt, enligt denna syn på kvinnors kroppsliga integritet.
Om en kvinna skriker, river, klöser, gråter och gör motstånd så är det möjligt att det blir lättare att hitta stödbevisning i form av rivsår på mannen i fråga, hudavskrap under hennes naglar, någon granne eller bekant som kan ha hört hennes skrik och gråt och är villig att vittna om detta. Det lär förmodligen också öka risken för kvinnan i fråga att bli ännu mer skadad, något alla kvinnor är medvetna om när de utsätts för den maktdemonstration som en våldtäkt är. Om hon lever med en man som tidigare hotat döda henne så måste ju även detta tas i beaktande. (Jag menar att en människa som säger till sin sambo/fru att han tänker döda henne är mer kapabel att faktiskt göra det, då sådana uttalanden tyder på brist på impulskontroll. Jag kan ha fel, men jag tror inte det.)
En kvinna vars man blivit frikänd efter att hon anmält honom för våldtäkt säger i Svenskan att
”Han tog det han ville. Han brydde sig inte om vad jag ville.”
Och där är vi tillbaka till den springande punkten i hela denna debatt. Att det inte är OK att ha sex med någon om man inte försäkrat sig om att denna vill det. Att bara ta vad man vill ha är inte OK. Men så länge till och med kammaråklagare ser det som ”ordningsförseelser”, då är det nog dags för en lagstiftning om samtycke. Så länge mannen i fråga inte kan bevisa att han hade tillåtelse att stoppa in den så blir han dömd. De som upprörs över tanken på omvänd bevisbörda i våldtäktsfall kanske skulle försöka sätta sig in i hur det känns att aldrig bli trodd när man utsatts för brott.
Hillergren sänder signalen att det är fritt fram att knulla sina fruar och sambor när man vill. Ungefär som i Afghanistan fast man här i Sverige ännu inte stiftat någon lag om att männen har rätt att svälta frun om hon gör motstånd. Här kan mannen i stället ta sig en liten pralin när helst han behagar.
I lördags uppmärksammades domarna i Svenska Dagbladet som intervjuat en rad sakkunniga personer angående vad dessa domar kommer få för effekt. I stort sett alla är överens om att det kommer göra det svårare att bevisa att våldtäkt faktiskt ägt rum. Vissa tycker att detta är bra, andra tycker det är dåligt. Men är det verkligen så att man i Sverige dömer män för våldtäkt i parti och minut?
Förra året anmäldes 4 000 våldtäkter. Mörkertalet beräknades vara ca 30 000 våldtäkter som aldrig polisanmälts. I en annan artikel intervjuas t ex en anställd vid en akutmottagningen för våldtagna kvinnor på SÖS som säger att man varje dag året runt får plocka fram ett s k rape kit. 365 undersökningar för misstänkt våldtäkt per år bara på detta sjukhus. Och det är bara i de fall som kvinnorna behöver söka upp akuten.
Hur många män döms då varje år för våldtäkt? Förra året var det 226 personer. Dessa har möjligen tillsammans gjort sig skyldiga till fler än 226 våldtäkter men vi kan nog ändå våga slå fast att antalet dömda män utgjorde mindre än tio procent av alla anmälda våldtäkter under 2008.
Innebär detta att över 90 procent av alla de våldtäkter som anmäls inte ägt rum? Nej, självfallet inte. Det är det nog bara pralinmän som kammaråklagare Rolf Hillergren som inbillar sig. Hillergren som ser instoppande av kuk mot sambos/frus vilja som en ”ordningsföreteelse” som verkligen inte skall rendera fängelse för våldtäkt. Om en kvinna inte skriker, river, klöser, gråter och gör motstånd så är det ingen våldtäkt, enligt denna syn på kvinnors kroppsliga integritet.
Om en kvinna skriker, river, klöser, gråter och gör motstånd så är det möjligt att det blir lättare att hitta stödbevisning i form av rivsår på mannen i fråga, hudavskrap under hennes naglar, någon granne eller bekant som kan ha hört hennes skrik och gråt och är villig att vittna om detta. Det lär förmodligen också öka risken för kvinnan i fråga att bli ännu mer skadad, något alla kvinnor är medvetna om när de utsätts för den maktdemonstration som en våldtäkt är. Om hon lever med en man som tidigare hotat döda henne så måste ju även detta tas i beaktande. (Jag menar att en människa som säger till sin sambo/fru att han tänker döda henne är mer kapabel att faktiskt göra det, då sådana uttalanden tyder på brist på impulskontroll. Jag kan ha fel, men jag tror inte det.)
En kvinna vars man blivit frikänd efter att hon anmält honom för våldtäkt säger i Svenskan att
”Han tog det han ville. Han brydde sig inte om vad jag ville.”
Och där är vi tillbaka till den springande punkten i hela denna debatt. Att det inte är OK att ha sex med någon om man inte försäkrat sig om att denna vill det. Att bara ta vad man vill ha är inte OK. Men så länge till och med kammaråklagare ser det som ”ordningsförseelser”, då är det nog dags för en lagstiftning om samtycke. Så länge mannen i fråga inte kan bevisa att han hade tillåtelse att stoppa in den så blir han dömd. De som upprörs över tanken på omvänd bevisbörda i våldtäktsfall kanske skulle försöka sätta sig in i hur det känns att aldrig bli trodd när man utsatts för brott.
Hillergren sänder signalen att det är fritt fram att knulla sina fruar och sambor när man vill. Ungefär som i Afghanistan fast man här i Sverige ännu inte stiftat någon lag om att männen har rätt att svälta frun om hon gör motstånd. Här kan mannen i stället ta sig en liten pralin när helst han behagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar