De senaste veckorna har vi i värmländska medier kunnat följa thailändare och vietnameser i de svenska blåbärsskogarna. Vi har till och med sett några av bärplockarna längs vägarna kring Torpet. Några av dem har haft turen att hamna i områden med mycket bär. Andra har, liksom thailändarna i Norrbotten, inte hittat några bär alls.
Alla som kommer hit har själva fått betala för resa och uppehälle, motsvarande ca en årslön för en thailändsk risbonde. De lockas av att på två månader kunna tjäna 2-3 årslöner. Att kunna bygga sig ett hus där hemma, betala av på lån, få lite extra pengar.
I vissa fall går det bra, som för mästerplockaren Sakkapan Pannakham som plockat mer än 2 000 liter bär. För att det skall löna sig ordentligt bör man komma upp i ett snitt på 70 liter om dagen. Smaka på det. Jag och lille mannen plockade två liter i sommar och var jättenöjda över vår bedrift.
Men för thailändarna i Luleå ser det mörkt ut. Sontayon Chridpol kom till exempel tillbaka med 6 liter efter 14 timmar i skogen. Vietnameserna i Värmland splittrades och några åkte hem. Hem till skulder och skammen att ha satsat enorma summor pengar på ett dödfött projekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar