Bara att sprätta upp honom igen?

Nu har jag funderat hela dagen över dessa människor som avfärdar Donald Boströms berättelse om den döde pojken med att familjen skulle begärt en andra obduktion, alt själva sprättat upp sin son igen. För det verkar vara vad Cordelia Edvardsson efterlyser. Och hon är inte ensam efter att jag läst en del bloggkommentarer.

Pojken vars begravning Donald Boström bevistade var som jag förstått det muslim. Inom islam finns en negativ inställning till obduktioner av avlidna muslimer. Man kan göra undantag när det gäller sjukdomar där en obduktion skulle kunna hjälpa medicinsk forskning eller vid mordfall då man måste kunna fastställa den exakta dödsorsaken. Annars föredrar man ofta att kroppen lämnas orörd.

Att rutinmässigt obducera muslimer som man skjutit till döds är alltså ett övergrepp redan det och ingen skall få mig att tro att Israel inte känner till denna syn på obduktioner inom Islam. Ändå sprättar dom upp sina offer från midjan till hakan innan de lämnar dem åter till familjen. Utan obduktionsprotokoll får man anta. Och jag förutsätter att man från israeliskt håll vet dödsorsaken liksom man inte anser att personen i fråga blivit mördad.

Till detta kommer att en avliden muslim helst skall begravas så snart som möjligt. Helst inom ett dygn. I det aktuella fallet sägs det ha dröjt upp till fem dagar innan de anhöriga fick kroppen åter.

Cordelia Edvardsson verkar tycka att de anhöriga där, mitt i natten, inför begravningen av sin skjutne son skulle ha kallat på hjälp för att få en obduktion utförd. Att så inte skedde är tydligen tillräckligt för att avfärda alla frågor om vad som egentligen skett som antisemitiska. (Logiken är för mig obefintlig här.)

Här efterfrågar man en andra obduktion som om det handlar om en skjutning som inträffat på Östermalm i Stockholm. Inte under intifadan på Västbanken 1992. När problemet egentligen uppstår redan i det övergrepp själva obduktionerna (erkända av israeliska regeringsföreträdare som rutinmässiga) innebär för de drabbade familjerna.