lördag 12 juni 2010

Ner med monarkin!

Ovanstående karta visar världens monarkier. Sverige i sällskap med inte så demokratiska stater som Brunei, Förenade Arabemiraten och Saudiarabien. Samt Storbritannien/Australien/Kanada, Norge och Danmark. Efter att ha sett Maj Wechselmanns En liten antirojalistisk film på Zita igår inser jag att de europeiska-australiska-kanadensiska monarkierna har mer än brudöverlämning gemensamt. De är alla släkt med varandra och den nazistiske greven Karl Edward av Sachsen-Coburg-Gotha. Karl Edward var sonson till drottning Victoria I av Storbritannien, och därmed bror till Storbritanniens nuvarande drottning Elisabeth II:s farfar George V. Karl Edward var också morfar till svenske kungen, Carl XVI Gustaf. Kungens mor Sibylla och Elisabeth II's pappa George VI var kusiner.

(Anekdotiskt: Nuvarande kronprins Haakon i Norge tillhör samma generation som den brittiske kronprinsen Charles. Haakons farfars mor Maud var syster till Charles morfars far George V. Haakons farmor Märtha var syster till Gustaf VI Adolf och farfar Olav V var son till den danske prins Carl, sedermera Haakon VII av Norge, dotterson till svenske Karl XV. Danske prins Carl var son till Kristian X av Danmark som i sin tur blev far till Frederik IX av Danmark, gift med Ingrid av Sverige, kungens faster. Danmarks nuvarande drottning Margarete II är därmed svenske kungens kusin. Hänger ni med i inaveln?)

Som Maj Wechselmann visat i sin film och Henrik Arnstad i sin nya bok (som kommer diskuteras på ABF i Stockholm på måndag) var Karl Edward en av Adolf Hitlers närmaste män och djupt involverad i avrättandet av 'sinnesslöa och handikappade' under andra världskriget. Han dömdes till 1,5 års fängelse i Nürnbergrättegångarna. Dock inte för det grövsta av de brott han åtalats för, brott mot mänskligheten. Kungen själv har kommenterat det hela med att det var väl ungefär vad alla tvingades till under kriget. Om det beror på att kungen inte vet vilken figur hans morfar var eller om statschefen ljuger låter jag vara osagt. Henrik Arnstad var, med rätta, upprörd över kungens överslätande attityd. (Här kan man kolla in en BBC-film om "Hitler's favourite royal", den brittiske prinsen som blev en av Hitlers närmaste allierade under andra världskriget.)

Om morfar Karl Edward var en särdeles vidrig person så var han inte den enda kungligheten som skakade hand med Hitler. Kungens far, arvprins Gustaf Adolf, minglade också med den tyske ledaren. Gustaf Adolf var sonson till Gustaf V. Han som strax efter Kristallnatten förärade Herman Göring, chef för tyska flygvapnet, en medalj och som hotade abdikera om inte svenska regeringen gick med på att skicka tyska trupper genom det "neutrala" Sverige. Gustaf Adolf var också sonson till Margareta av Connaught, sondotter till Victoria I och kusin till nazistgreven Karl Edward.

Kungens morfar var alltså även morbror till kungens farfar.

Vilken tur då att kungen gifte sig med en person, Silvia Sommerlath, som inte var släkt med det brittiska kungahuset. Utan bara dotter till en man, Walter Sommerlath, som gjorde stora pengar på att tillverka gasmasker till nazisterna under andra världskriget, och som var medlem i nazistpartiet.

På det sättet känns det skönt att vår blivande statschef gifter sig med sonen till en före detta socialchef från Ockelbo. Med tanke på att hennes morfar, farfar, farmors far och farfars farfar alla endera varit nazister eller nazistvänner.

Däremot vet jag inte om jag tycker det är vettigt att detta bröllop och renovering av bostad skall kosta lika mycket som årsbudgeten för den myndighet jag jobbar på. Hundra anställda med uppdrag att förbättra samhället och främja människors lika värde och rättigheter. Eller ett kungabröllop och ett renoverat slott. Jag vet vad jag tycker är viktigast. Ner med monarkin!

3 kommentarer:

meta sa...

Kungahusets kostnader är helt orimliga, tycker jag. Tyvärr tror jag att alternativet, president, är minst lika dyrt. Det kan dessutom komplicera den demokratiska processen - presidenten vill väl ha något att säga till om, till skillnad från kungahuset.

Men det är det -ENDA- bra jag kan komma på. Vilket är för lite.

Bloggerskan sa...

Nu tror jag ju inte att vi nödvändigtvis behöver en president. Talmannen borde kunna utföra en del av uppgifterna. Och vill vi ha någon som är 'opolitisk' kan väl riksdagen utse en president som i t ex Tyskland och Italien. Och denne lär väl knappast kunna kräva apanage till sitt yngsta barns Barbadossemester? Det är väl bara att begränsa budgeten till president med man/fru.

Unknown sa...

För sverige i tiden!

http://www.flickr.com/photos/50979630@N05/sets/72157624120061949/