Lättnad

Är vad jag känner när jag inser att jag aldrig mer behöver oroa mig för att ha skrivit ett blogginlägg efter ett par glas vin. Gyllenhammar/Zandén fyllda med Retsina har liksom satt standarden. Vad jag däremot funderar över är om dom verkligen läst Guillous böcker om Carl Hamilton. Inte är väl han någon stor älskare? Mest frånvarande, väl?

I förra veckan tillbringade jag en kväll på krogen med två väninnor. Den ena nygift, den andra singel. Den nygifta har varit tillsammans med sin partner ett antal år, längre än jag och lille mannen. Singeln har varit det länge. Till vår egen förvåning fann vi "stadgade" att det där med sex inte längre är lika primärt. Snarare är det rätt skönt att inte behöva knulla jämt. Som man gärna får för sig att man behöver när man är singel. Då de där enstaka knullen utgör den enda värme och ömhet man får, och ibland ett rätt taskigt substitut för just detta. Det trodde vi väl aldrig att vi skulle sitta och tycka. Då när vi var singlar själva.

Men vad är då anledningen till att jag älskar lille mannen och faktiskt inte en enda gång har fått lust till någon annan, man eller kvinna, sedan vi sågs första gången den där gången på lillejulafton? Ja, inte är det att han slår mig på käften, eller jag honom, och inte är det några försoningsknull heller. Försonas när vi bråkat gör vi ofta genom att prata. Nä, det är snarare vetskapen om att vi båda hittat någon som passar oss som hand i handske, som det aldrig blir tråkigt med. Som delar på de uppgifter som uppstår, och gör det utan att man behöver be om det. Som diskar om den andre lagat maten.

Idag fick jag ta del av en undersökning som Unionen gjort om vad medlemmarna tycker utgör ett bra liv. Utan att avslöja för mycket så kan jag säga att centralt för att man skall uppleva att man har ett bra, komplett liv är att man upplever att man lever jämställt. Det påverkar så mycket mer än bara familjen; ens inre frid och ens arbetsliv. Olika undersökningar visar att de som upplever att de får kämpa för att vara jämställda skiljer sig i större utsträckning medan de som t ex delar lika på föräldraledigheten håller ihop längre. Att leva jämställt är en bra försäkring mot skilsmässa.

Men, nu är det ju inte långa lyckliga liv tillsammans som Zandén och Gyllenhammar drömmer om där nere över vinglasen i Grekland. Till detta verkar de vara alltför disillusionerade.

Och det jag känner, för egen del, är lättnad.