00-talet: Saknade människor

Under 00-talet förlorade vi många kära. Bland dem Morbror Evald. Evald Georg Sigvard Karlsson, trädgårdshandlare från Kopparebygd, dog i april 2008, strax efter sin 94-årsdag. Evald var egentligen min pappas morbror men för oss var han Morbror Evald.

Evald var inte ens fem år fyllda när hans pappa Anders dog i Spanskan i januari 1919. Evald och syskonen Dally 8, Kalle 7, Inga 6, Dagmar 3 och Elmer just fyllda 1 fick tillsammans med sin höggravida mamma Ellen, nyss fyllda 30, flytta från bondgården, där farfar Calle varit storbonde, till ett torp med två rum och kök på andra sidan vägen. Två månader senare föddes lillasyster Sonja.

På bilden ovan syns mamma Ellen med Dagmar, Sonja, Elmer och Evald, längst till höger. Storasyster Dally (min farmor) hade vid det laget flyttat hemifrån för att tjäna piga hos släktingar i en helt annan del av landet.

Evald utbildade sig på Alnarps lantbruksskola och blev trädgårdshandlare. Han tog över familjetorpet och anlade drivbänkar och landen där han odlade blommor och ädelgran. Året runt stod han på torget i Älmhult och sålde blommor eller kransar. Det var en syn. Mitt på torget Evald med sin vita Volvo Kombi, flankerad av två stora lastbilar från större handlare. Bilden nedan är ett collage. Mannen i brun jacka är min far som även i vuxen ålder gärna hjälpte sin morbror med blomsterförsäljningen.

Min far och mina farbröder trivdes nere hos Evald i Småland. Deras mor hade träffat en man från Värmland på ett vägarbete där hon jobbade som kokerska och flyttat upp till Björneborg där han fått jobb på järnverket. Så ofta de kunde tog dom cyklarna på tåget ner till modern och Evald. De sista milen cyklade dom med ungarna på stången och styret. Kallvinden i huset, där de unga kusinerna brukade sova när de kom på besök döptes om till Hotell Myggan.

Senare var det vi tremänningar som fick äran att hälsa på hos Morbror Evald. Jag minns honom som en vetgirig, frågvis farbror med väldigt mycket bus på gång. Kvällstid kunde han smyga runt huset där nere i Smålandsskogarna och härma en råbock, och skrämma slag på mig.

Ända till slutet ställde han sina kluriga frågor. Min syster tog med sin sambo till ålderdomshemmet i Göteryd där Evald bodde när kroppen inte längre orkade. Evald satt där vid fönstret med utsikt över kyrkogården och sa att där skulle han snart ligga. Kroppen var sliten men intellektet intakt. Han hann till och med med att förhöra svågern om hans arbete och inkomstförhållanden.

- Jaha, sa Evald uppfordrande på sin släpiga småländska, vad tjääänarrr du på det då?

Några månader senare var han död och Hotell Myggan för evigt stängt.

Grimsta nyårsafton II

Förra året tog vi en nyårspromenad på Grimstafältet. Det var kallt och frostigt, men ingen snö. Idag gjorde vi om utflykten men tog oss inte ner till Mälaren då kylan jagade hem oss, trots att vi var väl klädda. Lite bilder av det vackra Västerort hann vi med dock.

oo-talet: Drevjournalistikens årtionde

Dreven var många under 00-talet med tydlig dramaturgi. Voiceovers, inklippta bilder och tendentiösa reportage som skapade mediedrev, folkstormar och som etablerade bilder av människor och organisationer som ibland stod ganska långt från verkligheten. Årtiondets mest vinklade reportage var Dokument Inifråns och journalisten Evin Rubars radionämndsfällda ’dokumentär’ Könskriget våren 2005. På bloggen har jag skrivit en hel del om detta ämne och hur 'avslöjandena' kom till.

Jag kommer inte upprepa det redan skrivna, detta inlägg blir ändå dubbelt så långt som tänkt. Istället tänker jag inom detta ämne lyfta ett samband jag tyckt mig se i Evin Rubars journalistik under 00-talet. Till skillnad mot kollegorna i Uppdrag Granskning som ofta skildrat rättsröta inom stat, kommun och landsting, tjänstemän och politiskt tillsatta, granskade Rubar civilsamhället, med ideellt arbetande människor som på sin fritid engagerar sig i föreningslivet. Minst tre av Rubars dokumentärer var skildringar av ideella organisationer och stiftelser drivna av medlemmar för särskilda syften. Kvinnojourer, muslimska friskolor och muslimska intresseföreningar.

Man kan fråga sig om skildrandet av feministers och muslimers organisering syftade till att påvisa ett samband mellan människor som tillhör dessa grupper. Att det faktum att vissa feminister säger sig ha svårt för män eller att muslimska män säger sig vilja bestämma över sina fruar inte är enskilda företeelser utan i själva verket grundat i en ideologi/religion. Evin Rubar verkade dra sådana paralleller mellan ideologi och ideellt arbete. Eller så var hennes budskap så tendentiöst paketerat att tittarna själva lämnades att dra sådana slutsatser. Som att ROKS inte styrs av medlemsjourernas intresse att stoppa och lindra våld mot kvinnor utan i själva verket av ett ideologiskt grundat hat mot män.* Som att muslimska organisationer styrs av ideologiskt färgad politisk islamism med syftet att ta makten i samhället.

Om man ser bortom de mycket verkliga och konkreta problem som Rubars TV-dokumentärer skapat även för jämställdhetssträvande feminister och sekulära muslimer i Sverige, så är det intressant att hon om och om igen väljer att granska just civilsamhället. (Medvetet eller ej skall jag låta vara osagt.) Hos borgerligheten brukar civilsamhället ses som något bra, något gott i ett samhälle där man gärna lyfter fram enskilda ideellt engagerade framför statens inblandning. Så länge det inte rör sig om socialistiska, feministiska eller icke-kristna föreningar. Här verkar de få hjälp av SVT:s Dokument inifrån. De organsiationer som granskats är de som förknippats med en 'felaktig' ideologisk uppfattning. Eller är det statsstödet som kritisteras? Är det månne så att de ideella föreningarna skall finnas som en del av civilsamhället bara om de klarar sig på bidrag från välvilliga medborgare, d v s om det finns tillräckligt många och tillräckligt rika som sympatiserar med dem. Så länge pengarna kommer från det svenska näringslivet, inte från en rik oljeshejk.

Därför kan man kanske under 2010-talet förvänta sig fortsatt icke-granskning av Stadsmissionen, Fredrika Bremerförbundet och Svenskt Näringsliv. Och fortsatt bashande av feminsitiska och muslimska organisationer. Kommer vi kanske under 2010-talet få se en dokumentär om det 'rasistiska facket' (som vill värna svenska lönenivåer och arbetsmiljöavtal) som bygger sin verksamhet på ideologisk indoktrinering (facklig grundkurs) av förtroendevalda. Där man med wallraffande metoder filmar förtroendevalda på kurs på Runö, Rönneberga och Djurö för att bevisa hur fackets apostlar (ombudsmän) sprider sin aggressiva ideologi om att kriga (strejka) mot arbetsgivarna? Där ombudsmännen filmas i mörka källare medan före detta medlemmar som lämnat facket filmas ute i solljuset. Där en ombudsman som inte säger exakt det man vill höra tystas med en voiceover från reportern där hon säger det hon vill att vi skall tro att ombudsmannen säger.

Hoppas jag har fel.

Samtidigt som jag skrivit på detta blogginlägg bloggar Niklas Hellgren också om civilsamhället. Läs gärna hans inlägg och kommentarerna därefter.

* SVT 'påvisade' till exempel detta i Könskriget genom att klippa så att en affisch bakom två unga kvinnor som intervjuades såg ut att förespråka "KRIG!" när det på affischen i stället stod "KVINNOR MOT KRIG!"

00-talet: Bonushumor

Eddie Izzards senaste show, Stripped, har nu nått Youtube. Här ett lysande inslag:

Pensionär dömd för att ha örfilat upp tolvåring

Så dömde då Jönköpings tingsrätt den äldre man som ansett det berättigat att slå en tolvåring för att den senare kallat honom för "gubbjävel", för misshandel. Gubben själv ansåg att rätten borde ha tagit hänsyn till att han slog barnet för att barnet varit oförskämt. Rätten svarar med att i domen konstatera:

"Att ett barn visar bristande respekt inför en vuxen kan aldrig av den vuxne åberopas som någon typ av förmildrande omständighet när det gäller att använda
våld mot barnet."

När rättegången ägde rum bussade en pensionärsförening i Småland sina medlemmar till tingsrätten i Jönköping. Det serverades korv utanför tingsrätten och gubbjävlar och kärringjävlar från hela Småland applåderade den åtalade för hans misshandelsbrott. Vad annat kan man göra än misshandla barn, om dom inte lyder?

Det är skönt att tingsrätten har lite mer vett än Smålands pensionistpöbel.

00-talet: Humorister vi skrattade åt

Under de tio senaste åren har många nya humorserier sett dagens ljus i Sverige. Killinggänget har fått maka på sig och ge mark åt andra. Till exempel fantastiska Mia Skäringer och Klara Zimmergren som roade oss med Roll On i P3 på lördagarna. Där fick vi bland annat lära känna Tabita från Skrantahöjden i Karlskoga och Linnea-Margaretas farmor Viveka Anderbratt, svärmodern från helvetet. Senare fick vi dessutom träffa dessa figurer i TV.

Andra som förgyllde tillvaron var musikkännaren Itzak Schenström och TV-reportern Morgan Pålsson (Johan Wester och Anders Jansson i Hipp Hipp). Vi minns till exempel när den gode Itzak lyckades spåra Mozarts grav till en österrikisk motorväg. Eller när Morgan Pålsson hade en olycka i ”södra Thailand” efter att ha käkat kyckling, rare.

Men den störste av dem alla kommer från Storbritannien och har ensam lyckats ta över efter Monty Python, med en humor som sällan bajsar på någon annan, sällan förklenar och förlöjligar. Jag talar om Eddie Izzard som fortsatt sin strålande karriär på 00-talet. Iklädd kvinnokläder har han tagit publiken med storm och storleken på arenorna bara ökar. Senast fyllde han såväl Hovet som Scandinavium med kikskrattande svenskar. Och till Gud har Izzard ett lika komplicerat förhållande som Monty Pythons Brian. Liksom till historien. Hur kunde egentligen Romerska riket bli så stort när dom använde ett språk där det måste tagit evigheter att ge order innan grammatiken blev den rätta.

In i 10-talet kommer vi följas av Izzard. Här på semester i Frankrike:

00-talet: Katastrofer vi minns

Det var först när jag passerade Småland med flyg något år senare, som jag förstod omfattningen av stormen Gudruns kraft. Detta trots att en av mina nära vänner mist en stor del av sin vuxna skog, skogen hans far ägnat en livstid åt att vårda för kommande generationer. Jag hade så klart läst om förödelsen i tidningarna, läst och hört om människor som tappat livsgnistan efter att ha fått se sin barndoms skog jämnad med marken. Men det var först nu jag såg det på riktigt, från luften, där vi flög rakt över vännens

ägor.

På Byholma flygfält i Småland samlades timret i över tio meter höga och flera kilometer långa rader. (Bilden ovan.) Där skulle senare turister samlas för att få en uppfattning om vad som hänt den där vinterveckan då alla hade sitt fokus i Thailand och inte riktigt kunde ta in vad som hände i Småland. Om man inte befann sig mitt uppe i det, förstås. Vi andra översköljdes med bilder på saknade barn och vuxna.

Jag är själv skogsägare men orkanen nådde aldrig riktigt upp till Vänern och antalet välta träd i vår skog var lätträknade. Det blev aldrig riktigt verkligt förrän den där dagen i SAS-planet på väg mot Växjö och i taxin på väg från flygplatsen där skogen var illa åtgången. Men den där natten, då stormen nådde orkanstyrka uppmanades folk att stanna inne. Natten mot den 9 januari 2005 var 341 000 hushåll utan ström. Man bedömer att tre årsavverkningar av skog fälldes i Götaland under stormen.

Men i allt elände kan man hitta små strimmor av sol. Medan skogen växer upp igen har nya miljöer skapats. Förra våren besökte vi farmors barndomshem i Kopparebygd mitt i Göingebygden. (Pappas) Morbror Evald hade dött, 94 år gammal, och lämnat huset till oss släktingar att slåss om. När vi stod där ute på tunet pekade någon av pappas kusiner på bergåsen i väster bakom vilken solen höll på att gå ner. Den som tidigare varit klädd med tjocka granar som stängt ute solljuset.

- Det där gjorde Gudrun, nu har vi sol här nere.

00-talet: Restaurangbesök att minnas

Under årtiondet har jag upplevt tre restaurangbesök som sticker ut bland hundratals andra.

Al Gallo, Tuscanía, julen 2001
Lokanda, Dubrovniks hamn, april 2008
Indian Rasoi, East Finchley, London, november 2008

Då jag redan bloggat om de två senare går det utmärkt att bilda sig en uppfattning om dem genom att klicka sig vidare via länkarna här ovan.

00-talet handlade mycket om Italien för mig. När jag tänker efter hann jag med två besök 2001, bilsemester somrarna 2002 och 2003, förlovning i Rom våren 2006 och ännu en bilsemester sommaren 2007.

På alla dessa resor har det blivit ett del fantastiska måltider. Men Al Gallo på Via del Gallo 22 i Tuscanía slår dem alla. Där intog vi middag en mellandag 2001, Peter, Therese, Emma, Leo, Thomas och jag. Jag har fortfarande kvar notan, som slutade på 711 000 Lire, vilket väl torde varit ungefär 3 500 kr, och ett foto på oss alla kring bordet med den rutiga duken. Och jag minns smaken av den lokala olivoljan som om det var igår. Det var också en av de sista middagarna vi betalde med Lire eftersom vi några dagar senare var med när italienarna gick över till Euron. (Nyårsafton i Rom går inte heller av för hackor där vi hamnade på efterfest med en rysk cirkus och en f d korgosse, åtminstone inbillade vi oss att han var det, från Vatikanen som blev förälskad i en av männen i sällskapet.)

Självklart bidrog sällskapet till upplevelsen på Al Gallo och jag kommer aldrig glömma den bilfärd nerför en trappa som vi på vägen hem fick uppleva med Therese vid ratten. Att jag inte i det ögonblicket vätte i byxorna av skratt är och förblir ett mysterium.

Några månader senare kom jag tillbaka till Italien och fann att priserna ökat med åtminstone 25 procent. Allt som tidigare kostat kring 75 cent eller 7,5 Euro hade nu rundats av uppåt. En pizza kostade plötsligt 10 Euro och en kopp kaffe fick man betala 1 Euro för. Men varken det eller den vansinnige premiärministern hindrar oss från att resa till Italien igen. Och igen. Al Gallo sparar jag dock i minnet, det kan inte bli bättre än det var där och då.

00-talet

00-talet. Ett konstigt ord. Ett konstigt årtionde, fyllt av motsägelser. Ett årtionde som präglats av stor lycka och många fantastiska stunder men samtidigt av djupaste sorg och stora katastrofer.

00-talet hade knappt hunnit börja, jag hade knappt hunnit återvända från mitt mastersår i Skottland, innan vår fine far blev sjuk och dog från oss med bara ett par veckors varsel. Ibland kan jag tänka att han, fackföreningsmannen, på det sättet slapp se annat elände ske runt om oss. Såsom Högeralliansens maktövertag och snabba nedmontering av fungerande arbetsmarknadsinstitutioner som Arbetslivsinstitutet, a-kassan och Arbetsmiljöverket. (Som allt skedde i ’Arbetslinjens’ namn, ironiskt nog.) Samtidigt grämer det mig att han aldrig fick vara med om den stora lyckan som kom in i mitt liv ett par år senare, julen 2004. Då när jag mötte kärleken utanför Hälls konditori i Örebro. Jag tror nämligen att Pappa och lille mannen skulle trivts alldeles ypperligt tillsammans. När hundratusentals människor drabbades av tsunamin drabbades jag av kärleken. Som sagt, oo-talet var motsägelsernas decennium.

Inför nyåret och det nya 10-talet kommer jag att försöka göra nedslag i 00-talet. Jag har intentionen att inte bli alltför långrandig och skall försöka begränsa nedslagen till högst 2 000 tecken. Det hela kommer ske i välbekant stil genom att jag presenterar olika händelser, skeenden eller företeelser. Varje inlägg kommer dessutom att avslutas med någon slags spaning inför 2010-talet.

Då detta är en blogg ger det dessutom utrymme för flexibilitet. Om någon av läsarna av denna blogg känner att jag missat något ämne, eller själva vill lyfta något så skicka en kommentar via kommentarsforumet eller på mejl så blir krönikan över oo-talet kanske dessutom lite mer dynamisk.

Annandag

Först besökte vi farbrodern på landet. Där hann snösvängen allafall komma innan vi for igen. (Det här är 90-väg i vanliga fall.)

Sen familjebesök i Örebro. Som expanderat sin bebyggelse.

Talltita

En ensam men högljudd talltita höll ställningen mot blåmesar, talgoxar och domherrar.

Insnöat sommarparadis

Sex steg, sen insåg vi vår begränsning och gav upp. Stövlarna står ju inne i huset...

Mums!

Flô på datorn för nu blile rêkti mat!

Varning till köpglada litauer

Om du är från Litauen och jobbar i Norge. Tänkt dig för innan du i din Litauen-reggade bil kör mot hemlandet för julfirande. Åtminstone om du avsett att handla med dig presenter och mat hem till släkten, och reser tillsammans med dina kompisar och landsmän i flera bilar. Eller ta en annan väg än E18 genom Karlstad. Men man kan i allafall glädjas åt att kommentatorerna på Värmlands Folkblads sajt är något bättre navlade än de man är van vid från huvudstadspressen.

Ja, man minns plöysligt sin barndoms resor till Norge där det inhandlades socker, margarin och mjöl och en stinkande gammelost till farfar. Sex vuxna, ett barn, två bilar laddade med gods. Men vi blev aldrig stoppade. Undrar varför.

Tuves och Luvas jul - vykort från långt borta

När landladyn var ett litet uttråkat ensambarn utan så många vänner och med alldeles för lite att göra uppfann hennes påhittiga, snälla mor låtsaskompisen Mittemellan. Med jämna mellanrum damp det ner ett brev i brevlådan från Mittemellan. Breven var skrivna på maskin på det finaste brevpapper den lilla flickan kunde tänka sig, med ett hästhuvud i ett fönster på det gröna kuvertet. Flickan förstod inte att det var hennes mor som skrev breven på jobbet som telefonist, utan ägnade stor kraft åt att försöka fundera ut vem Mittemellan kunde vara. Mittemellan hade ju dessutom så många liknande intressen som flickan själv. (Modern var ju just mittemellan fadern och flickan vid denna tid.) Denna Mittemellan skickade sina brev med brevduvan Flaxton, en pålitlig fågel som levererade och hämtade posten med osviklig precision när flickan inte märkte det.

Senare försvann såväl Mittemellan som Flaxton och flickan fick en lillasyster och växte så småningom upp och skaffade riktiga brevvänner.

Idag, över trettio år senare, upptäckte Landladyn och hennes lille man att Flaxton varit hos dem under natten. Trots att ingen post delas ut på juldagen låg ett vykort på hallmattan och på balkongräcket fanns omissigenkännelig duvspillning. På vykortet kunde man läsa:

Kära Landladyn och Lille Mannen,

Det var tråkigt att våra vägar skulle skiljas på detta sätt. Trots att vi uppenbarligen har olika syn på tomtars rättigheter så har vi haft roligt i ert sällskap och är glada att ni tog med oss på era resor runt om i Sverige.

Vi har nu rest till Tomtien Beach i Thomtland där vi tänker stanna ett tag och vila upp oss. Senare reser vi förmodligen vidare mot nya mål. Kanske till Gnombodja eller Julos, kanske inte. Vi har dock upptäckt att det finns mycket att göra för alla buddhor i dessa länder. De verkar ha olidligt tråkigt där dom sitter med benen i kors hela dagarna och låter folk hänga över dem allmosor. Vi planerar att starta en fackförening!

Vi önskar er en god fortsättning och hoppas att ert nyårslöfte inför 2010 blir att bli bättre människor som inte glufsar i er skumtomtar och grisar.

Bästa hälsningar från värmen!

Tuve och Luva

Och där lämnar vi Tuve och Luva för den här gången. Kanske möter vi dem igen någon dag, där förtryckta varelser behöver en hjälpande hand.

Tuves och Luvas jul - those darned elusive foamy gnomes!

På julaftons morgon stod det stora slaget för korthetens folk och fä. PATALAP led ett förödmjukande nederlag och regeringen har tvingats ta itu med Ambjörn Svinhufvuds inte alls så korta Korthetens Manifest.

Våra vänner Tuve och Luva deltog under natten i strider runt huvudstaden och lyckades frita ytterligare vänner bland tomtar och grisar av olika former. Det har nu uppstått en stor brist på skumtomtar, jultomtar och julgrisar och detta har tvingat upp priserna inom såväl handeln med skinka och Juleskum som i tjänstesektorn. Tomtarnas fackförening, TOF, lyckades med framgång förhandla upp löner och villkor för sina medlemmar. De kommande tre årens lönerevision ligger på sammanlagt femton procent och under morgonen kunde man se arbetsgivarnas förhandlingsdelegation smita iväg längs Birger Jarlsgatan i Stockholm, på väg mot ett julfirande som i år innebär tofuskinka och en mycket dyrare jultomte. Deras VD Johan A Rogant har hittills vägrat uttala sig inför pressen. Tomtefackets ordförande Cordelia Fahltomt höll dock på morgonen en presskonferens där hon berättade om fackets framgångsrika förhandlingar för den församlade pressen från radio, TV och bloggar.

Nu på eftermiddagen rapporterades att våra skumtomtevänner setts borda Arlanda Express på väg norrut. Det verkade som att de två valt att dra sig undan efter den senaste tidens stridigheter. Gnomeline skickade därför ut sina främsta reportrar för att förhoppningsvis få en intervju med Tuve och Luva innan de hann lämna landet. Dessvärre hann de inte fram i tid utan fick se en Boeing 747 från Gnome Airline lyfta ute på plattan.

I ett av fönstren tyckte sig fotografen skymta en rosa luva och en vinkande hand.

Tuves och Luvas jul - den stora fritagningen

Från hela landet kommer idag rapporter om strider mellan den paramilitära anti-terroriststyrkan PATALAP och GGTF (the Garden Gnome Special Task Force).

De småväxtas egen kanal, Gnomeline, har skaffat en ny studio från vilken man sänder kontinuerliga inslag om hur aktionsgrupper slår till mot varuhus, fabriker och grisfarmare i fritagningsaktioner av tomtar och grisar. Gammelmedia har hängt på. När läsarna av Svenska Dagbladet slog sig ner vid frukostbordet med sina skinkmackor med Västervikssenap kunde dom därför läsa om griskultingar som kastreras utan bedövning, enbart för att skinkan skall smaka så gott som möjligt.

Det har också rapporterats att GGTF gått samman med andra grupper av små- och vildväxta i the Joint Gnome, Dwarf, Pigs and Wild Boar Forces (JGDPWBF).

Till bloggen har vi fått in exklusiva uppgifter om Tuves och Luvas förhavanden. Skumtomtarna har under natten deltagit i ett antal aktioner i västra Stockholm där tusentals skumtomtar, prydnadstomtar och ett stort antal marsipangrisar släppts ut i frihet. När personalen på Pallas Konditori i Vällingby kom till jobbet på onsdagsmorgonen var diskarna där alla marsipangrisar stått helt tömda. I snön utanför kunde man se spår av små, små fötter som ledde ner mot tunnelbanan. Tidigt i morse tog en fotograf på väg hem från en glöggbjudning vid Brommaplan denna bild på ett tunnelbanetåg på väg från Vällingby till T-Centralen.

På bilden syns Tuve och Luva tillsammans med andra skumtomtar, ett par porslinstomtar och några marsipangrisar. Notera att tomten bakom Tuve och Luva även har fritagit en griskulting och räddat den från säker kastration och död.

Från TOF, tomtarnas fackförening, rapporteras att man varslat om strejk inför julafton. Tusentals jultomtar kan komma att gå ut i strejk imorgon i protest mot undermålig arbetsmiljö och i sympati med andra tomtars villkor inför julen. TOF:s ordförande Cordelia Fahltomt sa i en intervju till Dagens Eko nu på morgonen:

"Vi måste markera mot de slavliknande arbets- och levnadsförhållanden som tomtar, grisar och andra små- och vildväxta får utstå vid den här tiden på året. Det jäser i medlemsleden och vi har våra medlemmars stöd för konflikt."

Från en källare på Blasieholmen höll tomtarnas arbetsgivare presskonferens tillsammans med grisuppfödarbranschens representanter nu på förmiddagen. Där lät man meddela att man inte oroade sig för hotet om strejk på julafton. Arbetsgivareföreningens VD Johan A Rogant sa till Ekot att

"Tomtefacket pratar som vanligt i nattmössan. Alla tänkande människor förstår behovet av tomtar och grisar inför jul. Om fröken Fahltomt tar ut sina medlemmar i strejk kommer allmänhetens stöd att vara lika med noll. Det kommer vara rena självmordet för facket, dom företräder bara ett särintresse här."

På frågan om arbetsgivarna tänkte tillmötesgå några av fackets krav på bättre arbetsmiljö, rimligare arbetstider och humanare villkor för tomtar och grisar svarade Rogant

"Facket försöker utmåla jobbet som tomte eller gris som ett andra klassens arbete. I själva verket ser dom ner på sina egna medlemmar och det arbete dessa utför. Vi anser att det är ett hedersuppdrag att jobba som tomte eller julskinka till jul."

Någon ljusning i konflikten verkar inte synas. Om inte parterna kommer överens kan vi därför i morgon stå utan såväl julskinka, skumtomtar som jultomte. Intensiva nattmanglingar är att vänta under natten mot julafton.

Sixten

Det här är Sixten. Han vet att han inte får vara på köksbordet. Men om man är väldigt söt och väldigt lekfull så har personalen svårt att köra bort en. ;)

På slottet är tomten bara far till vissa av barnen

Man kan undra om det är familjerna Westling och Bergström som tycker att det är skönast att slippa umgås med sina blivande inlaws eller om det är familjen på slottet som inte tycker sig ha plats för de andra. Men är det inte lite skumt att man inte firat jul tillsammans med sin kille en enda gång på nio år? Brukar man inte när man är såpass stadgade fira tillsammans och möjligen dela upp julen mellan respektive föräldrar? Men inte familjen Bernadotte.

Vad skulle hända om Madeleine och Victoria sa att nä, i år firar vi i Djursholm och Ockelbo och kommer och hälsar på er på annandagen?