lördagen den 31:e maj 2008

Lördagkväll i Vällingby

Grilloset ligger tungt över nejden, jag är nygråten efter att äntligen ha sett Försoning. Den där James Mc Avoy är ju rätt bra, det var han redan i Last King of Scotland. Kiera Knightley dock, lider lite av Angelina Jolie-syndromet med sina darrande läppar. Ibland är skådisar helt enkelt för snygga. Sen kan jag inte rå för att jag irriterar mig lite på att Brenda Blethyn alltid får spela samma roll som den där hispiga morsan hon gjorde så bra i Mike Leighs Hemligheter och lögner. Men grät gjorde jag.

Och i en annan del av Sverige ser det förmodligen ut såhär:



Notera det nyklippta gräset och nyplanterade pelargoner. Förhoppningsvis har gräset inte hunnit växa sååå mycket tills det är dags att klippa igen i veckan. Men trädgårdsarbetet är bra för en, även nu när stegtävlingen tar slut på måndag. Själv har jag lyckats promenera 15 mil på en månad, medan mina fanatiska kollegor i Karlstad förmodligen gått det flerdubbla. Men man skall ta det lugnt, annars kan det gå illa.

Imorgon skall jag köra slutspurten i tävlingen genom sommarshopping på K:fem.

- Vet hut, Johan Pehrson (fp)

sa LO-basen Wanja Lundby-Wedin i sitt tal till LO:s kongress. Johan Persson har jämfört LO med högerextrema grupper i USA för att dom skickat brev till riksdagsledamöter med kännedomskopia till deras grannar. Brevet handlar om att Högerregeringen har för avsikt att försämra sjukförsäkringen så att sjuka riskerar att bli arbetslösa.

Jag kan bara tolka Johan Pehrson och hans högerallianskollegors uppördhet som att de inte vill stå för det dom tänker genomföra. Och konstatera att vi inte behöver gå till USA utan bara till Storbritannien för att hitta system där parlamentsledamöterna är väl förankrade i sin hembygd, där väljarna har möjlighet att träffa sin parlamentsledamot för att ställa frågor. Hur ofta träffar Johan Pehrson sina lokalväljare i Örebro på öga-mot-öga-nivå?

Läste någonstans om kd-riksdagskvinnan som var upprörd över att hennes granne oroligt kommit och frågat henne om vederbörande nu skulle bli av med jobbet. Grannen har ju all anledning att vara orolig över en regering som inte bara vill försämra för sjuka utan också vägrar stå för det.

En annan örebroare (nåja, egentligen är hon värmlänning!) kräver i alla fall svar!

fredagen den 30:e maj 2008

Kränker utrikesministern mänskliga rättigheter?

Förutom att han kränker sina anställda och låter folk som förespråkar folkmord komma till tals på sin blogg så kränker även Carl Bildt kvinnors mänskliga rättigheter genom att helt strunta i FN:s resolution 1325 om att kvinnor självklart skall delta på alla nivåer i konflikthantering, fredsförhandlingar och i fredsbyggande arbeten i postkonfliktområden. F d JämO, numera socialdemokratisk jämställdhetstalesmannen Claes Borgström konstaterar på DN Debatt att:

"När Bildt tvärtom utesluter kvinnor, både fysiskt och i retoriken, är det inget annat än könsdiskriminering. Diskriminering är per definition en kränkning av mänskliga rättigheter.

Vi har alltså en utrikesminister som kränker mänskliga rättigheter, en jämställdhetsminister som inte har några invändningar och en statsminister som inte bryr sig."

Läget är stabilt inom Högeralliansen alltså.

Utan vården dör industrin

Katrine Kielos går från klarhet till klarhet.

"Vård och industri är å ena sidan två helt olika saker, å andra sidan fullständigt beroende av varandra. Om människor inte får vård dör de och kan inte arbeta i fabriken och om fabriken inte tjänar pengar kan vi inte finansiera vård efter behov så att folk inte dör, utan kan arbeta i fabriken."

Är det verkligen så? Tjänstesektorn då? Nej, jag säger inte att vi inte skall ha en industri, bara att vi också bör se att tillväxt skapas i andra branscher. Men, Kielos har såklart rätt, vi är alla beroende av varandra. Landstingens undervärdering av sjuksköterskorna är skamlig. Socialdemokraternas ovilja att tydligt ta ställning för dem hänger förmodligen ihop med LO:s dito, som jag skrivit om tidigare här på bloggen. När man bara ser till sitt eget branschområde missar man helheten.

Sen kan jag undra var sunda förnuftet tagit vägen hos de inte längre strejkande sjuksköterskorna som säger att de nu skall gå ur Vårdförbundet. (Nåja, det finns en och annan som sett sambanden.) Det är väl inte facket som sätter deras lön? Enda protesten som har någon effekt på lönerna är förmodligen att göra som sina finska kollegor, säga upp sig en masse. Men för detta krävs solidaritet och mod. Vågar man riskera sin egen familjeekonomi för gruppen? Och vad skall man göra när man sitter med en lång högskoleutbildning inom ett specialistområde? Det är ju inte bara att skola om sig i ett kick. ¨

Fast det är klart, i Norge verkar dom ju uppskatta svenska sjuksyrror för deras stora kompetens. Till skillnad mot vad svenska landsting gör. I slutändan lär det bli sjuka fabriksarbetare och alla vi andra som blir lidande. Då vet vi vilka vi skall rikta ett anklagande finger mot, och inte är det syrrorna eller deras fack.

torsdagen den 29:e maj 2008

Vad göra med kirskålen?


Här kommer ett förslag. Bara min rabatt på Torpet skulle kunna föda ett helt kompani!

Ojämställda löner inte så farligt!

I måndags var jag på Unionens seminarium om ojämställda löner och fördelen av att göra lönekartläggning. Högerregeringen tänker försämra lagen genom att arbetsgivare bara behöver utföra kartläggning vart tredje år och då bara arbetsgivare med 25 eller fler anställda. Detta innebär att det blir fritt fram att fortsätta med godtyckligt satta löner i företag med färre än 25 anställda, samt att en lönediskriminerad person (ofta kvinna) kan få vänta över sex år på att lönen rättas till. Säg att man tjänar 2 000 kronor mindre än sin manlige kollega i samma yrke. 2 000 gånger 12 månader gånger 6 år. Det är mycket pengar det, närmare bestämt 144 000 kr. Beslut tas i Riksdagen den 4 juni om ny diskrimineringslag, som f ö lämnar mycket mer att önska.

Johanna Rovira på Kollega var på samma seminarium och förundrades över Teknikarbetsgivarnas syn på saken. Det tål ju att påminnas om att det är just Svenskt Näringsliv som Högerregeringen gått till mötes i sitt lagförslag, där dom går tvärtemot den parlamentariska utredning som utrett frågan.

onsdagen den 28:e maj 2008

Vem diskriminerar vem?

Debattören Maria Hagberg fortsätter sitt korståg (!) mot religioner i allmänhet och Islam i synnerhet. Nu är det DO Katri Linna som får klä skott för Hagbergs ilska. Hagberg är förbannad över att DO driver ett fall där en ung man av Arbetsförmedlingen blivit avstängd från ersättning p g a att han vid en anställningsintervju inte tagit en kvinnlig arbetsgivarrepresentant i hand utan i stället bugat för henne. Vad Maria Hagberg inte nämner i sin artikel är att det är DO:s förbannade skyldighet att driva ärenden där människor blir särbehandlade p g a sin etniska bakgrund eller religiösa övertygelse. Det är sålunda inte DO hon skall bli arg på, utan FN, EU och Sveriges Riksdag som beslutat om de lagar och konventioner som ligger till grund för diskrimineringsförbudet i fråga. Men det skulle ju inte blivit en lika effektfull artikel.

Tyvärr så följer en svans av rasistiska och sexistiska debattörer i Maria Hagbergs spår, vilka inte nog kan hålla med henne om att det är för jävligt att vi har religionsfrihet i Sverige.

Maria Hagberg är också förbannad på att DO inte stämt mannen i fråga för kränkning av kvinnan han inte ville ta i hand. Jag har mycket svårt att tro att Hagberg inte känner till att DO inte driver könsdiskrimineringsärenden utan att det är JämO. Är det seriöst att kräva av ombudsmannen mot etnisk diskriminering att denna myndighet skall driva JämO:s ärenden? Till saken hör att privatpersoner inte omfattas av diskrimineringsförbudet, och även detta borde Hagberg vara medveten om. Det är alltså myndigheten Arbetsförmedlingen som kan stämmas, inte privatpersonen X som söker ett jobb.

Artikeln är alltså fylld av sakfel och grundlösa påståenden och eldar på islamofobi och sexism. Att då anklaga andra för rasism och sexism kan framstå som något magstrakt.

tisdagen den 27:e maj 2008

Rams och Björklund

Tänkte först skriva rams och trams men insåg att det senare kunde slå tillbaka på debatten om behöriga lärare och det vill jag inte. Den är nämligen viktig. Men Björklund han kommer för det mesta med trams, i morse genom att inte veta om han skulle skratta eller gråta åt Rosanna Dinamarca (v) i P1, dom gör ofta så Alliansens herrar, förlöjligar kvinnliga motdebattörer, har jag märkt, förra veckan var det socialministern som gjorde sig lustig i samma kanal gentemot Veronica Palm (s) om vårdnadsbidraget.

I Värmlands Folkblad diskuteras frågan om behöriga lärare idag och chefredaktör Franke frågar sig var pengarna till att höja alla obehöriga lärare till behöriga skall tas. Bjussar Anders Borg på detta? *tveksam* Det är det jag menar med att förslaget är populistiskt. Björklund säger sådant som han vet att en majoritet håller med om ("lärare skall vara lärarutbildade") men har inte för avsikt att göra något åt problemet med att många lärare inte är just lärarutbildade. För visst är detta ett problem, det håller även jag med om. Även om jag inte tror på att lösa det genom försämrade anställningsvillkor för vissa.

Sen till ramsen, det är nämligen sådan vi har på vår tomt. Har sökt och sökt och genom det eminenta forumet Trädgårdsforum funnit:

Giftiga är dom tydligen dessa ståtliga växter som påminner om muterade liljekonvaljer. Polygonatum Multiflorum. Dom får nog stå kvar.

Tryter argumenten? Ljug!



Bill O'Reilly är amerikansk journalist. Kanske kan han utgöra en varning för att vara försiktig med att tro på vad man hör på TV...

måndagen den 26:e maj 2008

Hur kul som helst

Läser i Aftonbladet om experimentet att leta reda på gamla bilder på sig själv och ta nya i samma ställning. Nu vet jag vad jag skall pyssla med nästa helg när jag är ensam hemma!

Fotnot: Bilden t v är tagen 1971 på Kiwa Foto i Karlstad, bilden till höger är tagen vid köksbordet idag, 37 år senare.

Skillnad på behörig och obehörig

Skillnaden mellan en behörig lärare och en obehörig lärare kan vara hårfin. För behörighet krävs dokumentation på följande:

- Avslutad lärarexamen dokumenterad med examensbevis och ämnesförteckning.
- Tillräckliga kunskaper i svenska språket.

Hur man bedömer det senare vet jag inte, förhoppningsvis med ett test som alla, oavsett bakgrund, får genomgå. (Tvivlar...)

Sen det där med examensbevis. Jag har t ex inget examensbevis från P-linjen. Ändå har jag läst 137,5 av de 140 poängen som krävs. 2,5 poäng statistik saknas. I stället har jag en fil kand-examen i Rättsvetenskap då mitt huvudämne var arbetsrätt. En lärare som t ex saknar några poäng pedagogik kan ju ändå vara mycket kunnig i sitt huvudämne samt en god pedagog. Det senare är inte alltid beroende av hur många poäng man läst i ämnet, skall gudarna veta.

Ändå svarar Svenska Dagbladets läsare såhär på frågan om obehöriga lärare inte skall ges fast jobb (en idé från Högerregeringen, antar jag):



Man skall alltså inte ge samma arbetsrättsliga skydd till människor som inte fått det där lilla examensbeviset. Det senare bevisar ju egentligen ingenting annat än att man lyckats ta sig igenom alla kurserna, och inte saknar ett par poäng.

Jag tycker detta förslag är populistiskt, vilket svaret på SvD:s fråga pekar mot. Men Major Björklund har kanske så många examinerade lärare i sin reserv att det inte är ett problem att nobba de icke examinerade?

söndagen den 25:e maj 2008

Hångel

Det är alldeles för länge sedan jag senast träffade min väninnas barn. Ja, jag hinner knappt träffa henne heller så som livet rusar fram som man upplevde TGV-tågen på 1980-talet. Senast jag träffade hennes barn var när vi bjöd på middag i förra lägenheten och hennes äldste son (då 8,5 år) rotade igenom alla våra video- och DVD-filmer för att se om där fanns nåt sevärt. Han fann dessvärre en gammal bortglömd VHS-film i erotikgenren som vi glömt plocka undan inför barnens besök. Med mycket explicita bilder på fodralet. Den unge herrn utbrister:

- Usch vad äckligt! Nu kommer jag drömma mardrömmar!

Igår berättade en av hans mors och mina vänner hur hon råkat komma på besök hem till dem samma dag som killen i fråga skulle ha sitt 11-årskalas (ja, jag SA ju att det är sjukt länge sedan vi såg dem, och då bor vi ändå i samma stad...). Han var ordentligt uppe i varv inför sitt party, som skulle ske i hyrd lokal, och berättade upphetsad för väninnan om vad han skulle ha på sig, hur han skulle stå och ta emot alla när dom kom.

- Och klockan åtta blir det hångelstund!

Hans mor undrade om det var så vettigt att schemalägga denna stund, om inte folk skulle få välja själva när dom vill hånglas.

- Nä, för man vill ju vara säker på att det blir av!

Söndag i Vällingby VII


Ännu en söndag i Vällingby. Den lille mannen är satt på tåget mot Jönköping och själv skall jag försöka rensa i lite bilder innan jag åker i morgon igen. Lunch med Helena och seminarium om jämställda löner skall jag hinna med också.


I morgon flyttar jag ut till Torpet och kommer med undantag för resan till Mongoliet och några veckor i juli att bo där hela sommaren. Skall bli så otroligt skönt! Det funkar t o m att sova själv där ute numera. Det är väl så länge kvällarna är ljusa, vill säga. Sedan blir det mörkt som i säcken när man skall ut och kissa innan läggdags. Då ser man inte handen framför sig.


På bilden ovan är det ljust dock. Den föreställer vår balkong och gård här i Vällingby. (Och nej, eventuella inbrottstjuvar som scannar nätet inför sommaren göre sig icke besvär, om de inte särskilt är intresserade av gamla loppisglas och massor av böcker, men då vore det nog snarare en välgärning.) Vi stomrtrivs här på gården. Jag bodde på en liknande gård fram tills vi flyttade till villa då jag var åtta år. Möjligen är det något sentimentalt minne från barndomen som spökar men jag tror inte det. Inte med tanke på att jag alltid fick stryk av dom andra ungarna på gården. Bara för att jag alltid grinande sprang in till mamma var det förmodligensom att trycka på en knapp. Bang! Buhuuu! Typ.


Nej, det hela handlar nog om att jag de senaste 32 åren bott på platser där det knappt varit något folkliv alls. Där grannarna varit som klonade och där man, bortsett från villaområdet vi flyttade till 1976, undvikit varandra i trappen, väntat tills grannen gått förbi innan man gått ut ur lägenheten. Det senaste stället vi bodde på, i Riksby, var otroligt segregerat. I stort sett bara 30+-par med ett barn och kanske ett till på väg. Ungefär som vännerna beskriver sin nya tillvaro då dom flyttat från Söder till Sickla.


Här på gården rör sig alla sorters människor i alla åldrar, barn, tonåringar, 20-nånting upp till gamla tanter. Alltid är det någon som rör sig och låter här utanför. Igår var det grillning som gällde och jag som älskar grillos sög i mig. Sen är det heller inte så segregerat som Bromma. Här bor alla sorters människor, både klassmässigt och vad gäller etnisk bakgrund.


Balkongen står ständigt på glänt och vi trivs!

Kommer de svenska Eurovisionsschlagerfantasterna någonsin att förstå?

Tillåt mig tvivla. Att folket i pressklicken nere i Belgrad lät sig ryckas med av uppmärksamheten kring Charlotte Perrelli är ju en sak, deras vyer är ju inte de vidaste. Men att någon annan kunde tro att det skulle gå bättre för Perrellis låt än The Arks förra året... Det är nog dags för svenska schlagerfans att vakna när det gäller vilka bidrag som skall skickas till finalen, eller semifinalen som det ju rör sig om i Sveriges fall numera.

"Ingen skugga faller heller över Perrelli. En artist kan knappast anstränga sig mer eller jobba hårdare än hon gjort i år. "
Skriver Markus Larsson i Aftonbladet om Perellis insats. Men det dessa schlagermänniskor inte begriper är ju att det är just det som är problemet. Perrelli ansträngde sig helt enkelt för mycket, Sverige skickade fel bidrag. Europa vill inte ha genomstajlade fullblodsproffs med sångröst och tillrättalagda låtar. Europa vill ha hjärta och smärta, inte kyliga discodivor. Det gör inget om sångarna sjunger lite falskt eller om man tar det hela mer med en klackspark, det attraherar snarare röstarna där hemma i TV-sofforna.

Linda Bengtzing hade gått mycket längre!

lördagen den 24:e maj 2008

Bomullsbröllop

firar vi idag, jag och den lille mannen. Igår var det två år sedan vi gifte oss och det firar vi tillsammans med ett par vänner här i Vällingby ikväll.

Saker jag gjort idag:

* Vägt mig
* Cyklat till centrum tillsammans med lille mannen och handlat
* Ätit två av fyra "stagioni" (skinka och svamp) till lunch, den lille mannen åt resten
* Skivat jordgubbar till jordgubbs- och rabarberpajen
* Stekt lammfilé i ugnen
* Borstat färskpotatis
* Grillat rödbetor (i själva verket är dom fortfarande kvar i ugnen, det var ena hårdingar!)
* Mixat en salsa verde med persilja, vitlök, sardeller, jalapeños m m
* Dukat bordet

Jo, jag såg "Niklas mat" i veckan...

Så nu är det dags att skiva upp filén och arrangera lite innan vi kan börja fundera över vad vi skall ha på oss.

Lille mannen har storstädat. Vi lyssnar på Anthony and the Johnsons.

fredagen den 23:e maj 2008

Sansa er!

Tänk dig att du är en helt vanlig människa som går till jobbet en morgon och i säkerhetskontrollen blir stoppad för att man hittar något mystiskt ämne på din kollegas konsumkasse. Du blir gripen av polisen, förhörd och husrannsakan genomförs i ditt hem. Dagen därpå släpps du för att det inte finns bevis för att hålla dig kvar. Det finns alltså inget bevis för att du skulle ha planerat något brottsligt. Du har tidigare aldrig varit i klammeri med rättvisan.

Dagen därpå får du läsa följande i en av de större rikstidningarna:

"Någon måste ha gjort en miss, de borde aldrig ha kommit in överhuvudtaget!"

Personen som yttrar sig har förmodligen fått felaktiga uppgifter om dig, något som Svenska Dagbladet skamlöst utnyttjar för att kunna skriva sensationsrubriker. Det måste kännas för jävligt.

Ej heller så är tidigare brottslighet ett bevis för att man skulle ha planerat ett sprängattentat mot ett kärnkraftsverk.

Om det visar sig att Oskarshamns Kärnkraftsverk haft fel på sin utrustning och att de två männen i det här fallet bara är två män som var på väg till jobbet så bör en ursäkt vara på sin plats för att man dömt dem på förhand. Gärna publicerad utan kostnad i Svenska Dagbladet.

torsdagen den 22:e maj 2008

Populism på SVT


Ja, att sända Englas begravning i TV har väl inte direkt bidragit till ett annat resultat på denna fråga.

Jösses Amalia!

Björn Elmbrant är kul i Dagens Arena idag. Och visst kan man skratta åt utrikesministern. Med galghumor. Om det är så kul för t ex Lars Danielsson vet jag inte. Carl Bildts vuxenmobbning och försök att få Danielsson att säga upp sig borde tas vidare av facket. Nu vill inte Danielsson detta enligt intervju med St-folket på Regeringskansliet och Utrikesförvaltningen i P1 i tisdags men frågan är om han inte borde tänka om.

Jag tror inte Lars Danielssons hantering av tsunamin är det verkliga skälet till att hans chef Carl Bildt fryser ut honom. Det lär nog finnas andra bakomliggande skäl till detta. (Både i Bildts psyke - halsstarrig kallade Maria Abrahamsson honom i radioprogrammet - och i herrarnas gemensamma historia.) Rent faktiskt så går det knappast att ifrågasätta Danielssons kompetens för en ambassadörspost i Bryssel. Där är han förmodligen en av de mest kompetenta personer vi har här i landet. Han har tydligen deltagit i vartenda EU-ministermöte från 1994-2006.

Så, om nu Danielsson som enda sökande till posten som EU-ambassadör i Bryssel skulle bli ratad av utrikesministern så kan jag faktiskt inte tolka detta som något annat än rena trakasserier från arbetsgivarens sida. Så uppenbara att man i stort sett skulle kunna se det som att Carl Bildt driver Danielsson till uppsägning. Provocerad uppsägning kan vara att jämställa med uppsägning p g a personliga skäl eller avsked.

Det förekommer inte helt sällan att arbetsgivare behandlar en arbetstagare illa i syfte att få dessa att självmant säga upp sig (provocerad uppsägning). Att göra så är inte lagligt. Arbetsdomstolen har i sin praxis funnit att en uppsägning från en arbetstagares sida under vissa omständigheter kan jämställas med den situation att den anställde blivit uppsagd. En sådan situation har varit då en arbetsgivare vidtagit trakasserande åtgärder för att förmå den anställde att självmant lämna sin anställning. Att en arbetsgivare alltså försökt framkalla en uppsägning har ansetts strida mot god sed inom arbetsrätten och har därför bedömts vara möjlig att angripa på rättslig väg.

Den arbetstagare som anser sig ha blivit provocerad att säga upp sig kan kräva att AD ogiltigförklarar hans uppsägning. Om domstolen gör detta med hänvisning till att arbetsgivaren provocerat fram uppsägningen kan arbetsgivaren dessutom ådömas skadestånd.

Det skulle ju vara intressant om utrikesministern även fick en AD-process att tampas med, utöver till exempel det faktum att han anmälts för att på sin blogg låtit människor som anser att alla palestinier skall utrotas komma till tals, utan att moderera dessa inlägg.

Enligt AD behöver arbetsgivaren inte ha agerat i direkt syfte att förmå den anställde att lämna anställningen. Det är tillräckligt att han med hänsyn till omständigheterna inte kunnat undgå att inse att hans åtgärder/handlande varit ägnade att framkalla en svår situation för arbetstagaren och att det därmed funnits en risk för att denne skulle lämna anställningen. Det är alltså inte nödvändigt att arbetsgivaren lyckats provocera den anställde att lämna sin anställning. Det väsentliga ligger istället i att han (mer eller mindre medvetet) sökt göra detta.

Eller så gör Bildt det enda rätta, som Ingvar Carlsson gjorde när han utsåg moderaten Frank Belfrage till EU-ambassadör, och ger jobbet till den mest lämpade.

Källa

onsdagen den 21:e maj 2008

När verkligheten hinner ikapp

Idag har inte varit en av de roligare dagarna i livet. Dagen började med videokonferens där vår arbetsgivare berättade följande:

- Personalnedskärningen i förbundet kommer till största delen att ske på förbundskontoret, där jag har min egentliga tjänst. Vi är idag ca 900 anställda, varav hälften på förbundskansliet. Det skall bli 275 personer, enligt arbetsgivarens målsättning. Det innebär 160 personer färre än idag.

- Nästa information om hur man tänkt gå till väga sker den 20 augusti.

Jag har jobbat i de två förbund som nu bildat Unionen i stort sett hela mitt vuxna liv. Började jobba för Sif 1990 och har bl a jobbat sju år som förhandlande ombudsman i HTF. Detta innebär att jag har deltagit i otaliga övertalighetsförhandlingar när det gäller våra medlemmar. Men nu är det plötsligt verklighet för oss själva.

Rätt impad över vår egen klubbstyrelse är jag i alla fall. Lugna, tydliga och det känns som om de håller en schysst linje. Att företräda över fyrahundra personer där de flesta har full koll på sina rättigheter och många vet precis hur det skall gå till är inte lätt.

Nu följer tre månaders oro, hela semesterperioden kommer gå till att gå och fundera över vilka som inte får vara kvar, vilka som får vara kvar, hur vi skall få det hela att gå ihop, hur de som blir kvar skall kunna göra ett bra jobb.

Tack för den, Högerregeringen. Nu är mitt ogillande av er politik inte bara av ideologisk art, utan även av personlig.

söndagen den 18:e maj 2008

JAG HATAR SNÖ I MAJ!

Nä nu runkar verkligen bävern blindlort! Snö i maj! Detta sabbade helt min plan att slå min lillasysters antal steg i stegtävlingen på jobbet. Har fått så sjukt få steg i helgen trots stressande mellan Torpet, Bergvik och Torgnys Trä, trots staplande av ved och lagande av mat, grillande och kokande av massa kaffe. Fnyyyys!

I torsdags satt jag och Axelsson och pratade jobb på Ankans uteservering i Karlstad och då såg det ut såhär:



I helgen har vi alltså staplat ved i snöglopp. Det ser nu ut såhär:



Min syster och Andreas har grävt avloppsdiken bakom huset för hand, ja med hjälp av spadar. I gummistövlar med risk för att tårna trillar av i kylan. Ett heroiskt arbete.



Men grönt har det varit där ute i allafall. Vad som inte syns på bilden, förutom farbrodern, lille mannen och fyra kubik ved, är snögloppet och de tre plugraderna.

Tvi vale! Vädergudarna är lika dumma som en feltrummad gris!

fredagen den 16:e maj 2008

Nä nu runkar bävern blindlort!



Länsmansjäveln besöker Mor i Skutan och får veta ett och annat.

Vilda västernbrudar

Västervikstidningen har i ett antal veckor utmärkt sig med förklenande ommälen om Feministiskt initiativ. Nu är det en rescension av filmen Varg som innehåller en gliring till Gudrun Schyman om att det är OK att filmen inte innehåller några kvinnoporträtt då västernfilmen är ett mansdrama.

Den bästa västern jag sett, förutom Den onde, den gode, den fule är förmodligen den om Cat Ballou med vår Fi-påhejare Jane Fonda i huvudrollen.

Men självklart skall jag se Varg. Inte bara för kvinnan som skrivit boken som filmen bygger på, utan även för favoriten Peter Stormare.

Hot mot feminister

Såhär kan det gå till när vi ger oss ut på gator och torg för att prata jämställdhet. Under vår valturné 2006 stötte vi på många män och en och annan kvinna som kände sig provocerade av vårt budskap om att män och kvinnor skall vara jämställda. De påhopp vi fick uppleva kunde variera, men de hade alltid syftet att ifrågasätta vår rätt att vara där. I Kristinehamn blev jag inträngd i en port av en kvinna som undrade hur jag kunde vara så dum att jag höll på med "det där". I Mora var det en man med liten son som gick in på Systembolaget och köpte en flaska Rosita till Gudrun Schyman som han lämnade över inför alla då hon stod och talade. (Polisen fick sedan ta hand om flaskan.)

I Östersund, som artikeln ovan refererar till, var hoten inte bara sexistiska utan också homofoba.

Det är klart att man får vara beredd på att allsköns feministhatare dyker upp för att göra sina arga röster hörda. Men det är ju inte särskilt trevligt och riskerar att leda till att deras syfte blir uppfyllt, att det demokratiska utrymmet minskar. Att färre vågar stå upp och säga vad dom tycker.

Fast visst hade vi många sköna samtal också. Ett jag särskilt minns är det mellan Kristina Hultman och en man i snickarbyxor i Ö-vik som sa sig vara poet, precis som Kristina. De delade kanske inte samma politiska åsikter men detta hade dom gemensamt. :)

De empatistörda männen

Det måste väl ändå vara något fel i denna artikel om den 44-årige mannen som sålde sin 19-åriga fru som sexslav till över hundra män? När det står att det är frun som är förståndshandikappad?

torsdagen den 15:e maj 2008

Sniket

För någon vecka sedan frågade sig bloggkollegan Liv på Europaparlamentet i Bryssel om vilket stort mediaföretag det var som fått kommissionen att granska det svenska presstödet. Nu har vi fått svaret. Det var Bonniers. Någon som är förvånad?

S O L I D A R I T E T

Wanja Lundby-Wedin kritiserar i dag Vårdförbundets strejk för högre löner för sjuksyrrorna. Och att sjuksyrrornas fack inte fått stöd genom sympatiåtgärder från andra TCO-fack tolkar hon snarare som att Vårdförbundet är fel ute, än att de andra TCO-facken är flata. Men det är klart, LO-ordförandens solidaritet ligger såklart inte med medlemmarna i ett TCO-fack utan snarare med det egna kollektivet, där både undersköterskor och metallarbetare ingår. Grupper som skulle kunna drabbas negativt av ett högt lönelyft för sjuksköterskorna.

Sen kan man ju fråga sig om det gynnar facket som helhet att elda på en bild av splittring, i Dagens Nyheter av alla organ.

onsdagen den 14:e maj 2008

Internet - tillhåll för dårar av alla sorter

Vi har alla olika sätt att visa upp oss själva och våra liv i bloggosfären. Tror att bloggarna säger ganska mycket om vilka vi är. Frågan är vad Linda Rosings blogg säger om henne... Den är banne mig som en parodi över henne själv, det är kanske det som är meningen? Ännu roligare är det att läsa kommentarerna på hennes inlägg, som varierar mellan beundran, ömkan och rent förtryckande kommentarer, som denna, som en kommentar på inlägget jag länkat till i detta inlägg.

"Är fadde nöjd att du engagerar digså mycket i hans fall och inte med ditt utseende, vilket du redan har plastat sönder? Du har en fet röb btw, så skulle jag inte visat upp mig poå min blogg, träna träna träna, tjockis."


Det dåliga självförtroendet skiner igenom inte bara hos bloggaren, utan även hos hennes häcklare. Det hela blir nästan lite surrealistiskt.

Torpägarens klagan

Är egentligen inte en klagan, utan snarare en förundran över vad man får lära sig som Torpägare.

- Att Briggs & Stratton tydligen tillverkar gräsklipparmotorer som håller länge. Återstår att se när vi funnit oss en kondensator. Företagets hemsidemakare har i allafall gått kursen i jämställdhet och mångfald. Trevligt att se!

- Att Agergårds tydligen är stället man skall leta efter kondensatorer på. Återstår också att se om vi lyckas.

- Att man kan hyra sig en grävare och bli sin egen grävmaskinist. Om man inte har en syster som propsar på att gräva i lera själv. ;)

tisdagen den 13:e maj 2008

Äntligen jämställda

Nej, inte så länge vi har program som Äntligen hemma (TV 4). Ikväll har dom nog slagit rekord i våpiga kvinnliga programledare. Den ena (Frida) sätter upp träfonder i köket, iklädd blonda flätor och röda stilett-pumps, 12-centimetersmodellen. Man undrar hur hon klarar att ta sig upp ur sin hukande ställning med dessa skor.

Den andra, hårt sminkade, kvinnan skall stajla om ett sovrum i tre olika stilar. Det första är som plockat ut en Mio-katalog med svarta lakan och kuddar och läderboxar. Det är den manliga stilen, säger hon. Sedan skall hon göra ett kvinnligt, romantiskt sovrum och drar på med blommor och rosa och rysch och pysch. Båda sovrummen är rätt snygga men det är detta etiketterande man stör sig på. Och kommentarer som att vi tjejer skall passa på medan vi är singlar för män vill nog inte ha rosa Mårbacka-pelargoner i sovrumsfönstret. Sådana tips gav hon inte till killarna angående killsovrummet, där menade hon snarare att även tjejer skulle gilla sovrummet.

Om tjejer vill ha en man måste dom alltså anpassa sitt sovrum, medan killarnas sovrum även passar för tjejer, som ju alltid anpassar sig. Eller?

Det tredje sovrummet går i ”tusen-och-en-natt-stil” som inspireras av ”Marocko, Indien, Istanbul… den typen av länder…”

Ja, tjejer är ju heller inte så bra på sånt där som geografi… Killar däremot är inte så bra på att sy, så gardinerna hon föreslår är perfekta för män, de är bara att drapera på gardinstängerna.

Och medan tjejerna pysslar med sina mans- och kvinnosovrum så byter Martin Timell en garagedörr.

Fotbollsdiskriminering

Occitaniens fotbollslandslag är sura på Sapmis dito. Det förra anser nämligen att de senare missat att bjuda in dem till världscupen i sommar. Sapmi-landslagets förbundskapten var mycket förvånad i Oddasat (samernas nyhetsprogram på SVT2). Man är ju tvungen att anmäla sig, vilket Sapmi, Kurdistan, Provence m fl gjort. Occitanierna är skitsura. Provence! Det är ju bara en del av Occitanien ju!

Å andra sidan, vad hade Occitanierna sagt om Frankrike sagt att "Occitanien, det är ju bara en del av Frankrike"...

Bokenkät

Hos Joshua Tree hittar jag följande enkät och måste såklart svara själv:

1. Vilken bok läste du senast?
Jag läser ständigt massor av böcker samtidigt. Senast slutförda är Flyga Drake av Khaled Hosseini och Skumtimmen av Johan Teorin. Just nu håller jag på med Peter Robinsons serie om DCI Banks som jag läser baklänges och har nu kommit till Playing with Fire. Jag läser också The Balkans av Misha Glenny och Förbannad är jag ganska ofta (om Berit Aas) av Ami Lönnroth.

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
Khaled Hosseinis Tusen strålande solar. Peter Robinsons Friend of the Devil. (Jag bryter mönstret och kastar mig över den senaste innan jag återgår till att gå bakåt i Alan Banks liv.)

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
Kvinnliga.

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker “nu har jag kommit en fjärdedel”, “en tredjedel”, “hurra! hälften!” osv?
Inget av detta. Ofta önskar jag att den aldrig skall ta slut!

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?
Utifrån författare. Har ett antal vars böcker jag alltid läser direkt när dom kommer, Ian Rankin, Minette Walters, Elizabeth George, Donna Leon, Peter Robinson. Annars brukar jag plocka de som ser intressanta ut i pocketstället på ICA eller på Pocket Shop. Samt att jag mest köper pocketböcker. Sen har vi ju alla månadens bok från Ordfront som jag aldrig förmår avbeställa.

6. När blir en bok för lång?
När den inte engagerar. Som Dostojevskis Brott & Straff som jag försökt ta mig igenom i snart tjugo år nu utan att lyckas. Jag känner absolut ingenting för personerna som porträtteras och kommer inte framåt. Eller Peter Englunds Poltava som jag fick i 25-årspresent av Andreas eller Anna Karenina av Ulrika i 24-årspresent mot löfte om att jag skulle läsa dem till slutet. (*rodnar av skam*)

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?
Läser inte engelskspråkig litteratur på svenska. Blir bara förbannad över taffliga översättningar och har vant mig vid att mina deckarfavoriter är DCI och DSI osv, inte kriminalinspektörer, eller ännu värre, kriminalöverinspektör… Huuuu…

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?
Åsa Linderborgs Mig äger ingen. Den skall alla ha läst.

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp?
Ja, när den inte engagerar längre, eller jag finner en annan bok som engagerar mer… Jag är väldigt otrogen mina böcker, måste jag säga, dras lätt till en ny.

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
Brittiska crime-genren. Helst med en portion socialrealism, snarare än Midsomer-myspys. Biografier över feminister eller socialrealistiska böcker om trasig uppväxt finns det också en hel del av. Politisk historia. Plus alla böckerna i Harry Potter-serien (på engelska såklart). Science Fiction finner man icke i min bokhylla.

På allvar


I juni åker lille mannen och jag till mongolernas fagra land. För att komma in där måste man ansöka om visum. För att få visum måste man ta kort på sig själv. Så jag traskade iväg till gamla hederliga Greens Foto idag och fixade det. Vad skönt det är när saker och ting är som det var när man var liten. Greens ligger kvar på samma ställe med skyltfönstret där jag modellat vid två tillfällen i yngre dar. Något säger mig att det inte kommer bli så den här gången.

För tagandet av foto till visum måste man se allvarlig ut på bilden. Detta tog jag på allvar.

Blottläggande

Katrine Kielos blottlägger i Dagens Arena Nyamko Sabunis kompetens som integrationsminister. Att människan även är jämställdhetsminister tror jag inte ens hon själv uppfattat.

måndagen den 12:e maj 2008

Gräsklipparfrun

Den lille mannen vill laga vår gamla häck till gräsklippare. Det behövs bara en kondensator till motorn, enligt honom. Denna skall hans lilla fru bege sig till Granngården och handla, enligt lille mannen.

Lilla frun tycker i stället att man skall köpa en ny gräsklippare och börjar söka på Kelkoo medan hon har sin lille man i örat.

- Här har dom en för 129 kronor på Clas Ohlson!

Sa hon glatt, innan hon fick upp bilden... Det blir nog en tur till Lantmännen ändå...

In my old hood

- Många äldre är rädda för att gå ut på kvällen och det är tråkigt.

Säger en kvinna på Värmlandsnytt i SVT. Det har tydligen varit gängbråk hemma i mina uppväxttrakter, Kronoparken. Man intervjuar integrationssamordnare och filmar från Kronoparkskyrkan. Kyrkan som byggdes som ett samarbete mellan Missionsförbundet och Svenska Kyrkan, där jag gick i Missionsförbundets scouter, konfirmerade mig i Svenska Kyrkan och deltog i fredagsklubb för ungdomar.

När jag flyttat från Kronoparken anlades ett utomhusbad med pool mitt i centrum och området som tidigare härbärgerat fyllgubbar, socialfall och Osmo Vallo förvandlades till en förort där allt färre svenskar valde att bo. Poolen döptes om till Persiska Viken.

Häromdagen stannade jag vid mitt gamla Konsum för att handla på väg ut till Torpet. Det var en underlig upplevelse. Dels var det länge sedan jag var där sist, men det är ändå den butik där min familj handlade från det att jag var åtta (1976) tills min mor flyttade från Karlstad nån gång 2003.

När jag och mina föräldrar flyttade till villa på Kronoparken 1976 fick jag av mina vänner på gården på Gruvgången höra att usch då, på Knivparken blev man ju mördad. (Som om Gruvgången var ett Redan då hade området rätt kasst rykte. Idag har man döpt om villaområdet till Mjölnaregården för att markera sitt avstånd från loftgångshusen uppe i centrum. Ryktet består och eldas på av reportage om gängbråk och intervjuer med upprörda tanter och ledsna integrationssamordnare.

"Svårt är det ju"

Säger en norsk man som drabbats av demens, när hans fru frågar honom om han glömt bort hur man gör när man kramas. Tittar på gripande norsk dokumentär i SVT2. Den går i repris på fredag 16 maj. Annars kan jag rekommendera alla ett besök hos Elisabeth i Umeå som hudlöst delar med sig på sin blogg, om hur livet förändras när den man älskar förändras framför ens ögon.

- Jag är väldigt rädd för att bli ensam, för om jag blir ensam kommer jag kunna tänka hela tankar om varför livet blivit som det blivit.

Säger frun till mannen som tycker det är svårt att veta hur man kramas. Hon och han gruvar sig för att han skall bo på ett avlastningshem i fjorton dagar för att "du skall få vara så sjuk som du är och jag skall få sova på nätterna".

- För vi skall vara tillsammans så länge en av oss är frisk nog.

Hjärtskärande om den grymmaste av sjukdomar.

Avkoppling i Lepola

Sällskapligt lamm


I helgen har jag och sex av mina kvinnliga kollegor varit på vår traditionella resa till den finländska metropolen Lepola. (Någonstans mellan Åbo och Helsingfors.) Där ägnar vi oss åt att dricka vin och prata i munnen på varandra. Sedan sist har värdinnan Berit skaffat bordercollien Jussi, av oss raskt omdöpt till Jussilainen. Han är söt men korkad och ägnade helgen åt att valla oss och bli häcklad av fåren. Nu när vi åkt är han förmodligen deprimerad över att hans nya flock lämnat honom.




Sällskaplig Jussilainen



När vi anlände passade kattsyrran på gården på att föda fyra bedårande små kattungar. I Berits säng. Förra gången kom Anna-Gretha hem till maken med förslag på bastu, nu blir nog förslaget att åka till Finland och hämta kattungar i sommar.




Sällskap med stegmätare

På lördagen åkte vi till Fiskars bruk och grävde stora hål i våra plånböcker. I går kom vi upp över 10 000 steg i stegtävlingen.


Fiskars
Solen har gassat och vi har alla bränt oss i varierande grad. Avkoppling i Lepola leder ofta till att man behöver ännu mer avkoppling när man kommer hem. Lovar att sova gott i natt!

torsdagen den 8:e maj 2008

Livskvalitet

Vaknar vid sjutiden och går ut bakom huset för att kissa. Solen står redan högt på himlen och det är varmt trots att jag bara har tröja och trosor på mig där jag går genom det ännu inte klippta, daggvåta gräset. Skrämmer en hare på flykten, där den sitter och mumsar i det höga gräset.

När jag sedan sitter där på trappen och dricker kaffe kommer haren tillbaka, skuttande på behörigt avstånd ute på åkern. Ovanför seglar kungsörnsungen som nu växt till sig, i jakt på frukost. (Dock inte med haren i åtanke vad det verkade som.)

Solen gassar, fåglarna kvittrar och det är en sådan där stund av livskvalitet som gör det värt att betala 1 000 spänn kvartalet till Fortumhelvetet bara för att ha el till kåken.

onsdagen den 7:e maj 2008

Min mans kaviar

Tar en kopp kaffe efter lunchen och förundras över Sveriges krogtätaste stad med FULLSATT på varenda uteservering, på lunchen.

Sen läser jag en blogg om kaviar och tänker på min lille man. Han skulle aldrig byta ut Ejderns mot Kalles. Eller byta ut kaviaren på mackorna. Hellre kaviar än pussar, är förmodligen hans valspråk.

Duracellkaninerna i Fi


Se där ja. Lite erkännande för hårt arbete och vettiga frågor att driva, som t ex rätten till abort som alltmer ifrågasätts i dagens Europa.

tisdagen den 6:e maj 2008

Frivilligt våldtagen och slagen?

Om det nu är så att de som prostitutionsförespråkarna brukar kalla "sexsäljare" ingår en ömsesidig transaktion med sina kunder, hur kan det då komma sig att en man som Josef Fritzl om och om igen kunnat besöka samma bordell och där misshandla och våldta de s k "sexsäljarna".

"Därför bytte klubben ut kvinnorna som Josef Fritzl träffade hela tiden. Ingen av dem ville träffa honom mer än en gång efter det han utsatt dem för."

Jaha. Så kvinnorna i fråga valde helt frivilligt att låta sig utsättas för Frizl, som tidigare misshandlat och våldtagit deras kollegor?

Jo just.

måndagen den 5:e maj 2008

Cykelfrämjandet ute och cyklar

På väg till Karlstad idag lyssnade jag som alltid på P1:s Studio Ett. Där förde man ett samtal om att cykelolyckorna ökat senaste året. Sändningen skedde från Umeå, cykelstad med många studenter. Intervjuade var bl a Eva Lind Båth, ordförande för Cykelfrämjandet, min tjänstledige kolllega Ibrahim Baylan, ordförande i trafikutskottet och Ulf Björnstig, professor på olycksanalysgruppen vid Norrlands universitet. Sällan har jag blivit så trött på en människa som på Eva Lind Båth. Passerande Värmlandsgränsen satt jag och skrek åt henne i radion att för fan svara på frågorna eller hålla käften! Maken till människa att slingra sig bort från ämnet har jag aldrig hört. Fredrik Reinfeldt borde kunna erbjuda henne en ministerpost i morgon dag!

Reportern försökte få Lind Båth att svara på frågor om hur individen själv kan förebygga olyckor och huruvida en hjälmlag för vuxna vore en bra idé. Varje dag skadas ett hundratal cyklister i landet. Lind Båth vägrade promt att erkänna att cyklisterna själva kunde göra någonting, annat än möjligen serva sin cykel. Hjälmtvång var hon helt emot. Detta trots att kirurgen Björnstig berättade om att hjälm räddar liv. Fyra till fem cyklister om dagen kommer in till sjukhuset i Umeå, få har burit hjälm. Var tionde cyklist drabbas av hjärnskakning alt medvetslöshet. Väska i framhjulet är en vanlig orsak till skador. 80-85 procent kör omkull alldeles själv, övriga krockar med motorfordon eller andra cyklister. Skallskadorna finns bara en sak att göra något åt, lag om cykelhjälm, enligt Björnstig.

Men Lind Båth ville bara prata om hur nyttigt det är att cykla, som om diskussionen handlade om att man vill förbjuda cykling. Hon hävdar istället att cykelolyckorna minskat de senaste tio åren. När man tittat på en olycka måste man bygga bort olyckorna först, sedan i andra hand skyddar man sig som individ enligt ordföranden för Cykelfrämjandet.

Men, orsakerna är ju i 80-85 procent av fallen att folk cyklar ikull själva! Björnstig tar t ex upp Australien där man har en lag med hjälmtvång. Hade vi haft en sådan lag i Sverige hade 200 personer kunnat varit i livet i dag och 50 000 personer hade förmodligen sluppit bli medvetslösa för att dom kört huvudet i backen utan hjälm.

På detta svarar Lind Båth ungefär som följer:

"Jag skulle vilja se att det är många som cyklar och det finns sex miljoner cyklar i Sverige och man måste se hälsoaspekterna..."

Är det inte ganska förvånande att ordföranden för Cykelfrämjandet vägrar se cyklistens egna ansvar? Borde inte Cykelfrämjandet vara de första att förespråka en lag om hjälmtvång.

Ibrahim Baylan skulle kunna tänka sig en lag om han trodde att folk skulle följa den. Här kan vi ju ta Italien som exempel. Där infördes hjälmtvång för framförande av moppe. Alla trodde att det skulle bli totalt fiasko. Ha, få italienarna att bära hjälm. Bah! Men p g a att polisen slog till stenhårt med böter mot dem som inte bär hjälm så har lagen blivit en succé, alla tog på sig hjälmen. Varför skulle detta inte kunna ske i Sverige om det funkar i Italien?

Baylan lyfter dock en viktig fråga, att det handlar om attityder. Trots att majoriteten av cyklisterna är kvinnor så är tre fjärdedelar av dem som skadar sig män. Attityder och beteende ligger såklart bakom att olyckor sker. Men även kvinnor kan ju ha en skum attityd till sin egen säkerhet.

"Jag känner mig faktiskt lite för ung för att ha hjälm" sa cylisten Jenny Forslund i programmet.

Men gammal nog för att få vård när hon kört huvudet i asfalten?

Nä, gör som Stockholmarna, på med hjälmen och skydda skallen!

När medelsålders män sätter kvinnor på plats

Läser i Expressen om kvinnan som ville ta med sig sin nyfödde son till en nämndmöte för att kunna delta. Nämdens ordförande, man, sa nej. Expressens manliga läsare är nu hysteriska på tidningens forum. De kan inte nog trycka på hur kvinnor skall stanna hemma med barnen och inte komma där och jobba medan barnen är små. Ingen av männen frågar sig var pappan till barnet är någonstans, eftersom mamman måste ta med barnet på mötet.

Här kommer en kommentar från en 49-årig man som väl representerar de flesta kommentarerna:

"Vissa föräldrar är ta mig .... inte kloka i huvudet. Reser ofta och ser bl.a. människor som tar med nyfödda på långresor till ex.vis Thailand! Vad tänker de med?! ALLT ska snurra kring dem eftersom INGEN annan gjort något så fantastiskt som de lyckats med - fött en unge. Att vara så inskränkt att man inte respekterar sin omgivning och vill släpa med en nyfödd till jobbet är sanslöst! Men givetvis ska det vara en sosse till det, som tror att arbetsplatsen är en kombination av dagis och medborgerlig rättighet. Man blir bara så trött på sådana människor! Heder åt ordföranden som visade lite balls och nekande tanten!"

Och så frågar sig folk varför det behövs feminister...

Därmed inte sagt att vi skall ha barnen med oss på jobbet, bara att det är fantastiskt hur män anser sig veta vad som är bäst för oss kvinnor.

Bilder från Fi-kongressen

Gudrun talar för deltagande i val till Europaparlamentet och till Riksdagen. Ordföranden är Anna Sjödin, f d SSU-ordförande, och Sofia Karlsson, f d talesperson i Fi.
Veronika Svärd lyssnar på debatt i plenum. Lille mannen ser ut som en feminist och skriver yrkanden om miljöpolitik.

Jacques, Linnea, Karin m fl diskuterar förhoppningar och farhågor inför kongressen. Förhoppningarna infriades och farhågorna kom på skam!

2 x Gudrun och Anita diskuterar EU-politik i ett av åsiktstorgen. Mycket att hålla reda på...

Om att ta människors initiativ på allvar

I Dalarnas tidning kan vi läsa att

"Att feministiskt initiativ når en plats i parlamentet är så osannolikt att vi tillsvidare kan lämna frågan därhän."

Mannen som skriver detta heter Christer Gruhs och jobbar tydligen på nämnda tidning. Samtidigt skriver han om Sverigedemokraterna:

"Att låtsas som om sverigedemokraterna inte finns är en dålig taktik."

Jag antar att Christer Gruhs anser att Sverigedemokraternas väljare är fler, och därmed farligare än Feministiskt iniativs väljare. De senare är ju bara ett gäng extrema feminister som man kan lämna därhän för att det inte finns anledning att bemöta dem eller lyssna på dem. Jämställdhet och jämlikhet är inte så himla viktigt, om man heter Christer Gruhs. Att diskutera invandringens effekter i samhället är däremot viktiga saker, det.

Nu återstår väl att se hur det går för Feministiskt intiativ i EU-valet 2009. Men, skulle vi komma in kan vi lägga Gruhs kommentar ovan inte bara till listan över "medelålders manliga ledarskibenter som inte tycker att det där som kvinnor sysslar med är så viktigt" utan även till listan över "uttalandet jag får äta upp". Liksom Inez Uusmans kommentar om internet som en övergående fluga, eller skivbolaget som nobbade the Beatles.

Den feministiska rörelsen kommer nämligen inte att försvinna bara för att den iggas av gubbs som Gruhs eller höger eller smutskastas av högerskribenter som Maria Abrahamsson. Den har pågått sedan 1700-talet och lär göra det tills jämställdhet är uppnådd, överallt i världen.


Sen finns det såklart media som rapporterar rakt upp och ner. Västerbottens Folkblad och Sverige Radio P4 Västerbotten/Ekot skall ha en eloge för att de gjort just detta. Helsingborgs Dagblad är också hyfsat nyanserade.

Tack, Pontus Gårdinger!

Väl hemma igen efter vår helg i Umeå kollar jag tidningarna innan jag kryper ner i sängen. Där kan man läsa om mannen som valde 75 000 kr framför sin flickvän sedan fem år tillbaka. I TV-programmet Sanningens ögonblick valde en ung man vid namn Linus att förnedra sin flickvän inför landets TV-tittare medan hon satt i studion. T o m programledaren Pontus Gårdinger, som ställer pinsamma frågor till deltagarna att besvara utan att ljuga, tyckte det blev för mycket.

Jag tycker att kvinnan i fråga skall vara tacksam mot Pontus för att han avslöjat hennes as till pojkvän, när hon nu inte verkat genomskådat honom själv.

- Linus bor inte här längre, är hennes kommentar.


Well done, girl!

Och Linus, hoppas du har kul för pengarna!

lördagen den 3:e maj 2008

På kongress

Här ovan ses presidiet vid Feministiskt initiativs kongress i Umeå. Idag har kongressen fattat beslut som att ställa upp i valet till EU-parlamentet 2009, till riksdagen 2010 samt att uppmuntra alla lokalgrupper att ställa upp i lokal- och landstingsval 2010.

Besluten togs med stor majoritet även om jag själv är mer positivt inställd till att ställa upp i EU-valet än i riksdagsvalet. Mest positiv är jag till att lokala Fi-föreningar skall göra allt som står i deras makt för att komma in i de lokala församlingarna.
Vi skall också fatta beslut om ändringar i vårt politiska program.

Mer kan man läsa på vår hemsida eller på vår kongressblogg.

På bilden syns fina affischer framtagna av Fi i Västra Götaland. I presidiet ser vi bl a Anna Sjödin, f d SSU-ordförande, och Sofia Karlsson, f d talesperson för Fi, som mötesordföranden.

torsdagen den 1:e maj 2008

Ebba von Sydow - Thomas Nordegren 1-0

Igår intervjuades Ebba von Sydow av Thomas Nordegren i Nordegren i P1. Jag har aldrig riktigt tålt denne radioreporter, far till Tiger Woods blonda fru och f d partner till tidigare migrationsministern, och hans arroganta stämma. Igår måste han ha slagit rekord i billig journalistik. Ett samtal med cheferna på P1 borde väl vara på sin plats.

Nordegren skulle intervjua Vecko-Revyns chefsredaktör Ebba von Sydow angående hennes engagemang för systembolaget för att hålla ungdomar nyktra på Valborg. Det var här som Nordegren plötsligt trodde att han var reporter hos Aschberg i TV3.

Ebba von Sydow berättar om sitt engagemang för att hjälpa Systembolaget i jobbet mot ungdomsfyllor. Nordegren säger sedan att han "tittat på bloggarna" och att von Sydow skall vara en "flitig besökare på gratisfester" och att hon själv "brukar vara ganska packad". Ebba von Sydow svarar förvånat att det där får stå för dem som skriver det att det inte är sant. Nordegren fortsätter dock och säger sedan att von Sydow blivit "uppmärksammad för att [hon] hällde ett glas vin över en krögare och sedan blev utkastad" Nu börjar förmodligen Ebba von Sydow undra vad intervjun egentligen skulle handla om. "Jag trodde det här var seriös radio" säger hon. Nordegren framhärdar och vill veta vad "som hände".

Plötsligt har det övergått från en intervju om hur man får unga att låta bli spriten till att handla om ett rykte om Ebba von Sydow. von Sydow undrar såklart varför det är intressant.

- I och med att du liksom är... /.../ okej, men det här liksom din image som lite glamour girl gör det att du liksom får större aukt... auktoritet här i Systembolagets kampanj...

- Oj, min image som glamourgirl, vad bygger du den på?

- Ja, öhhh, vad bygger jag den på... Eaah... Att du är... Eah...

- Glamorurflicka, det låter som nånting helt annat än det jag sysslar med på dagarna.

- Okej, men, men, du är....

- Det handlar mest om marknadsföring och driva en redaktionell satsning på vår nya tidskrift, det handlar inte så mycket om att vara glamourflicka kan jag säga.

- Men vad är din point här... att man inte skall langa till småsyskon?

Ja, det var väl just det det skulle handla om. Senare intervjuar Nordegren Adam Tensta om att han inte dricker och vill självklart få det till någon muslimsk grej.

Alltså, har dom inte researchers på P1 som kan hjälpa Thomas Nordegren att undvika dom värsta grodorna?