Hångel

Det är alldeles för länge sedan jag senast träffade min väninnas barn. Ja, jag hinner knappt träffa henne heller så som livet rusar fram som man upplevde TGV-tågen på 1980-talet. Senast jag träffade hennes barn var när vi bjöd på middag i förra lägenheten och hennes äldste son (då 8,5 år) rotade igenom alla våra video- och DVD-filmer för att se om där fanns nåt sevärt. Han fann dessvärre en gammal bortglömd VHS-film i erotikgenren som vi glömt plocka undan inför barnens besök. Med mycket explicita bilder på fodralet. Den unge herrn utbrister:

- Usch vad äckligt! Nu kommer jag drömma mardrömmar!

Igår berättade en av hans mors och mina vänner hur hon råkat komma på besök hem till dem samma dag som killen i fråga skulle ha sitt 11-årskalas (ja, jag SA ju att det är sjukt länge sedan vi såg dem, och då bor vi ändå i samma stad...). Han var ordentligt uppe i varv inför sitt party, som skulle ske i hyrd lokal, och berättade upphetsad för väninnan om vad han skulle ha på sig, hur han skulle stå och ta emot alla när dom kom.

- Och klockan åtta blir det hångelstund!

Hans mor undrade om det var så vettigt att schemalägga denna stund, om inte folk skulle få välja själva när dom vill hånglas.

- Nä, för man vill ju vara säker på att det blir av!