söndag 25 maj 2008

Kommer de svenska Eurovisionsschlagerfantasterna någonsin att förstå?

Tillåt mig tvivla. Att folket i pressklicken nere i Belgrad lät sig ryckas med av uppmärksamheten kring Charlotte Perrelli är ju en sak, deras vyer är ju inte de vidaste. Men att någon annan kunde tro att det skulle gå bättre för Perrellis låt än The Arks förra året... Det är nog dags för svenska schlagerfans att vakna när det gäller vilka bidrag som skall skickas till finalen, eller semifinalen som det ju rör sig om i Sveriges fall numera.

"Ingen skugga faller heller över Perrelli. En artist kan knappast anstränga sig mer eller jobba hårdare än hon gjort i år. "
Skriver Markus Larsson i Aftonbladet om Perellis insats. Men det dessa schlagermänniskor inte begriper är ju att det är just det som är problemet. Perrelli ansträngde sig helt enkelt för mycket, Sverige skickade fel bidrag. Europa vill inte ha genomstajlade fullblodsproffs med sångröst och tillrättalagda låtar. Europa vill ha hjärta och smärta, inte kyliga discodivor. Det gör inget om sångarna sjunger lite falskt eller om man tar det hela mer med en klackspark, det attraherar snarare röstarna där hemma i TV-sofforna.

Linda Bengtzing hade gått mycket längre!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tycker iofs att två av dom bidrag som gick bra, Ryssland och Greklands, inte kändes särskilt "äkta" utan mest bara var yta, klichéer och pretto.

Bloggerskan sa...

För dig ja! ;) Det jag menar är att dessa länders bidrag förmodligen talar mycket mer till många fler européer än vad Charlotte Perrelli gör. Den senares låt verkar ju inte ens attrahera nordbor.

Violinstråkar och konståkning verkar uppenbarligen vara mer på för de som röstat än en catchy refräng och spektakulär lasershow.

Till saken hör att jag själv inte hört fler låtar än Rysslands (idag på Youtube), Hero och så några av semifinallåtarna i veckan. Så jag kan inte uttala mig om alla låtar, därmot tror jag mig ha rätt när jag skriver att de som röstar inte känner igen sig i Charlotte Perrelli, att hon är för "proffsig". Tror t o m Frida Muranius kommit högre upp av denna anledning.

Anonym sa...

Jag tror inte så många kände igen sig i en konståkande, fiolspelande kille som ligger och åmar sig på knä med bar överkropp heller... ;)

Nä, jag förstår faktiskt inte varför man skulle behöva "känna igen sig" i någon artist för att tycka den är bra. Oproffsiga artister kanske folk tycker synd om och ger något poäng bara för det, men annars tror jag nog rent generellt att proffsighet funkar.

Bloggerskan sa...

Hur kan då Lettlands pirater komma för Perrelli? Nej, jag tror fortfarande att det handlar om att det folkliga går hem. Och att östeuropéer helt enkelt har annan smak, och faller för andra toner än vi gör i Sverige. Å andra sidan verkar ju bara Malta ha fallit för Perrellis proffsiga framträdande så nåt fel måste det ju ha varit.

Vad var det Gaultier hade sagt, att hon ser ut som Donatella Versaces hemliga dotter. Elakt men tamme fan mitt i prick. Looken och låten passar schlagerfansen men det är inte de som röstar.