Idag har inte varit en av de roligare dagarna i livet. Dagen började med videokonferens där vår arbetsgivare berättade följande:
- Personalnedskärningen i förbundet kommer till största delen att ske på förbundskontoret, där jag har min egentliga tjänst. Vi är idag ca 900 anställda, varav hälften på förbundskansliet. Det skall bli 275 personer, enligt arbetsgivarens målsättning. Det innebär 160 personer färre än idag.
- Nästa information om hur man tänkt gå till väga sker den 20 augusti.
Jag har jobbat i de två förbund som nu bildat Unionen i stort sett hela mitt vuxna liv. Började jobba för Sif 1990 och har bl a jobbat sju år som förhandlande ombudsman i HTF. Detta innebär att jag har deltagit i otaliga övertalighetsförhandlingar när det gäller våra medlemmar. Men nu är det plötsligt verklighet för oss själva.
Rätt impad över vår egen klubbstyrelse är jag i alla fall. Lugna, tydliga och det känns som om de håller en schysst linje. Att företräda över fyrahundra personer där de flesta har full koll på sina rättigheter och många vet precis hur det skall gå till är inte lätt.
Nu följer tre månaders oro, hela semesterperioden kommer gå till att gå och fundera över vilka som inte får vara kvar, vilka som får vara kvar, hur vi skall få det hela att gå ihop, hur de som blir kvar skall kunna göra ett bra jobb.
Tack för den, Högerregeringen. Nu är mitt ogillande av er politik inte bara av ideologisk art, utan även av personlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar