Ännu en söndag i Vällingby. Den lille mannen är satt på tåget mot Jönköping och själv skall jag försöka rensa i lite bilder innan jag åker i morgon igen. Lunch med Helena och seminarium om jämställda löner skall jag hinna med också.
I morgon flyttar jag ut till Torpet och kommer med undantag för resan till Mongoliet och några veckor i juli att bo där hela sommaren. Skall bli så otroligt skönt! Det funkar t o m att sova själv där ute numera. Det är väl så länge kvällarna är ljusa, vill säga. Sedan blir det mörkt som i säcken när man skall ut och kissa innan läggdags. Då ser man inte handen framför sig.
På bilden ovan är det ljust dock. Den föreställer vår balkong och gård här i Vällingby. (Och nej, eventuella inbrottstjuvar som scannar nätet inför sommaren göre sig icke besvär, om de inte särskilt är intresserade av gamla loppisglas och massor av böcker, men då vore det nog snarare en välgärning.) Vi stomrtrivs här på gården. Jag bodde på en liknande gård fram tills vi flyttade till villa då jag var åtta år. Möjligen är det något sentimentalt minne från barndomen som spökar men jag tror inte det. Inte med tanke på att jag alltid fick stryk av dom andra ungarna på gården. Bara för att jag alltid grinande sprang in till mamma var det förmodligensom att trycka på en knapp. Bang! Buhuuu! Typ.
Nej, det hela handlar nog om att jag de senaste 32 åren bott på platser där det knappt varit något folkliv alls. Där grannarna varit som klonade och där man, bortsett från villaområdet vi flyttade till 1976, undvikit varandra i trappen, väntat tills grannen gått förbi innan man gått ut ur lägenheten. Det senaste stället vi bodde på, i Riksby, var otroligt segregerat. I stort sett bara 30+-par med ett barn och kanske ett till på väg. Ungefär som vännerna beskriver sin nya tillvaro då dom flyttat från Söder till Sickla.
Här på gården rör sig alla sorters människor i alla åldrar, barn, tonåringar, 20-nånting upp till gamla tanter. Alltid är det någon som rör sig och låter här utanför. Igår var det grillning som gällde och jag som älskar grillos sög i mig. Sen är det heller inte så segregerat som Bromma. Här bor alla sorters människor, både klassmässigt och vad gäller etnisk bakgrund.
Balkongen står ständigt på glänt och vi trivs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar