Skillnaden mellan en behörig lärare och en obehörig lärare kan vara hårfin. För behörighet krävs dokumentation på följande:
- Avslutad lärarexamen dokumenterad med examensbevis och ämnesförteckning.
- Tillräckliga kunskaper i svenska språket.
- Tillräckliga kunskaper i svenska språket.
Hur man bedömer det senare vet jag inte, förhoppningsvis med ett test som alla, oavsett bakgrund, får genomgå. (Tvivlar...)
Sen det där med examensbevis. Jag har t ex inget examensbevis från P-linjen. Ändå har jag läst 137,5 av de 140 poängen som krävs. 2,5 poäng statistik saknas. I stället har jag en fil kand-examen i Rättsvetenskap då mitt huvudämne var arbetsrätt. En lärare som t ex saknar några poäng pedagogik kan ju ändå vara mycket kunnig i sitt huvudämne samt en god pedagog. Det senare är inte alltid beroende av hur många poäng man läst i ämnet, skall gudarna veta.
Ändå svarar Svenska Dagbladets läsare såhär på frågan om obehöriga lärare inte skall ges fast jobb (en idé från Högerregeringen, antar jag):
Man skall alltså inte ge samma arbetsrättsliga skydd till människor som inte fått det där lilla examensbeviset. Det senare bevisar ju egentligen ingenting annat än att man lyckats ta sig igenom alla kurserna, och inte saknar ett par poäng.
Jag tycker detta förslag är populistiskt, vilket svaret på SvD:s fråga pekar mot. Men Major Björklund har kanske så många examinerade lärare i sin reserv att det inte är ett problem att nobba de icke examinerade?
6 kommentarer:
Hej! Jag vill börja med att säga att jag uppskattar att läsa din blogg, som innehåller många kloka tankar. Dock kan jag inte hålla med om vad du skriver idag, om obehöriga/behöriga lärare. Är själv på god väg att bli behörig (endast de sista självande veckorna kvar). För detta har jag spenderat 5 år på lärarhögskolan. Jag har visserligen normalt sett (i ordets rätta bemärkelse) inga sympatier åt högerhållet men vad Björklund gör är att jobba för vår professionalitet, vilket jag uppskattar. Förhållandevis låga löner grundar sig både i det faktum att det är ett kvinnoyrke och att "vem som helst" i mångas ögon klarar av att bli lärare. Jag vågar säga att det inte i något annat yrke figurerar så många tyckare, som vet hur det ska gå till. Lärarexamen är ett sätt att höja graden av professionalitet och därmed förhoppningsvis höja anseendet på läraryrket. Utbildning rankas som något av det viktigaste för en tryggad välfärd, så varför inte satsa på det? Jag vill egentligen inte dra upp exemplet med andra yrkesgrupper och utbildade vs. icke-utbildade, för jag tycker att det borde vara givet. Med vänlig hälsning.
Jag tycker absolut att man skall utbilda sig. Det jag vänder mig emot är att man skall ha en arbetsrätt för dem med ett papper (examensbevis) och en annan för de som inte kan uppvisa detta papper. Det är att måla världen i svart eller vitt. Låt mig ta ett exempel.
Den lille mannen arbetar idag som assisterande professor (lektor) i statsvetenskap. Han är disputerad i statsvetenskap och har också läst 60 poäng nationalekonomi. Han har extremt många s k lektorstimmar. När han söker jobb ligger han ofta i topp där. Han är en uppskattad (oftast) lärare som brinner för undervisningen och dessvärre satsar mer tid på sina studenter än han borde, för det är ju inte undervisning utan publicering som räknas inom hans fält. Tyvärr.
Om Björklunds förslag skulle gå igenom även på högre nivåer så är frågan om maken skulle kunna få en fast tjänst. Han har nämligen aldrig tentat av pedagogiken. Det rör sig i hans fall om att inte ha skrivit tentan eftersom han har kursen men tenterandet aldrig blev av.
Det tycker jag är absurt!
Jag har helt enkelt svårt för förslag som gör det (för) enkelt för sig. Att inskränka folks rätt till tillsvidareanställning utifrån examensbevis är i mina ögon fel. I stället kanske man skulle försöka finna ett sätt att vikta utbildningsbakgrund och kompetens. Annars skulle det ju innebära att den som är nyutexaminerad blir tillsvidareanställd medan en person som kanske undervisat i åratal bara får en visstid med allt vad det innebär. (Inga banklån osv.)
Jag tror helt enkelt inte att arbetsrätten är rätt redskap för att göra läraryrket mer attraktivt.
Vad säger förresten Lärarförbundet och LR om förslaget? *söker*
Såhär säger Lärarförbundet:
"Positivt att ställa högre krav på lärares behörighet!
Läs mer:
Ann-Charlotte Eriksson intervjuas i Ekot
Bara behöriga lärare ska få fast arbete i skolan enligt ett nytt förslag. Lärarförbundet är positivt.
Utbildningsminister Jan Björklund har idag föreslagit att bara behöriga lärare ska få fast arbete i skolan.
Ann-Charlotte Eriksson, vice ordförande i Lärarförbundet, anser att det i grunden är ett bra förslag, men att alla obehöriga lärare måste få en chans att bli behöriga. Det innebär att regeringen samtidigt som de lägger förslaget måste ange hur man ska finansiera en stor utbildningsinsats.
- Det behövs betydligt mer resurser och vi har inte hört ett ord om finansieringen, säger Ann-Charlotte Eriksson.
- Det innebär också att man måste göra läraryrket mer attraktivt. Utbildningen måste bli mer forskningsbaserad, lönen höjas, friutrymmet bli större och problemen med arbetstiden måste lösas för att locka unga att vilja bli lärare, avslutar Ann-Charlotte Eriksson
http://www.lararforbundet.se/web/ws.nsf/documents/0051C843?OpenDocument&menuid=00326A1C
Tillägg:
När det gäller tyckande om andras jobb så tror jag att detta är ganska genomgående för jobb och områden som är lätta att tycka om.
T ex så har jag svårt att tycka om min kompis jobb som forskare inom biologi, men mycket lättare att tycka om makens statsvetande. Samtidigt tycker många väldigt mycket om det jag jobbar med, jämställdhet och mångfald, men det ingår väl liksom i konceptet. ;)
Okej, nu kan jag ju givetvis inte låta bli att kommentera...
Jag förstår vad du menar och kan givetvis se hur det kan verka "orättvist" för vissa.
(Och ja, vad beträffar den lille mannen kan jag, som stött på honom i skolans värld, skriva under på att han är imponerande i sitt studentengagemang.)
Dock är det ju knappast rättvist att jag efter att ha investerat både tid och en hel del pengar (förvaltade av ett värdelöst CSN) inte ska sticka ut i konkurrensen med outbildade lärare. Förhoppningsvis finns även resurser för att låta de strålande, men outbildade lärare (som naturligtvis finns ute på skolorna) läsa in en behörighet. De finns redan nu kortare utbildning för dem som redan har ämneskunskaperna och endast behöver pedagogiken.
Det är ett evigt debatterande om elever som inte når målen och en skola som behöver förändras. Vore det då inte ett högst naturligt steg att börja med att se till att behöriga lärare, som bevisligen sitter inne med rätt kunskap, sköter utbildningen. Inom många andra yrkesgrupper vore det inte möjligt att få anställning utan licens, varför skulle det vara annorlunda inom läraryrket? Faktum är ju också att många utbildade lärare går utan jobb, jobb som istället upptas av outbildade - var är rättvisan i det? Jag vill dessutom återigen trycka på att mycket av chanserna att höja statusen (och därmed lönerna) på det pinsamt underbetalda läraryrket är att erkänna utbildningen som adekvat. Så upplever jag inte att det är idag -tyvärr.
Och vad beträffar ditt yrke har jag förstått att världen är full av tyckare även om det. På den punkten vill jag dock tillägga att vi är rörande överens. Märkligt att något så simpelt som lika rättigheter kan vara så omdiskuterat!
Men det ter sig ju som om "rättvisa" är ett synnerligen komplext begrepp...
Ja, du resonerar så klokt Therése att jag nästan är beredd att ge mig. ;) Om det inte varit för det där med att göra skillnad på anställningsvillkoren, såsom typ av anställning. För mig är det som att man skulle ge kortare semester, eller ingen alls, till icke behöriga.
Däremot kan jag mycket väl tänka mig att lönen, som jag skiljer från de allmänna villkoren, kan vara ett sätt att markera behörighet. D v s om man är behörig så får man högre lön. Inser dock att det även här uppstår ett problem då det ju egentligen är arbetets innehåll och sättet att utföra det på som skall bestämma lön. Där är utbildning snarare ett redskap att göra ett bättre jobb, det är inte utbildningen i sig som skall ge hög lön.
Och ja, bara att tvingas tampas med CSN borde ge någon slags kompensation. ;)
Men för att ta ännu ett exempel. När jag gick på P-linjen drömde jag om att bli ombudsman. Därför valde jag att plugga arbetsrätt. Jag blev sedan ombudsman liksom min kollega T som blev ombudsman efter att ha jobbat 15+ år i förbundet på andra postitioner. Hon har ingen högre utbildning utan har lärt in arbetsrätten genom praktisk övning och genom internutbildning.
Vi har haft samma lön och samma anställningsvillkor trots denna skillnad i bakgrund. Jag ser ingen orättvisa i detta, bara två olika sätt att nå samma position. Jag har haft fördelar p g a min utbildning och hon p g a sin erfarenhet från andra positioner.
Skillnaden är att jag sitter med nära en halv miljon i studieskulder.
Det är möjligt att det är annorlunda när det gäller läraryrket, att det där finns behov av "legitimering". Ombudsmannayrket är ju redan ganska statusfyllt och högavlönat, TROTS att kvinnor gjort sitt intåg i branschen.
Jag säger inte att jag har absolut rätt och har väl inget emot behörighetskrav i sig men jag värjer mig mot att använda anställningsvillkor som verktyg för att skilja på lärare och lärare. Å andra sidan kan jag inte riktigt komma på vad man annars skulle använda sig av...
Skicka en kommentar