Såhär kan det gå till när vi ger oss ut på gator och torg för att prata jämställdhet. Under vår valturné 2006 stötte vi på många män och en och annan kvinna som kände sig provocerade av vårt budskap om att män och kvinnor skall vara jämställda. De påhopp vi fick uppleva kunde variera, men de hade alltid syftet att ifrågasätta vår rätt att vara där. I Kristinehamn blev jag inträngd i en port av en kvinna som undrade hur jag kunde vara så dum att jag höll på med "det där". I Mora var det en man med liten son som gick in på Systembolaget och köpte en flaska Rosita till Gudrun Schyman som han lämnade över inför alla då hon stod och talade. (Polisen fick sedan ta hand om flaskan.)
I Östersund, som artikeln ovan refererar till, var hoten inte bara sexistiska utan också homofoba.
Det är klart att man får vara beredd på att allsköns feministhatare dyker upp för att göra sina arga röster hörda. Men det är ju inte särskilt trevligt och riskerar att leda till att deras syfte blir uppfyllt, att det demokratiska utrymmet minskar. Att färre vågar stå upp och säga vad dom tycker.
Fast visst hade vi många sköna samtal också. Ett jag särskilt minns är det mellan Kristina Hultman och en man i snickarbyxor i Ö-vik som sa sig vara poet, precis som Kristina. De delade kanske inte samma politiska åsikter men detta hade dom gemensamt. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar