Det händer att jag överväger att säga upp min prenumeration på Svenska Dagbladet. Särskilt när man om morgonen möts av skribenter som Per Gudmundsson och Johan Folin. Det blir helt enkelt för löjligt med människor som vanligen förespråkar hushållsnära tjänster men bara när inte (S) föreslår dem och de ligger för långt från hemmet. Särskilt inte om de ligger nära tunnelbanan där de rika, vita männen inte visar sig.
Men vanligen brukar jag lugna mig när jag kommer längre in i tidningen där det redaktionella materialet ofta håller hög journalistisk klass. Särskilt i arbetslivsrapporteringen. Det är då man blir så djupt besviken av att höra att tidningen anlitar retorikexperter som är medlemmar i särskilda partier, här Folkpartiet. Och som inte begriper att det är ett problem, att dom som medlemmar inte kan vara objektiva i bedömingen av sin egen partiledare, bara för att dom inte fått betalt av honom. "Jan Björklund var jättebra och det säger jag inte för att jag betalt medlemsavgiften till FP och står på kommunlistan i Sumpan utan för att jag inte fått betalt av FP för att säga det." Typ. Lyckligtvis hade hon inte fått betalt av Svenskan heller.
Det är sådana dagar jag vacklar kring mitt beslut att vara prenumerant. Men så når jag fram till Ola Wongs krönika (det kan lika gärna vara Anna Leastadius Larssons) och genast förlåter jag Svenskan allt och hoppas att Ola (och Anna) får riktigt bra betalt för sina krönikor. Jag tror nästan jag är lite kär i Ola. Eller åtminstone i hans penna. (Och när man läser kommentarsdräggens inlägg blir Olas fråga än mer viktig.)
"Skillnaderna mot Afghanistan är naturligtvis också många, men jag funderar efter denna djupdykning i det allra svenskaste Dalarna: Vilken del av den svenska kulturen är det som Sverigedemokraterna vill bevara/återuppliva?"
3 kommentarer:
Jag försökte hela dagen igår att förstå vad förslaget egentligen innebar.
Tolkar du förslaget från S i Stockholm, som ett alternativ till RUT-avdraget? Kommer servicen vid tunnelbanestationerna att skattesubventioneras?
Hur och av vem skall besluten tas om vilken service skall finnas vid de olika tunnelbanestationerna?
Jag skall erkänna att jag inte kollat förslaget i detalj men jag uppfattade att tanken var en utveckling av de gamla kollektivhusen, d v s att man använder våra gemensamma lokaler ägda av landstinget/SL till att låta egna företagare driva conciergeservice. D v s att när jag lämna Vällingbys via bakre uppgången på morgonen lämnar jag en lista på vad jag behöver få fixat/hämtat/handlat under dagen. När jag kliver av tunnelbanan på kvällen hämtar jag ut mina påsar och betalar vad det nu kostar. Jag uppfattade inte att det skulle vara subventionerat annat än möjligen företagens hyra?
Vem som beslutar om vad som skall finnas var vet jag inte. Tänkte nog att det skulle vara upp till varje företagare utifrån efterfrågan. Behoven är kanske inte desamma i Vällingby som vid Karlaplan.
Och nej, jag tolkade det inte som ett alternativ till RUT, utan delvis en ersättning fast mer gällande tjänster utanför hemmet.
Skicka en kommentar