Mitt liv som bankkund

Låt oss börja med lite bakgrundsinformation. I dagarna firar jag 25-årsjubileum som kund i Svenska Handelsbanken. Hade det varit en anställning hade jag fått guldklocka. Av min bank får jag bara strul.

Jag har varit kund på mitt bankkontor i ca tio år. Efter att jag och maken träffade varandra är även han kund där. På dessa tio år har jag/vi bytt bankkvinna ca tre-fyra gånger. I början var det väldigt trevligt, vi blev bjudna på informationskvällar med sushi och sake-provning. Vi har investerat alla våra pengar i bankens olika fonder och kapitalförsäkringar. Jag ska inte gå in på detaljer här men vi har ett bra belopp sparat i banken, pensionsinsättningar oräknade, och sparar ca 7 000 kr i månaden. Vi tjänar bra i fasta anställningar inom staten och har ca 55 000 kr netto i månaden. Jag äger dessutom del i två obelånade fastigheter.

Sedan ett par år söker vi efter ett större boende. Vi bor idag i hyresrätt. Vår förra bankkvinna utfärdade ett lånelöfte som gällt under sex plus sex månader och som löpte ut i september. Nu ska vi på en visning och därför kontaktade jag i god tid banken. Vår nya bankkvinna ringde upp och skulle "titta på" vårt önskemål nästa vecka (nu innevarande). Jag trodde att det var en smal sak med tanke på vår historia i banken och att ingenting ändrats sen sist, förutom en viss löneökning för maken. Men idag är det visning och vi har fortfarande inte fått något skriftligt lånelöfte. (Trots löfte om att detta skulle skickas.)

Igår kväll under middagen ringde bankkvinnan igen. Hon hade räknat på vad lånet skulle kosta oss. Vi står inför att köpa ny bil och vill bara betala tio procent i handpenning på en ny bostad. Därför kommer vi ansöka om ett blancolån på 5 procent. Vår ansökan om lån skulle ligga relativt lågt för att vara Stockholm. Förra lånelöftet låg på 2,7 miljoner, detta ligger betydligt lägre. Nu lät bankkvinnan meddela att amorteringen skulle hamna på närmare 4 000 i månaden. Varav ca 70 procent utgjorde amortering på blancolånet som ska betalas av på fem år.

- Är detta med blancolånet speciellt för Handelsbanken, eller är det samma hos andra, frågade jag.

Nä, det var ingenting som banken kan påverka, sa hon ursäktande. Hon ville bara berätta att amorteringen blir högre än räntan och undrade om vi ändå inte kunde betala 15 procent själva. (Nej, det har jag ju redan sagt att vi inte kan, för då får vi låna till bilen i stället.)

Bedrövad åkte jag hem och satte mig att söka på nätet. Banken hade just fått mig att känna mig som en oansvarig slarvmaja som inte hade ytterligare 100 000 kr på fickan. Har folk som äger sitt boende alltid upp emot en halv miljon på banken? Jag inledde en diskussion med vännerna på Facebook och fick genast en bild av att nej, det har dom inte. Det är nu inte så att vi sitter i sjön då bankens föreslagna amortering väl ryms inom vårt nuvarande sparande, som tydligt kan framgå för henne bara genom att titta på våra konton. Vid tidigare lånelöften har det inte ens varit en issue, och skulle kanske inte varit det nu heller om hon inte lagt fram det som ett problem. (Sparande genom amortering tenderar ju dock att bli mer låst än sparande på sparkonto.)

Om nu min bank tyckte att det var dyrt kanske det gick att hitta billigare alternativ? Jag letade runt lite och fann att t ex IKANO-banken har en lånetid på tolv år på sina blancolån. När jag surfar in hos SBAB får jag veta att de kan erbjuda oss lån upp till 3,6 miljoner och att amorteringen på det lån vi nu vill ha ligger på dryga 2 000 i månaden. Lånelöftet fick jag direkt på nätet, skickat i en pdf-fil med exakta siffror om vad det kommer kosta varje månad. Något min egen bank vid personlig kontakt inte kunnat åstadkomma på en vecka! Räntorna är ungefär desamma. Dessutom beviljar dom lån upp till 95 procent av köpeskillingen, utan att man känner sig moraliserad.

Så, vad handlar nu detta om? Jag kan inte se det som något annat än att min bank, där jag varit kund i 25 år och har alla mina besparingar och investeringar, krånglar med ett lånelöfte och kräver amorteringar dubbelt så höga som en bank där jag aldrig varit kund och som utfärdar lånelöfte direkt, baserat på mina av mig uppgivna inkomster och utgifter.

Det är möjligt att jag är lite känslig i min långvariga relation med Handelsbanken just nu. Min tilltro till banken började vackla redan i våras när dom utan att meddela oss sa upp våra internetabonnemang p g a att bankens säkerhetssystem upptäckt en trojan i min jobbdator. (Jag har fullmakt att sköta makens bankbetalningar.) Plötsligt var vi avstängda utan att förstå varför. Jag lyckades öppna mitt med enda krånglet att jag fick ringa runt och prata med tre olika kontor och att mitt Master Card sades upp och att jag tvingades vänta tre månader på att få tillbaka mitt kort med eget motiv. (I-landsproblem, men ändå svårt att förstå.) Maken drabbades dock av månader av krångel. Han fick gå till banken och skaffa nytt abonnemang, nytt Visakort och alla hans e-fakturor sades upp utan att vi fick besked om det vare sig från banken eller företagen i fråga. När jag tog upp detta med banken möttes jag av totalt oförstående och en jaha-vad-kan-väl-vi-göra-åt-det-attityd. El- och interneträkningar damp sedan ner i övernattningslägenheten mitt i sommaren, då maken inte var där på flera månader. Något som i sin tur ledde till över tusen kronor i avgifter och en anmälan till Kronofogden. (Comhem vilar inte på hanen utan skickar sina kunder till Kronofogden efter att man missat första påminnelsen. Snart har dom dock fiber i huset och då är det bye bye Comhem även där.) Allt detta är ju inte bankens fel, jag borde haft bättre koll på vilka räkningar vi hade att vänta, men lite bättre info om att de säger upp abonnemang ensidigt och att e-fakturor dras in hade inte skadat. Det värsta var dock okunskapen hos banken om deras egna (brist på) rutiner.

Något säger mig att det inte blir ytterligare 25 år med Handelsbanken. En god vän frågade i Facebookdiskussionen vilken bank det rörde sig om. Hans spontana kommentar var "Jag visste det! Dom har blivit fullständigt galna. Jag är på väg att byta!" Tydligen har SBAB bra sparkonton för sina bolånekunder, med högre ränta än på vårt sparkonto i Handelsbanken. Ser genast möjligheten att spara hälften av dagens sparande i amortering, hälften på sparkonto. Och ska man gå efter vad vännerna på Facebook tycker om sina respektive långivare så är valet lätt.

Uppdatering: Lånelöftet anlände igår före visning men utan att jag hade möjlighet att se det, eftersom jag inte längre vågar logga in på banken via jobbdatorn. Vårt statliga datornätverk är ju som synes ovan inte säkert nog. Lånelöftet var på exakt 90 procent av vad vi angett att vi kan tänka oss betala för just den här aktuella lägenheten. Det innebär att banken i stället för att, som tidigare, räkna ut vad vi har råd att köpa bostad för räknat på en enskild lägenhet. De sänker vårt lånelöfte med 700 000 kr. Snålt kan tyckas. SBAB har angett att dom kan tänka sig bevilja lånelöfte mer än en miljon över vad vår bank nu gjort. Att bankkvinnan inte, som sin företrädare, är framsynt nog att se att vi kan behöva lånelöftet för ev andra bostäder är rent ut sagt dåligt.

Årets konsumentbu

Det är dags att utse årets bästa och sämsta företag från ett konsumentperspektiv. Fortum brukar ligga bra till på den listan. I år har Fortum dock mest varit till glädje eftersom dom varit så långsamma att laga den åskkraschade elmätaren på Torpet. Ett halvårs gratis el blev effekten. Tack för det. :)

Och Comhem har vi ju sedan länge gjort slut med här i Vällingby.

Nej, i år måste nog årets BU gå till Telias kundtjänst. Inte helt enkelt då deras produkt, som jag just nu använder, är riktigt, riktigt bra. Deras fiberlan är något så ovanligt som ett verkligt bra bredband. Än så länge. Men deras kundtjänst... Tidigare hade jag mobilt internet från Tele 2 som har världens bästa kundtjänst men dålig täckning på Torpet. Telias dito funkar på Torpet men inte i Stockholm... Jag kontaktade därför Telia. Och hamnade i något slags goddag yxskaft-limbo. Det hela gick ut på att eftersom dom inte kunde leverera ett internet motsvarande det som utlovats så skulle jag betala två års abonnemang. När jag försökte protestera mot detta möttes jag till slut av beskedet att dom ansåg det hela färdigpratat och att jag skulle betala för något de inte kunde leverera.

Men nu har jag ju en blogg. Och Telia har en avdelning för sociala medier. Som läser min blogg. Alltså fick jag avsluta mitt abonnemang utan uppsägningstid.

Det kan ha påverkat mitt beslut att stanna som kund hos Telia. Men låt oss hoppas att jag slipper kontakt med Fanny på deras kundtjänst i framtiden. Det här var hennes sista meddelande och svar till mig:

"Anledningen till att vi bad dig genomföra felsökning av olika slag var just för att kunna se vars problemet ligger. Då du har genomfört ett modembyte och fortfarande inte får upp hastigheten är det mest troligt så som du själv misstänkte i ditt första mail, att du har radioskugga inne i din lägenhet. Det svar du tidigare fått är det svar vi kan ge dig i detta ärende. [Betala två år för något vi inte levererar] Jag ser därför ärendet som avslutat från vår sida."

Charmigt. Not.

Internetleverantörer - can't live with or without them

Nu är det dags för lite internetuppkopplingsgnäll igen. Som läsarna av denna blogg vet bytte jag från Comhem till Tele2, mobilt internet. Jättebilligt och jättesnabbt och bäst i Sverige enligt fåren i reklamen.

Det har varit lite småkrångel med inställningar osv och man får rätt ofta byta USB-port på modemet. Men så i lördags la det av helt. Jag ringer supporten som till skillnad från Comhems support är både trevlig, professionell och kunnig. De bad mig att avvakta och se om det funkade på en annan dator eller på annan plats.

På söndagen funkade det fortfarande inte och till slut ringer jag igen. Efter en timmes fixande och ominstallerande och inställande och omstartande kommer supportkillen fram till att det förmodligen är modemet det är fel på. (Som jag har vårdat med ömhet, skall tilläggas.) Han skall skicka ett nytt till min fasta adress. Där befinner jag mig inte nu. Anledningen till att jag tecknat mobilt internetabonnemang är att jag sällan är på samma ställe några längre stunder och behöver kunna kopplat upp mig mot internet från var jag nu behagar befinna mig.

Det kanske kunde lösas via ett nytt SIM-kort. Så jag ger mig ut i vinterkylan, börnar iväg till A6 och tigger till mig ett tomt SIM-kort hos TeknikMagasinet. Ringer Tele2:s support som kopplar om till Kundtjänst som är dom som kan aktivera SIM-kortet. Det funkar fortfarande inte trots ominstallation av program, omstarter, ominställningar osv.

Dags att skicka ett nytt modem. Jag har ju ändå betalat närmare 1500 spänn för det här. Det är då jag får veta att de först skall skicka en returpåse som jag skall stoppa ner modemet i och returnera. Sen kommer dom skicka ett nytt. Vi pratar om år 2010 här.

Då fick jag krupp. Vilket den trevliga supportkillen botade åtminstone delvis genom att gå med på att skicka ett modem direkt. Men bara till min fasta adress. Så när jag nu befinner mig på resa och behöver det där mobila internetet så får jag åter förlita mig på MAX och Mc Donalds och andra institutioner med gratis trådlöst.

Behöver jag säga att jag inte kommer stå ut lika länge som med Comhem?

Comhemsåpan rullar vidare

Prankmonkey står i telefonkö hos Comhem.

Mymlan drabbas av en klassiker, the bredbandskollen treatment och uppfinner ett nytt smeknamn till Comhemhelvetet.

Comhem lurar på farfar, 95 år, ett års bundet abonnemang.

Prankmonkey skickas vidare till helgstängt huvudkontor.

71-årig kvinna anlitar släkten i USA för hjälp mot Comhem.

Sugbloggen ger en kraschkurs i hur man skall logga sina samtal till Comhem.

Och Comhem försöker måla grisen med läppstift.

Comhem - en sorglig följetong

Här kan man läsa om hur jag redan i april 2007 var frustrerad över Comhem.

Här kan man läsa om hur jag i december 2007 beslutat mig för att byta ut Comhemhelvetet. Det kom dessvärre att ta längre tid än så innan jag gjorde slag i saken...

Här kan man läsa om när Comhem lät en annan person teckna abonnemang i mitt namn.

Här kan man läsa om när jag skrev till Comhem och fick ett idiotsvar till svar. (I skrift, annars får man idiotsvaren på telefon.)

Här kan man läsa hur en annan Comhem-kund börjar få nog.

Och här kan man läsa en person som bestämt sig för att ge igen. Roande, om än frustrerande, läsning.

Brevet till Comhem

Hej,
Jag har varit kund hos er i många år men nu tvingats säga upp mitt abonnemang eftersom ni inte levererar som avtalat. De senaste två månaderna har jag drabbats av tiotalet avbrott i internettrafiken vilket sker på vardagskvällar, helger, morgnar när som helst.

Jag har tre månaders uppsägningstid och betalar 369 kr i månaden utan att få tillgång till internet när jag behöver det. Nu undrar jag om man kan få avdrag på kvarvarande inbetalning för november med tanke på att jag inte fått det jag betalat för.

Sen måste jag säga att det är USELT att er kundsupport aldrig har någon information om vad problemen beror på (inte ens när det rör sig om planerat underhåll, eller när många ringt och klagat), att dom lovar att höra av sig när det är igång igen men inte gör det samt att man ofta blir behandlad som en idiot. När man ringer er för tionde gången VET man vad man skall göra för att starta om modemet.

Med vänlig men frustrerad hälsning

Uppdatering:

Hej och tack för ditt e-postmeddelande!
Det har legat ett känt fel i ert område. Våra tekniker skall vara klara med det nu.
Med vänlig hälsning
Com Hem AB Kundservice

Goddag yxskaft!

Vad betalar Comhems kunder för?

Detta är andra kvällen den här veckan som Comhems nät är nere i Vällingby. Det har hänt typ 1-2 gånger per vecka sedan semestern. Därför gjorde jag slag i saken och sa upp mitt abonnemang. Med tre månaders uppsägningstid. Snart slipper jag ett av mina tre största irritationsmoment i livet (de andra två är Fortum och CSN).

Men man undrar ju varför just Comhem kan sälja 24-timmars uppkoppling och sedan inte leverera och man ändå tvingas betala. Här sitter jag och betalar för något jag inte får. (Just nu surfar jag på grannens trådlösa nät. Vilket ju iofs betyder att jag får något jag inte betalt för...)

Hej då!

Bye bye Comhem!

Välkommen Tele 2.

Efter semestern-blues

Åter på jobbet efter semestern. Lämnade igår en kelen katt liggande vid vedbon på Torpet. Hon kände förmodligen på sig att vi skulle åka då hon dök upp efter att ha lyst med sin frånvaro mest hela semestern. Vi vet nu var hon hör hemma och att hon får både tak över huvudet och mat på vintern. Om hon vill förstås. Lämnade sedan en liten man vid bussen i Krillehôla, så han kunde åka till sitt jobb i Jönköping. Själv for jag mot Stockholm med en avstickare via Hallstahammar p g a olycka med sex inblandade bilar på E18 utanför Västerås.

Hemma funkade inte internet. Jävla Comhem. (Jaja, jag vet att jag skulle bytt leverantör för länge sen.)

På väg till jobbet var det dock inte gröna utan röda linjen som var avstängd. (Trot eller ej, Klas!) Utanför jobbet blev en cyklist påkörd. På jobbet valde min hårddisk att krascha när jag slog på datorn. Och på sushihaket var ljudvolymen från alla återvändande semesterfirare olidlig.

Välkommen tillbaka typ. Nu börjar längtandet efter ett gemensamt boende igen.

Comhemhelvetets halvkriminella verksamhet

Jag blir galen! Den lille mannen är en mycket timid person när det gäller att säga ifrån mot folk som vill pressa på honom något. Han har dock tränat upp sig i att snäsa av telefonförsäljare genom att helt enkelt bara slänga på luren i örat på dem när dom ringer på dygnets alla timmar och vill pracka på oss sin skit.

Comhem har en särskild plats i telefonförsäljarnas helvete. Nu är det förmodligen fler än vi som ber dem fara och flyga när de ringer. Alltså har de kommit på att dom kan skicka ut Mattias till oss. Mattias är försäljare och ringer på dörren hos vankelmodiga, timida personer som lille mannen i hans övernattningslägenhet. När inte hans arga fru är där och kan mota bort dem.

Detta får till följd att lille mannen en dag glatt meddelar att nu har han sänkt våra bredbandskostnader från 668 kr till 398 kr! Jaha, säger den misstänksamma frun och frågar vad han tvingades förbinda sig för då. Jo, att vi behåller Comhemhelvetet i tolv månader samt att jag sänker mitt abonnemang från Large till Medium.

Ingen av oss vet var vi bor om tolv månader. Lille mannen vet inte om han har jobb efter 1 augusti i år. Ändå charmas han av den påstridige Mattias och tecknar abonnemang för oss båda! Comhem låter alltså andra teckna abonnemang för mig och meddelar inte mig på något sätt. De kontrollerar inte om han verkligen är min man, det räcker med att han har mitt personnnummer. Och även om han är min man ger det honom ju ingen teckningsfullmakt för mig. Jag skulle inte, om inte min man sagt det, fått veta något förrän mitt abonnemang ändrats helt "out of the blue". Är detta verkligen tillåtet? Maken skrev under med "NN (Mitt namn) genom NN (hans namn)" och detta accepterar Comhem som bindande kontrakt med 14 dagars ångervecka som jag inte får information om. Det är ju för fan kriminellt!

När jag av maken får pappren i min hand står ingenstans vad det skall kosta. Den lille mannen hade försökt förklara att jag betalade en hundring mer i månaden än han (jag har ett Large-abonnemang) men fått svaret från Mattias att något sådant abonnemang hade dom inte. Så det beslutades i min frånvaro att jag skulle ha ett Medium-abonnemang för 199 kr i månaden i tolv månader.

Nu har jag fyllt i ångerpappren och hoppas få iväg dem i tid för att häva hela arrangemanget. Samt skrivit till på pappret att

"OM VI ÖNSKAR ÄNDRA VÅRA ABONNEMANG RINGER VI ER!"

Nu skall jag börja träna lille mannen i att slänga igen dörren i ansiktet på bettlare, precis som han lärt sig göra i telefonen. Känner mig som Görel i Mia och Klara. Brrrrrraaaaa!

Sen blir det nog så att vi ringer Comhem och säger upp våra abonnemang helt. Har inte Tele2 ett rätt sheep erbjudande om trådlöst internetabonnemang?

I övrigt slår Johan Hakelius huvudet på spiken i gårdagens Aftonbladet. Kanske är vi alla lurade.

"Hur som helst, alla hatar Comhem. De hatar deras telefonköer. De hatar deras beskäftiga tekniker som alltid antyder att alla fel beror på miffokunder som inte fattat att de ska trycka in stickproppen i vägguttaget. De hatar deras äckliga små dockor i tv-reklamen."

Jag hatar CSN!

Det finns organisationer* som jag gillar, som Lantmäteriet och, faktiskt, Skattemyndigheten. Sen finns det organisationer som jag inte gillar. Till dessa hör Comhem, Fortum och CSN.

CSN gör livet surt för oss akademiker i januari varje år. Det är då årsbeskeden kommer. I år trodde jag först att dom gjort något fel när dom beräknat min inkomst under 2007 till 733 068 kr. Va fan! Jag tjänade ju "bara" 426 178 kr det året!

Ja, så var det ju den lilla lägenhetsförsäljningen då. Överskott av kapital... Ja, inget undgår CSN. Nu har dom börjat jaga utlandssvenskar också som skall få betala igen sina lån. Faktiskt ganska rättvist kan man tycka. I synnerhet som de åtnjutit studiebidrag och inte bidrar tillbaka genom att jobba och betala skatt i Sverige.

I år kommer mitt studielån att minska mer än vanligt. Och ja, vi betalar snällt tillbaka våra 10 000 kr i kvartalet men ingen kan tvinga oss att tycka att det är kul eller att CSN är en skojig organisation att ha att göra med. (Minns att det var en ständig källa till frustration att ha kontakt med dem under studietiden och i synnerhet som arbetslös.) Det där med fyra procents akademikerskatt är verkligen sant. Vågar inte tänka på hur mycket dom kommer vilja ha av mig i januari 2011...

* Med organisation menar jag här även företag.

Favorit i repris!

Tio första
Första bästa kompis: Eva Edman
Första bil: Silvergrå Peugeot 307, 2001 års modell. Om vi inte pratar om den gamla blå VW-bubbla mina föräldrar körde runt mig i när jag var nyfödd. Förmodligen utan vare sig barnstol eller bälten.
Första kärlek: Håkan Nordh och Lasse Berghagen
Första husdjur: Beageln Reja, första egna var hamstern Charlotta ”Lotta”
Första semester: Förmodligen sommar på Torpet
Första jobb: Sommarjobb på Alsters Herrgård, Gustaf Frödings minnesgård, sommaren 1984.
Första köpta skiva: ABBA:s SOS?
Första riktiga kärlek: Hmmm, nuvarande förmodligen. Är det inte alltid det?
Första piercing: Örsnibbarna, och enda.
Första konsert: Gyllene Tider, Mariebergsskogen, Karlstad, 1985 tror jag.

Nio senaste
Senaste alkoholdrycken: Ett glas surt vin på flygplanet mellan Dubrovnik och Wien.
Senaste bilfärd: Från Stockholm till Karlstad i måndags.
Senaste filmen du såg: Shit… Det är ju över två veckor sedan…
Senaste ringda telefonsamtal: Lille mannen i morse för att diskutera maktdelning dömande makt – lagstiftande makt. (Ja, vi är nördiga.)
Senaste mottagna telefonsamtalet: Från Ina igår kväll. (Om man räknar privat)
Senaste bubbelbadet: Med badbomb i Karlstad hösten 2002.
Senaste spelade cd: Led Zeppelin i bilen.
Senaste kyss: I måndags kl 9,30 utanför Centralen i Stockholm.
Senaste gången du grät: Blir tårögd av mycket. Något jag läste i tidningen häromdagen.
Senaste måltiden: Oxjärpar i gräddsås med potatis och pressgurka.

Åtta har du nånsin
Dejtat en av dina bästa kompisar: Nej.
Blivit arresterad: Nej.
Blivit kär vid första ögonkastet: Vid första blicken på ett foto av personen
Fastnat med blicken i någons urringning: Min egen…
Fått ditt hjärta krossat: Nja, inte såhär i efterhand.
Sagt att du älskar någon utan att mena det: Nej!
Haft ett one night stand: No shit?! Alldeles för många, om man skall döma av den låga kvalitet dom brukar hålla.
Busringt till någon: Senast var det när kompisen Jive ringde på en hyvelbänk i Helsingborgs Dagblad våren 1995 eller nåt sånt. Oftare när man var liten.

Sex saker du gjort idag
1. Pratat med lille mannen.
2. Suttit i telefonjour.
3. Diskuterat könsneutral äktenskapslagstiftning och huvuddukar vid fikabordet.
4. Läst halva senaste numret av Lantliv.
5. Ätit en banan.
6. Beställt snickarbyxor för trädgårdsarbete i tjejfärger.

Fem favoritsaker utan rangordning
1. Datorn
2. Sängen
3. Torpet
4. The The Dusk (CD)
5. Min prenumeration på Lantliv.


Fem saker att tycka riktigt, riktigt illa om utan rangordning
1. Fortum
2. Alliansregeringen
3. Vinter
4. Comhem
5. CSN

Fyra personer du kan berätta allt för
Maken, mindre systern, Helena, Evax

Tre val
Blått eller rött? Rött såklart!
Sommar eller vinter? Sommar.
Choklad eller chips? Choklad.

Två saker att göra innan du dör
1. Resa
2. Älska

En sak du ångrar
Att jag nobbade den lille killen som sålde majblommor i Mitt i City-gallerian igår. Två gånger… Förlåt!