Låt oss börja med lite bakgrundsinformation. I dagarna firar jag 25-årsjubileum som kund i Svenska Handelsbanken. Hade det varit en anställning hade jag fått guldklocka. Av min bank får jag bara strul.
Jag har varit kund på mitt bankkontor i ca tio år. Efter att jag och maken träffade varandra är även han kund där. På dessa tio år har jag/vi bytt bankkvinna ca tre-fyra gånger. I början var det väldigt trevligt, vi blev bjudna på informationskvällar med sushi och sake-provning. Vi har investerat alla våra pengar i bankens olika fonder och kapitalförsäkringar. Jag ska inte gå in på detaljer här men vi har ett bra belopp sparat i banken, pensionsinsättningar oräknade, och sparar ca 7 000 kr i månaden. Vi tjänar bra i fasta anställningar inom staten och har ca 55 000 kr netto i månaden. Jag äger dessutom del i två obelånade fastigheter.
Sedan ett par år söker vi efter ett större boende. Vi bor idag i hyresrätt. Vår förra bankkvinna utfärdade ett lånelöfte som gällt under sex plus sex månader och som löpte ut i september. Nu ska vi på en visning och därför kontaktade jag i god tid banken. Vår nya bankkvinna ringde upp och skulle "titta på" vårt önskemål nästa vecka (nu innevarande). Jag trodde att det var en smal sak med tanke på vår historia i banken och att ingenting ändrats sen sist, förutom en viss löneökning för maken. Men idag är det visning och vi har fortfarande inte fått något skriftligt lånelöfte. (Trots löfte om att detta skulle skickas.)
Igår kväll under middagen ringde bankkvinnan igen. Hon hade räknat på vad lånet skulle kosta oss. Vi står inför att köpa ny bil och vill bara betala tio procent i handpenning på en ny bostad. Därför kommer vi ansöka om ett blancolån på 5 procent. Vår ansökan om lån skulle ligga relativt lågt för att vara Stockholm. Förra lånelöftet låg på 2,7 miljoner, detta ligger betydligt lägre. Nu lät bankkvinnan meddela att amorteringen skulle hamna på närmare 4 000 i månaden. Varav ca 70 procent utgjorde amortering på blancolånet som ska betalas av på fem år.
- Är detta med blancolånet speciellt för Handelsbanken, eller är det samma hos andra, frågade jag.
Nä, det var ingenting som banken kan påverka, sa hon ursäktande. Hon ville bara berätta att amorteringen blir högre än räntan och undrade om vi ändå inte kunde betala 15 procent själva. (Nej, det har jag ju redan sagt att vi inte kan, för då får vi låna till bilen i stället.)
Bedrövad åkte jag hem och satte mig att söka på nätet. Banken hade just fått mig att känna mig som en oansvarig slarvmaja som inte hade ytterligare 100 000 kr på fickan. Har folk som äger sitt boende alltid upp emot en halv miljon på banken? Jag inledde en diskussion med vännerna på Facebook och fick genast en bild av att nej, det har dom inte. Det är nu inte så att vi sitter i sjön då bankens föreslagna amortering väl ryms inom vårt nuvarande sparande, som tydligt kan framgå för henne bara genom att titta på våra konton. Vid tidigare lånelöften har det inte ens varit en issue, och skulle kanske inte varit det nu heller om hon inte lagt fram det som ett problem. (Sparande genom amortering tenderar ju dock att bli mer låst än sparande på sparkonto.)
Om nu min bank tyckte att det var dyrt kanske det gick att hitta billigare alternativ? Jag letade runt lite och fann att t ex IKANO-banken har en lånetid på tolv år på sina blancolån. När jag surfar in hos SBAB får jag veta att de kan erbjuda oss lån upp till 3,6 miljoner och att amorteringen på det lån vi nu vill ha ligger på dryga 2 000 i månaden. Lånelöftet fick jag direkt på nätet, skickat i en pdf-fil med exakta siffror om vad det kommer kosta varje månad. Något min egen bank vid personlig kontakt inte kunnat åstadkomma på en vecka! Räntorna är ungefär desamma. Dessutom beviljar dom lån upp till 95 procent av köpeskillingen, utan att man känner sig moraliserad.
Så, vad handlar nu detta om? Jag kan inte se det som något annat än att min bank, där jag varit kund i 25 år och har alla mina besparingar och investeringar, krånglar med ett lånelöfte och kräver amorteringar dubbelt så höga som en bank där jag aldrig varit kund och som utfärdar lånelöfte direkt, baserat på mina av mig uppgivna inkomster och utgifter.
Det är möjligt att jag är lite känslig i min långvariga relation med Handelsbanken just nu. Min tilltro till banken började vackla redan i våras när dom utan att meddela oss sa upp våra internetabonnemang p g a att bankens säkerhetssystem upptäckt en trojan i min jobbdator. (Jag har fullmakt att sköta makens bankbetalningar.) Plötsligt var vi avstängda utan att förstå varför. Jag lyckades öppna mitt med enda krånglet att jag fick ringa runt och prata med tre olika kontor och att mitt Master Card sades upp och att jag tvingades vänta tre månader på att få tillbaka mitt kort med eget motiv. (I-landsproblem, men ändå svårt att förstå.) Maken drabbades dock av månader av krångel. Han fick gå till banken och skaffa nytt abonnemang, nytt Visakort och alla hans e-fakturor sades upp utan att vi fick besked om det vare sig från banken eller företagen i fråga. När jag tog upp detta med banken möttes jag av totalt oförstående och en jaha-vad-kan-väl-vi-göra-åt-det-attityd. El- och interneträkningar damp sedan ner i övernattningslägenheten mitt i sommaren, då maken inte var där på flera månader. Något som i sin tur ledde till över tusen kronor i avgifter och en anmälan till Kronofogden. (Comhem vilar inte på hanen utan skickar sina kunder till Kronofogden efter att man missat första påminnelsen. Snart har dom dock fiber i huset och då är det bye bye Comhem även där.) Allt detta är ju inte bankens fel, jag borde haft bättre koll på vilka räkningar vi hade att vänta, men lite bättre info om att de säger upp abonnemang ensidigt och att e-fakturor dras in hade inte skadat. Det värsta var dock okunskapen hos banken om deras egna (brist på) rutiner.
Något säger mig att det inte blir ytterligare 25 år med Handelsbanken. En god vän frågade i Facebookdiskussionen vilken bank det rörde sig om. Hans spontana kommentar var "Jag visste det! Dom har blivit fullständigt galna. Jag är på väg att byta!" Tydligen har SBAB bra sparkonton för sina bolånekunder, med högre ränta än på vårt sparkonto i Handelsbanken. Ser genast möjligheten att spara hälften av dagens sparande i amortering, hälften på sparkonto. Och ska man gå efter vad vännerna på Facebook tycker om sina respektive långivare så är valet lätt.
Uppdatering: Lånelöftet anlände igår före visning men utan att jag hade möjlighet att se det, eftersom jag inte längre vågar logga in på banken via jobbdatorn. Vårt statliga datornätverk är ju som synes ovan inte säkert nog. Lånelöftet var på exakt 90 procent av vad vi angett att vi kan tänka oss betala för just den här aktuella lägenheten. Det innebär att banken i stället för att, som tidigare, räkna ut vad vi har råd att köpa bostad för räknat på en enskild lägenhet. De sänker vårt lånelöfte med 700 000 kr. Snålt kan tyckas. SBAB har angett att dom kan tänka sig bevilja lånelöfte mer än en miljon över vad vår bank nu gjort. Att bankkvinnan inte, som sin företrädare, är framsynt nog att se att vi kan behöva lånelöftet för ev andra bostäder är rent ut sagt dåligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar