Svenskan och deras meningsfränder

I helgen riktade en av Svenska Dagbladets ledarskribenter beskyllningar mot DO. Ledarskribenten hade upprörts över att barn på en förskola i Uppsala tillfrågats av personalen i en enkät om man kan bli kär i personer av samma kön, om dom pratar om gud hemma med mera. När två föräldrar reagerat hade förskolans personal försvarat sig med att DO krävt detta. De två föräldrarna skrev redan i somras en debattartikel om detta i Svenska Dagbladet där dom krävde förändring på DO. Vilket bemöttes av en anställd på DO som redde ut begreppen och förklarade att det inte ingår i DO:s uppdrag att detaljstyra på detta sätt och att det heller inte skett. Enligt regeringens förordning (2006:1083) skall dock likabehandlingsplan upprättas ”under medverkan av barnen eller eleverna”. Det är alltså ett krav och inget som den enskilda skolan eller förskolan själv kan bestämma över. Däremot rekommenderar DO inte att det sker genom enkäter och ger råd om hur man kan lägga upp arbetet. Självklart skall föräldrarna involveras.

Det hade alltså räckt för ledarskribenten att läsa sin egen tidning. I stället skrev hon en artikel som i bästa fall kan kallas okunnig om DO:s i lag reglerade uppdrag samt om liberala individuella rättigheter. Diskrimineringslagen stiftades av riksdagen 2008, med den majoritet ledarskribentens arbetsgivare aktivt stödjer. Lagen bygger på såväl FN-deklarationer, EU-stadgan och direktiv från EU. Som medlemmar i EU kan inte Sverige avstå från att implementera direktiv i svensk lagstiftning. Lagen bygger på de liberala värdena om allas lika rättigheter att få vara olika. DO utövar tillsyn över denna lag, det vill säga har tillsatts av regeringen att se till att lagen följs. Svenskans ledarkollegor i Marieberg brukar för övrigt klaga på att DO inte tillräckligt tillsynar lagen.

Skolverket har tagit fram de aktuella frågorna, som ställdes till barnen, oklart med vilka instruktioner. DO har å sin sida sagt, redan i somras, att detta är frågor som kan ställas till föräldrar och personal men att regeringen ställt krav på att barnen involveras när de lagstadgade likabehandlingsplanerna tas fram. Lika behandling trots att vi är olika alltså. Till skillnad mot att behandla människor olika på grund av att dom är kristna, muslimer, män, flator och så vidare. Behandling utifrån individ, inte utifrån grupptillhörighet.

Ställer inte Svenska Dagbladets ledarskribent upp på den liberala idén att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter? Utifrån hennes ursprungsartikel och hennes svar idag börjar man undra. Deklarationen om mänskliga rättigheter antogs i FN:s generalförsamling 1948, med 48 röster för, 0 emot, och 8 blanka. De som röstade blankt, och som också hade svårt med lika rättigheter oavsett vem du är, var Jugoslavien, Polen, Saudiarabien, Sovjetunionen, Sydafrika, Tjeckoslovakien, Ukraina och Vitryssland.

I rest my case.