Sitter i samma fåtölj som igår kväll, belägen i Stenungsund, och konstaterar att jag nu är i Örebro. Igår var jag i Skåne nånstans. Telia trådlöst moves in mysterious ways.
I helgen skall jag i allafall befinna mig på Torpet och sooova. Det har jag gjort väldigt dåligt här. Och det beror inte på sena nätter med Gejje och gänget, som på HTF-tiden, utan på för smal säng och störningar utanför fönstret. När man fixat det ena, genom att flytta ena sängen drabbas man av det andra. Och jag börjar bli en riktig surkärring. Äter medicin där en biverkning sägs vara nedstämdhet. Tror dock inte att det bara är medicinen som är orsak till detta. Snarare är det en fråga om var jag befinner mig och varför. Upcoming 42-årskris?
Eller så kanske dom skulle skickat oss gamla HTF:are på gruppterapi när förbundet upplöstes och så många slutade. Det är som ett långt äktenskap som plötsligt inte är längre, där parterna träffat andra men ingen känner sig riktigt bekväma. Vi romantiserar och minns och blir sentimentala, för så här i efterhand minns man ju bara det positiva. Runes återhållsamhet med ekonomin och Ulfs njugghet med arbetstiderna, vägran att göra något åt arbetsbelastningen trots att folk bröt ihop och värre, allt är förlåtet. (Nedstämdhet orsakas också av att det värsta hände en fin f d kollega i helgen som gick. Som passerade en gräns och inte orkade längre. Imorgon är jag med er i tanken!) Allt det där som vi genom åren irriterat oss på är dock oftast som bortblåst och kvar finns bara minnet av en gemenskap som gick utanpå det mesta.
Ett år har gått sedan jag slutade. Kylan kommer tidigare i år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar