När marknaden får bestämma

Sitter och surfar runt och bekantar mig med Jilin City inför vår planerade rekar-resa dit. Hittar en skola som undervisar 4-14-åringar i engelska. Förvånas lite över deras styltiga engelska på websajten, men ändå inte. Det är ju inte Oxford vi pratar om. Sen läser jag vilka krav de ställer på sina lärare:

"Why Native English Only Applicants
Our school only hires applicants who are native English speakers holding a passport from one of the following countries: Canada, United States, Great Britain, Australia, New Zealand, Ireland and South Africa.

[Ja, OK. Det kan jag köpa. Även om jag vill hävda att min engelska förmodligen är bättre än många s k native speakers från dessa länder. Men OK då.]

Our school advertises and delivers not only language instruction but western cultural exposure as well. This is a market driven decision. Our customers most particularly want North American accented English and culture. As a service provider, we are committed to providing, as much as possible, what the customer wants.

We do give preference to those from North America in our hiring decision since this is what our customers want. This is apart from any judgment on the merits or competencies of non-native English speakers but, again, simply accommodating the reality of the market forces in play in our particular market at this particular time."

Så om kunderna på den fria marknaden vill ha en chimpans som lärare så fixar man det. För det är det som marknaden vill ha! Och marknaden är ju någon slags gudomlighet som man alltid måste lyda. Det är ju dumt att anställa en riktigt bra pedagog från Southampton om man kan få en bräkande Nordamerikan.

Plötsligt hör jag min goda vän Katarina berätta om kvinnan från Mellanvästern som kom in på the Guggenheim Museums utställning om Haute Couture och frågade:

- Where's the Hauty Coyture? (Uttalat Håjty Kåjtjööör)

Det är i ögonblick som detta som jag blir väldigt europeisk och sänder en tanke till min engelsklärare Moa Shutrick som satte högre betyg på elever med brittiskt uttal än på dem med amerikanskt... (Jag fick följdaktligen fyra i engelska, Richard som bott ett år i USA fick trea...)

Nej, jag anser inte att alla nordamerikaner är dåliga pedagoger. Jag anser att språkkunskaperna skall avgöra, inte nationalitet. Och att det är skolan som skall avgöra vad som är god engelska, inte något kallat "marknaden".