Kärlek

Flytta till Tüskland?

Jag hade tjugosju rätt av trettitre på testet för nya medborgare i Tyskland. För att inte få ihop de sjutton rätt som krävs bör man vara rätt illa insatt i europeisk historia. Vilket man ju iofs kanske är om man inte kommer härifrån. Jag tycker nog att ett test är ett ganska uselt sätt att bevisa sina kvaliteter som medborgare på, och undrar för övrigt om alla tysk-tyskar (hur många nu dom är) klarar testet? Eller om man måste vara väldigt intresserad av politik och historia för att få till det.

Dessutom, genom vissa av frågorna kan man ju ana sig till hur man ser på nya medborgare som svartmuskiga invandrare med odemokratiska värdegrund.

3/ Vad är förenligt med den tyska grundlagen?

- Prygel

- Tortyr

- Dödsstraff

- Böter

Hmm, ja inte kan det ju vara böter som är tillåtet i Tyskland... Det måste vara dödsstraff, det jag kanske flytt från.

Eller

4/ Vilken grundläggande rättighet garanteras i den tyska grundlagens första paragraf?

- Människovärdets okränkbarhet

- Rätten att leva

- Religionsfrihet

- Åsiktsfriheten

Vad mäter detta? Att man läst den tyska grundlagen och memorerat den? Att man kan räkna ut vilket av ovanstående som kan tänkas stå i första paragrafen? För alla fyra är ju rättigheter enligt tyska grundlagen, hoppas jag.

16/ Vem skrev texten till en tyska nationalsången?

- Friedrich von Schiller

- Clemens Brentano

- Johan Wolfgang von Goethe

- Heinrich Hoffmann von Fallersleben

Är man värdig som medborgare i förbundsstaten om man kan svaret på denna fråga? Vad sjutton var det han hette som skrev den svenska nu igen? Inte ens den allvetande lille mannen vet.

- Det där är ett svart hål i mitt medvetande, nationalism har jag aldrig varit intresserad av, säger han där han står och diskar i köket.

21/ En kvinna mister sitt arbete. Vad får inte vara skälet till uppsägningen?

- Kvinnan är sedan länge sjuk och arbetsoförmögen.

- Kvinnan kom ofta för sent till arbetet

- Kvinnan uträttade privata ärenden på arbetstid

- Kvinnan var havande och hennes chef visste om det

Jaha! Så i Tyskland kan man som skäl för uppsägning direkt ange sjukdom? Och om skälet till uppsägningen är att hon var gravid lär väl chefen vetat om det? Men vilken arbetsgivare erkänner något sådant? Det skulle väl vara någon som inte känner till att man kan ange sjukdom i stället. Men i sådana fall upplyser ju staten om detta...

Ja, jag är ganska skeptisk till kunskapstester för något så grundläggande som medborgarskap. I synnerhet som vi redan har lagar som reglerar förhållanden mellan samhällets medborgare och alla förväntas känna till dessa lagar och efterleva dem. Det borde räcka.

Juleskumt

Mina skumtomtar försökte gömma sig i scannern men jag hittade dem.

Airborn

En svensk mamma födde barn på ett Finnairplan på väg från Bangkok till Helsingfors, 11 000 meter ovanför Kazakstan. Snacka om att vara airborn. Undrar om barnet nu skall anses vara fött i Thailand, Kazakstan eller Finland? Måste föräldrarna ansöka om svenskt medborgarskap för barnet? När jag läser på Migrationsverkets hemsida förstår jag att ett barn alltid får sin mors medborgarskap. (Dock inte faderns, kan vi ana en könsdiskriminering här?) Men om barnet nu är fött på kazakiskt luftrum och det skulle visa sig att Kazakstan tillämpar territorialprincipen, d v s att man får medborgarskap där man föds, får barnet då dubbelt medborgarskap utan att ens ha satt sin fot i Kazakstan? Klurigt.

Hemnet ser dig!

Nu har Hemnet lurat sig in på Facebook också med sina lömska annonser. Här finns ett fantastiskt hus, sex kilometer från systerns och mitt föräldratorp utanför Karlstad. Om man fick ytrenovera inomhus (allergisk mot gul furu och svarta kvisthål som jag är) så kunde det bli ett paradis. Och inga elkostnader skulle man få heller.

Synd att vi inte jobbar i Karlstad, då hade vi nog slagit till direkt. Det är ett väldigt fint och trevligt område, nära till busshållplats in till stan. Och den verandan!!!

Jag - en experimentråtta

När jag nyss läste Deep Editions inlägg om Rothsteins vetenskaplighet föll poletten slutligen ner. Jag har ingått i professor Rothsteins experiment. Det var inte som styrelseledamot i Fi jag fick mejl från honom i torsdags, utan som respondent, eller experimentråtta om man så vill. Åtminstone verkar det vara vad Rothstein såhär i efterhand hävdar.

Här är mina tankar kring detta som jag just skickat till Deeped.

"Hej,

Jag inser just att jag förmodligen också ingått i Bo Rothsteins påstådda experiment. (Jag tror annars som lord Fredruk här ovan att det inte var menat som ett experiment från början utan kom till som ett försvar…) Jag fick den 13 november kl 12.11 ett mejl från Rothstein som förmodligen sändes via min @feministisktinitiativ.se-adress. Den går vidare till min yahoo-mejl och hamnade där i spam-facket. Vid denna tidpunkt befann jag mig på garanterat internetfri plats, ett SAS-plan över Nordsjön. Sedan ägnade jag torsdag - söndag morgon den 16 november med att besöka vänner i England, äta gott och inte ens ha mobilen påslagen. [Tillägg: Först på söndag morgon kollade jag min mejl och uppfattade då Rothsteins mejl som ett sätt att göra mig som styrelseledamot varse om inlägget på Veronicas blogg, där jag iofs också deltagit i debatten när det begav sig.]

Jag är alltså en av Rothsteins respondenter som han använder som underlag för att jag med min tystnad har samtyckt med en kommentar som en person skrivit på en annan persons blogg. Och därmed anser han sig ha bevisat att bloggosfären är rasistisk och antisemitisk. Validiteten och reliabiliteten i professor Rothsteins “forskning” verkar halta. Om den alls rör på sig. Jag har tidigare ansett att Rothstein varit rätt briljant i sådant han producerat som statsvetare. Men jag har förvisso inte granskat hans metodologi. Nu börjar jag bli lite tveksam.

På min blogg kan man för övrigt se mig iklädd en halsduk av palestinsk modell. Kanske är även detta ett vetenskapligt belägg för att bloggosfären egentligen är antisemitisk?"

OBS! MEDDELANDE TILL BO ROTHSTEIN OCH EV ANDRA FORSKARE: Jag går ut en sväng nu. Kommer förmodligen inte att logga in på min mejl förrän sent ikväll. Om ni skulle vilja använda mig i er forskning under eftermiddagen är ni välkomna att ringa mig på mobilen, som iofs kommer vara avstängd mellan klockan 14-15. Hoppas detta inte inverkar menligt på er forskning. Puss.

Flexi the Spanish Waterdog

Möt Flexi, den spanska vattenhunden. Hon bor tillsammans med Antonia, Hillevi och Walter (samt deras föräldrar) på engelska sydkusten. Jag och den lille mannen blev nog rätt förälskade i Flexi som verkar vara en glad och sympatisk jycke med otroligt mänskliga ögon. Och tydliga vallegenskaper såsom järnkoll på var alla i sällskapet finns.

En skön jycke som får åtminstone mig att börja sakna att inte ha hund, vilket vi ju hade under hela min uppväxt.

Fi om rätten till fri abort som en mänsklig rättighet

Östgötacorren lyfter frågan idag. Fi lyfter den inför EU-valet nästa vår. Det är förmodligen en av de frågor som går allra djupast när det gäller kvinnors frihet. Frihet till sina egna kroppar och frihet att skapa sig en egen ekonomisk självständighet genom ett bra jobb med schyssta villkor såsom t ex lön.

Varför jag är så glad att jag hittat den lille mannen

När jag läser sådant här och tänker på alla de gånger man förnedrat sig inför män som inte vågar eller vill vara raka och säga rakt ut att de inte är intresserade utan hela tiden ger en ett litet, litet finger att hänga kvar vid... Ja, då inser jag att en lycklig stjärna måste ha skinit på mig där på lillejulafton 2004. Psykologens svar är förmodligen helt rätt, förutom att det inte behöver ha med MIN eller HENNES barndom att göra, utan snarare handlar om att många män blivit väldigt bra på att ge en hopp även om dom inte är det minsta intresserade av något varaktigt. Det är kanske männens barndom man skall undersöka?

Pomp and Peer Review*

Det skulle Bo Rothsteins blogg kunna heta. Jag hade inte tänkt skriva något mer om Rothsteins överspända sparkar bredvid målet men det är svårt att låta bli när Svenska Dagbladet fortsätter att ge honom utrymme i gammelmedia. (Innan Internet kunde det ju ske helt oemotsagt, antar att det är där skon klämmer egentligen...)

Rothstein bygger sin ursprungliga debattartikel på att han blivit påhoppad p g a sitt judiska ursprung. På detta och några andra kommentarer som Rothstein ryckt ur sitt sammanhang har professorn byggt sin tes att bloggosfären är en stor kloak, att där inte finns något bra att hämta. För att bevisa sin tes säger han sig ha skrivit artikeln, bara för att som den sanne forskare han är undersöka hur många bloggare som tog avstånd från antisemitism och rasism. Det låter som en efterhandskonstruktion. Rothstein blev väl helt enkelt kränkt av att bl a Veronica Svärd ifrågasatte hans arroganta beteende och fick medhåll från andra (läs gärna diskussionen) och då han till skillnad mot många andra enskilda personer som vill skriva insändare har tillgång till Göteborgspostens debattsida vräkte han där ur sig vad vi bloggare skulle ha vräkt ur oss på våra bloggar.

Det hela började alltså med en bloggkommentar som, enligt kommentatören, inte haft som avsikt att kränka judar, utan att visa Rothstein hur kränkande det är för transpersoner när han raljerar över könsöverskridande. Förmodligen lika trist som att folk ständigt drar likhetstecken mellan att vara jude och att vara för Israels politik gentemot Palestina. Utan Maria Abrahamsson som med professorns ord i ryggen spred hans ord via sin hemsida... förlåt via Svenska Dagbladets ledarsida hade vi aldrig fått höra om Rothsteins raljanta mejl.

Bloggvärlden verkar ha snappat just detta, att kommantoren knappast är rasist (även om inlägget som sådant var antisemitiskt och förminskade professorn), och i synnerhet inte bloggaren i fråga, den som Rothstein och Abrahamsson senare hängde ut i GP och SvD. Kommentatören förklarade sig dessutom och bad om ursäkt direkt i diskussionen, men det verkar inte gått fram till professor Rothstein, eller så passade det inte in i hans syften? Enligt Rothstein skulle hela bloggosfären fallit på knä inför professorn och gjort någon slags avbön; alla skulle vi kastat vad vi hade för händer och genast lagt in disclaimers på våra bloggar att vi var emot antisemitism. (Som feminist anser jag mig inte behöva säga detta i varje inlägg, då det liksom ligger i själva feminismen att alla människor har ett lika värde. Om man nu inte är särartsfeminist men det är det knappast någon av oss i Fi:s styrelse som är.)

Vad jag också är emot är människor med makt över gammelmedia (vilket Rothstein uppenbarligen har) som säger saker som dessa:

SvD: - Är alternativet, att ta bort bloggarna bättre?
Rothstein: - Jag har ingen ambition att göra något åt det här, men det krävs en självsanering. Jag vet bara inte hur.

Rothsteins resonemang är farlig för demokratin. Bara alster som granskats och godkänts av redaktörer och akademiker skall alltså få publiceras. Dagböcker om att leva med alzheimers, om det lilla livet utanför styrelserummen och universiteten likväl som politiska kommentarer av dem som inte tillhör gruppen journalister, akademiker eller godkända insändarskribenter skall förbjudas. Detta resonemang gör knappast Rothstein trovärdig i sitt engagemang för allas lika värde.

* Idéen till bloggnamnet fick jag genom att läsa följande inlägg i denna debatt: Pasteys Plats, Biology and Politics och Kontaktmannen. Alla bloggare som förmodligen inte skulle komma igenom Rothsteins censur.

Grumpy old fart spotted on the Heath

Sunday Roast

After a walk on the Heath, there is nothing as a pint of bitter and a Sunday Roast. Together with the news. Here at King William IV in Hampstead.

Heteronormal but not paticularly socially normal... ;)

Storbritannien och Baby P

Igår sa jag till lille mannen att jag inte skulle ha ett dugg emot att vara utrikeskorre för någon tidning i London. Att få läsa dessa tjocka, underbara tidningar med långa, välskriva artiklar att skriva hem om. Idag läser jag i Svenska Dagbladet samma historia som jag i helgen läst i the Independent, the Guardian och the Times om stackars lille Baby P. A most sordid story about a family beyond any decency. Det hela utspelade sig i Haringay, samma borough där vi spenderat helgen, mellan mars 2006, då Baby P föddes, fram till den där dagen i augusti 2007 då han hittades död i sin säng med brutna revben och bruten ryggrad. Två dagar tidigare hade han, efter 60 hembesök av socialen, ännu en gång hamnat på sjukhus. Där missade läkaren den brutna ryggraden och de knäckta revbenen och noterade i stället att den lille killen var för eländig och ledsen för att kunna undersökas. Och skickade hem honom igen. Till mamma, som tillsammans med mormor, häktats för misshandel men släppts. Till den nazianstrukne styvfadern och hans kompis, som bodde inneboende hos paret tillsammans med sin 15-åriga flickvän. Männen skall ha använt lillkillen som boxboll. För att dölja skadorna skall mamman ha smetat in sin son i choklad. (Om nu chokladen lyckades dölja skadorna borde man väl, som en kolumnist frågade sig i en av de brittiska tidningarna, funderat över det lämpliga i att låta en ettåring äta så mycket choklad. Men vi talar ju trots allt om ett land där föräldrar ger sina barn jaffa-kakor då de fått höra att ungarna bör äta mer frukt...)

Ja, man tror inte det är sant. Anledningen till att det hela fått så stora proportioner i brittisk media just nu är att de tre, mamman, styvfader och den inneboende dömts för vållande av pojkens död och nu inväntar sina straff, som rätten säger inte kommer bli lindriga. (No shit!) En annan anledning är att det nu framkommit exakt hur Haringays sociala myndigheter hanterat fallet. Där en whistleblower, en f d anställd, försökt få myndigheterna att förstå att socialens arbete inte fungerade, men där hon fick veta att allt var som det skulle. Där socialchefen nyss gick ut och sa det var pojkens egen familj som dödat honom, inte socialen. Vilket är sant men av britterna uppfattas som extremt okänsligt uttryckt. Varpå Haringays sociala myndigheter fick utfärda en ursäkt. Tydligt är att socialarbetarna har en rätt tuff arbetssituation, snart blir luttrade och att det krävs en hel del för att ett barn skall bli omhändertaget.

Det värsta i hela historien är nästan, som läsare, när en domstol i helgen beslutade att man fick publicera just denna bild av Baby P. Och man tittar in i ögonen på den lille misshandlade killen och vet vad han fick uppleva i sitt korta liv. Och att han förmodligen aldrig hann förstå att livet kan vara något annat än smärta, rädsla och gråt.

Stolliga antifeminister

I helgen har jag spenderat min tid med annat än vad som rört sig i Maria Abrahamssons antifeministiska huvud. Skönt då att se sådana här välformulerade inlägg i debatten. Skönt också att Hellgren bemöter Abrahamsson med samma vokabulär som hon själv alltid använder om dem hon inte gillar eller håller med.

Stolliga antifeminsiter finns det ju gott om, för övrigt. Veronica Svärd drabbas ofta av dem, nu senast i form av professor Bo Rothstein som inte förstår att hans och Maria Abrahamssons öppna förlöjligande av transpersoner är lika illa som förlöjligandet och förförjelsen av personer p g a deras religion, t ex judendom. (Sen kan man ju välja att illustrera denna likhet på olika sätt, som gjorts av en kommentator på Veronicas blogg.) Att som Rothstein få detta till att Veronica är antisemit, och skicka mejl till Veronicas styrelsekollegor med det uppenbara syftet att vi borde ta Veronica i upptuktelse... (Mejlet hade för övrigt sorterats som "spam" av min e-posttjänst...) Ja, det är ju intressant med tanke på vilken position Rothstein har i samhället, och på debattsidorna, jämfört med Veronica. (Jag använder hennes förnamn här då vi känner varandra.) Maria Abrahamsson i sin tur gör, som bloggaren ovan lyft fram, något synnerligen ohederligt och försöker få det till att Veronica "instämmer" i antisemitiska uttalanden. (När skrev f ö Abrahamsson eller SvD:s ledarsida något kritiskt om att utrikesminister Carl Bildt tillät verkligt rasistiska inlägg ligga på sin blogg i veckor? Det handlade iofs om utrotandet av palestinier men ändå? Borde inte Abrahamsson eller Gudmundsson bett Reinfeldt att ta Bildt i örat såsom Abrahamsson anser att Gudrun Schyman skall göra med Veronica Svärd?)

Tycker verkligen Svenska Dagbladet att det är OK att man får påstå vad som helst bara för att man råkar vara rikets första antifeminist?

Notera: Att jag vägrar ha med en disclaimer i detta inlägg att jag minsann inte tolererar rasism, antisemitism osv. Bo Rothstein verkar förespråka detta och tar avsaknaden av sådana disclaimers som ett bevis på att man är just rasist, antisemit osv. Vilket iofs får mig att känna en stor lust att liksom Messerschmitt ta avstånd från en hel massa företeelser. Som t ex snarstuckna, verklighetsfrånvända statsvetare eller stolliga ledarskribenter. Ibland måste dock även sådana personer lära sig att läsa mer än en kommentar eller ett blogginlägg för att avgöra vad bloggaren i fråga står för.

Toff's

Living in Edinburgh I used to buy my fish'n'chips, with brown sauce of course, in a small chippie in Gilmore Place. The perfect way to spend a Sunday afternoon was with a fish supper, reading the Sunday papers for hours.

Now I know another way to spend any lunch or dinner. At Toff's in Muswell Hill you can even accompany your fish with a bottle of good white wine. Which we did. Unofrtunatley the brown sauce hasn't reached outside Edinburgh, hard to get even in Glasgow... However, Toff's cooks the fish so well I am happy with plain vinegar. It makes me wonder why it seem to be so hard to get a really good battered fish in Sweden? What is the problem? Is the recipe as secret as that of Coca Cola?

Choose what fish you like, cod, haddock, halibut, plaice... Toff's got it and will fry it for you, to order. With perfect chips.

To get there: Tube to East Finchley. Bus 234 to 38, Muswell Hill Broadway.

Indian Rasoi

Lamb sheek kebab

Our friends moved from Crouch End to Muswell Hill. The latter is famous for having housed Alexander Litvinenko up until his murder in London, actually in the same street as our friends are living. What we didn't know, though, was that Muswell Hill also harbours two of the finest restaurants in London. One of them is Indian Rasoi located on the border between Muswell Hill and East Finchley at 7, Denmark Terrace, in Fortis Green. (Take the tube to East Finchley and walk up Fortis Green, 10 minutes walk, or bus 234.)

Obviously the restaurant have had som good reviews by guests. And the rumour seem to have spread. Booking on Friday night needs at least to be done one day in advance.

Sag

Coming in from a day at the South Coast we were quite hungry (despite having been served both lunch at the Sailing Club and a fine meringue suiss down in Lymington). Indian Rasoi's menu is not easy to choose from and we went for the whole kit, papadums, starters, main with nan och rice and, for the more perserving of us, dessert. Unfortunately I seem to have mislaid the meny but I am quite sure that whatever you choose it will be made until perfection.

The onion bahjees might as well have been the best I have ever had with fine spices even in the batter. The potato and green peas patties were very spicy and delicious and the shrimps peri peri huge and perfectly grilled with a bit unortodox seasoning. Hubby chose a curry that made all other currys I've had in life seem quite boring, included the coriander one I had last time in London. I chose lamb sheek kebab and sag as side order. The kebab looked quite rare when put on the table but made me, as the burning [pun unintended] grill chef I am in summer, feel as in heaven. The sag was, of course, as good.

Falling asleep of pure happiness

At that time we started to fall asleep, having chosen too many dishes. Even though Rasoi doesn't serve those huge plates of food that you sometimes get, the look, smell and taste of the food probably made us eat too fast. If was so tasteful and so mindblowing that we didn't even find words to explain to the personnel how much we liked it. Delicious just doesn't suffice. Extraordinary is not enough.

Anyway, if you are in London and if you like Indian food, it would be close to criminal not going out to East Finchley for dinner! We can't wait to go there again, and are extremely jealous of the friends living so close by.

Our choice: Me and Hubby had

Papadums with four different chutneys and sauces

Onion bhaji Pakora

Aloo Tikka - Potato and green peas patties

Paneer & Goat Cheese Samosa

Jheenga Peri Peri - Jumbo prawns marinated in goanese peri peri masala

Gilafi Sheek Kebab - Minced lamb with coriander complementet with mint chutney

Murgh Hara Masala - Chicken with fresh green chilies, mint, coriander, cumin

Saag Aloo - baby spinach with potatoes, fresh green chilies and ginger

(The starters shared with our friends whose choice of main dish I don't remember.)

Back from the land of Doctor Gordon and Mister Brown,

light drizzle, properly battered cod and perfectly fried chips.

Tomorrow we will have a food blog with the best Indian restaurant in London (yes, I am serious), the best chippie south of the Borders and an illustration of a nice Sunday Roast.

Matorgie i England

Ja, det är inte ofta England lyfts fram som ett bra matland. Men så snart jag lyckats få till mina bilder så kommer en rapport från helgens matupplevelser.

JAG VILL FLYTTA TILL LONDON!!! Tjatar på lille mannen att han skall se till att skaffa sig ett jobb på LSE eller nåt. ;)

Just här kan jag tänka mig att bo.

Jolly good!

Bara timmar kvar. Åååå vad jag längtar! Inser att nära fem år är alldeles för lång tid. Sist jag var i London läste jag i planet på hemvägen om något som verkade vara ett familjedrama i en liten okänd, uppländsk ort vid namn Knutby. Jag hade precis fått ett nytt jobb som sakkunnig i jämställdhets- och mångfaldsfrågor. Ett år senare skulle jag träffa lille mannen och det har tagit fyra år att övertyga honom om att London är det självklara resmålet.

ÄNTLIGEN!

Expressen skapar moralpanik

Läser kommentarerna till Expressens artikel om zoofili. Vad Expressen gör är att de piskar upp moralpanik genom att beskriva hur människor har sex med djur och låta påskina dels att djuren lider, dels att det är tillåtet att skada djuren. Det är det inte. Djurplågeri, som i exemplet med ponnyn som Expressen skriver om idag, är inte tillåtet.

Vad som däremot inte är förbjudet är sex med djur där det inte går att visa att djuret lider. För att förbjuda detta måste vi endera gå med på att djur lider av sex med människor eller bestämma oss för att det på moraliska och etiska grunder är fel att människor har sex med djur även om djuren inte lider av det. Det verkar vara det senare som Expressen och deras upprörda läsare är ute efter. Rent moralistiska lagföreskrifter alltså, där vi säger att det är alltför vidrigt att sätta på en kossa för att det skall få vara tillåtet. Samtidigt misstänker jag dock att många av de 96 procent som i Expressen vill ha förbud mot djursex inte finner det lika vidrigt att slakta kossan och äta henne.

Varför har människor sex med djur? För att det är accepterat i samhället eller för att det är oacceptabelt? Vad är poängen med att smyga samman på nån gård på landet för att knulla hundar? Ja, en inte alltför avancerad gissning är väl att det är förbjudet, om än inte i lag. Att förbjuda det hela i lag kommer säkerligen inte att minska denna hantering av djur, snarare blir det ännu mer spännande och förbjudet. Det enda vi förmodligen vinner med en sådan lagstiftning är möjligheten att göra ett moraliskt statement samt att straffa dem som blir påkomna med att ha sex med djur. Och det är väl där poängen med Expressens och allmänhetens upprördhet. Straffa de sjuka jävlarna! Medan vi i godan ro kan fortsätta att döda och äta djur.