tisdag 6 juli 2010

Om att bränna pengar

Hemma från semestern, måndag morgon, redo för jobb. Då drabbar magsjukan mig. Samma som först slog ut svärfar i helgen och som nu fått lille mannen att ligga på knä inne i badrummet hela natten. När jag idag på morgonen vacklar ur sängen efter ett dygn möts jag av årets smartaste reklamkupp. Eller?

Feministiskt initiativ har absolut inga pengar. Särskilt inte sedan dom* i februari 2009 beslutade att medlemsavgiften skulle vara frivillig. De pengar som finns är sådana som kommit in via donationer från till exempel Benny Andersson och musikgruppen The Knife. Reklamkampanjer i stället för att få sitta med bland de andra partierna och diskutera politik i TV och bli omskrivna i tidningarna ger ganska lite uppmärksamhet. FI befinner sig sålunda i en hopplöst desperat situation där dom bara har ett enda namn att hänga upp sig på, Gudrun Schyman. En kvinna som om svenska folket fick bestämma skulle sitta i regering med bland andra Margot Wallström, Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och Maria Wetterstrand. (Ojoj, de regeringssammanträdena skulle man vilja sitta med på.)

I Sverige tjänar kvinnor 4 700 kr mindre än män varje månad. Några invänder här att det inte är för lika eller likvärdigt arbete. Nej, det stämmer. Glappet mellan kvinnor och män i lika eller likvärdigt arbete inom den privata sektorn är, efter att man tagit bort skillnader i ålder, utbildning osv, ca 9 procent. Men summan 100 000 motsvarar vad gruppen kvinnor förlorar i lön varje minut jämfört med gruppen män. I löneinkomst. I detta ligger att kvinnor inte jobbar heltid i samma utsträckning som män, att kvinnor tar ett större ansvar för hem och barn, att kvinnor är deltidsarbetslösa i större utsträckning än män. Bland HTF:s medlemmar, innan sammanslagningen till Unionen 2008, var 9 av 10 deltidsarbetande kvinnor, en stor del av dem ofrivilligt. Om detta kan man tycka att kvinnor får skylla sig själva. Eller att det är något fel när gruppen kvinnor på en (arbets)livstid skulle kunnat tjänat över 2 miljoner mer, om dom haft mäns villkor. Därför kan man driva frågor som rätten till heltid, som Vänsterpartiet gör. Eller att inrätta jämställdhetsfonder för att utjämna skillnaderna mellan kvinno- och mansdominerade branscher. Som bekant så anses till exempel en barnmorska och en sjukhustekniker ha lika kvalificerade jobb men den allsmäktiga Marknaden (det vill säga arbetsgivaren i samarbete med facket och Arbetsdomstolen) har bestämt att sjukhusteknikern är mer eftertraktad och därmed är det helt OK att den lika kvalificerade kvinnan tjänar flera tusen mindre varje månad.

I ett kapitalistiskt samhälle är pengar makt, makt att forma sitt eget liv och makt över medierna och vad vi får läsa om. Nu har FI lyckats hamna överst på varenda rapportering från Almedalen. Stora bilder i varenda tidning och kanske inslag i TV-nyheterna ikväll. En sådan exponering skulle på reklamplats kostat åtskilliga miljoner. Jämfört med att bilbranschen sägs bränna åtta miljoner på skumpa i Almedalen, jämfört med att övriga partier betalar mellan 7-70 miljoner i reklaminsatser i valrörelsen 2010 så känns denna PR-insats ganska billig. Förutsatt att folk klarar att ta in hela bilden och se poängen med det hela. Dessvärre är jag tveksam till om det funkar så. Jag misstänker att fokus i stället kommer hamna på att FI eldat upp pengar som fattiga småbarnsmammor kunnat få. Vilket ju förvisso är själva poängen. De rika reklamkillarna, Tomas Mazetti och Per Eriksson från reklamkollektivet Studio Total, har ju skänkt just de extra pengar som gruppen män tjänar jämfört med gruppen kvinnor. Per minut.

Frågan är hur mycket uppmärksamhet FI skulle fått om de i stället gått runt och delat ut en tusenlapp var till hundra fattiga mammor?

Reklam i Public Service

Uppdatering: Jag måste låta er läsa ett bra inlägg i den annars ganska låga debatten på Newsmill. (Notera att det alltid är samma personer som sprider sitt feminist- och kvinnohat på denna sajt.) Här kommer, lite nedkortad, något så ovanligt som en vettig Newsmillkommentar, från Simon Lindmark:

"Hjälp! Varför blir alla så upprörda? /.../ Om du tycker att detta är ett billigt sätt att få uppmärksamhet kan du inte vara särskilt bevandrad i svensk politik. F! kämpar hårdare än något annat parti med att synas, arbetar med en extremt liten budgett i ryggen, och tyngst lass bär Gudrun. Hennes arbete för jämställdhet är beundransvärd och hon har tidigt insett sitt ansvar i F! som välkänd politiker och språkrör. Det måste vara oerhört frustrerande att lägga så mycket tid på detta arbete och mötas av sådan total idioti, åsikter baserade på så djupt rotade normer som ni bär på, varje dag. För det applåderar jag henne.
Och ni kan vara säkra på att hon funderade både en och två ggr över att bränna pengar, hon förstås visste att de flesta skulle reagera som ni gör men att det är bättre än att ingen snackar om F! alls. Fundera över varför ni reagerar så starkt. Tanken med handlingen är att belysa en mycket större missgynnande ekonomisk förbränning. Och om ni blir upprörda och det är med ett argument som att "det är pengar någon behövande kunde ha fått" , då har F! förhoppningsvis lyckats. Det är precis vad jag och många med mig och känner varje dag."
Uppdatering 2: Utländsk media rapporterar ganska neutralt om händelsen. Tänk om vi kunde få samma neutrala bild av svenska medier.

* Vid den tidpunkten var jag fortfarande medlem men röstade emot detta beslut.

1 kommentar:

Christina sa...

Och är det inte tragikomiskt att champagnen som snorungarna häller ut i vasken aldrig potentiellt sett hade kunnat gå till fattiga mödrar? Men när FI bränner pengar kan man kritisera dem för vad som helst med nån vag antydning om att de borde veta bättre. Ändå är desamma kritiker inte beredda att rösta på dem, trots att FI "vet bättre". Paradox mon dieu!