lördag 17 juli 2010

Är kvotering av kvinnliga jurister ett stort problem?

En Moderat riksdagsledamot, Elisabeth Svantesson, oroar sig över det kvinnliga juristnätverket Hilda i allmänhet och JK Anna Skarheds medlemskap i nämnda nätverk i synnerhet. Med risk för att anklagas för halmdocksbyggande måste jag ändå fundera lite över vad Svantessons anklagelser grundar sig på.

Som Skarhed påpekar i sitt svar så är knappt var fjärde chef inom Sveriges domstolar kvinna och inte ens var femte delägare i svenska advokatbyråer är kvinna. Jag vet inte om Svantesson är insatt i dessa siffror eller om hon tror att det finns fler kvinnor än så på ledande position inom svenskt rättsväsende. Min slutsats här bygger dock på att man som riksdagsledamot och ledamot av Riksrevisionens styrelse bör ha en korrekt grundkunskap om det man diskuterar.

Svantessons angrepp på nätverket Hilda, som har till syfte att stötta kvinnliga jurister att göra chefskarriär, i kombination med den snedfördelning som finns bland chefer inom rättsväsendet leder nämligen fram till några frågeställningar.

1. Anser Svantesson att dagens fördelning är korrekt? Det vill säga, är manliga jurister helt enkelt mer kompetenta när det kommer till förtjänst och skicklighet än kvinnor?

2. Anser Svantesson att det finns kvinnliga chefer som tillsatts som inte har kompetens för jobbet medan det funnits män som varit mer kompetenta? Det skulle då vara intressant med någon slags bevis för att så är fallet. Till exempel genom sedvanliga överklaganden av tjänstetillsättningar som vunnit gehör. Är det allmänt förekommande att kvinnliga jurister kvoteras in framför manliga med bättre kvalifikationer?

3. Om dagens sneda fördelning inte avspeglar den egentliga fördelningen av kompetens mellan män och kvinnor, hur skall man då komma till rätta med problemet?

4. Om dagens sneda fördelning är just sned, hur har den då uppstått? Genom att män alltid suttit i manliga nätverk, mer eller mindre öppet, och valt andra män som liknar dem själva när det blivit dags för chefsutnämningar? Föreligger mindre risk för jäv vid sådan kvotering än när kvinnor sluter sig samman i kvinnliga nätverk? (För jag har aldrig hört Svantesson kritisera detta. När får vi läsa en debattartikel om manliga chefer inom domstolsväsendet som är medlemmar i till exempel Frimurarna och lämpligheten i detta?)

Mot ovanstående kan man givetvis invända att det räcker med att medborgarna upplever att de kvinnliga cheferna är jäviga för att ett problem med rättsväsendets trovärdighet skall uppstå. Men om denna upplevelse bygger på att genom sig själv känner man andra, då? Att män, och en och annan Moderat riksdagskvinna, helt enkelt tror att de kvinnliga cheferna i Hilda bara kommer göra som män alltid gjort, kvotera in folk av sitt eget kön utan annan hänsyn till förtjänst och skicklighet än att de är som dem själva. Är det då jäv, eller risk för jäv, annat än i dessa personers hjärnor?

Nej, det hade nog varit bra om Svantesson kunnat visa på några konkreta exempel där kvinnor fått chefsjobb i strid med kraven på förtjänst och skicklighet, tack vare nätverket Hilda. Det hade också varit bra med ett erkännande av att om chefer nu skulle tänkas stödja personer av sitt eget kön så är sannolikheten stor att dagens sneda fördelning av chefsposter till mäns fördel beror på exakt detta. Men det förutsätter ju att man anser att kvinnliga jurister har den kompetens som krävs. Det är kanske där skon klämmer för Moderaterna?

2 kommentarer:

holtter sa...

En mycket bra och korrekt analys!

Rabiatfeminism sa...

Tack. :)