Citat att minnas - tema ljug aldrig för journalister

- Nej, det stämmer inte. (Kungen om att han varit på strippklubb i Atlanta under OS 1996.)

- Nej. (Kungen om att han varit på strippklubb i Bratislava.)

- Jag har faktiskt inte varit där. (Kungen när TT framhärdar i att folk sett honom på klubben i Bratislava.)

- Nej, aldrig i mitt liv. (Kungen på frågan om han varit på svartklubb, ett ställe som serverar alkohol i strid med 'Svea Rikes Lag', var nu Svea ligger.)

- Nej, det kan det faktiskt inte finnas. (Kungen om att det kan finnas komprometterande bilder på honom i sådana sammanhang som TV4 tagit upp.)

- Kanske inför döden någon gång, kanske. (Kungen om när han nästa gång kanske kan närma sig barndomsvännen och mångårige festkompisen Anders Lettström.)

På besök i verkligheten

Fredag förmiddag på jobbet. Sitter framför datorn och funderar över dagens jobbupplägg. Kollar lite på Facebook. Funderar över om vi skall äta ute ikväll. Vilka korvar vi skall köpa till grillningen imorgon. Tänker att det var väl skönt att de senaste veckornas konstiga känsla i bröstet och magen verkar ha försvunnit, förmodligen var det bara sur mage som botats med Omeprazol. Eller sviterna av det mongoliska viruset. Då hugger plötsligt en stor näve ett grepp i bröstet, vrider till och sänder smärtstrålar upp mot hakan och ut i ryggen. Hjälp! Det sitter i ett tag och känns som om jag får svårt att andas, inte att få luft, men att andas. Läskig känsla. Ringer Lille mannen och säger att vi nog får åka till sjukhuset. Smart drag att ringa till nån som sitter i Vällingby och inte hittar i stan och utan att vi ens vet var det finns akutmottagningar längre.

Smartare kanske att ringa sjukvårdsupplysningen. Beskriver mina symptom för sköterskan, nej jag har inte ont i vänster arm, bara i axeln, men jo jag har haft ont i övre delen av magen ett tag. Hennes lösning är att koppla mig till SOS Alarm. Där jag hamnar hos en sträng sjuksköterska som tänker skicka ambulans. Hur kommer dom in på jobbet? Jag kan gå ner och möta dem. Du går ingenstans, du sitter still! Sliter upp dörren och ropar på G borta i korridoren. Jag har tryck i bröstet, dom skall skicka ambulans, du får gå ner och möta. A kommer förbi . Stanna här, dom sa att jag inte skulle vara ensam. Herregud, jag måste ringa Lille mannen. Dom hämtar mig, jag hör av mig.

Så står dom där i dörren i sina gröna dräkter med väskor i händerna. Väskor som ger hopp. Professionalitet som ger trygghet och tar bort känslan av att det är väldigt pinsamt det här. Och visst känner jag igen ena syrran. En gång i mitt liv har jag ringt SOS Alarm, när en anhörig drabbats av en blödning och svimmat. Den gången var det samme man som körde ambulansen. Sammanträffande. Dom frågar om det är min bäbis på fotot i fönstret. Nej min systers. Jag får elektroder på bröstet, i nacken, på ryggen, i ljumskarna. Samt en puff nitroglycerin under tungan. Smakar inget vidare men känns tryggt. EKG:t skickas direkt till S:t Görans där en läkare kollar det och ringer upp och meddelar att dom skall ta in mig för observation.

Så rullas jag på bår genom korridoren där biträdande chefen gör sin första dag som stf chef då förstachefen är på semester. Stackarn satt där framför sin dator och såg plötsligt två grönklädda ambulanssjuksköterskor gå förbi med en bår utanför hennes rum. Jo, ring Lille mannen, han vet men säg att jag är OK och hör av mig senare. Ut genom hissen och in i ambulansen där sjuksköterskan där bak är nyfiken på om skriverierna om min myndighet verkligen stämmer. Nej, har man en gång varit med om en mediestorm vet man hur fel det kan bli. Det vet ni ju säkert allt om.

Läste häromdagen att antalet ambulansutryckningar ökat sedan skriverierna om SOS Alarm. Känner att ambulansen förmodligen fått ta obefogad skit. Tänker att för ett par månader sedan kanske jag fått svaret att ta en taxi. Eller inte. Jag är ju dessutom kvinna och kvinnors bröstsmärtor skall ju numera tas på samma allvar som mäns. Ambulanskillarna är noga med att poängtera att jag gjort rätt som ringt, även om det inte ser ut att vara något fel på hjärtat. Skönt eftersom situationen skulle kunnat känts pinsam.

Rullas in på medicinakuten på S:t Göran. Överallt bårar med äldre damer. Böjda, krokiga, lomhörda väntar dom tålmodigt på hjälp utan att klaga. Bensår, hjärtan som slår långsamt, kroppar som vid 93 års ålder inte längre vill. Mottagningsläkaren, överläkaren och två sköterskor är hos mig inom en halvtimme. Jag kopplas upp på ännu ett EKG och läggs sedan på övervakning. Nej, aortaaneurysm har helt andra symptom. Då dör man nästan direkt. Jo, jag vet. En byggjobbare, troligen från östra Europa nånstans, dumpas med bil vid ambulansintaget, vrider sig i smärtor. Kidney problems? No. Skicka honom till kirurgakuten. Ett par minuter senare kommer hans arbetskamrat skyndande genom akutmottagningen. Lugnt och metodiskt betas vi av och alla verkar vara av Nurse Jackie material. Och då menar jag professionaliteteten och omtanken, inte drogmissbruket.

Inser att det där uppropet om att sjuksyrror borde tjäna 36 900 kr i månaden inte är helt galet. Den som aldrig legat på sjukhus har nog svårt att förstå men när man befinner sig i den värsta av situationer, där man är rädd och utlämnad, och man möts av dessa tålmodiga, vänliga människor som ger hopp om att allt kommer bli bra. Jag är gärna med och betalar.

Blodprov tas för troponin kl 11.45. Det innebär att jag blir kvar minst åtta timmar till. Körs in på Avdelning 50 av två sjuksköterskor. Får lunch, lammfärsbiffar, och middag, lax, i väntan på nästa blodprov. På samma sal ligger en kvinna med samma symptom som jag men som skall genomgå flera undersökningar. Hon var på väg till jobbet i torsdags när det knöt sig bröstet och strålade upp mot hakan. In rullas en trasig man, på alla sätt, som verkar ha tillbringat livet utomhus. Hans personliga saker förvaras i plastpåsar. Han vill ha migränmedicin som inte finns på avdelningen. Du kan få alvedon. Hjälper honom föga. Han berättar om sitt trasiga knä, som förstördes när han blev påkörd av tunnelbanan för åtta år sen. Senare ersätts han av en äldre man med ångest över hur det står till med hans hjärta. Han har ont i ett sår och vill ha ett plåster. Sköterskan krånglar inte utan hämtar ett plåster och sätter på. Mannen somnar i fosterställning.

Integriteten far sin kos när man hamnar på en sjukhussal. Draperierna skyddar lite men alla hör allt. Telefonsamtal och samtal med sköterskor. Närheten till andra patienter och personal är uppenbar. Utanför fönstret samtalar mammor vid en sandlåda och med lite vilja kan jag se rakt in i de nybyggda gröna husen vid St Göransgatan. Här inne är det som en annan värld. Massa elände i detta hus medan unga medelklassfamiljer lever sina liv på andra sidan gården, till synes omedvetna om oss i våra vita särkar. Jag känner mig som på besök i verkligheten.

I rummet intill ligger en äldre man som tydligen legat medvetslös under dagen. Han är starkt förvirrad och kräver att få gå till kiosken och köpa tidning och frimärken. När sköterskan försöker förklara att kiosken är stängd sedan flera timmar hotar han med att ringa polis. Så kommer överläkaren, den enda på hela medicinkliniken denna fredagskväll. Godkväll doktorn, jasså är kiosken stängd. Ja, jag är väl lite förvirrad.

Där någonstans blir jag utskriven. Mitt troponinprov är utan anmärkning och läkaren misstänker magkatarr eller muskuloskeletala problem. Så på jobbet på måndag får man säga att det var bara ett fall av halsbränna. När jag tänker på det engelska ordet för halsbränna, heartburn, var det kanske det jag kände, men hur vet man det, man kan ju bara tala om vad man känner. Heartburn. Själv börjar jag misstänka att det rör sig om tidigt klimakterieinträde. Jag - en klimakteriekärring. Kanske byter jag namn på bloggen, Klimakteriehäxan.

Statschef med dåligt omdöme

Statschefen tillika ordföranden för utrikesnämnden anses av många i vårt land ha något slags carte blanche för att göra vad som faller honom in. Så länge det inte görs när han sitter i nämnda nämnd då. Ibland får jag känslan av att folk anser att denne statschef är privat mest hela tiden. Särskilt när han umgås med hangarounds till maffian. Om kungens bäste vän ringt och beställt tjänster av Hells Angels, hade det accepterats lika beredvilligt av svenskarna då?

Nu har jag dock kommit över utdrag för vad som verkligen* sades när statschefen ringde sin hangaround-kompis. Den som tror att Anders Lettström är och kommer vara någon slags perifer bekants bekant till kungen borde, för att citera USA:s president, få sitt huvud undersökt.

Att umgås med personer med så genuint dåligt omdöme kan inte tyda på annat än ett genuint dåligt omdöme för egen del.

* Lästips för autistiskt lagda: Ordet verkligen skall läsas med ironi.

Vilket praktarsel!

Först var han inte ens på rummet. Sen var hotellstäderskan med på en liten snabb avsugning. Nu har det kommit uppgifter om att DSK:s sperma återfunnits på hotellstäderskans blus och att han minuter efter det han påstår var frivillig sex passerat den gråtande städerskan i korridoren. Om man nu haft sex med en kvinna som varit med på det och man minuterna senare finner henne nedböjd, gråtande i korridoren, tröstad av några kollegor, vad gör man då? Eller är det 'normal procedcure' att kvinnor som DSK har 'consensual' sex med gråter efteråt? Med tanke på att DSK åkte direkt till flyget och när han satte sig i första klass frustade ur sig ett 'quel beau cul!' (snygg häck) till en av kabinpersonalen så torde det väl ligga i farans riktning.

Karl'n skulle fått stanna på Riker's Island. Det hade gjort honom gott.

Sen kan man ju undra hur en man med så genuint dåligt omdöme kunnat nå en sådan position i samhället och vad det säger om alla runt omkring. Dessvärre finns dom ju överallt, även i motsvarande positioner i Sverige. Många är t ex historierna kring en tidigare ordförande för en av våra större ideella föreningar. Tyvärr blir dessa kommentarer, och klappar, kring kvinnliga kollegors stjärtar bara till fikarumsskvaller eftersom få vågar sätta ner foten mot bastumentaliteten.

Kungafjäskarna

Att läsa Britta Svensson i Expressen är intressant. Ena veckan förklarar hon varför det är helt korrekt att jaga livet ur programledaren Ola Lindholm för att han eventuellt tagit kokain på sin fritid. Det är självklart för Britta att Ola skall hängas ut som den knarkare han kanske är. Ola måste svara på Brittas frågor.

Nästa vecka tycker Britta att det är fel att medierna skriver om statschefen Carl XVI Gustaf vars bästa kompisar betalat maffian för att undanröja bilder där statschefen eventuellt tittar på tjejer som har sex. Vad statschefen, som alltså inte går att avsätta, gör på sin fritid är ointressant. Till statschefen har Britta inga frågor.

DSK avgår

DSK avgår som chef för IMF, meddelas nu på morgonen. Men förtvivla icke. Han kan alltid dra sig tillbaka till något av sina palats. Men socialistisk (!) president i Frankrike blir han nog inte.

Efter detta framstår ju Göran Perssons herrgård som småpotatis.

Gonattsaga för asylhandläggare

Jag har ibland undrat hur det är att vara handläggare av asylärenden på Migrationsverket. Ett nödvändigt men hopplöst jobb, syns det som. Någon måste ju ta hand om dem som söker asyl, samtidigt som asylreglerna ställer upp rätt tuffa krav för att få stanna. Jag jobbar själv som handläggare av tillsynsärenden på en myndighet och vet hur lätt det är att bli avtrubbad inför folks elände, för att orka.

Nu kan dock personalen på Migrationsverket sova gott på nätterna. De har nämligen fått en alldeles egen liten godnattsaga från snälla förlaget Egmont att läsa innan John Blund kommer. Där man får veta att när väl ett beslut om att skicka tillbaka en asylsökande är fattat så kommer denna sökande att få det jättebra i hemlandet. Han/hon tas emot av stora släkten, får jobb, barnen får gå i skolan och så levde dom lyckliga i alla sina dar.

Den Bamse jag växte upp med var inte lika naiv. Jag antar att detta speglar samhällsutvecklingen på nåt sätt.

Härdsmälta hos Moderaterna

Kommer ni ihåg Hanif Bali? Den Moderate riksdagsmannen som skvallertwittrade från ett utskottsmöte om att Ylva Johansson (S) pratat med en Sverigedemokrat. Nu har Hanif åter igen sluntit på tangenterna. Han har fått tag i ett gammalt flygblad från Fi där kvinnors lägre pensioner behandlas. (I vilket sammanhang flygbladet delats ut eller vem som skrivit det framgår inte.) Pensioner som är lägre för att kvinnor historiskt sett tjänat mindre och jobbat mindre än män. Detta tror inte unge Hanif på, han anser att det är något Fi konstruerat utifrån vilda fantasier om en ojämställdhet som inte finns. Därför har Hanif gjort en liten jämförelse där han bytt ut ordet man mot muslim och ordet kvinna mot svensk. Hur han kan jämföra en i Sverige underordnad grupp som muslimer med den, relativt sett, mer överordnade gruppen män beats me. Hanif kommer i alla fall fram till att krav på ekonomisk rättvisa är lika med rasism och att Fi bara är som SD.

Veronica Svärd, medlem i Fi, reagerade blixtsnabbt på dumheterna och citerar bland annat ett flygblad från Moderaterna där dom i princip kopierat ett flygblad från SD.

Själv letade jag reda på Moderaterna handlingsprogram. Och tänk, dom skriver också om sådant som Hanif bara anser är "samma retorik, samma konstruerade motsättningar" där "Socialisterna /.../ bara hittat olika grupper att sätta mot varandra".

Under rubriken "Frihet och jämställdhet" skriver Moderaterna

"betraktas kvinnor inte främst utifrån de personer de är, utan snarare utifrån de föreställningar som finns om kön. Arbetsmarknaden, sjukvården och det egna hemmet är exempel på områden där jämställdheten kan bli bättre. Det är både en politisk och medmänsklig uppgift att förändra detta."

Och tar sedan upp frågan om lika lön för lika arbete. Den som Hanif hånar i sitt blogginlägg genom att jämföra kvinnor med svenskar och därigenom vilja visa att krav på högre lön/pension är rasistiskt.

"Sverige har alltför länge hört till de sämsta länderna i EU när det gäller kvinnors löneutveckling. Kvinnor tenderar att tjäna sämre än män och är överrepresenterade bland låginkomsttagare. Undersökningar visar att en del av löneskillnaden inte kan förklaras med naturliga faktorer som utbildning, yrkesval och position."

I Hanifs översättning skulle detta stycke bli

"Sverige har alltför länge hört till de sämsta länderna i EU när det gäller svenskars löneutveckling. Svenskar tenderar att tjäna sämre än muslimer och är överrepresenterade bland låginkomsttagare. Undersökningar visar att en del av löneskillnaden inte kan förklaras med naturliga faktorer som utbildning, yrkesval och position."

I rest my case.

När offren är det verkliga skurkarna

De senaste dagarna har jag läst både svenska, amerikanska och franska tidningar om Dominique Strauss-Kahns fall. Idag kan vi läsa att 57 procent av fransmännen är övertygade om att DSK utsatts för en komplott. I kommentarsforumen till tidningarna kan vi även ta del av de mest häpnadsväckande kommentarer från internettroll runt om i världen. En 'kvinna'* i Metz, Frankrike är till exempel övertygad om att städerskan på Sofitel i New York var prostituerad och hade frivillig sex med DSK som sedan inte ville betala henne tillräckligt. Eller att hon egentligen var där för att stjäla och han kom på henne. Båda teorierna lanseras under en artikel som berättar att kvinnan i fråga är en uppskattad, hårt arbetande ensamstående mamma och änka som bär huvudduk och är troende muslim. Kvinnan är en "enkel" kvinna utan utbildning som fick asyl i USA för sju år sedan, när hon kom från Guinea i Afrika. Hon säger sig inte ha känt till vem DSK var. (Ironiskt nog med tanke på DSK:s position och möjlighet till påverkan i länder som kvinnans ursprungsland.)

Denna kvinna skulle alltså vara en prostituerad tjuv. Bara för att hon anmält en mäktig man för våldtäkt. (Genom att gå direkt till sin chef och berätta, varpå polis och läkare tillkallades.) Hur skulle en kvinna som verkligen blivit utsatt för övergrepp göra för att inte bli misstänkliggjord? Förmodligen som DSK:s andra påstådda offer, hålla käften och inte anmäla. Vilket påminner mig om fallet med Julian Assange, en annan mäktig man som anklagats för att ha begått sexuella övergrepp och där anmälarna ansågs ha bort hållit käft.

I fallet Assange gick det så långt att försvaret lyckades locka juridiska expertvittnen till London för att sedan bli nedsablade av domaren i fallet. Många var dom som trodde på försvarets snack om honungsfällor och bittra kvinnor. Naomi Klein, Michael Moore och John Pilger är journalister som jag tidigare hållit högt men som jag nu alltid frågar mig om dom sköter all research som innan dom uttalade sig om Assangefallet. Eller om dom helt enkelt har en unken kvinnosyn, vilket ju är lika illa.

I fallet med DSK så inledde försvaret med att säga att han inte kunnat begå våldtäkten eftersom han åt lunch med sin dotter. DSK måste alltså ha nekat till att ha haft sex med kvinnan. Men när detta inte höll, eftersom DSK fastnat på bild på hotellet en halvtimme efter det påstådda överfallet, ändrades historien till att jo, dom hade sex men det var frivilligt. En klassiker. Om man inte kan svära sig fri från att ha varit där så kan man alltid dra till med att den muslimska städerskan helt enkelt var kåt på DSK och ville suga av honom där i suiten.

Försvaret skall också ha uttalat att kvinnan i fråga inte är särskilt snygg, så det kan helt enkelt inte ha varit så att DSK var den som tog initiativet. Det kan heller inte ha varit så att han våldtog henne, för fula kvinnor blir aldrig våldtagna.

* Man vet ju aldrig vem som egentligen skriver så länge man inte kan kontrollera att en person med det namnet verkligen existerar och är den som skriver.

Källor: Wall Street Journal, New York Post, SvD, Libération, Le Monde, Aftonbladet

Polygamister här och där

När USA lät mörda Usama bin Ladin kablades uppgifter om bin Ladins bigami ut i medierna. Han levde med flera fruar i samma hushåll. Något som amerikanska medier gottade sig i. Men nu verkar det som om även Californiens förre guvernör, Arnold Schwarzenegger, levt med flera kvinnor i samma hushåll. Bara att i hans fall har inte alla kvinnorna känt till varandra. Men det kanske mer har att göra med att han är österrikare att göra?

Dsk, dsk, dsk*

Läser om IMF-chefen Dominique Strauss-Kahn, i Frankrike kallad DSK. Han anklagas för att ha stängt in en städerska på sitt hotellrum, tagit henne på brösten, försökt slita av hennes trosor, stoppat in sin penis i hennes mun vid två tillfällen och anses inte ha utfört dessa handlingar utan våld. (Här kan man läsa på vilka punkter han häktats.)

Vilken soppa! Runt om på nätet är konspirationsteorierna i full gång. Det är säkert Sarkozy som ligger bakom komplotten mot stackars liderlige DSK. På TV 4 igår konstaterade Elisabeth Freirot att nu kan Sarkozy sitta kvar fem år till. Euron dyker och Grekland oroar sig.

På en antifeministisk blogg läser jag att DSK bara är en enskild man som eventuellt gjort en enskild dumhet och att kvinnor våldför sig sexuellt på män i samma utsträckning som tvärtom. Lite konstigt är det nog då att man aldrig får läsa om dessa mäktiga kvinnor som tvingar sig till oralsex från manliga hotellpickolos. (Jo, jag är säker på att det skulle komma ut om Angela Merkel eller Hillary Clinton gjort något sådant.) Eller om de mäktiga kvinnor som bara genom sina sexuella maktutövanden får börsen att falla och hela länder att darra. Eller de mäktiga kvinnor på vars axlar ett helt parti vilar, partier som faller samman i en liten hög av damm om kvinnan i toppen faller.

Dem vill jag läsa om! Men så länge får vi nöja oss med ännu en man som inte haft sex med den där kvinnan. Om det är för att GSK är man eller om det är för att han är mäktig eller om det är för att han är korkad och om dessa tre hänger ihop låter jag vara osagt.

Nu får väl rättvisan, även om jag är lite skeptisk till amerikanernas syn på just rättvisa, ha sin gång och det torde väl inte vara så svårt med tanke på att den påstådda brottsplatsen finns där och kvinnan fördes direkt till sjukhus, den anklagade greps och alla hans rörelser lär finnas registrerade i datorer, inkl hans egen mobiltelefon lämpligt kvarlämnad på ovanstående brottsplats.

* dsk är hur jag, som väldigt förkyld, just nu uttalar det brittiska ordet tsk (ung. tsss på svenska).

Rubriksättning

I senaste numret av Riksdag och Department möts jag av rubriken:

"Mer gemensam linje mellan SD och rödgröna."

Tidningen har hittat 27 reservationer i utskotten där SD, S, V och MP reserverat sig mot Alliansen. Hur många gånger har SD stött regeringen i utskotten? Det framgår inte av S&D:s artikel för det var ju inte poängen med att skriva den. Men låt oss gissa att det är långt, långt fler gånger än 27. I nio fall av tio stödjer SD regeringen.

I artikeln säger Richard Jomshof (SD) att

"... vi har nog fått fler informella inviter från alliansen. Jag vet att en del av alliansens ledarmöter gärna skulle se ett mer formellt samarbete med oss, men att klimatet just nu inte medger det."

Kanske kan vi räkna med att få se följande rubriker i S&D (eller någon annan tidning):

"Alliansen söker informellt samarbete med SD" eller

"Regeringen regerar med stöd av SD"

Nu blir det sallad och vatten. Säkert fram till lunch i morgon. ;)

Air China - when you get what you pay for

We have just arrived back from China and Mongolia. As the reader of this blog knows we had a little delay of 13 hours on our way to Ulaanbaatar (UB). On the way back we checked in our luggage to Stockholm and had a nice, planned stop over in Beijing for 24 hours. Everything went just fine, the Airport Express Train and underground work very well in Beijing. (And cost nothing compared to the over expensive Arlanda Express.)

When we got our boarding cards at the airport for the second leg of our journey we asked if it was possible to get seats by the aisle. On the way to Beijing we were seated in the middle with people on both sides. That means that everytime you have to go to the toilet or take a walk in the plane you have to climb over someone else or wake them up. And sometimes you just need to go often to the toilet. But no, there were no seats left by the aisles although we checked in more than 2,5 hours before take off.

Imagine our suprise when boarding was completed and there were four rows with eight seats empty just next to us. Maybe we could sit there? And maybe the girl with the broken foot could have an extra seat to stretch out? Or the family with a small child that needed to walk the aisles to keep the baby content? But no, these eight seats were for the cabin crew should they need a rest during the flight. Eight ordinary window and aisle seats were reserved for one (1) flight attendant during the flight. (The only person from the staff we saw using it.) Isn't that a bit like if a restaurant should reserv one of their best tables for the staff should one of them want to eat dinner among the guests? (I know cabin crew don't like to be compared to waitresses, they are safety personnel, but exactly how does this amount of reserved seats make the flight more safe?)

One frequent flyer China-Sweden let us know that Air China may be cheap but it is also the worst flight.

My last night on the trip I got the cold that Hubby had catched the week before. Sneezing like mad and with a sore throat and runny nose I sat there in this fridge that is Air China's plane, with two persons on both sides. When we, i. e. a lot of the passengers, asked if they could turn down the air condition one of the staff told us that there are people liking it cold. Well, I am usually one of those warm-blooded persons but this was cold on the border to freezing. A cold wind was blowing in my face where I sat wrapped in blankets like I was wearing a chador.

So, I guess the € 850 we payed for the trip did just not include heating and flexibility. Next time we'll try the MIAT flight Berlin - Ulaanbaatar.

Back at Arlanda International Airport we thought we had ended up in some airport in a Greek island in those times when we used to go to Greece on holiday. You know where the staff could suddenly feel they needed a smoke and the passengers had to wait for their little 1, 2, 3 hours siesta. It is obvious that the personnel handling the luggage, putting it on the conveyor belt do not have a monitor back there. When we got down to the belt it was stuffed with luggage noone seemed to own. (Maybe it belonged to the business men that got stuck in the border control, having to prove that they were not asylum seekers.) There we stood waiting and the luggage that they tried to load onto the belt got stuck in big piles with the luggage already on the belt. Noone behind the wall seemed to notice this. The frequent flyer said he'd never seen this much baggage before. Since the staff did not seem to take any notice the passengers had to climb up on the conveyor belt starting to tear apart the mountain of bags. That really had to be portryed. Unfortunately I missed the pic of four men tearing from different angels to deal with the bag congestion.

It has to be said that this has nothing to do with China Air, though. But I really thought that Arlanda was a little better equipped.

However, we had a very good trip, both the Mongolian and Chinese part of it. Next time, i e June next year, we'll take Berlin on the way. That should mean some ordnung!

Nyhetsvärdering à la Svenskan

Idag är det omval i Västra Götalandsregionen och Örebro län. Svenskan slår på stort och kör en s k analys på bästa nyhetsplats. Med små inforutor om att Reinfeldt har mycket större förtroende att leda en regering än Juholt. Som om det var det valet handlade om.

Daraa uulzii*, Mongolia

Yesterday night we said goodbye to Luya over some hundred grams of vodka and the fine GEM draft. He’s going to Khentii for a UNDP meeting. We are wrapping up our stay here with Hubby talking about his democracy of Mongolia research at the Tsetsegoun Management College today. I am doing some shopping and having lunch at favourite Millie’s. Tomorrow the both of us are having lunch with the people from Mongolian University of Science and Technology, MUST. If we are lucky we’ll get to meet with Bagi and Dolgon before leaving, although sweet Misheel, 6, has caught some illness and is covered with red dots. According to her mother it's Chickenpox.

Hopefully it will stop snowing; otherwise our flight will probably be delayed again. UB is situated on a high plateau with mountains all around and the 65 days a year that the sun doesn’t shine it’s just horrid. (However, the Mongolians like it since the water is very welcome in this dry country.) Spring is late this year. Last time, in 2009, we arrived about this time of the year and the summer was already here. Next year we’ll make sure to arrive in late June, to be able to observe the Ikh Khural, parliament elections, and celebrate Nadaam (Mongolian midsummer). I also would like to go out in the countryside to try and spot some Prechevalsky horses at least. The 2009 presidential election should have been Hubby’s last but now the old monolithic Socialist party MPRP has surprisingly split in two parts, with former PM and President Enkbayar as leader of one part. We just have to be here to see what happens. I guess we’ll keep on coming since Mongolian politics is full of surprises and very interesting to follow.

Luckily Nadaam ends in time for us to get home to the Swedish city of Västervik where one-of-her-kind Eva is celebrating her 50’s birthday. I cannot really realize that. Yesterday Ganthugs asked Hubby how old he is. They have known each other for ten years now and met when Ganthugs, father-of-three and teaching at the MUST, was a young student.

- You are older than my mother! How is that possible!?

Was his remark on Hubby's considerable 55 years. It’s the same with Eva, she’ll always be 40 something in my eyes. Probably because it keeps me the same. ;)

Last night I asked Hubby if he remembered that first visit to Mongolia and who he travelled with. Bat-Erdene, never beating around the bush, quickly replied.

- They were six men coming here, talking about how important it was with gender equality.

Six men from Örebro University, SALA-IDA and SIPU talking about how important it was that women were included in local government. That in a country influenced by Communism for the last 80 years, where the Party appointed the politicians and in some way managed to be more gender neutral. Well done, guys, demanding from the Mongolians that they should include women but never sending any yourself, until Hubby started taking his wife here… It is somehow as when Hillary ‘Hypocrisy’ Clinton says that China will have to take human rights into account to prosper; her own government ignoring democracy and human rights when it comes to justice, ordering extrajudicial killings and keeping taxi drivers in prison in Cuba without a trial.

On the other hand these Swedes were right. There would, for example, have been no women in Hubby’s research group, should he not have made it very clear that it had to be. In Post-Communist Mongolia the representation of women has decreased, very obvious looking at the gender balance of the Members of Parliament. Somehow democracy doesn’t seem to be gender neutral.

* See you/Auf Wiedersehen/På återseende

The Nobel Whatever Prize

In 2009 Barack Obama got the Nobel Peace Prize for "creating a new climate in international politics". Now the peace prize winner has told the world on CBS' 60 Minutes that if you are against extra-judicial executions of US enemies you should have your head examined.

Or is breaking another country's souvereignty, executing another country's, unarmed, citizens a way of making the world more peaceful, in the eyes of the Nobel Prize Committee? That makes them think that Obama is fit to share a prize with people like Mother Theresa and Nelson Mandela, or organisations as Médecins sans Frontières or Amnesty International?

Who's next? Ariel Sharon is still alive, I think.

Peak Oil on a Sunday Afternoon

Yesterday we were picked up by Bat-Erdene, Dolgon, Anujin and Misheel for a trip to Terelj national park some 100 km’s north-east from UB.

Bat-Erdene had borrowed his brothers Land Cruiser, since it is always better with a 4WD out in the countryside. Off we went. Going off for a trip in the countryside in Mongolia usually consists of some given components. Planning for delays is one of them. Ten o’clock could easily become twelve o’clock. If you are going away for a longer time detours to relatives saying goodbye are mandatory. Then we have the shopping moment. When everyone goes into a supermarket and pick what they want for a snack. Usually we end up with smoked meat, cheese, bread, fruits, sweets, juice, four to five kinds of beer and Chinggis vodka. Yesterday I added some fantastic pickled gurkins to that. (Probably imported from Eastern Europe.)

There we were, with nothing more to fix before Terelj. Fuel wouldn’t be a problem since the road east of UB is practically littered with gas stations. Only that this particular Land Cruiser runs on diesel. And the Russians have throttled the supply of diesel, probably due to lack of diesel in Russia. Of five to six gas stations none had any diesel and we were running low. Finally we realized that we had to turn around and go back to UB. On the way Master Fixer Bat-Erdene managed to negotiate to buy ten liters. However there was only six liters left in the pump. The last liters in UB? This was certainly a foretaste of what Peak Oil is going to mean.

No worries, though. Another component of Mongolian daytrips is flexibility. Somehow our friends always find a way out, no matter if it is finding a place for a picknick closer to town, while the wind is howling outside or how to find another way, off track, when a lorry breaks down (shortage of fuel?) in the middle of the road.

After lunch in American Ger’ll [sic!] we went up to a ger camp in the Southern mountains, namned after Bogd Kahn who had his winter residence close by. There we got our own ger, photo to the right, and an armful of wood. The most important layer in a ger is the felt, that keeps the cold at bay.

This is probably one of the most clever constructions I’ve ever seen. A small ger usually measures four meters in diameter and you could easily fit three beds and an iron stove in there. When it’s time to move you take everything apart and loads it on a truck, including the horses. In older times it was moved by horse and carriage, or even camels, but modernity has brought both trucks, TV and mobile phones to the nomads.

So, even though we reached peak oil on that Sunday afternoon we had a good day with our friends, as always. A daytrip in Mongolia is always fantastic, never boring and you can be sure you'll never leave the party hungry.

Photos: People finding a perfect spot for their gers. Diesel shortage. Digging for oil? Smoke coming up from our ger. Family moving. Bagi and Berndt tasting the Chinggis vodka. Dolgon with her lovely girls who are growing fast, Misheel and Anujin.

Geronimo - revived and shot

When the white man invaded North America it was at the cost of the indigenous people already living there. The settlement of the Europeans started with stealing the land from the Indians. Stealing was not the only injustice committed, though. To be able to cultivate the stolen land the white man started kidnapping and trafficking black people from Africa to North America, enslaving them in their new land.

The indigenous people did not give up the land of their forefathers without a fight, though. Some of them formed what today probably would be described as terrorist organisations and cells raping and pillaging white men and women, killing their children. Obviously the white man stroke back with force, forcing the terrorists into submission, offering money for black scalps and killing some of the terrorist leaders, such as Sitting Bull, Crazy Horse and Mangas Coloradas. Sitting Bull was killed 15 December 1890 by the anti-terrorist police during an attempt to arrest him preventing him from influencing the religious movement Ghost Dance. (Later it has been claimed that Sitting Bull had nothing to do with this movement.) Crazy Horse was fatally wounded by a military guard while allegedly resisting imprisonment 5 September 1877. Mangas Coloradas arrived to the white man under a flag of truce in January 1863. He was arrested and taken into custody, tortured, shot and killed when he, allegedly, tried to escape. His head was cut off and boiled.

There were other peace initiatives. Of 179 peace treaties the white man broke 178.

The concept of vendetta was not new. In Iceland during the time of the Vikings it was common. The German army used it during the Second World War. In Italy it is still used by the mafia.

One of the leaders of the indigenous people of North America that was not killed by the white man was Geronimo. He died of pneumonia, after being thrown from his horse while riding home from the saloon in February 1906, 80 years old. The grandfather of the former president George W Bush allegedly desecrated Geronimo’s grave, stealing his skull.

Now Geronimo has been revived and killed. This Sunday the white man struck again, killing a man they had named Geronimo. He seems to have been unarmed and was arrested in his bedroom, where his wife tried to go between him and the soldiers. She was shot in her leg, he was shot in his head. Around them lay children toys and clothes.

Now you could argue that that land of the white man should have developed over the years, developing concepts as democracy and rule of law. Maybe that would have been the case if the man they called Geronimo wasn’t called a terrorist. Just naming someone terrorist is enough for breaking the sovereignty, flying in helicopters and trained soldiers to another country, killing another country’s citizens without a trial, without a chance for them to speak up in a court of law.

The man they called Geronimo was the ideological leader of a terrorist organisation, standing behind the killings of thousands of men and women. However, we do not know to what extent he took part in the planning of the actual operations. That would have been something for the court to decide. If the man was unarmed in his bedroom with his wife there seem to have been little problems arresting him. Now a 12 year old daughter claims he was shot after arrest. To take the case to court would have been a. expensive, b. would have taken some hard proofs. And so far the proofs seem to have come from the white man water boarding their informants before getting the information.

You can’t nothing but wonder over the reasons behind the choice of the name Geronimo. In what way was Geronimo and Usama bin Ladin comparable? That they both fought against the US? That Geronimo did surrender and they wanted bin Ladin to do the same? Well, I can’t really figure out why someone who have stolen the land from Geronimo’s people, maybe even stolen his skull, would come up with that name, if not to degrade him again. I do wonder what Geronimo would have said about being compared to Usama bin Ladin?

And in the end, all this reminds me of the film Hrafninn Flýgur (Korpen Flyger in Swedish). Vikings kidnap a girl and kill her parents in Ireland and takes the girl to Iceland. 20 years later her brother travels to Iceland and takes revenge by killing her husband. The film ends with the dead man’s child weighing the knives that killed his father in his hands, his mother telling her brother - He is big enough to have seen too much.

To him revenge was the only thing important. To her atonement was.

Note: I do not make any claims about who is a terrorist or not.

Sources: CNN News 4 May 2011, BBC World 4 May 2011,Wikipedia articles on the different Indian chiefs.

1 May photos from Ulaanbaatar

Klicka på bilderna om ni vill se dem i större format.