onsdag 18 maj 2011

När offren är det verkliga skurkarna

De senaste dagarna har jag läst både svenska, amerikanska och franska tidningar om Dominique Strauss-Kahns fall. Idag kan vi läsa att 57 procent av fransmännen är övertygade om att DSK utsatts för en komplott. I kommentarsforumen till tidningarna kan vi även ta del av de mest häpnadsväckande kommentarer från internettroll runt om i världen. En 'kvinna'* i Metz, Frankrike är till exempel övertygad om att städerskan på Sofitel i New York var prostituerad och hade frivillig sex med DSK som sedan inte ville betala henne tillräckligt. Eller att hon egentligen var där för att stjäla och han kom på henne. Båda teorierna lanseras under en artikel som berättar att kvinnan i fråga är en uppskattad, hårt arbetande ensamstående mamma och änka som bär huvudduk och är troende muslim. Kvinnan är en "enkel" kvinna utan utbildning som fick asyl i USA för sju år sedan, när hon kom från Guinea i Afrika. Hon säger sig inte ha känt till vem DSK var. (Ironiskt nog med tanke på DSK:s position och möjlighet till påverkan i länder som kvinnans ursprungsland.)

Denna kvinna skulle alltså vara en prostituerad tjuv. Bara för att hon anmält en mäktig man för våldtäkt. (Genom att gå direkt till sin chef och berätta, varpå polis och läkare tillkallades.) Hur skulle en kvinna som verkligen blivit utsatt för övergrepp göra för att inte bli misstänkliggjord? Förmodligen som DSK:s andra påstådda offer, hålla käften och inte anmäla. Vilket påminner mig om fallet med Julian Assange, en annan mäktig man som anklagats för att ha begått sexuella övergrepp och där anmälarna ansågs ha bort hållit käft.

I fallet Assange gick det så långt att försvaret lyckades locka juridiska expertvittnen till London för att sedan bli nedsablade av domaren i fallet. Många var dom som trodde på försvarets snack om honungsfällor och bittra kvinnor. Naomi Klein, Michael Moore och John Pilger är journalister som jag tidigare hållit högt men som jag nu alltid frågar mig om dom sköter all research som innan dom uttalade sig om Assangefallet. Eller om dom helt enkelt har en unken kvinnosyn, vilket ju är lika illa.

I fallet med DSK så inledde försvaret med att säga att han inte kunnat begå våldtäkten eftersom han åt lunch med sin dotter. DSK måste alltså ha nekat till att ha haft sex med kvinnan. Men när detta inte höll, eftersom DSK fastnat på bild på hotellet en halvtimme efter det påstådda överfallet, ändrades historien till att jo, dom hade sex men det var frivilligt. En klassiker. Om man inte kan svära sig fri från att ha varit där så kan man alltid dra till med att den muslimska städerskan helt enkelt var kåt på DSK och ville suga av honom där i suiten.

Försvaret skall också ha uttalat att kvinnan i fråga inte är särskilt snygg, så det kan helt enkelt inte ha varit så att DSK var den som tog initiativet. Det kan heller inte ha varit så att han våldtog henne, för fula kvinnor blir aldrig våldtagna.

* Man vet ju aldrig vem som egentligen skriver så länge man inte kan kontrollera att en person med det namnet verkligen existerar och är den som skriver.

Källor: Wall Street Journal, New York Post, SvD, Libération, Le Monde, Aftonbladet

Inga kommentarer: