Skulle man kunna tro när man ser rubrikerna i tidningarna, där vargrädslan eldas på på förstasidorna. Två av vargarna i Rialareviret gav sig på en hund idag. Hundens matte var ute på promenad med den lösspringande hunden och en 1,5-åring i barnvagn. Kvinnan sägs vara mycket naturvan. När vargarna, som tros tillhöra den senaste kullen valpar anföll hunden markerade en av dem också mot kvinnan och barnet. Kvinnan reagerade helt korrekt, skrek och förde oväsen och vargarna försvann med sitt hundbyte in i skogen. Hunden, fina wachteln Tajson, har hittats död.
I jaktlagen och jaktförordningen stadgas att hund under tiden 1 mars till 20 augusti ska hållas under sådan tillsyn att den hindras från att springa lös i marker där det finns vilt. Är hunden okopplad måste den stå under sådan lydnad som om den vore kopplad. Det är ingen nyhet att det finns varg i detta område. Att släppa lös sin hund där det finns revirmarkerande andra hunddjur känns vågat.
Jag funderar lite över om det varit hunden som gett sig på t ex ett par nyfödda trastungar. Tänk er rubrikerna i Trastnytt: - Hund åt upp spädbarn!
Skämt åsido. Jag har svårt att se det sensationella i att två, förmodat, ungvargar ger sig på ett annan inkräktande hunddjur och, när dom ser att hunden har sällskap av människor, markerar mot dessa. Det är nog bara att konstatera att där det finns varg vågar man inte släppa lös sin hund. För det är dessa som vargen ger sig på. Där har vi hela dilemmat i vargdebatten, låta naturen ha sin gång och få oss människor, och våra husdjur, att anpassa oss efter detta. Eller hålla vargstammen nere och känna lite lugn över sina får och hundar. Jag erkänner att jag har svårt att ta ställning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar