onsdag 20 april 2011

Slopat behörighetskrav?

Idag skriver utbildningsminister Jan Björklund på Brännpunkt. Han kritiserar Sveriges kommuner och landsting, SKL, för att inte lyfta frågan om fler lektorer i skolan. I övertydlig ton undervisar utbildningsministern oss om vad en lektor är. En " lärare som har forskarutbildning i sitt undervisningsämne eller i hur man undervisar i ämnet".

Fler sådana till gymnasieskolan, tack, tycker Björklund. Vilket får mig, gift med en doktor tillika lektor på en lärarhögskola, att ställa mig ett par frågor.

1. Har Jan Björklund övergivit sitt krav på att lärare i gymnasieskolan skall vara behöriga? Enbart det faktum att man doktorerat i ett ämne innebär inte att man är behörig lärare. För att arbeta som lektor är behörighetskravet att man doktorerat, inte att man har lärarutbildning. (Även om man lär ha undervisat en hel del studenter som doktorand.) Min man till exempel, som alltså utbildar blivande lärare, är inte behörig lärare själv. Däremot är han en hejare på sitt ämne.

2. "/.../ nästan 400 nya lärare får nu chansen att utbilda sig till lektor" skriver Björklund. Möjligen misstolkar jag detta, men tror Jan Björklund att lektor är en personlig titel som en doktor får samtidigt som doktorshatten, ungefär som man är docent? Ett lektorat är en tjänst som du som doktorerad kan söka, en anställningsform. Du är doktor men jobbar som lektor. Vad jag antar att utbildningsministern menar är att 400 lärare skall få möjligheten att doktorera i sitt ämne för att skaffa sig lektorsbehörighet.

3. "Anställ lektorer!" skriver utbildningsministern. Är då han och regeringen villiga att skjuta till medel till kommunerna för att betala alla dessa lektorers löner? De 400 kanske är glada för ett par tusen mer i månaden men tror Björklund att en universitetslektor med 40 000 kr i månadenskall gå ner i lön för att byta sitt universitet mot ett gymnasium, högskolestudenter mot gymnasieelever, forskningsmiljön mot lärarrummet?

När jag googlar lite finner jag en debattartikel från 2007 i Sydsvenskan som beskriver hur man jobbat i Uppsala. Samt beskriver problematiken med att bli en utbildningsmaskin utan tid för forskning. Kontentan av det hela är förmodligen att det kostar på att tillföra lektorer till gymnasieskolan och att det då är upp till bevis för skolministern och hans regering i stället för att enbart skylla på "misskötsel" och "totalt ointresse" från kommunerna.

3 kommentarer:

Malinka sa...

Jag kan tycka att det vore rimligare att satsa på adjunkter i stället för på lektorer.

Har väldigt svårt att se att disputerade skulle tycka det var lönsamt gå till grund- och gymnasieskola, som de ser ut nu. Man måste liksom satsa på verksamheten också.

Rabiatfeminism sa...

Ja, jag kan hålla med. Självklart behövs det karriärvägar inom skolan och det vore ju bra för rörligheten inom universitetsvärlden om det fanns fler karriärvägar för lektorerna också. Nu sitter dom ju ofta fast för att ansökningsförfarandet till andra tjänster kan ta upp emot 2 år för en enda ansökan där docenter är med och slåss om lektorat för att antalet platser är färre än antalet disputerade...

meta sa...

Om vi säger så här. En viss Hr Björklund bör vara mycket, mycket glad åt att det inte finns några som helst krav på behörighet eller yrkeslegitimation för ministrar.