lördag 13 februari 2010

Fruimport eller bara längtan efter kärlek?

Längtan efter kärlek där sådan är sällsynt. En av mina sorgligaste läsupplevelser är Karin Fossums Älskade Poona, om Gunder som sitter på den norska landsbygden och längtar efter sin fru Poona som snart skall komma från Indien. Men Poona nådde aldrig ända fram, eftersom Karin Fossum skriver deckare.

Svenska Dagbladet har senaste veckan granskat vad dom kallar "fruimport" från framförallt Thailand. Kvinnor från fattiga länder som tagits hit av svenska män ökar hela tiden på kvinnojourerna. Kvinnor vittnar om psykiskt, fysiskt och sexuellt förtryck. Männen kommer inte sällan från områden i Sverige med kvinnounderskott. Eller från Värmland, där landshövding Eva Eriksson i veckan uttryckte sin förfäran på Brännpunkt.

Gemensamt, oavsett om männen är kärlekstörstande eller bara vill ha en hemhjälp, verkar vara att kvinnorna som kommer hit har liten eller ingen insyn i det svenska samhället, inte talar svenska och att de ofta blir mycket isolerade. Något som många av männen alltså verkar utnyttja. Ibland genom att ta hit flera fruar efter varandra och hota dem med att de är utbytbara. På olika forum på nätet kan man läsa hur män säger sig tycka att jämställdheten gått för långt här i Sverige och att man med en thailändsk kvinna har mer tydliga könsroller. Ja, en thailändsk kvinna har förmodligen sämre möjligheter att värja sig mot mannens krav, än en svensk kvinna skulle ha. Frågan är alltså om det är skilda könsroller eller olika ställning i samhället man efterfrågar. "Jag vill ha en fru som inte vet så mycket om sina rättigheter." Säger dom inte.

Men, jag tror också att bilden av thailändska kvinnor som undergivna och 'kvinnligare' är en illusion. Min bild av dessa kvinnor är att de har rätt mycket skinn på näsan, vilket förmodligen är naturligt om man kommer från Thailands fattiga landsbygd eller försörjt sig i Patong eller Pattaya. Att vara kvinna i Thailand kan vara att vara byggarbetare, jordbruksarbetare, vägarbetare. Att vissa av dessa kvinnor väljer att resa till andra sidan jorden med den där blekfete mannen från Sverige beror nog på flera saker. Dels på att svenska män (fortfarande) har lite bättre rykte än till exempel tyska och brittiska män. Men också att kvinnorna givetvis sett svenska kvinnor på semester i Thailand och förmodligen antar att det är lättare att vara kvinna i Sverige än i Thailand.

Sen hamnar dom här, långt ute i skogen. Utan familj, utan vänner, utan att kunna språket eller veta vart man skall vända sig om det visar sig att mannen inte ville ha en fru utan en piga. Vissa av dem, inte alla. Kanske långt ifrån alla. En del kanske får det där livet dom längtade efter. Ibland är det dessutom mannen som väljer att bosätta sig i Thailand och då blir ju rollerna delvis annorlunda.

Nu säger sig migrationsminister Tobias Billström (M) vara villig att se över lagreglerna för "import" av kvinnor från fattiga länder. Men då undrar jag om andra regler gäller för män som träffar kvinnor i Thailand än till exempel kvinnor som träffar män från Chile? Min förra kollega träffade sin stora kärlek i Stockholm och de tvingades gå igenom långa tämligen förnedrande förhör hos migrationsverket, han fick resa hem och sitta där och vänta i ett halvår innan han fick komma hit för att myndigheterna beslutat att de nog var kära ändå. Hur kan en man få importera fyra fruar utan att gå igenom denna process?

Uppdatering: Dala-Demokraten redogör för en undersökning som gjorts av svenska ambassaden i Bangkok om vilka som söker visering till Sverige för att hälsa på partners här. Den bekräftar bland annat min erfarenhet att det man ser på thailändska stränder, äldre män med unga thailändskor som bär deras ciggpaket och hämtar öl åt dem, inte riktigt stämmer överens med de män och kvinnor som jag känner till som funnit varandra över landsgränsen Sverige-Thailand. Dessa är istället relativt jämnåriga och mig veterligen tillsammans av kärlek till varandra.

Däremot slås fast att de flesta kvinnor som kommer till Sverige kommer från norra Thailand. Vad man nu menar med det. Vissa brukar ju hävda att Koh Lanta ligger i östra Thailand så det är inte helt lätt av veta... Men jag tolkar det som jordbruks- och bergstrakterna i nord-nord/öst.

13 kommentarer:

jos sa...

Vill bara kommentera slutet. Jo vi måste också genomgå förhör, ha vår flickvän i hemlanden 6-8 mån under handläggningstiden, mm. Så jag har också svårt att förstå hur en del kan få hit flera personer, ibland även under tiden som deras nuvarande flickvän/pojkvän finns i landet.
Sen är det så att personen som kommer hit får uppehållstillstånd i 2 år, alltså har dom rätt att stanna här i två år.
Jag har också ifrågasatt informationen som den som kommer hit för att bosätta sig får. Min fru fick Ingen info alls om Sverige ihop med sitt visa, och för mig var det väldigt svårt att hitta all information jag behövde för att integrera henne i samhället. Så som SFI, Personnr. ID-kort mm.
Det jag efterlyser är att migrationsverket borde ge en informationsbroschyr till den som ansökt om visa för att bosätta sig här, när dom fortfarande är kvar i hemlandet. Med viktiga tel nr, information om SFI, personnr, mm.
Flyktingar som kommer hit får allt sådant här förklarat för sig, varför inte en som kommer hit för att bosätta sig?
Att komma åt dom som missbrukar systemet med "fruimport" borde inte vara allt för svårt tycker jag, det skulle alla tjäna på, framför allt den som slipper bli drabbad.
Jan-Olov
savhammar.net

Little Miss Chatterbox sa...

Allvarligt talat. Hur kan man nedvärdera andra människor (läs: thailändska kvinnor) och ha så mycket fördomar att man tror att alla thaikvinnor som kommer hit:
1) kommer med en blekfet (och betydligt äldre) man
2) enbart av desperation för att komma ifrån fattigdom; och
3) hamnar i isolation och elände ute i skogen

Vilken fruktansvärt bitter och cyisk syn på livet man måste ha... det finns faktiskt kvinnor i Thailand som är utbildade, driftiga företagaredet finns också unga, "snygga" män som blir förälskade i en thailändsk kvinna och behandlar henne med krlek och respekt.

Att många män faller för vackra, mjuka och kvinnliga tjejer från Thailand, istället för svenska radikalfeminister är inte för mig särskilt svårt att förstå...

Rabiatfeminism sa...

Tack Jan-Olov för bra info. Och jag tycker också det vore självklart att personer som flyttar hit för att dom gifter sig med en svensk skall få samma information som de som kommer som flyktingar eller invandrar på andra grunder.

Och det vore intressant om SvD kunde intervjua någon på Migrationsverket som kan förklara hur dom handlägger ärenden där mannen i fråga gift sig för fjärde gången på mindre än sex år...

Rabiatfeminism sa...

Little Miss Chatterbox,
Nu får du nog läsa mitt blogginlägg en gång till. Du läser uppenbarligen in kategoriseringar där som inte finns.

Little Miss Chatterbox sa...

Mycket som du skriver är jättebra men jag tycker att Du bunderbygger för många av dina slutsatser (som i mångt och mycket liknar och överenstämmer med mina egna!) på något tvivelaktiga och delvis fördomsfulla argument.... Man kan ju inte vara överens om allt! :)

Malinka sa...

Alltid lika roligt att se när någon läser det man skrivit, i en handvändning vänder på det och sedan blir mycket förgrymmad över det de har tolkat in.

Jag har också undrat hur sådan "fruimport" kan gå till, med tanke på hur detaljerad jag har sett att processen till uppehållstillstånd för en förhoppningsfull blivande sambo från utlandet kan vara.

Usch, Älskade Poona var så sorglig, så sorglig. Jag blev arg på Fossum medan jag läste; sådär får man faktiskt inte göra mot någon som väntar och längtar som Gunder!

Rabiatfeminism sa...

Little Miss Chatterbox,
Jag får mer en känsla av att du läste ordet "rabiatfeminism" och genast gjorde en halmdocka utifrån dina egna fördomar om vad en rabiat feminist kan tyckas tänka i frågan. Jag skriver ingenting om ålder t ex. Att svenskar i jämförelse med thailändare är blekfeta (vem har inte fått höra att man är pom poi i Thailand?) är nog mer ett faktum än en fördom. (Även om det såklart finns undantag.)

Men, jag är tydlig i mitt inlägg att jag inte ser alla thailändskor som offer eller alla svenska män som hustrumisshandlare. Blogginlägget handlar i grunden om det problem som SvD lyfter upp, som bekräftas av exempel och uppgifter från kvinnojourerna, där jag analyserat bl a isolering och fattigdom som faktorer som påverkar. Att det finns affärskvinnor som reser hit för att de förälskat sig i en snygg, smal, solbränd svensk man som älskar dem högt tillbaka och att kvinnan nu vill bygga sig en ännu större förmögenhet, det förekommer säkert också, men det var inte det artikelserien handlade om.

Malinka,
Ja, jag kan fortfarande känna ilska över Karin Fossum, och att hon lät Gunder vänta förgäves och hur rädd och orolig skall inte Poona ha varit? Jo, det är bara en bok men en bok som fick mig att gråta floder.

Mrs S sa...

Myndighetspersonerna Eva Eriksson och Billström uttrycker väl en önskan att identifiera systematisk fruimport där, i den här debatten, kvinnan riskerar att hamna i misshandelsförhållande. Eva och de nämnda kvinnoorganisationerna vill lyfta rättssäkerheten för dessa kvinnor, inte kränka dem och kalla dem undergivna och mindre vetande.
Reaktionerna, att någon skulle vilja hindra män att gifta sig med kvinnor från andra länder eller syna motiven till deras val läser jag bara om i de dumdryga kommentarsfälten. Man talar om småskalig människohandel som naturligtvis är svår att avgränsa från ett vanligt kärleksförhållande.

Rabiatfeminism sa...

Mrs S,
Ja, efter att ha läst runt lite på bloggar i eftermiddag så kan jag konstatera att det är ett väldigt misstänkliggörande av Svenskans underlag eftersom man påstår att det kommer från ROKS. Men hallå där. Om det är några som får se baksidan av den "fruimport" som faktiskt sker så är det väl just dessa jourkvinnor. Att misstänkliggöra dem kan bara syfta till en sak, att förminska problemet för de enskilda kvinnorna såväl som som företeelse.

Dock så skulle jag velat att SvD varit lite mer nyanserade i sin granskning. Dom gör rätt i att lyfta fram exempel på när det går illa men jag skulle velat ha mer av två saker:

1. Intervjuer med myndighetspersoner som förklara HUR dessa ärenden kan slinka mellan stolarna när man annars är så misstänksam mot alla som blir kära utomlands.

2. En lite mer nyanserad framställning. Här kan man faktiskt få bilden av att alla thailändska kvinnor är offer för svinpälsar till män.

Mrs S sa...

Jag tänker också på "slagen dam", och minns inte exakta siffror men där uppgavs vara en hårresande hög andel av svenska kvinnor som upplevt våld i nära relationer. Det gick antifeminister i taket över, naturligtvis.
Med detta fokus, systematisk import, som ju av mobben slår över till att gälla alla äckliga desperata oönskade blekfeta män som nödgas importera en undergiven fattig och djupt ovetande thailändska(obs, ironi, man kan aldrig va för tydlig ;))handlar förmodligen om en liten andel av alla.
Men angående våldsnärvaro verkar den vara ganska hög i svenneland över lag. Dessa kvinnor, som inte har något nätverk, eller någon trygghet, är naturligtvis skyddslösa och hittar de till en jour blir man glad för deras skull. Men jag antar att mörkertalet är stort och att det lids en hel del eftersom man inte vet vart man ska vända sig.
Men alla dessa generaliseringar om hur förhållanden som dessa ser ut och hur jämställdheten fungerar i dem stör mig. Och därför blev jag glad för hos dig hittade jag en motvikt, och ett boktips, beställde Poona. Tack.

Mrs S sa...

Btw, jag håller på att IMPORTERA en man, från Senegal, ska skriva ett inlägg om det i morgon tror jag ... ;)

Rabiatfeminism sa...

Mrs S,
Jo berättelsen om Poona och Gunder är hjärtskärande. Och jag tycker Fossum lyckas skildra att det faktiskt kan röra sig om något så enkelt som att man träffar varandra och kärlek uppstår. Det är ju där debatten lätt faller över i rasism, att ingen utländsk kvinna skulle kunna älska en svensk man och vice versa.

Rabiatfeminism sa...

Mrs S,
Ja DET inlägget vore intressant att läsa. Där frodas ju också en hel del fördomar. Där hade ju Svenskan en väldigt bra serie för ett tag sedan, om kärlek över gränserna.