SD och verklighetens firande

Sverigedemokraternas ungdomsordförande Erik Almqvist bojkottar Halloween och säger till E24:

– Även merparten av våra väljare tror jag stödjer en bojkott av Halloween.

Eah? Där tror jag han gör en grov missbedömning. Jag tror att de flesta av deras potentiella väljare tycker det är rätt kul med lite fest som lyser upp novembermörkret.

- Jag tycker det är ovärdigt att ersätta en helg som handlar om att hedra de döda genom att springa runt med något obskyrt som till exempel en fejkkniv genom huvudet.

Men att klä ut sig till död är ju ett sätt att hedra dom döda. Halloween syftar ju till just detta, inklusive festen. Ursprunget finns att finna på Irland och i Skottland där man firade Samhain, keltiska för november då skiktet mellan döda och levande ansågs vara som tunnast. Detta firande kom sedan att utvecklas efter kristnandet till Halloween, med kyrkans godkännande. Det rör sig alltså om en sed att jämföra med det keltiska firandet av valborg (Beltane) och påsk. Inte visste jag att Svergiedemokraterna var så kyrkligt prudentliga att de ansåg att detta endast kan ske genom att tända gravlyktor på kyrkogården.

Hjälplösa och försäkringslösa

Så många gånger som jag fått förklara för vuxna människor i telefon att om du aldrig har varit med i facket så kan du inte förvänta dig att vi skall hjälpa dig nu när din arbetsgivare vill bli av med just dig. Att du inte kan köpa dig en försäkring efter att huset brunnit. Så jag är inte förvånad att folk tror att någon annan skall hjälpa dem när de inte ens tecknat en hemförsäkring inför utlandsresan.

Det var väl typ det första man lärde sig när man började resa utomlands, att på ambassaden kunde man på sin höjd få hjälp med ett provisoriskt pass eller ett lån?

Ändå tror 35 procent av Aftonbladets läsare att UD skall hjälpa dem om de får problem utomlands. Om nu staten skall rycka in varje gång en svensk kör omkull med moppen i Thailand så kanske staten skall få bestämma över vart vi får resa också? Nä, trodde väl inte det.

Härskarteknik

Det är inte ofta man får se gubbtjuvars problem med att inte få stå i rampljuset så tydligt som med kommunalrådet Lennart Holmlund i Umeå. Svt fångade det på bild. (Inslaget börjar 30 minuter in på bandet.) En eloge till reportern Kicki Alm som inte undvek att skildra Holmlunds jävla beteende! Läs mer i Västerbottens-Kuriren.

Comhemsåpan rullar vidare

Prankmonkey står i telefonkö hos Comhem.

Mymlan drabbas av en klassiker, the bredbandskollen treatment och uppfinner ett nytt smeknamn till Comhemhelvetet.

Comhem lurar på farfar, 95 år, ett års bundet abonnemang.

Prankmonkey skickas vidare till helgstängt huvudkontor.

71-årig kvinna anlitar släkten i USA för hjälp mot Comhem.

Sugbloggen ger en kraschkurs i hur man skall logga sina samtal till Comhem.

Och Comhem försöker måla grisen med läppstift.

Jag vet inte om man skall skratta eller gråta. Så glada folk blir över något som gör vardagen lite roligare. Vilket ju är fantastiskt kul. Men samtidigt lite sorgligt. Hur tråkiga måste inte våra liv vara!

När marknaden får bestämma

Sitter och surfar runt och bekantar mig med Jilin City inför vår planerade rekar-resa dit. Hittar en skola som undervisar 4-14-åringar i engelska. Förvånas lite över deras styltiga engelska på websajten, men ändå inte. Det är ju inte Oxford vi pratar om. Sen läser jag vilka krav de ställer på sina lärare:

"Why Native English Only Applicants
Our school only hires applicants who are native English speakers holding a passport from one of the following countries: Canada, United States, Great Britain, Australia, New Zealand, Ireland and South Africa.

[Ja, OK. Det kan jag köpa. Även om jag vill hävda att min engelska förmodligen är bättre än många s k native speakers från dessa länder. Men OK då.]

Our school advertises and delivers not only language instruction but western cultural exposure as well. This is a market driven decision. Our customers most particularly want North American accented English and culture. As a service provider, we are committed to providing, as much as possible, what the customer wants.

We do give preference to those from North America in our hiring decision since this is what our customers want. This is apart from any judgment on the merits or competencies of non-native English speakers but, again, simply accommodating the reality of the market forces in play in our particular market at this particular time."

Så om kunderna på den fria marknaden vill ha en chimpans som lärare så fixar man det. För det är det som marknaden vill ha! Och marknaden är ju någon slags gudomlighet som man alltid måste lyda. Det är ju dumt att anställa en riktigt bra pedagog från Southampton om man kan få en bräkande Nordamerikan.

Plötsligt hör jag min goda vän Katarina berätta om kvinnan från Mellanvästern som kom in på the Guggenheim Museums utställning om Haute Couture och frågade:

- Where's the Hauty Coyture? (Uttalat Håjty Kåjtjööör)

Det är i ögonblick som detta som jag blir väldigt europeisk och sänder en tanke till min engelsklärare Moa Shutrick som satte högre betyg på elever med brittiskt uttal än på dem med amerikanskt... (Jag fick följdaktligen fyra i engelska, Richard som bott ett år i USA fick trea...)

Nej, jag anser inte att alla nordamerikaner är dåliga pedagoger. Jag anser att språkkunskaperna skall avgöra, inte nationalitet. Och att det är skolan som skall avgöra vad som är god engelska, inte något kallat "marknaden".

Kasta gurka i växthus

Kina anklagar Google för att censurera kinesiska sajter. Det skall bli spännande att se om jag kan blogga från Blogger.com eller läsa Wordpressbloggar när vi åker till Kina nästa gång. Det gick nämligen inte alls sist det begav sig.

Comhem - en sorglig följetong

Här kan man läsa om hur jag redan i april 2007 var frustrerad över Comhem.

Här kan man läsa om hur jag i december 2007 beslutat mig för att byta ut Comhemhelvetet. Det kom dessvärre att ta längre tid än så innan jag gjorde slag i saken...

Här kan man läsa om när Comhem lät en annan person teckna abonnemang i mitt namn.

Här kan man läsa om när jag skrev till Comhem och fick ett idiotsvar till svar. (I skrift, annars får man idiotsvaren på telefon.)

Här kan man läsa hur en annan Comhem-kund börjar få nog.

Och här kan man läsa en person som bestämt sig för att ge igen. Roande, om än frustrerande, läsning.

Obegripligt hur det kan vara obegripligt

Både i Aftonbladet och Expressen tycker kommentatorer att fallet med 15-åringen som misstänks ha mördat sin 19-åriga syster är obegripligt och en psykologisk gåta.

Vad är det som är obegripligt? En gåta? Att en pojke med bokstavsdiagnos tar till våld och sedan låser fast sig i vinkelvolten och vägrar berätta?

Att som Aftonbladets kommentator komma fram till att pojken endera är oskyldig eller en psykologisk gåta är för mig desto mer obegripligt. Han har väl någon form av autism som påverkar hans förmåga att sätta sig in i andra människors känsloliv. Förmodligen har han också en förmåga att låsa fast sig under press eller i okända situationer. Hur tror kommentatorerna att en autistisk pojke reagerar när han förs till en helt ny miljö, i ett förhörsrum med helt nya människor och på några månader förväntas känna förtroende nog inför dessa att berätta vad som verkligen hände? Har för övrigt förhörspersonalen någon som helst utbildning inför att prata med människor med denna funktionsnedsättning?

Av det lilla jag lärt mig om autistiska tillstånd så förefaller pojkens vägran att prata vare sig särskilt obegriplig eller psykologiskt gåtfull.

Uppdatering: Trollhare skriver mycket bättre än jag om detta. Detta föranledde mig att göra ett förtydligande:

Jag hoppas verkligen att mitt blogginlägg inte fått det att låta som att jag sätter likhetstecken mellan mördare och ADHD/autism. Det är inte det som är begripligt, utan snarare varför denne 15-åring inte talar om vad som hänt. (För även om han är oskyldig verkar det ju som han vet mer än polisen och åklagaren lyckats få ur honom.) Det enklaste för honom torde väl vara att låsa fast sig i en position och svara ungefär som han gjort i förhören?

För övrigt begår ju bokstavslösa (tack för den benämingen, Trollhare, den snor jag direkt!) mord var och varannan dag.

Drömboendet

Om jag hade obegränsat med pengar. Om jag vore ekonomiskt oberoende. Då sloge jag till direkt.

Mammas korvragu

Undrar om det finns falukorv i Thailand...

Om att våga vara nyfiken

Vackert av Martin Ådahl om fäderneslandet, i Fokus.

Parkskandal i Ulsvunda!

Att bygga radhus och villor i Ulvsunda Slottspark är ingenting annat än en stor skandal! Jag har bott vid denna park under en större del av mitt liv (under perioden 1988-2005) och får ont i magen av tanken på att den fina parken skall omvandlas till ett trångt radhusgetto.

Börjar se det som en revolutionär handling att sitta länge på Gröna Linjen från Vällingby på morgnarna i stället för att förstöra de få lungor som finns kvar i närförorten.

Egen härd guld värd?

I mitt förra blogginlägg funderade jag över ordet oikofobi och dess användning inom xenofoba kretsar. När jag föreläser om jämställdhet brukar jag ibland visa en fyrfältare där deltagarna får placera in sig och andra utifrån hur man ser på könen. Anser man att man är på det stora hela mer lika än olika samt lika mycket värda hamnar man i en ruta, anser man att man är olika och olika värda i en annan ruta osv.

När jag läser en debattartikel av professorn i praktisk filosofi, Per Brauhn, i SvD idag reagerar jag på något jag brukar slås av när jag gör fyrfältaren ovan. Att grupper som till synes står långt ifrån varandra kan hamna i samma ruta. Särartsfeministen som anser kvinnor värda mer än män p g a deras "inneboende" goda egenskaper hamnar i samma ruta som talibanledaren som anser kvinnor mindre värda p g a att de inte är män, typ. Brauhn pekar i sin artikel på hur islamister och Sverigedemokrater är mer lika än olika och hämtar näring ur varandras existens.

Självklart kan man göra min fyrfältare utifrån synen på människor från olika kulturer. Dels vi som tror att människor runt om i världen är på det hela taget ganska lika, har lika behov och oftast skrattar åt samma saker, gråter över samma saker och söker kontakt med varandra. Samt att alla dessa enskilda individer självklart har samma värde. Eller de som anser att människor från olika kulturer är på det stora olika och också olika värda. I dessa två ytterligheter hamnar förmodligen islamisterna i samma ruta som Sverigedemokraterna. De delar i själva verket en människosyn där vissa människor är värda mer än andra.

Samma sak slår mig när det gäller oikofobin. En klanledare från en liten by i Kurdistan är förmodligen allt annat än oikofob gentemot sin nation. (Däremot kanske mot den stat han bor i...) Problemet uppstår alltså när klanledaren, eller någon från hans klan, skall flytta till ett annat land, en annan kultur. Då skall han, enligt Sverigedemokraterna, genast bli oikofob. Han skall kasta av sig den egna kulturen, bryta med det egna hemmet och tanken om den egna landsbygden. Och låta sig tas upp i en helt ny kultur. (Som ofta inte vill veta av honom...)

Är det kanske så att Roger Scrutons idé om oikofobi bara är applicerbar på människor som bor kvar i sitt land, sin hembygd, i förhållande till "inkräktare" i denna hembygd? Att vara oikofob är alltså endast negativt så länge man inte ger sig ut i världen?

Eller är det bara negativt när en västerlänning, tillhörande vad man anser vara en slags "högre stående" kultur, är oikofob? Är det kanske så att kurden som flyttar till Sverige förväntas vara oikofob mot det gamla landets kultur (eller åtminstone den kultur han själv anser sig omfattas av) medan en svensk som flyttar till Irak förväntas ta med sig sin, "högre stående" kultur? Eller är det så, vilket jag misstänker, att Scruton och hans anhängare, egentligen anser att det är bäst att var och en stannar hemma hos sig.

Då är jag rädd för att filosofen Scruton inte kommit längre i sitt resonemang än modern till en nära vän som satt hemma vid köksbordet och filosoferade över invandrade människor:

- Kan inte dom vara hemma hos sig? Måste dom komma hit?

Veckans ickeord: Oikofob

I veckan som gick skrev Sverigedemokraternas ledare en omtalad debattartikel där ett nytt ord lanserades.

”En av mångkulturens många inneboende paradoxer är att den, trots sitt universella anspråk, är ett monokulturellt fenomen som endast funnit grogrund i den postmoderna, oikofoba [bloggförfattarens fetning] västvärlden och som därför också tar sin utgångspunkt i västerländska fenomen och erfarenheter när man bedömer och analyserar omvärlden. "

Oikofob - Det var ett ord jag aldrig hört talas om tidigare. Därför har jag haft anledning att undersöka detta ord närmare, i min vetgirighet. Började med mina vanliga sökkällor med följande resultat:

Inga träffar i SAOB. Inga träffar i SAOL. Inga träffar i Norstedts engelska ord. Inga träffar i Tyda.se. ("Kanske du menade Okapi?")

På svenska Google fick jag 2 210 träffar varav många verkar handla om bloggande om Jimmie Åkessons bruk av ordet samt länkar till mer eller mindre invandringsfientliga och/eller rasistiska bloggar.

I stället måste vi gå till ordets upphovsman, Roger Scruton. Roger Scruton är en brittisk filosof, skribent och landsbygdsaktivist född på 1940-talet, som enligt brittiska Wikipedia hämtat inspiration från konservatismens fader Edmund Burke. Inte helt oväntat är han mindre imponerad över tänkare som Jacques Derrida och Michel Foucault. Scruton framstår som en mångsidig man, dels är han starkt motståndare till det brittiska förbudet mot rävjakt men förespråkar samtidigt att det är fel att äta vissa fisksorter som hotas av utfiske. När det gäller religion verkar Scruton ha intagit en något mer tillåtande inställning än t ex den jämnårige landsmannen Richard Dawkins.

På brittiska Wikipedia finns inga hänvisningar till Scrutons åsikter om kultur och nation. Det gör det däremot på svenska Wikipedia där man skriver att Scruton myntat uttrycket oikophobia som en beskrivning av en nedvärdering av den egna nationen och dess kultur genom en individs identifikation mot vad Scruton menade var dennes "egentliga" nation och/eller kultur. (Oikos - grekiska för “hus,” “familj,” “folk,” eller “nation”.) Scruton har blivit beskylld för att vara rasist, nazist eller xenofob men tillbakavisat beskyllningarna, då han menar att detta är idéer han tar lika mycket avstånd från som kommunism. Samtidigt hävdar han att oikofobi inte är lösningen på den multikulturella situationen i Storbritannien. Hans begrepp har omfamnats av den yttersta högern och i främlingsfientliga kretsar och används i förklenande syfte om människor som inte är tillräckligt nationalistiska.

(Här skulle man behöva en djupare analys av hur människor definierar sitt land. Jag har t ex varit mycket stolt över Sverige som stat i många internationellt jämförande avseenden, men vurmar inte särskilt för Sverige som nation. Jag är t ex mycket stolt över den svenska föräldraförsäkringen (om än inte uttaget av den), men jag går inte runt och känner mig stolt över att vi firar något som kallas midsommar. Jag sätter helt enkelt inte automatiskt likhetstecken mellan staten Sverige och nationen Sverige. Men det krävs en mycket längre utläggning kring detta och det var inte det här blogginläggets syfte.)

Kontentan av ovanstående måste bli att uttrycket oikofob inte kan anses vara språkligt etablerat i andra kretsar än just Jimmie Åkessons. Även om Scruton inte själv anser sig vara xenofob så tas hans idéer om landsbygdsromantik och någon slags inneboende kärlek till hembygden emot med öppna armar av de som är verkligt xenofoba. Att Scruton då håller tal till det belgiska högerpopulistiska partiet Vlaams Belang, där han skall ha introducerat utrycket oikofobi som fientlighet mot det egna landet gör ju att hans idéer självklart kommer användas av denna och andra nationalistiska och rasistiska grupper som ett allmänt skällsord. Scruton menar att tonåringar ofta kommer över sin oikofobi medan den vänsterorienterade "kultureliten" (där var den igen) låser fast sig i detta tillstånd.

Där har vi så det jag funderat över ända sedan jag hörde ordet oikofobi och dess betydelse. Är inte varenda tonåring oikofob? Framför mig ser jag en tonårig ännu inte så rabiat feminist som sitter i bilen på Torpet och surmulet läser Starlet och väntar på att vi skall åka hem till stan. Eller den ännu lite äldre tonåringen som lämnade Karlstad så snart hon bara kunde, fjorton dagar efter studenten, som drog till London och senare Stockholm. Hon hade definitivt en annan syn på sitt heimat då än hon har idag. (Det har också förändrats väsentligt sedan dess, mycket tack vare andra kulturer.) Dock förstår hon fortfarande inte hur hennes kärlek till barndomens landsort skulle hotas av Islam. Eller varför hon som vuxen måste välja hembygden framför äventyret.> Varför får man inte som vuxen fortsätta att omfamna det nya, söka nya intryck, vilja förändring?

Vi borde kanske ändå slå upp den där mongoliska geren på gräsmattan på Torpet, som gäststuga. Ja, tammefan!

Golfetta

Det här paketet innehållet salami från delikatessdisken. Som värmlänning hajade jag till lite över namnet. Som jag inte alls associerar med Tiger Woods utan snarare med mina favorit Adriana i Sopranos, eller hur hon betraktades av de män som låg bakom hennes försvinnande.

Något som också påminner mig om vad en lärare en gång berättade om sin ankomst till Värmland. Han skulle lära högstadiebarn om kostlära och berättade glad i hågen om proteiner, kolhydrater, fetter... Varpå klassen började asgarva. Efter detta lärade han sig att i stället använda ordet "fettämnen".

Mitt i prick

När jag testar detta på lille mannen och mig själv kommer jag fram till att han är buddhist och jag ateist. Stämmer ju rätt bra.

Tack till Messerschmitt.

Det lilla särintresset kvinnors rättigheter

Organisationen Kvinna till kvinna har genomfört en rent kvantitativ undersökning av hur ofta utrikesminister Carl Bildt har nämnt orden kvinna eller jämställdhet i sina tal och bloggar och artiklar under ett drygt år. Svaret är att vår utrikesminister ansett det föranlett att två gånger ta ordet kvinna i sin mun, och på 508 blogginlägg nämna jämställdhet en gång. När Bildt konfronteras med detta låter han svara, via sin pressekreterare, att han inte kommenterar sådana frågor. Nä, det var ju just det.

Anna Laestadius Larsson berättar om hur hennes vän, beundrare av Bildt, förklarat Bildts agerande med att kvinnors rättigheter är en nischfråga. Ett särintresse.

Som jag känner igen detta. En gång satt jag genom förberedelserna av en hel avtalsrörelse inom facket och gjorde ett litet streck i min kalender varje gång ordet jämställdhet nämndes. Jämställdhet var nämligen, tillsammans med arbetsmiljö, en av styrelsen prioriterad fråga i förbundet, som hade 63 procent kvinnor som medlemmar. Jämställda löner hamnade alltid i topp när medlemmarna fick tala om vad som var viktigt för dem. Att kollektivavtalen är fackets viktigaste redskap för jämställda löner är de flesta överens om. Trots detta tilläts chefen för avtalsrörelsen att helt igga frågan. Om någon bångstyrig ombudsman dristade sig att ta upp frågan behandlade chefen det som att de inte hördes, med tystnad och total ignorans. Med jämna mellanrum upphov en av de kvinnliga ombudsmännen sin stämma för att förlöjliga alla försök till ökad jämställdhet och mångfald. Sådant fjanteri! Möte efter möte satt jag där och förde anteckningar om hur man diskuterade, eller snarare inte diskuterade, hur vi skulle jobba med denna prioriterade fråga. Hur chefen fullständigt ignorerade när kollegor förlöjligade sin styrelses beslut om att jobba med dessa frågor. (I ett privat vinstdrivande företag hade det förmodligen inte accepterats men det gör det, anmärkningsvärt nog, i en demokratisk organisation där tjänstemännen egentligen bara skall hålla käften och utföra vad de demokratiskt valda bestämt.)

Dessa anteckningar lär väl komma väl till hands när jag någon gång får tid att skriva boken om varför facket knappast bidrar till att vi får mer jämställda löner. Lite har hänt sen Yvonne Hirdman skrev boken Med kluven tunga - LO och genusordningen.

Jag ser många likheter mellan utrikesministerns arrogans inför dessa frågor och hur den hanterats av chefer och kollegor inom fackföreningsrörelsen. I just det här fallet var det väldigt tydligt att det hela var en ickefråga för chefen i fråga. Driftiga kvinnor tar sig fram och får bra löner. Att kvinnor som grupp tjänade 92 procent av männens löner, för samma arbete, att nio av tio deltidsarbetande i förbundet var kvinnor, att åttio procent av föräldraledigheten togs ut av kvinnor, det handlade om enskilda beslut fattade av enskilda kvinnor i enskilda situationer. Som självklart får skylla sig själva. Det är verkligen ingenting man som fackförbund bör ägna sig åt. Eller som minister. Eller som regering. Det får nån annan ta hand om. Särorganisationen Kvinna till kvinna till exempel.

Ge oss Sverige tillbaka!

Jag fick ett brev ifrån SD, bara härom dagen
Jag öppna och läste – icke!
För jag såg att de var suckers, bara från omslaget
så ni kan sluta att skicka,
Eran hatkampanj, eran reklamkampanj
vi vet redan att de leder till gaskammarn.

Och vi skulle ge er Sverige tillbaka (VA?) ni vill skicka folket tillbaka (VA?)
Så jävla ologiskt och ogenomtänkt
Som om ni hade patent på vad som kallas svenskt
Svenskhet förändras ständigt och jämt
Och har gjort så, enda sen den dagen Sverige fick en gräns.

Ge oss Sverige tillbaka, jag snackar om hela kakan
Ge oss Sverige tillbaka, ge inte bort det till nån Sverigedemokrat va?
Ge oss Sverige tillbaka, som det var innan de började hata
Vi tar Sverige tillbaka, vi valurnan och ute på gatan!

Timbuktu:
Rassar och Nassar precis vid gränsen
Som Kjaersgaard, Jimmie Åkesson och Siv Jenssen
Visst är det hemskt, men samtidigt härligt
att ni tycker mångfalden är så förfärligt
så besvärligt, Sverige i många färger
Blundar hellre än att se er om i världen

Men dölj era budskap väl, era kräk
Beyond logotypen ni är vad ni är.
Och det värsta som kan hända är väl det som redan händer
Att massa nya svenskar härstammar från andra länder

Men all denna rädslan, okunskapen
Det är ett trubbigt vapen, för vad finns kvar sen?
Sverigedemokraten är skev i basen
Claimar rätt till Sverige, och vill ha tillbaks den.
Vad blir kvar i ditt fosterland utan invandrare
Det är som ett fartyg utan ett ankare.

Vem städar dina golv? Vem ska göra din kebab?
Vem ska göra mål i VM? Vem ska köra ambulans?
Vem ska vidga dina vyer? Vem ska lära dina barn?
Vem ska föra Sverige framåt när du bara vill tillbax?

ref

Promoe:
Jag vill inte ha era traditioner, jag vill inte ha eran trygghet
Jag vill inte ha eran definition av det ni kallar svenskhet

Ref:
Ge oss Sverige tillbaka, jag snackar om hela kakan
Ge oss Sverige tillbaka, ge inte bort det till nån Sverigedemokrat va?
Ge oss Sverige tillbaka, som det var innan de började hata
Vi tar Sverige tillbaka, vid valurnan och ute på gatan

Timbuktu:
Ge det tillbaks….

Osmaklig gröt från FN

Utanför Italiens kuster brukar afrikanska flyktingar svälta ihjäl, törsta ihjäl eller helt enkelt drunkna i sina försök att nå Europa. Landet har en regering som är bland de mest hårdföra i kampen för att slippa ta emot flyktingar. Förslagen från regeringspartiet och dess meningsfränder om hur man skall kunna låsa in och särskilja flyktingar mot redan bofasta italienare påminner inte sällan om det sätt man markerade vem som var jude eller bög i Nazityskland. Synen på afrikaner i Italiens regeringskretsar ligger inte långt efter.

Därför blir man inte förvånad när man läser att det var till just Italien som afrikanska barn flögs in till G8-mötet för att matas med gröt av G8-ledarnas fruar. Sedan flögs skolbarnen från Ghana hem igen. Vad man däremot blir förvånad över är att det hela arrangerades av FN, som skall ha pröjsat 3,5 miljoner kronor för att flyga in de små barnen. Men man undrar vad Sarah Brown tänkte där när hon skulle feed the world, liksom. Michelle Obama var tydligen inte på plats, inte heller landstingsrådet Filippa Reinfeldt.

Hur många flyktingar hade man kunnat ta emot i Europa för 3,5 miljoner?