Nallebombning av Ulf Brunnbergs hus

Kamp som försvagar

I Svenska Dagbladets kulturbilaga kan vi idag läsa om hur Pride håller på att tas över av queeraktivister. Eller om det var extremvänstern. Eller anarkister. Artikelförfattaren verkar inte se någon skillnad mellan dessa tre grupper. Trots att den enda vetenskapliga källa han använder i artikeln uttryckligen påpekar att alla som kallar sig queer inte är vänsterextrema eller anarkister. I pappersupplagan lyder rubriken "Vänsterextremism det nya hotet mot Pride". Detta har ändrats i nätupplagan redan nu kl halv åtta på morgonen. Nu kidnappas Pride, lite mer svepande, från vänster.

Artikelförfattaren använder sig av anekdotisk bevisföring med t ex Uppsala Pride som ett exempel. Detta är en ideellt arrangerad tillställning av personer som bl a står för antikapitalism. Ett krav för att kunna vara med var att man skulle dela denna politiska åskådning. Vilket Folkpartiet gjorde ett nummer av. Man skulle ju kunna tycka att FP kunde arrangera sina egna, kapitalistiska, arrangemang om dom nu vill och inte behöver vara med på vänsteraktiviteter. (Eller ta tåget till Stockholms Prideparad.) Problemet är att antikapitalisterna i Uppsala använder sig av begreppet Pride, som inte är skyddat. Vem som helst får använda det och att göra det genom att stänga olika grupper ute känns lite som man förfelar hela syftet.

Och där har artikelförfattaren rätt. Pride ska vara inkluderande. Tyvärr finns det grupper som inte håller med. Dessa har en tendens att dyka upp i alla rörelser, särskilt sådana som vinnlägger sig om att vara extra demokratiska till sin form. Alla är välkomna att vara med, alla är välkomna att göra sin röst hörd. Och det gör dom. Men problemet är att dessa personer har så svårt att leva efter just den devisen om någon inte håller med dem. Jag har själv sett detta ske inom Feministiskt initiativ. (Och då är det inte grundarna jag talar om.) Snarare hänfaller dom till sekterism med samma motto som George W Bush, ironiskt nog. Either you're with us or against us. Dom har sett ljuset och vet precis vilken vägen dit är. Med ett ganska aggressivt förhållningssätt skrämmer dom bort alla som förvisso delar deras mål men inte metoderna. Särskilt de som är gamla nog att ha sett detta förr, på 1970-talet.

Nu pratar man även i P1 om hur Pride håller på att tas över inifrån. Men dom gör inte SvD:s misstag att helt förneka hotet från de högerextrema. Medan English Defense League tänker hålla ett möte under Pride skriver SvD att "hotet mot Pride kommer inte längre från högerextrema utan från vänsterextrema". (I ingressen, förmodligen gjord av samma person som skrev den nu ändrade rubriken. Vilket inte lär vara artikelförfattaren.) Detta samtidigt som vi i sommar sett bilder från Ukraina där högerextrema hoppar på huvudet på Prideaktivister.

Det är nog så att det fysiska hotet om våld från de högerextrema alltid kommer finnas där. Medan "hotet" från rörelsens egna medlemmar snarare är att folk inte orkar vara med när vissa grupper, i intersektionalismens namn, vägrar respektera några andra åsikter än sina egna. I förlängningen blir dessa aktivister ganska ensamma, rörelsen försvagas och högerextremisterna kan fira ännu en seger.

Begränsande enfald

Eller enfaldigt begränsad. Det är frågan jag ställer mig när jag läser Svenska Dagbladets ledarsidan den här veckan. Igår fick vi veta att det inte alls är sant att färre kan åka på semester. SCB har ställt frågan på fel sätt när dom utgått ifrån hur många som åker på semester en vecka eller längre. Tänk på alla dessa låginkomstfamiljer som tar en långweekend i Prag! Och på 1950-talet var det minsann inte självklart att man hade råd att åka på semester. Nä, för dit vill vi ju gärna tillbaka. Och kanske är det så att människor prioriterar lyxigare vardag eller att pensionsspara i stället för att åka en vecka till Thailand. (Vem åker en vecka till Thailand?) Man tar sig för pannan. Så enkelt det verkar vara att vara borgerlig ledarskribent. Alla har råd att åka på semester bara man vill. Fattigdom existerar inte i Sverige eftersom det inte syns några svältande, flugansatta barn med svullna magar i TV. Min grannfamilj som tillbringar juli med åtminstone 5-6 vuxna och uppåt tio ungar i en trea i förorten (om än en väldigt trevlig förort) skulle säkert inte mycket hellre tillbringat semestern i en hyrd villa med lediga dagar i ett vänligare klimat. (Nej, dom bor inte där allihop men umgås här på somrarna.)

Idag berättas att förre amerikanske presidenten Ronald Reagan och dito brittiske premiärministern William Pitt tillsatts utifrån kompetens. Jag som trodde att folkvalda tillsattes utifrån popularitet. En popularitet byggd på en kombination av vad man lyckas förmedla till väljarna. Där ingår kanske kompetens men inte nödvändigtvis. (Vilket blir tydligt när man tittar på andra europeiska politiker genom åren, som t ex Silvio Berlusconi eller Jan Björklund.) Pitt som satt över 18 år som PM i slutet på 1700-talet och förnyade Torypartiet beskrivs som en duktig politiker som lyckades ta sitt land genom oroliga revolutionära tider. (Även om jag förmodligen delar få åsikter med karln i fråga.) Dock, jag hävdar att val till parlamentet inte sker utifrån en bedömning av förtjänst och skicklighet utan snarare utifrån förmåga att ingjuta förhoppningar om förändring alt icke förändring, och inte så lite populism. Det blir alltså begränsande att belysa åldersdiskrimineringen i Sverige utifrån dessa två personer.

Och som om det inte räcker. Nu säljer regeringen Bilprovningen till skatteparadiset Cypern, också känt för sina nära band till den ryska maffian. De nya ägarna behöver inte ens betala direkt utan får det på avbetalning. Men det blir säkert lika bra som det blev med apoteken, som numera förser svenska folket med solkräm och skavsårsplåster. Men inte med medicin, för den finns inte på lager. Eller som med Vin&Sprit som slumpades ut till ett franskt företag som genast styckade upp Vin&Sprit, behöll Absolut och sålde resten till finska staten. Så bra det blev.

Om terrorister och enskilda galningar

”Det öppna samhället … är sårbart inför den enskilde galningens oprovocerade meningslösa dödande.”

Sa inte Fredrik Reinfeldt om Taimor Abdulwahad.

Gellet Tamas är mycket bra i DN idag.

"Teorin om den ”enskilde galningen” är inte bara problematisk eftersom den utgår från den mycket långtgående premissen att vissa gärningsmän, oavsett psykiskt tillstånd, kan verka i en sorts vakuum, bortom och utanför den samhälleliga diskursen, utan framför allt för att teorin nästan enbart appliceras på gärningsmän med ”europeisk” bakgrund och därmed upprätthåller och förstärker stereotypa bilder av ”den andre”."

Adlibris bluffar sina kunder

Jag har i många år varit kund hos Adlibris och nöjd med dem. Men på sistone har det börjat strula och deras kundtjänst är inte särskilt hjälpsam. Jag och maken är storkonsumenter av böcker, privat och i jobbet. Han har t ex problem med att få böcker sänt till jobbet då Adlibris enligt egen utsago inte skickar företagspaket till boxadresser. (!) Istället får han åka och hämta paketen i andra änden av stan, utan möjlighet att själv välja utlämningsställe. Nu senast fick jag en order bekräftad men när böckerna kom saknades en bok. Av kundtjänst fick jag veta att boken tagit slut mellan det att de bekräftat min order och utskick. Inte så konstigt kanske eftersom det tar ovanligt lång tid att få sina bokpaket. Ville jag ha boken fick jag lägga en ny order, kundtjänst kunde inte hjälpa mig.

Så när jag öppnar en av mina sommarböcker upptäcker jag att Adlibiris börjar marknadsföra gamla böcker som utgivna 2012. Ingenting om att det rör sig om en ny upplaga (inte utgåva) eller att boken i själva verket gavs ut 1995. När jag skriver och frågar om jag får reklamera den och skicka tillbaka den får jag följande svar. 

"Gällande bokens utgivningsdatum så är det datum som anges på vår hemsida det som gäller för den specifika boken – inte för originalupplagan. Det datum som står os oss gäller således."

Nej, Adlibris. Vad som gäller är att ni försöker bluffa era kunder och sälja gamla böcker som nya. Jag har läst varje bok av Minette Walters och det ringde en varningsklocka när jag såg titeln på denna, men eftersom ni anger att den är utgiven 2012 slog jag till. Och blev lurad att köpa en bok jag läste för snart 20 år sedan och redan har i bokhyllan. (Där det står så mycket böcker köpta från er att jag inte tog mig för att leta innan beställning.) 

Riktigt dåligt och med tanke på allt strul och bjäbbiga svar som det ovan så är det sluthandlat hos er efter många år och avsevärt många fler bokinköp.

Oslo warning

I often use Booking.com when I book hotels all around the world. I have booked hotels in China, Thailand, Portugal, UK, Sweden, Norway, Croatia and so on. And it works very well. Most of the times. With Oslo as an exception. The two times I have booked via Booking.com in Oslo there have been problems. Who's to blame? Probably the Oslo hotels. The problem is that the Booking.com site does not allow you to make a review of hotels you have not lived in, and hence people do not get warned. And Booking.com is, after all, a site that is dependant on its customers' reviews.

In August 2009 we were going to a wedding. The reception was in Grünerlökka so we booked the Anker Hostel. We arrived in the evening and the rain was pouring down. At the reception I was told that we had been relocated to another establishment, the Anker Hotel, next door. That turned out to be a better option so we had no reason to complain. Only that it had been nice to have been told in advance. When giving the usual review I did not get the option of ticking 'was relocated by hotel', all options are focused on that you did not stay in the hotel by your own choice.

This summer we were having friends over from the UK. We were to meet in Oslo and I booked an apartment in Chateau Apartments in Grünerlökka. I even emailed them to make sure it was OK that we stayed two couples and one 3-year old in this two bedroom apartment. The booking took place in the beginning of May. When we arrived in the middle of June it was raining cats and dogs again. Driving into Oslo our friends call us and tell that there is no apartment for us in the hotel. Instead they have relocated us to another hotel close to Frogner, in a completely different part of town. They claim to have emailed me but this is simply not true since all other emails from Booking.com reach us but not this one.

Upon arrival to the new hotel we find that Chateau Apartments has booked us a double room with two extra camping beds. That we were to share, four adults and one child. They thought that this double room was an OK replacement to a two bedroom flat with kitchen and livingroom area. We didn't think so and thank's to the new hotel and their good relations with Booking.com we got two double rooms. It worked OK but we missed out on the evenings together, after the child had been put to bed. And we missed out on Grünerlökka.

So, be careful should you decide to go to Oslo and book via Booking.com. This warning only has to do with this particular city. As I wrote above we have had no problems booking rooms in Beijing, Bangkok, Oporto and other places, probably because we have happened to choose serious hotels.

Booking.com offered to reimburse us for any extra costs. We didn't have any after having to argue for a while in the new hotel and after the manager came and settled everything. Probably after having had a discussion with Booking.com. So this critique mainly refers to the Chateau Apartments.

Sommarläsning

Utöver den pågående In the Kitchen av Monica Ali och Minette Walters senaste som väntar härnäst. Inbillar mig att jag behöver mer semester än jag har...

Förbjud dålig Skagenröra

Efter att ännu en gång smakat på äcklig Skagenröra bestående av majonnäs och crabsticks funderar jag på om jag inte skulle starta en matblogg i stället. Och börja med ett test av just Skagenröror. Häromsistens skulle jag testa Tossebergsklättens (utsiktsberg norr om Sunne, se bilden innan) stora räkmackor. Räkor och macka var OK men under räkorna låg en stor hög med kladdig majonnäscrabstickröra och förstörde hela upplevelsen. Nä, i stället kan jag rekommendera Fiskelägets Skagenröra. Och räkmackorna ska hållas rena från äcklig crabstick.

Semester hemma

Senaste två veckorna har vi semestrat i Värmland och Oslo. Lite ovanligt att vara turist i sitt eget barndomslän. Men shit vad vackert det är, som här från Tossebergsklätten med utsikt över Lysvik. Om ni kommer till Värmland i sommar anbefalles två besök:

1. Nämnda utsiktsplats med besök i vänliga Sunne. 

2. Lars Lerins nya museum på gamla danshaket Sandgrund i Karlstad. Jag har redan varit där två gånger och det lär bli fler.

Nu är det åter i selen i juli innan semestrandet fortsätter.

Kasta inte sten i glashus Allianspolitiker.

På Brännpunkt gnäller Alliansens företrädare om att oppositionen anmäler och fäller de borgerliga ministrarna i Konstitutionsutskottet, KU. I stället för att ta åt sig av kritiken skyller dom ifrån sig. Som vanligt, alltså. Och hävdar att det handlar om partipolitik.

Därför har jag roat mig med att kontrollera antalet anmälningar till KU. Jag utgår från att oppositionen har störst benägenhet att anmäla men har inte gått igenom varje enskild anmälning. Mellan 2002-01-01 och 2006-10-01 gjordes 155 anmälningar till Konstitutionsutskottet. På fyra och ett halvt år. Mellan 2006-10-01 till 2012-05-21 har 171 anmälningar gjorts på ca fem och ett halvt år. Om man slår ut det per år visar det sig att under S-regeringen gjordes 34,44 anmälningar per år för den period då S satt vid makten med stöd av V och MP. Sedan Alliansen tog över har 31,09 anmälningar per år inkommit.

Sluta gnäll nu regeringen och bete er som vuxna, ansvarsfulla folkvalda! När ni hamnar i opposition om två år kommer ni åter att få tillfälle att ta upp ert KU-anmälande.

Rasist-EM

Nej, det är inte unikt för Ukraina och Polen med rasistiska huliganer på fotbollsarenorna. Sådana finns i Sverige och Storbritannien också. Skillnaden är att ordningsmakten tar problemen på allvar här. I Ukraina förnekar polisen att det förekommer rasism på arenorna samtidigt som vi med egna ögon och öron ser och hör hela läktare göra nazihälsningar och utstöta apljud. Hur ska denna polis kunna skydda mörkhyade människor från mobben? När dom till och med kan kasta sig över inte ont anande besökare inne på arenorna? Varför ska polisen ta det på allvar när UEFA vägrar acceptera problemet och skjuter budbäraren (i bloggposten nedan Sol Campbell). Borde inte myndigheterna i Polen och Ukraina reagera när ett annat lands utrikesdepartement går ut och ber sina medborgare med icke-europeiskt utseende och tillhörande religiösa minoriteter att vidta försiktighetsåtgärder?

"Our travel advice for Ukraine does recommend that travellers of Asian or Afro-Caribbean descent or individuals belonging to religious minorities take “extra care”. It is important to note that does not mean we are advising against travel to the country. Rather it is about taking simple steps to stay safe such as travelling as part of a group; avoiding walking alone at night outside of city centres; and not reacting to any possible provocation."

Jag förstår att man inte kan ha en regel där EM endast får hållas i länder utan rasism, för då skulle det inte bli något EM. Däremot borde ett minimikrav för arrangemanget vara att det nationella fotbollsförbundet, UEFA och ordningsmakten i dessa länder tar problemen och hotbilden på allvar.

De korta bilder jag sett från BBC:s dokumentär kanske inte kommer vara representativa för EM, som David Fjäll säger till DN så lär publiken vara annorlunda sammansatt vid ett EM än vid andra matcher. Men om jag förstått saken rätt så var en av matcherna som BBC:s team följde just en match mellan Ukraina och Sverige. 

Av erfarenheterna av alla försök att arrangera Pride i Östeuropa att döma så känns det inte som om polisen i dessa länder har fokus på mänskliga rättigheter och alla människors lika värde. Risken blir därmed överhängande att det blir ett EM i rasism vi får se i stället för i fotboll. Har jag fel blir jag glad.

Ens värsta sidor

Ens värsta sidor kommer fram när man ser inslag i Rapport eller läser artiklar i Dagens Nyheter om de män, och några kvinnor, i Polen och Ukraina som tydligen gjort det till sin uppgift att knacka bög, stå och göra apljud och hitlerhälsningar på fotbollsläktaren samt misshandla andra besökare på grund av deras utländska utseende. Jag har mycket jag skulle kunna säga om dessa halvmänniskor. När jag ser deras pantade nunor i TV eller denna bild i DN fylls jag av ren och skär vrede. 

Det är dock ingenting mot vad jag känner inför UEFA och arrangörerna av fotbolls-EM samt polska och ukrainska staten. Som inte tar läktarvåldet och hatbrotten på allvar. Som inte kan garantera människors säkerhet. Om det är denna lynchmobb som styr i dessa länder så kanske man skulle ställa in hela arrangemanget. Då är det, som Sol Campbell, säger inte säkert att gå på fotboll, och bättre att stanna hemma. När till och med spelarnas familjer väljer att inte åka med till Ukraina är det ett stort problem. Men så ser inte UEFA på det hela. Deras EM-bas i Ukraina tycker att Campbells uttalande är oförskämt mot UEFA och förstår inte syftet med det.

Syftet är kanske att sätta fokus på att UEFA är en skitorganisation som stoppar huvudet i sanden och försöker dribbla [pun unintended] bort det faktum som Sol Campbell så förtjänstfullt lyfter fram:

- Tills vi sett en avsevärd förbättring där ni tagit hand om problemet, förtjänar ni inte denna prestigefyllda turnering i ert land.

Det är inte att vara oförskämd, det är att konstatera det enda riktiga. Det är UEFA som är oförskämda som inte tar problemen på allvar trots fina ord om nolltolerans mot rasism.

Som det passar en

Jan Björklund. Nu har han blivit överkörd i riksdagen i frågan om legitimation av hemspråkslärare, ett krav som V+S+MP drivit under längre tid. Dom anser att alla lärare ska vara legitimerade, det vill säga lärarutbildade oavsett vilket ämne dom undervisar i. Ett krav som även drivits av lärarfacket. Om detta har S motionerat. När motionen skulle behandlas i riksdagen såg det som vanligt ut som att de rödgröna skulle förlora, då vågmästarna SD i över 90 procent av omröstningarna röstar med Alliansen. Men inte denna gång, i kammaren vände plötsligt SD och röstade på S-motionen, trots att den enligt dem innehöll skrivningar de inte kan hålla med om. Jan Björklund, ja han blev jättearg. Och började rya om att detta innebär en "slakt av hela undervisningen". (Look who's talking, tänker man.)

- Det skulle slå sönder och förstöra hela den svenska modersmålsundervisningen. Det innebär en slakt. Förmodligen är det just det som Sverigedemokraterna är ute efter, men jag är förvånad över att de rödgröna är beredda att medverka till det.

Aha! Det innebär alltså att alla de gånger SD röstar med Alliansen efter att denna lagt förslag i riksdagen så b bidrar Alliansen till SD:s politik. Det är en djärv slutsats kan man tycka. Att om någon håller med dig så kommer du omedelbart att stå för dennes åsikter.

Jan Björklund är en populistisk fjant. Tyvärr har han också inflytande att sabotera den svenska utbildningen. Något som till exempel de små högskolorna med all säkerhet kommer bli varse vad det lider. Listan på Björklunds tilltag kan göras lång, senast är det utvärderingssystemet i högskolan som kritiserats, både här hemma och på internationell nivå. Varpå Björklund svarar och genast beslås med felaktigheter och anklagas för att vara skandalöst felinformerad. Ja, eller så lyssnar han helt enkelt inte på experterna utan bara på sig själv.

I en sån värld kan man ju vrida på fakta lite som man känner för. Så att det passar ens åsikter.

Tänk på barnen i Afrika

Idagsidan i Svenska Dagbladet har under en tid publicerat artiklar om fattiga människor i Sverige och hur fattigdom påverkar en som människa. Idag var det dags för obligatoriska läsarbrev. En person med signatur Malina lät meddela att ingen är fattig i Sverige i jämförelse med verkligt fattiga länder. En fattigpensionär som lever på 6 000 kr i månaden är inte fattig i jämförelse med en verkligt fattig människa i Afrika. Fattiga i Sverige ska inte jämföras med andra svenskar, d v s dom som enligt statsministern är "etniska svenskar" och befinner sig mitt i livet, i arbete. Fattiga människor i Sverige ska självklart jämföras med med människor som bor i ett helt annat klimat, i en helt annan del av världen, i en helt annan stat med andra prisnivåer. Är det rimligt? Eller är det bara ett sätt att blunda för att det även här finns människor som har svårt att få ekonomin att gå ihop? Att det även här finns helt barn som växer upp utan att kunna ta del av det som kompisarna har i sina liv, bara för att dessa barns föräldrar är fattiga utifrån svensk ekonomi mätt. Barn som får överleva på skollunchen. Barn som aldrig kan följa med på skolresor för att skolan tar ut avgift av föräldrarna. Det måste vara rätt bekvämt att blunda och nynna för sig själv att dessa barn ändå har det bättre än barnen i slummen i Indien.

När jag var liten var uttrycket "tänk på barnen i Biafra" ett uttryck som vuxna använde för att få oss medelklassungar att äta upp maten. Idag verkar det ha blivit ett uttryck för att få de barn som inte kan äta sig riktigt mätta att ändå vara tacksamma, och sluta gnälla.

Svenska Dagbladet slinter på sanningen

När man vill bevisa en tes händer det ibland att man blir lite ivrig, och slinter. Det vet alla som studerat på universitetet. Ledarsidor har inget krav på vetenskaplig stringens, men ibland skulle man önska ett visst mått av hederlighet. 

Idag är det Sanna Rayman som beskriver långbänken på 00-talet då vi väntade och väntade på en diskrimineringslagstiftning på grunden ålder. Detta sammanföll i tiden med utredningen av hela diskrimineringsskyddet och regeringen, då ledd av Socialdemokraterna, valde att utreda grunden ålder tillsammans med övriga sex diskrimineringsgrunder i en stor parlamentariskt sammansatt utredning. Sådana utredningar finns knappast längre, då den nuvarande regeringen föredrar ensamutredare utan inblandning av andra än dem de själva utsett. 

Sanna Rayman får det i sin ledare att framstå som att regeringen före 2006 inte gjorde ett dugg i frågan. Sen kom Nyamko Sabuni och "presenterade" på bara två år en stor ny diskrimineringslag 2008. (Diskrimineringslagen 2008:567) Att Sabuni inte varit med under utredningen nämner inte Rayman. Att utredningen påbörjats av S-regeringen redan januari 2002 får vi inte heller veta i Svenska Dagbladet. Den som inte är insatt kan i stället tro att det var Sabuni som trollade fram en ny lag på rekordtid, helt på eget initiativ. Medan regeringen bara gjorde det den var nödd och tvungen till, presenterade en proposition.(Prop 2007/08:95 Ett starkare skydd mot diskriminering.)

Sålunda, SOU 2006:22 En sammanhållen diskrimineringslag låg klar i januari 2006, långt innan Sabuni blev minister. Sen tog det nära på sex år för Alliansregeringen att presentera ett utvidgat skydd mot åldersdiskriminering.

På en punkt har Sanna Rayman rätt dock, lagen innehåller för många undantag.

Politikerpension

Så var det dags igen då. Medierna kör sin årliga (eller är det halvårsvis?) s k granskning av f d riksdagsledamöters ersättningar. Det finns flera mycket bra skäl till att riksdagsledamöter har inkomstgaranti efter att deras mandatperiod är slut. Ett är att  med en hyfsad ersättning blir människor mindre benägna att ta emot mutor. Ja, det finns undantag som t ex låter oljeföretag bjuda på resor till Frankrike, men tanken är att man inte ska behöva låta sig mutas. Ett annat skäl är att få personer förmodligen skulle ge sig in i politiken på den här nivån om man inte hade någon slags fallskärm. Det är inte alla arbetsgivare som är jättesugna på att anställa en 55-åring som suttit i riksdagen för t ex Vänsterpartiet i åtta eller tolv eller sexton år. Det kan alltså vara svårare för vissa f d riksdagsledamöter att hitta arbete än det är för vissa socialdemokrater och moderater som sugs upp av PR-byråer.

Men, så hittar Rapport en miljöpartist i Örebro att intervjua. Varför han ens låter sig intervjuas är outgrundligt. Men han var i allafall ärlig. Han har inte sökt ett enda jobb på två år. Varför då? Nej, han har inte känt för det. Han har ju betalt. Han behöver fundera över vad han ska göra.

Och det är då även jag, som brukar försvara pensionssystemet, börjar ilskna till. För det var ju inte tanken, att man skulle få betalat av staten fram till pension för att man suttit några perioder i riksdagen. Kanske riksdagen skulle börja göra som Arbetsförmedlingen och ställa lite krav på att de före detta ledamöterna ståt till arbetsmarknadens förfogande. Söker du inga jobb blir det heller ingen pension.

KD ifrånsprungna av verkligheten

Läser i SvD att KD:s partiledare vill att pappamånaderna avskaffas eftersom föräldrar är bättre än staten på att bestämma vad som är bäst för deras barn. (Hela artikeln finns ännu inte på webben.) 

Bra. Då behöver inte föräldrarna statens pengar heller då? Annars vore det väl naturligt att vi som skjuter till miljarderna också bestämmer vart dom ska gå.

KD har i senaste mätningen ett väljarstöd strax över 3,4 procent. I senaste valet kom dom in i riksdagen enbart för att moderata väljare oroade sig för att Alliansen skulle förlora regeringsmakten. Hemmafruideal, homofobi, förtryck av transsexuella och abortmotstånd räcker liksom inte för att bli ett större parti, så här 2012. Staten genom väljarna verkar inte överens med KD.

När jag och fackförbundet jag jobbade på började driva frågan om delad föräldraförsäkring 2003 blev många, medlemmar och anställda ombudsmän, förbannade. Dom resonerade precis som Göran Hägglund att det ska vi inte lägga oss i. Men vi lät oss inte avskräckas utan jobbade idogt på, visade på statistisk diskriminering av kvinnor där arbetsgivare med statistiken som stöd tar för givet att kvinnor är borta från jobbet och hellre anställer män. Där kvinnor och män tjänar hyfsat lika fram tills barnen kommer, då dyker kvinnors löner för att aldrig återhämta sig. Om man verkligen står för idén om lika lön oavsett kön måste man rimligtvis även stå för lika föräldraförsäkring oavsett kön.

Opinionen har svängt sedan 2003. Då brukade nära 90 procent av de tillfrågade säga nej till delad föräldraförsäkring. I februari frågade SvD sina läsare om de ville ha en delad försäkring och av 1000 personer svarade 51 procent ja. Oavsett tyngden i en webenkät så ger det ändå en fingervisning om att något hänt. KD håller på att bli ifrånsprungna av verkligheten även i denna fråga.

Om staten nu ska betala ett antal miljarder per år i föräldrapenning är det ju bara rimligt att staten också tar de hänsyn som togs när försäkringen infördes. Nämligen att syftet med hela försäkringen är att kvinnor ska kunna jobba, upprätthålla arbetslinjen. Det är intressant att ett Alliansparti går rakt på tvärsen mot arbetslinjen och i stället jobbar för att fler kvinnor ska stanna hemma, längre. För vad syftar annars borttagandet av pappamånaderna till?

Nä, dela föräldraförsäkringen rakt av. Hälften till ena föräldern, andra hälften till den andra. Föräldrarna får se det som en möjlighet, inte en absolut rättighet, att staten hjälper till med försörjningen så att båda kan ta hand om sina barn och försörja sig samtidigt. Om jag som man väljer att inte ta hand om mina barn under denna sjumånadersperiod (eller nio om man pytsar ut det under föräldraledighetsperioden) av deras liv får jag heller inga pengar från staten, eftersom jag jobbar och får lön. Om jag som kvinna vill ta hand om barnen längre period än sju (nio) månader får väl den lönearbetande pappans lön räcka även till detta. Staten ska inte bidra till upprätthållandet av strukturer som bidrar till ojämställdhet. Pengarna som staten sparar på pappor som vägrar ta ut föräldraledigt skulle ju lämpligen kunna läggas på förskolan.

Politikens enfant terrible

Ilmar Repalu, denna politikens enfant terrible. Så hemsk är den socialdemokratiske kommunpolitikern att Högern kräver att demokratin sätts ur spel. USA:s president Obama skickar ett särskilt sändebud till Malmö för att läxa upp den folkvalde. Folkpartisten Erik Ullenhag, tillika integrationsminister, tar tillfället i akt att kalla Repalus uttalanden om judar "okunninga och fördomsfulla" och, i partipolitisk iver, hävda att Repalu förstör Sveriges rykte utomlands. (Vad gör då Ullenhags regeringskollega Lena Liljeroth Adelsohn (M)?) Repalus uttalanden tolkas ofta som att han blandar ihop Malmös judar med staten Israel, som att han beskyller svenska judar för vad israeliska politiker tar sig för. (Vilket kan bero på att politiken i det här fallet bygger på religionen, men också på att Repalus uttalanden ibland återges utanför sitt sammanhang. Men också för att han faktiskt gör denna sammanblandning.) Är Repalu ensam om att uttala sig på ett sätt som kan tolkas som att man kollektiviserar vissa personer? Den öppna antisemitismen i Malmö förklarar Lena Posner Körösi vid Judiska centralrådet så här:

- Det finns en stor grupp med rötter i Mellanöstern och i den en liten gruppering av islamister med antisemitiska föreställningar. Det kopplar de till konflikten i Mellanöstern och då blir kollektiviseringen av judar självklar för dem.

Vad har den stora gruppen med rötter i Mellanöstern med den lilla grupperingen islamister med antisemitiska föreställningar att göra? Annat än ursprunget? Finns det judar i Malmö med fördomar om muslimer och hur förhåller dom sig till hela sin ursprungsgrupp? (Uppenbart har Simon Wiesentalstiftelsen kunnat bjuda in Ted Ekeroth (SD) att tala på deras möte i Malmö.) Skulle man kunna vända på rollerna i uttalandet ovan utan att anklagas för just kollektivisering? Eller blir det något som Repalu skulle kunna tänkas yttra?

I Svenska Dagbladet undrar ledarsidan hur länge till Stefan Löfven kan ha förtroende för Repalu. Som om Repalu var tillsatt av partiet, inte av väljarna i Malmö. Här har vi alltså en annan makts president, ett borgerligt partis representant, en stor borgerlig morgontidning och en religiös förening som vill sätta sig över väljarna. Socialdemokraten Repalu ska bort.

Man kan inte annat än undra när Obama kommer skicka Folkpartiet ett sändebud för att hjälpa till att läxa upp Lena Liljeroth Adelsohn för tårtspektaklet eller någon Sverigedemokrat (t ex Ekeroth) som talar nedsättande om muslimer som grupp.

Oväntade drömmar

På Svenska Dagbladets ledarsida brukar man sällan försitta chansen att kritisera att LO:s stöd till det socialdemokratiska partiet. Det är, enligt ledarsidan, snudd på oanständigt att en medlemsstyrd organisation beslutar att ekonomiskt stödja ett visst parti. (Vilka som stödjer regeringspartiet Moderaterna vet vi ju lite om eftersom det sker i lönndom. Det går alltså inte att se om t ex Svenskt Näringsliv pumpar in pengar till partiet. Något säger mig dock att de borgerliga tyckarna på SvD inte tycker att detta vore en lika stor skandal.)

Idag kan vi dock se en något udda svängning i frågan. Då ledarskribent Maria Ludvigsson efterlyser att (S) bör styra över facket. Facket, i det här fallet det kvinnodominerade Handels, borde tas i örat av partiordförande Löfvén. Fast Ludvigsson kallar det "facklig-politisk samverkan". Handels borde vika ner sig på samma sätt som IF Metall gjorde i lönerörelsen 2009. Det kan väl Löfvén se till att fixa nu när han är ordförande i (S).

Så på ledarsidan i Sveriges blåaste tidning anser man alltså att politikerna ska styra över facket. Samtidigt som en medlemsstyrd organisation inte själva får välja var dom vill satsa medlemmarnas pengar. För mig låter det som om vissa drömmer om ett mer kommunistiskt samhälle.

Språktest för sakens skull

Igår skrev Erik Ullenhag och Johan Pehrson (båda FP) en debattartikel på Brännpunkt. Dom var arga över att Rikspolisstyrelsen beslutat att ta bort svenskprovet vid intagningen till Polishögskolan. RPS tycker att det räcker med att det krävs särskild behörighet i svenska för att alls kunna söka in. De sökande måste alltså ha genomgått gymnasiet med godkänt i svenska språket. (Det kravet gällde f ö redan för 25 år sen när jag gick ut gymnasiet.) Dessutom får dom genomgå ett antal intervjuer inför antagning varpå skolan gör en samlad bedömning. Sedan följer två års polisutbildning, på svenska.

Kraven är samma krav som för de flesta högre utbildningar. Men integrationsministern, han är orolig över att en massa människor ska bli... ja, vad då, integrerade?

Exakt hur stor är risken att en person efter tre års gymnasiestudier och två års högskoleutbildning inte skulle klara att "föra dialog med människor" utan andra "förstärkningsvapen"? Och vad menar batongliberalerna egentligen? Att dom där invandrade poliserna är mer benägna att ta till vapen? För att dom inte gjort ett extra språktest?

Nä, det här är en av orsakerna till att jag har så genuint svårt för Folkpartiet. Dessa opportunistiska symbolfrågor där man gör allt för att göra skillnad på vi och dom. Där högre krav ska ställas på en utbildning där man medvetet försöker öka antalet människor med utländsk bakgrund, än på alla andra utbildningar. Som RPS mycket riktigt påtalar, för att bli åklagare behövs inga extra språktest. Men det är kanske skillnad på ett G i svenska, beroende på var du kommer ifrån?