En god vän konstaterade för ett tag sedan att jag bloggar mer sällan nu för tiden. Det stämmer. Och beror förmodligen på att jag känner en viss uppgivenhet över sakernas tillstånd. Ibland känns det faktiskt som om Sverige blivit fullständigt galet, inrikespolitiskt och mediemässigt. Extra så känns det när man tillbringat ett par dagar i Storbritannien med deras fantastiska dagspress. I The Independent kunde vi till exempel läsa ett långt och välskrivet reportage om avhoppade israeliska soldater i lördags, som aldrig någonsin hade publicerats i någon svensk tidning, mer än möjligen på Aftonbladets kultursidor.
I söndags morse kom vi ner i hotellobbyn på Grassmarket i Edinburgh och nattportieren lät meddela att i Stockholm hade någon sprängt bomber. Han lät oss läsa nyheterna på sin dator bakom disken. Där kunde man läsa att utrikesminister Carl Bildt kommenterat det hela mitt i natten med att det rört sig om en terroristattack.
- Varför Carl Bildt, sa jag till Lille mannen. Varför inte statsministern eller justitieministern?
Hemma igen var det fortfarande tyst från regeringen. Fredrik Reinfeldt sov väl efter festen med kungen på lördagskvällen. Sverige hade just upplevt sin första självmordsbombare och statsministern och kungen festade på Slottet. Samme statsminister som när han bara var en simpel oppositionsledare hade starka synpunkter på regeringens hantering av tsunamin, då utrikesminister Laila Freivalds gick på teater i stället för att läsa på om vad en tsunami var och var Phuket ligger.
Nitton (19) timmar efter att en man sprängt sig till döds mitt bland människor i centrala Stockholm kallade statsministern till en kort presskonferens. Kritik mot denna senfärdighet anser han vara obefogad partipolitik. En krönikör i DN skrev kritiskt om det idag, men den artikeln nådde aldrig nätupplagan. Då skulle ju kritiken kunna spridas i sociala medier. I Expressen kan man läsa att överste Bo Pellnäs anser att en utrikesminister nog inte skall twittra sina egna personliga synpunkter. Är Pellnäs sosse? Aftonbladets Lena Mellin skriver om frågan men skyndar sig ängsligt att släta över med att svenskarna trots allt finner sig.
Och det gör dom. I Skottland fick transportministern avgå igår efter att ha undlåtit att stänga av M8:an mellan Edinburgh och Glasgow när snöstormen slog till i måndags för en vecka sedan. Bilister blev strandade på motorvägen i upp till 24 timmar. Att skylla på någon myndighet hade aldrig funkat, ansvaret var ytterst hans. I lördags höll Prins Charles och Camilla på att bli lynchade av förbannade studenter när de kördes i sin Rolls Royce genom uppretade folkmassor som demonstrerade mot höjning av terminsavgifterna till uppemot 100 000 kr per år. Vi kan nog räkna med att den som planerat deras rutt sitter löst. Om David Cameron skulle väntat 19 timmar efter ett terrordåd innan han gick ut och lugnade folket, skulle medierna förmodligen rullat honom i tjära och fjädrar.
Men inte här hemma, inte. Här kan utrikesministern fortsätta att köra sin enmansshow och statsministern kan fortsätta att två sina händer över vad enskilda ministrar gör eller inte gör. Och skulle någon av oss protestera får vi höra att vi borde lugna ner oss och njuta av livet lite i stället för att bry oss om politik. Så då gör vi det?
I söndags morse kom vi ner i hotellobbyn på Grassmarket i Edinburgh och nattportieren lät meddela att i Stockholm hade någon sprängt bomber. Han lät oss läsa nyheterna på sin dator bakom disken. Där kunde man läsa att utrikesminister Carl Bildt kommenterat det hela mitt i natten med att det rört sig om en terroristattack.
- Varför Carl Bildt, sa jag till Lille mannen. Varför inte statsministern eller justitieministern?
Hemma igen var det fortfarande tyst från regeringen. Fredrik Reinfeldt sov väl efter festen med kungen på lördagskvällen. Sverige hade just upplevt sin första självmordsbombare och statsministern och kungen festade på Slottet. Samme statsminister som när han bara var en simpel oppositionsledare hade starka synpunkter på regeringens hantering av tsunamin, då utrikesminister Laila Freivalds gick på teater i stället för att läsa på om vad en tsunami var och var Phuket ligger.
Nitton (19) timmar efter att en man sprängt sig till döds mitt bland människor i centrala Stockholm kallade statsministern till en kort presskonferens. Kritik mot denna senfärdighet anser han vara obefogad partipolitik. En krönikör i DN skrev kritiskt om det idag, men den artikeln nådde aldrig nätupplagan. Då skulle ju kritiken kunna spridas i sociala medier. I Expressen kan man läsa att överste Bo Pellnäs anser att en utrikesminister nog inte skall twittra sina egna personliga synpunkter. Är Pellnäs sosse? Aftonbladets Lena Mellin skriver om frågan men skyndar sig ängsligt att släta över med att svenskarna trots allt finner sig.
Och det gör dom. I Skottland fick transportministern avgå igår efter att ha undlåtit att stänga av M8:an mellan Edinburgh och Glasgow när snöstormen slog till i måndags för en vecka sedan. Bilister blev strandade på motorvägen i upp till 24 timmar. Att skylla på någon myndighet hade aldrig funkat, ansvaret var ytterst hans. I lördags höll Prins Charles och Camilla på att bli lynchade av förbannade studenter när de kördes i sin Rolls Royce genom uppretade folkmassor som demonstrerade mot höjning av terminsavgifterna till uppemot 100 000 kr per år. Vi kan nog räkna med att den som planerat deras rutt sitter löst. Om David Cameron skulle väntat 19 timmar efter ett terrordåd innan han gick ut och lugnade folket, skulle medierna förmodligen rullat honom i tjära och fjädrar.
Men inte här hemma, inte. Här kan utrikesministern fortsätta att köra sin enmansshow och statsministern kan fortsätta att två sina händer över vad enskilda ministrar gör eller inte gör. Och skulle någon av oss protestera får vi höra att vi borde lugna ner oss och njuta av livet lite i stället för att bry oss om politik. Så då gör vi det?
Uppdatering: Nej, Lena Mellin. Alla kände inte till att en självmordsbombare sprängt sig i luften i Stockholm. Inte när Carl Bildt privat-twittrade offentligt natten mot söndag. Jag fick t ex veta det från en skotsk hotelportier. Där den enda officiella infon verkade vara just Carl Bildts twitter. Fram till Fredrik Reinfeldt nedlät sig att ge sin officiella bild. Som då sades vara just regeringens bild. Att du Lena Mellin, som journalist, slätar över detta är allvarligt. Att du inte förstår allvaret i det själv utan förlöjligar kritiker är pinsamt. Du verkar tro att alla svenskar befinner sig i samma informationssituation som dig själv eller Carl Bildt. Sluta släta över att regeringen inte har koll på sitt pressarbete! Sluta behandla svenskarna som att vi är ständigt uppkopplade mot någon slags allmän regeringsinformationsbas rakt in i medvetandet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar