söndag 7 november 2010

PR-effekt?

Svenska Dagbladet är i alla fall lydiga Moderater och rojalister. När kritik uppstår mot Alliansregeringens krig i Afghanistan och riksdagen diskuterar ett eventuellt avslut på Sveriges insats fixar SvD genast fram en artikel med lokalbefolkning som får ge pratminus om hur ovärderlig de svenska soldaternas närvaro är. Ena dagen hängs den svenske kungen ut i internationell media som en sexgalen fylltratt som vill rymma med popsångerska och leva på öde ö ätande kokosnötter. Andra dagen så publicerar SvD en hyllningsartikel om vilken fin PR hans dotter gör för Sverige, som skulle få Sara Trus att bli grön av avund. Det enda förmildrande är kanske, alltid lika läsvärde, Ola Wongs artikel om vilken PR kungligheterna egentligen bidrar med för svenskt näringsliv.

Wong menar att PR-effekten i Kina begränsas av att kungligheterna vägrar prata med andra journalister än svenska och knappt det. En anledning till Hovets ovilja att prata med journalister kan ju vara att de inte får uttala sig i någon större omfattning. Om Victoria Bernadotte hade varit folkvald president hade hon kanske haft större möjlighet att verkligen göra PR? Att annars framstående människor beter sig som småbarn inför kronprinsessan är ju för övrigt mest pinsamt och bekräftar Wilhelm Mobergs bild av att kungligheterna får undersåtarna att förnedra sig själva.

Sen undrar jag över uppgiften från Hovet om att de själva betalt för Victorias och Daniels resa till Kina, och att det därmed inte är en officiell resa. (Om det är detta som avses.) Vems konto belastas när dom gör mer officiella resor? UD:s? I slutändan är det ju vi alla som betalar oavsett men frågan är om inte Hovet har en resebudget för annat än nöjesresor. Det är ju i så fall en intressant upplysning för oss som redan tycker att monarkin kostar för mycket.

Inga kommentarer: