Klarna – en berättelse om dunkel girighet

Varje månad betalar jag räkningar till Klarna AB, ett företag som bildats av några Handelsstudenter med affärsidén att ta över andra företags fordringar. Adlibris, där jag är stamkund, är ett av de företag som använder sig av Klarnas tjänster. I juni betalade jag minst 3-4 räkningar till Klarna där köpeavtalet egentligen träffats med ett annat företag. Som kund hos säljföretaget är det Klarna man blir skyldig pengar.

Denna berättelse börjar med att jag köpte ett nytt batteri till min mobiltelefon från ett företag som heter My Trendy Phone AB. Detta företag har överfört sin fordran till Klarna. Det beställda batteriet anlände som utlovat i slutet av juni. När fakturan anlänt från Klarna la jag omgående upp en betalningsorder. Tyvärr missade jag att fakturan hade 14 dagars betalning och lade in betalningen att genomföras vid nästa räkningsbetalningstillfälle den 25 juli, 11 dagar efter betaldatum. (Fakturan anlände sent, den 6 juli var jag i kontakt med My Trendy Phone för att fakturan inte följt med batteriet. Denna skickades sedan från Klarna, med ca en veckas betalningsfrist.)

Den 11 juli åkte jag på semester och lät eftersända posten till grannen på landet. Denna historia skall visa att mitt beslut att eftersända posten var mycket klokt. Återkommen till landet efter en veckas utlandsvistelse kom min private semesterbrevbärare den 4 augusti med en betalningspåminnelse daterad den 21 juli. Klarna hade inte fått betalt och lade på en påminnelseavgift på 50 kr på ursprungskravet på 171,37 kr. Att betala inom en vecka, senast den 28 juli. I brist på internetuppkoppling körde vi genast de tre milen till Karlstad och kopplade upp oss på banken från en hamburgerrestaurang. Räkningen var betald den 25 juli så jag tänkte att Klarna nu hunnit registrera detta. Jag hade ju trots allt betalat.

Den 3 augusti, sju dagar efter att min bank satt in pengarna på Klarnas konto, skickar inkassoföretaget Segoria (ägt av Nordea) ett inkassokrav som når mig på kvällen den 8 augusti med Postens långsamma eftersändning. (Som i sommar tagit upp till 14 dagar.) Jag ringer Segoria på morgonen den 9 augusti och pratar med Axel på deras kundtjänst. Han berättar att någon betalning inte finns registrerad hos dem. Men jag vet ju att den gått iväg, säger jag, och vill lämna både betaldatum och exakt summa. Det hjälper inte, Axel måste ha OCR-numret också och det kan jag inte utantill. Axel erbjuder sig att ’pausa’ kravet. Jag ringer mitt alltid lika kundorienterade bankkontor som genast plockar fram OCR-numret. Jag ringer tillbaka till Segoria och får prata med Ema. Ema behöver inte OCR-numret för att hitta betalningen utan använder mitt personnummer. Varför Axel inte funnit betalningen en halvtimme tidigare utan tvingat mig leta reda på OCR-numret till ingen nytta beats me men uppenbarligen finns betalningen registrerad på mitt personnummer som Klarna verkar ha registrerat mot mina personuppgifter.

Det räcker dock inte att räkningen är betald sedan två veckor tillbaka. Jag måste betala påminnelseavgiften och en inkassoavgift på 160 kr kr inom två dagar. Annars kommer det resterande kravet på 50 kr + inkassoavgift skickas till Kronofogden, berättar Ema. Att Klarna bevisligen fått betalt den 25 juli och inte hade anledning att skicka grundkravet till inkasso har ingen betydelse. Ett batteri som från början kostade 109 kr + avgifter är nu uppe i 381 kr. Inte på grund av mitt misstag att inte betala i tid utan på grund av att Klarna missat att jag betalat. Annars borde väl inkassokravet varit på 50 kr + inkassoavgift? Ett krav som jag dagen för inkassobrevet var fem dagar sen med.

Den 11 augusti, som enligt Ema är det datum jag måste betala för att inte ärendet skall skickas till Kronofogden, har det gått exakt två veckor från förfallodatum på påminnelseavgiften. Klarna och Segoria skickar alltså folk till Kronofogden för krav som inte är äldre än två veckor. Mitt i semestertider.

Men det hela slutar inte där. Ovanstående hade jag möjligen kunnat tugga i mig, även om jag anser att Klarna, medvetet eller på grund av slarv, skickat en felaktig faktura till inkasso. Ema på Segoria upplyser mig nämligen om att jag har pengar till godo hos Klarna. Känn på den. När dom fattade sitt beslut om att skicka inkassokrav för att jag var skyldig dem 50 kr och hota mig med Kronofogden var dom, skall det visa sig, i själva verket skyldiga mig fem gånger mer än jag var skyldig dem.

I mars 2006 beställde jag ringar från ett företag som hette Vigselbutiken. Inget ont om dem, de var oerhört tillmötesgående och kundorienterade och vi trivs både med våra ringar. Tydligen betalade jag 314 kr för mycket som Klarna nu legat på i över fem år.

Men vänta nu! Klarna har alltså, utan att meddela mig, legat på 314 kr av mina penningar i över fem års tid. Varje gång jag betalat en räkning till dem har de suttit där med mina tillgodopengar. Borde jag kanske skicka inkassokrav med krav på ränta? Men så går det inte till, förklarade Ema bistert, för att jag betalat för mycket har jag endast mig själv att skylla. Man undrar i sitt inte längre så stilla sinne hur många kunder som lånar ut pengar räntefritt till Klarna i åratal, utan att veta om det?

Vi tar det igen, för detta är nog bland det mer kuriösa jag stött på och det tål att upprepas. För 11 dagars försening med 171,37 kr skulle jag betala 50 kr (29 procent extra). När jag inte betalade de 50 kronorna inom en vecka skickade Klarna via Segoria ett felaktigt inkassokrav och plussade på notan med ytterligare 160 kr (tre gånger pengarna extra ). Klarna å sin sida har i närmare 285 veckor legat på fem gånger så mycket av mina pengar. För detta får jag, enligt Klarnas inkassobyrå Segoria, skylla mig själv. (Hmmm… 314 kr x 285 x ränta...)

Med två dagar på mig att betala, med tre mil till närmaste bank/internetuppkoppling och under hot att det hela skickas till Kronofogden på torsdag gav jag med mig. Klarna och Segoria/Nordea vinner. Jag förlorar. Lille mannen muttrar från bygget av uteplats att jag blott är en fysisk person som strider mot en juridisk dito. My Trendy Phone behöver jag inte göra några fler affärer med. Dessvärre verkar vi få leva med Klarna. Dom är som Fortum, äger liksom nätet och går inte att bli av med. Såvida man inte nästa gång det skall shoppas böcker, datorprylar eller skor kollar upp om företaget använder sig av Klarna. Och i så fall köper sina varor annorstädes. Varför inte direkt, över disk?