Att pissa på andra skapar inte demokrati

Repris på P1:s Medierna. Lyssnade på det redan igår men blir lika arg när jag hör det idag. Och ledsen. För hur kunde yttrandefrihet komma att handla om rätten för vissa att hata och skrika, när effekten blir att så många, många fler håller käften. När kom yttrandefrihet att handla om rätten att skrika högst?

Som en av dem som ofta tar för sig i ett samtal har jag ofta fått höra att jag borde tona ner mig så att andra får komma till tals. Jag har jobbat med detta och försöker alltid ta upp andras åsikter. Ibland så mycket att jag till och med avbryter det jag har att säga själv för att urskuldande låta den som just avbrutit mig komma till tals. Ofta pratar jag dock på och den som kanske pratat i min tystnad förblir tyst.

De hänsyn som jag försöker ta tas inte på tidningarnas kommentarsforum. Medierna berättar om mamman som ställde upp på intervju då hennes dotter somnat och blivit kvar på tåget på grund av att Kustpendelns personal vägrat söka igenom tåget ordentligt. Mamman visste att barnet var på tåget eftersom mormor och morfar satt henne där i Helsingborg. I Halmstad vägrade personalen ropa efter barnet. Vilket fick till följd att 9-åringen rullade vidare, mamman blev rädd och mormor och morfar började gråta av oro nere i Helsingborg.

På kvällstidningarnas kommentarsforum var mamman en dålig mamma, dottern en ful unge och hela historien var nog påhittad för att dom skulle få skadestånd eller åtminstone en rubrik i kvällstidningen. 500 kommentarer om hur vidriga de människor var som låtit sig intervjuas i medierna om tågbolagets sätt att behandla ensamresande barn.

Tack, säger tågbolagen. Varsågod säger mobben. Gråter gör inte bara mormor utan även yttrandefriheten.

På Twitter kapade ett gäng Sverigedemokrater med hangarounds ett forum för att "nyansera" debatten. Med hårda ord och aggressiv hållning tog dom över varpå 80 procent av dem som annars hölls där (från vänster till höger) drog. Timbros VD blev, tillsammans med alla andra som sa emot, kallad kulturmarxist av Sverigedemokraterna som anser sig vara nyanserade.

Tack säger Jimmie Åkesson. Varsågod säger mobben. Och yttrandefriheten den är någon annanstans.

Nej, det är inte OK att några få skall få skrämma bort den stora majoriteten. Och nej, det beror inte, som en av Sverigedemokraterna ovan påstod i radio, på att alla andra är känsliga och inte kan ta debatten. Det beror på att mobben är okänslig och inte kan debattera. Och att nätforumen låter dem fortsätta mobbas.

Tills mobben lär sig att uppföra sig får dom hålla käften, tycker jag. Eller skriva en insändare. Att kräva namn på den som kommenterar kan givetvis vara en idé men själva idén med kommentarsforum är ju att det skall vara enkelt och det är det sällan med inloggning. Att kräva inloggning blir därför detsamma som att stänga dessa forum helt. Vilket jag alltså anser att man skall. Mobben får börja lära sig skriva insändare, under signatur men med namn och adress angiven och med ansvarige utgivares ansvar för innehållet i insändaren.

Med ett sådant system hade mamman i Halmstad sluppit att höra att hon var en idiot eller hennes 9-åring var så ful att det inte gjorde nåt att hon försvann. För ingen av dessa fega anonyma hade vågat säga det rakt upp i ansiktet på dem. Frågan är om de fega anonyma ens tyckt så om dom inte varit just anonyma.