I maj varje år blossar debatten upp igen. Om huruvida skolavslutningen ska vara sekulär eller ske i kyrkan med kristen psalmsång. Samma diskussion år efter år med några, ofta etniska svenskar, som anser att skolan ska vara sekulär och skolavslutningen lika gärna kan ske i gympasalen eller på skolgården. Sen den andra sidan, som inte sällan beskyller landets muslimer för att vara de som vill att skolan ska vara sekulär. Eller muslimsk, som många gärna vill få det till. För icke-kristet är tydligen detsamma som muslimskt i dessa personers medvetande.
Nu på morgonen publicerade gruppen Kränkta vita män ett exempel på hur vuxna, icke skrivkunniga, människor på Facebook gått igång på att en rektor velat hålla adventfirandet utanför kyrkan. Ja, man kan ju undra varför skolan alls ska fira advent. På min tid tände vi ett ljus på skolbänken och sjöng Stilla natt* och Gläns över sjö och strand. Inläggen i tråden kan sammanfattas med att
- De som värnar det "svenska" inte själva värnar det svenska språket utan skriver erbarmerligt dåligt.
- Samtliga beskyller muslimerna för en svensk rektors beslut att inte fira advent i kyrkan.
- Samtliga när paranoida tankar om att Islam ska ta över allt "svenskt".
- Samtliga tycker det är självklart att skolor i Sverige, där majoriteten är icke troende, ska hålla ceremonier i kyrkan
I tråden som uppstod under Kränkta vita mäns exempel skriver en man om förslaget att lägga alla kyrkliga firanden utanför skolan, på barnens lediga tid. Kyrkan får arrangera och föräldrar och barn kan då själva välja att gå på högtid med psalmsång, trosbekännelse, välsignelse och, kanske, predikan. Nu finns det ju redan sådant i kyrkans regi, det kallas gudstjänst. Kyrkorna brukar väl även arrangera andakter av olika slag. Eller sångstunder. Och barntimmar. Något säger mig dock att de arga islamofoba föräldrarna som varje terminsslut går igång i debatten inte besöker kyrkan en enda gång under året. Därför att dom inte alls är särskilt kristna. De kristna riterna värnar dom bara när någon annan ber att få slippa dem.
Men för all del, om kyrkan ställer upp, vilket dom säkert gör, så låt dem arrangera högtider i kyrkan för skolbarnen vid advent och skolavslutningen, på fritiden, helt frivilligt. Så blir det upp till bevis för kyrkkramarna.
* Texten till Stilla natt, pretty religious if you ask me:
Stilla natt, heliga natt
Allt är frid stjärnan blid
Skiner på barnet i stallets strå
Och de vakande fromma två
Kristus till jorden är kommen
Oss är en frälsare född
Stora stund, heliga stund
Änglars här slår sin rund
Kring de vaktande herdars hjord
Rymden ljuder av glädjens ord:
Kristus till jorden är kommen
Eder är frälsaren född
Stilla natt, heliga natt
Mörkret flyr, dagen gryr
Räddningstimman för världen slår
Nu begynner vårt jubelår
Kristus till jorden är kommen
Oss är en frälsare född
Oss är en frälsare född
2 kommentarer:
Jag tycker svenskars förkärlek för kristna ceremonier är ytterst märklig med tanke på att de flesta av oss faktiskt är ateister.
Mina föräldrar till exempel, de tvingade mig att konfirmera mig, för att "det är en fin tradition". Jag bad dem om att få slippa eftersom jag redan som fjortonåring var helt säker på att jag inte trodde på gud. Mina föräldrar, som inte heller är religiösa, menade dock på att jag helt enkelt måste genomgå denna fina tradition. Det är helt enkelt så man gör i Sverige. Jag har aldrig riktigt förlåtit dem för att de tvingade mig till detta och lovade dem dyrt och heligt att jag skulle gå ur kyrkan så fort jag kunde. Det gjorde jag också som vuxen.
Det påminner mig om det här med advent och skolavslutningar i kyrkan. Varför klänga fast vid kristna traditioner om vi inte är religiösa? Det är ett sådant hyckleri.
//Angelica www.whirlwind.nu
Verkligen. jag tycker det är inte så lite fräckt att kräva av en kyrka att dom ska hålla ceremonier som inte är så kristna, för att det finns en massa icke-kristna som kräver att man ska vara i kyrkan men inte är så pigga på det där med trosbekännelse... Eah? det är väl det man gör i kyrkan, tillber gud?
Själv är jag både döpt och konfirmerad för där jag växte upp var kyrkan aktiv med scouter, ungdomstimmar osv. Där man hade sjukt kul. Men jag insåg till slut att jag var en hycklare och gick ur. Då fick jag ett vänligt brev från prästen i församlingen som skrev att dom tagit emot min begäran om utträde och att om jag någon gång skulle ändra mig var jag välkommen tillbaka. Jag har inte ändrat mig.
Skicka en kommentar