Damned if you do, and damned if you don't

Dilsa Demirbag Sten förfasas i dagens Aftonbladet över att Gudrun Schyman och Feministiskt initiativ vill att muslimska kvinnors själva skall "ha tolkningsföreträde och formulera vad kroppslig integritet i relation till politisk islam innebär". Dilsa Demirbag Sten är sur över att Feministiskt initiativ inte gör det åt de muslimska kvinnorna.

Shit. Jag som alltid får höra att jag som feminist sätter mig på kvinnor och talar om för dem hur de skall leva.

Kan det verkligen vara så att vi feminister bara förväntas ta ställning mot patriarkatet när det utövas inom andra religioner eller män och kvinnor från andra länder än Sverige? Inte när det handlar om svenska kvinnors val att stanna hemma större delen av föräldraledigheten.

Här kan man läsa Gudruns inlägg i debatten med Dilsa.

Karl XII var homosexuell!

Läser om kravaller i min gamla studentstad Lund. Idioter från båda sidor har rört sig på gatorna. Dels de som vill hylla den gamle krigarkonungen. Dels de som inte vill att de som vill hylla konungen skall få göra det. Vi har dock demonstrationsfrihet så på nåt vis tycker jag att motdemonstranternas beteende är värre, även om jag egentligen tycker att Karl XII-anhängarna har ruttnare åsikter i sak.

Minns när vi var ute på stan för sisådär en sexton år sedan för att titta på kravallerna. Autonoma bråkmakare hade anlänt från Köpenhamn och Malmö och Lars Hultén och hans illustra karoliner stod uppställda med trumslagare och allt mitt i Lundagård. Stämningen var ganska spänd. Då hör man över mängden en röst som skanderar, på bred skånska:

- Karl den tolfte var homosexuell, homosexuell, homosexuell!

Skratt från publiken. Varpå vi får höra ett

- Slå på trumman för bögakungen!

[Notera: Ny kommentarsregel - Om du väljer att på Bo Rothsteinskt manér misstolka mina inlägg så räkna inte med att jag orkar bemöta din kommentar. D v s ingen publicering. Självklart så är det för mig helt OK om Karl XII nu var homosexuell.]

Rapport från Thailand

I Thailand har man börjat demonstrera för den sittande regeringen. Demonstranter har enligt radion samlats på ett torg i Bangkok. Längre söderut, i Rayongprovinsen ligger det militära flygfält som man nu skeppar ut strandade turister från. Svenskarna i området har erbjudits 2000 bath natten (ca 400 SEK) för att härbärgera falanger som inte har någonstans att ta vägen. Hunden Elsa är ju lite skeptisk mot främmande (som ju falang för övrigt betyder) men grannarna runt omkring har gett sig iväg för att hämta upp några av dessa människor. En rätt bra idé med tanke på att svenskkolonin i provinsen verkar växa.

Här i Sverige blir det grillad kyckling och potatissallad. Första advent har vi tillbringat på IKEA handlande julgransprydnader. Jo, vi tänker nog fira jul ändå, som en gammal fornnordisk tradition men i en hyfsat sekulär inramning. Med tomtar snarare än Jesus... Den lille mannen tror ju dessutom på tomtar.

- Tror du på troll då?

- Tveksamt!

Uppdatering: Första SAS-planet har nu flugit ut nordbor ur Thailand. Räddningen tycks ha blivit den gamla flygbasen U-Tapao i Rayongprovinsen, söder om Pattaya, som under Vietnamkriget användes av amerikanska bombplan. Jag är dock, liksom många andra, förvånad att regeringen och polisen åtminstone inte sätter in sådana självklara sanktioner under undantagstillståndet som strypt el och vatten. (Eller krävs militärens hjälp där?) Var ju själv utsatt för ett undantagstillstånd i Ulaanbaatar i somras och där ströps t ex all tillförsel av varmvatten i en vecka i huvudstaden. För att inte tala om torrläggningen av alkohol, men den gällde ju bara oss dumme Schweden, mongolerna själva köpte sin vodka på svarta marknaden. Sen var det givetvis utegångsförbud efter klockan 22.00 varje kväll och den som vistades ute greps och kastades i finkan i flera dagar. Men det kräver ju, i det thailändska fallet, en himla många celler...

Om danskt hat och bibliotekarier - en radiokrönika

Igår körde jag trettio mil lyssnande på P1. Började min resa klockan 14.00 med dokumentären Bibliotekarien. Denne handlade om handskriftschefen "Erik" på Kungliga Biblioteket som stal böcker från sin arbetsgivare (ja, från vår egen kulturskatt) och sålde dem till en tysk auktionsfirma för miljontals kronor. När "Erik" slutligen erkänt sina brott, sprängde han sig i luften i sin lägenhet på Surbrunnsgatan. "Erik" beskrivs av alla, från skolfröken till vänner till kollegor, som en person med hög kunskapsnivå men med stort förakt för andra människors kunskapsnivåer. Som en man som bytte efternamn för att framstå som om han kom från andra sociala förhållanden än som son till ett ensamstående skrivbiträde. Men som saknade "polityr". En förvisso beläst men osäker person. Lite som många av de manliga kommantatorerna på feministiska bloggar tänker jag.

Ett ganska intressant reportage av Jesper Huor om en mans väg till katastrofen. Dock lite väl teatraliskt utformat kanske.

Efter detta var det dags för På minuten. Ett ganska skönt avbrott med tävlande om två burkar irländsk marmelad. Som David Batra slutligen fick bre på sina mackor.

Programmet följdes av ett samtal mellan Johan Norberg och Ingvar Carlsson där Carlsson var sådär briljant bra i sina analyser. Och faktum är att jag till och med höll med Johan Norberg. Åtminstone tills Imelda Axelsson ringde och konstaterade att hon genom att vi druckit skitbillig champagne på Kvarnen i förrgår sparat 600 spänn som hon nu kunde spendera på skor i stället.

Mellan de olika programmen kördes nyheterna med beskedet att Mona Sahlin tidigare i Ekots Lördagsintervju sagt att hon tycker att om våra bilföretag nu visar sig göra miljövänliga bilar som är värda att satsa på inför framtiden så borde staten kunna gå in och tillfälligt ta över ägandet. Statsministern och moderatledaren Fredrik Reinfeldt svarade goddag yxskaftigt att det inte fanns någon anledning för staten att ta över ett företag om dom inte var värda att satsa på inför framtiden. Statsministern valde också genomgående att tala om medborgarna och människorna i Sverige som "väljarna". Vilket väl var ärligt, tänker jag.

Efter lite matlagning från Kalmar i Meny var det så dags för Människor och tro. Där fick vi oss till livs ett strålande exempel på hur man kan gömma sig bakom yttrandefriheten för att sprida vilket bajs som helst. Krönikören och journalisten Lars Hedegaard och tecknaren Kurt Westergaard, mannen som ritade den mest utmanande Muhammedkarikatyren, har gett ut en bok som heter Grovt Sagt. Hedegaard skrev tidigare krönikor för Berlingske Tidende men till och med denna tidning fick nog när han föreslog att man, som ett komplement till en föreläsningshelg om Profeten Muhammed, skulle ha en fest för att fira Adolf Hitler. Hedegaard säger själv att Islam är jättefarligt och jämför religionen med nazismen. Hans tecknarkompis har riktat en teckning som till hälften är profeten till hälften Hitler.

Här skall tilläggas att det inte finns några som helst belägg för att Muhammed skall ha bedrivit utrotningskrig mot andra folk. Koranen är ju för övrigt ganska tydlig i att man inte angriper utan att ha blivit angripen.

Den danske imamen Abdul Wahid Pedersen talade klokt om att han uppmanat sina församlingsmedlemmar att ignorera de "gamla männen" och låta dem hållas med sina "hate speech". Vända andra kinden till, helt enkelt. Däremot kan han ju inte svara för hur islamistiska krafter utomlands tolkar den nya boken och jämförelserna med nazisterna. Är yttrandefriheten så viktig att man måste använda den till att sprida rena lögner bara för att provocera?

Dessa danskars hänvisning till yttrandefriheten påminner om småungar som räcker lång näsa och sjunger "du kan inte taaaa mig!".

Ungefär där körde jag in i Jönköping och slapp därmed delta i helgmålsringningen. Ni vet då radion tillåter kristna religiösa att sprida sitt budskap i etern. Den där religionen vars gud, i deras egen heliga skrift, framstår som en fullblodssociopat, som ett barn med för mycket makt. En gud som inte utdelar råd utan straffar direkt, som en del i undervisningen. Vilket för övrigt påminner mig om en skolpolitik nära oss.

Nyponsoppa

Här har helt uppenbart tandfen varit på besök. Bilden måste vara från 1973. Jag är ca fem år gammal och sitter i köket på Gruvgången 59 i Karlstad. Pallen i bakgrunden står idag här i min hall i Vällingby. I glaset finns hemgjord svartvinbärssaft. I knäet håller jag tydligen en bok eller tidning. Den ser ut att sakna bilder så jag vet inte riktigt vad jag gör med den. Danar mitt läsintresse kanske. (Än idag läser jag alltid när jag äter...) Ibland säger min man att han tydligt kan se den här lilla tjejen i mig. Känns tryggt på nåt vis.

Vad kallar ni detta?

Om en person skulle säga att personer som har en lägre utbildningsnivå, som inte tillhör den välutbildade medelkassen i ett land, som kanske har svårt med språket i ett land dit man flyttat i vuxen ålder. Att dessa personer inte borde skaffa barn.

I vilka politiska läger och schatteringar brukar man återfinna personer med sådana åsikter?

Enligt uppgift i Ring P1 igår skall den folkpartistiske partiledaren och skolministern Jan Björklund ha uttryckt att föräldrar som inte är beredda att hjälpa sina barn med läxläsningen kanske inte alls skulle skaffat barn. Ni minns väl skolministern, han som inte kunde se att läraren som utdelade knytnävsslag i ansiktet på en elev gjorde något fel?

Man undrar vad föräldrar som flytt från fattigdom och förtryck skall göra med sina barn när de kommer till den folkpartistiska staten Sverige. Lämna ifrån sig ungarna permanent till någon mer upplyst person, som kan hjälpa dem med läxläsningen?

Pappa serverar saft till mig (stående), min kompis Ann-Sofi och syrran, som tagit ut nappen ur munnen, på rastplats någonstans mellan Karlstad och norska gränsen. Sommaren 1981.

Min fine, kloke humanistiske far, världens bästa pappa, som aldrig lärde sig skriva ordentligt i skolan, som skrev som en kratta och lärde sig stava först när han blev ordförande i metallklubben och tvingades föra protkoll vid fackmötena. Skulle han ha övervägt om han var lämplig att bli vår pappa?

Ibland får jag ont i magen av att leva i ett land som styrs av elitister som Jan Björklund. (Karln själv har väl inte ett enda högskolepoäng?) Vad är nästa förslag? Att människor med lägre betyg skall ha en halv röst i riksdagsvalet?

Yahoo-strul

I några veckors tid har ni som försökt mejlat mig ofta nåtts av följande meddelande:

"This message was created automatically by mail delivery software.
A message that you sent could not be delivered to one or more of itsrecipients. This is a permanent error. The following address(es) failed: xxxx@yahoo.se
SMTP error from remote mail server after RCPT TO:: host mx1.mail.eu.yahoo.com [217.12.11.64]: 550 relaying denied for "

Har nu försökt få Yahoo att svara på vad detta beror på, ännu utan resultat. Dags att byta till hotmail eller nåt annat?

Uppdatering: Det blev gmail vilket ju verkar himla bra men lite rörigt med själva vyn. Måste nog träna. För övrigt nås inte heller den lille mannen via sin yahoomejl. Verkar vara ett större fel, vilket ju gör icke-hanteringen från Yahoo ännu mer kuriös. Vill dom alls ha några användare?

Mona Sahlin och gubbarna

Senaste dygnet har debatten blossat upp kring att socialdemokratiska, äldre män säger sig viljat lämna partiet p g a den nya partiledaren, Mona Sahlin. Gudrun Schyman gör en analys av läget i Aftonbladet, som går ut på att detta dels beror på Sahlins obeslutsamhet och sjabbel med (v) och (mp), dels på att Sahlin är kvinna. Nalin Pekgul har också lyft fram att Sahlin förmodligen skulle behandlats annorlunda om hon inte varit kvinna. Den annars så skarpa Katrine Kielos invänder att gubbsens bristande förtroende för Sahlin inget har med hennes kön att göra. Det brukar även Mona Sahlin göra, d v s minska ner betydelsen av könets påverkan på våra möjligheter och rättigheter. Sahlin har inte precis gjort sig ett namn som någon stor och brinnande feminist. (Det hade väl varit självmord om man nu vill ha kvar gubbarna i partiet.)

Däremot är Sahlin väldigt förtjust i att lyfta fram sitt eget kön i positiva sammanhang, d v s att hon bara för att hon är kvinna skulle vara ett bättre alternativ. Och visst skulle det vara fint med en kvinna som statsminister, men då måste man nog ha vissa egenskaper som människa också. T ex att klara av att sätta ner foten, även när den egna partiledningen konspirerar mot en och först inte har något att invända mot samarbetet med (mp) för att sedan, när kritiken startar, gå ut i pressen och kritisera att (v) inte får vara med. (Om nu Nalin Pekguls beskrivning av vad som föregick beslutet att gå ut gemensamt med (mp) stämmer.)

Självklart har kritiken från gubbarna med Mona Sahlins kön att göra. Om hon hetat Göran Sahlin hade de förmodligen suttit tyst i båten och försökt påverka de vanliga interna vägarna, men just för att det är en kvinna, och dessutom en kvinna som tidigare visat prov på dåligt omdöme, så är det helt legitimt att kritisera öppet. Alla de bloggkommentarer som florerar på nätet om Mona Sahlin och Gudrun Schyman visar ju med all önskvärd tydlighet att man får använda vilka invektiv och förklenande omdömen som helst om dem. Visa mig ETT enda inlägg från dessa män där de behandlar en manlig politiker lika respektlöst. Och fundera lite över om respektlösheten inte har något som helst att göra med kön.

Men, jag är inte säker på att det nödvändigtvis är dåligt för socialdemokratin att gubbarna lämnar. Det kan ju t ex göra att det blir plats för andra grupper på ett annat sätt. Det kanske kan öppna upp för personer som inte skolats och uppfostrats i SSU. Helt enkelt få in lite nytt blod i rörelsen.

Häromkvällen såg vi om Ken Loachs Land och Frihet och parallellerna med svårigheterna att komma överens inom vänsterblocket är solklara. Det är nog ingen tillfällighet att Allianspartierna haft lättare att rätta in sig i Alliansledet, även om det ibland pyser ut osämja även i det bygget. Men vill man ta tillbaka makten får man nog lov att vara strategiska också på vänsterflanken.

Äntligen på spåret igen

Idag är det en stor dag. Inte bara har jag lyckats pricka in tre intervjuer på tre sökta jobb. Med en sådan träffradie så borde man ju få jobb snart. :) Ikväll skall jag ut med favoritpinglorna och dricka vin. Och så börjar På Spåret ikväll. Hurra! Det är mitt absoluta favoritprogram i underhållningsgenren. Till och med så mycket att jag köpt spelet. Lille mannen spelar in så får vi spela tillsammans imorgon kväll. Alltid lika spännande, men jag glömmer inte den där gången i förra säsongen då vi fick ihop över 40 poäng på Oslo, Moskva och... hmmm, nu har jag glömt den tredje. Men börjar man en resa i Karlstad med att köra förbi gamla Klaraborgs-Kårhuset så blir det ju en given 10-poängare.

Skumtomtefudge

Det har nog inte undgått någon läsare av denna blogg att jag är rätt förtjust i Juleskum. Hos tre tjejer i köket hittar jag idag ett recept på skumtomtefudge. Heder åt dessa kvinnor som vet att använda de allra finaste varorna i sitt julbak!

Skillnad på folk och folk

Ord och inga visor. Linn Hjort gör upp med kritikerna av huvudpersonerna i Halal-TV. Detta i landet där inte sällan samma personer hävdar att kvinnor säljer sex av egen fri vilja men döljer sitt hår med huvudduk p g a patriarkalt förtryck.

Där det är helt OK, och självklart frivilligt valt, att kvinnor tar större delen av föräldraförsäkringen men förenat med patriarkalt tvång om det visar sig att kvinnan kommer från en annan kultur.

Där en invandrad man som slår ihjäl sin fru är del av en rutten kultur medan en etnisk svensk som gör samma sak är en sinnesjuk individ.

För skilnaden ligger i etniciteten. Eller?

Läsanvisning för dig med autistiska drag: Detta inlägg handlar om att vi gör skillnad på folk och folk, utifrån etnicitet. Det som gäller för vissa gäller inte för andra. Samma handling kan i ena fallet bero på ens ursprung, i det andra på ens personliga psykiska status.

Om du p g a mitt exempel med sexköp här ovan känner ett omedelbart behov av att tala om att kvinnor säljer sex för att dom gillar det, eller för att det är ett "lätt" sätt att tjäna pengar eller för att dom själva väljer ut den man dom så gärna vill ha sex med: Jag har hört alla argumenten förr, i undersökningar där torskar försvarar att dom köper sex. Jag har också hört många f d prostituerade säga motsatsen och jag väljer att tro på dessa, snarare än på, de alltsomoftast anonyma, männen i fråga. Om ni vill försvara er eller andras rätt att köpa sex, skriv en öppen debattartikel, vettja.

Förresten, när jag någon gång väljer att skriva en bloggartikel om just sexköp så kommer jag nog censurera alla som inte ståtar med eget namn i denna debatt. Om det nu är helt OK att sälja sex borde det ju vara helt OK att stå för den åsikten också.

Köp en get!

Tips till alla er som inte vet vad ni skall köpa i julklapp. Köp en get. Eller en bybarnmorska. Eller en flicktoalett.

Tjocka barn

En förälder oroar sig för sin fyraåriga dotter som väger för mycket fast hon inte äter särskilt stora portioner och fast hon rör mycket på sig. Svenskans barnexpert svarar att det kan vara bra att gå till en dietist för att få lära sig äta rätt och ofta. Det är nog klokt, men jag tror även att föräldern är rätt ute när hon/han oroar sig för att man skall göra maten till en för stor sak och att barnet skall bli fixerat.

Min lekmannauppfattning, men efter att ha levt hela mitt liv i tron om att jag varit fet, fast jag blev det först efter 20, är att det bästa är att inte fokusera för mycket på maten. Ungen är fyra år. Det är väl bara att servera bra mat regelbundet och aktivera barnet, kanske prata med förskolan om det. För att lägga ansvar för sitt ätande på en fyraåring kommer alldeles säkert att prägla hennes syn på mat som något som är förknippat med dåligt samvete. Ett utmärkt sätt att skapa ätstörningar.

Bara rättigheter, inga skyldigheter?

Sitter och läser Göteborgsposten om en svensk familj som hamnat mitt i tumulten på Bangkoks flygplats. Mamman intervjuas och berättar att en person på SOS International sagt över telefonen att "nu lägger jag på här" och lagt på luren i örat på henne. Ja, hon berättar givetvis inte vad hon själv sagt till handläggaren på SOS International innan detta skedde. Det får vi gissa oss till. Kanske något om att de skall skicka ett plan bums och hämta hem familjen och deras sjuka barn.

Det skall iofs sägas att det var SOS International de vände sig till, inte UD. Det har varit ovanligt lite klagomål över att UD och ambassaden inte räddat svenskar. Ännu. Dessa önskemål (krav) brukar annars komma så snart något händer ute i världen dit välbeställda svenskar behagar bege sig på semester förutsatt att något oväntat sker. (Nu är väl knappast kravaller i Bangkok oväntade för den som läser tidningarna...)

Och det är då jag börjar fundera över det senaste dygnets bloggstorm mot förslaget att svensk brottslagstiftning skall gälla för svenskar även gentemot andra nationaliteter i andra länder. I relation till vilken service vi kan vänta oss från vår egen stat och genom avtal med försäkringsbolag om något händer när vi är utomlands. Om vi förväntar oss "svenska" rättigheter trots att vi reser utomlands kanske vi också bör iaktta vissa "svenska" skyldigheter?

Om det i Sverige är förbjudet att mörda, misshandla och våldta, eller för den delen att köpa sex, [och därmed menar jag inte att dessa brott är likställda i straffskalan, bara att de är förbjudna i Sverige, efter demokratiskt fattade beslut] så kanske detta förbud bör gälla svenskar även när de beger sig till Thailand, Gambia eller Holland. Vilket det ju redan gör till viss del genom brottsbalken, t ex när det gäller sexuella övergrepp mot barn som ju enligt svensk lag inte kan samtycka till sex. Detta innebär inte, som många av kommentatorerna på bloggen vill få det till, att t ex holländare som kommer hit inte lyder under svenska lagförbud. Eller att sharialagar kan börja tillämpas i Sverige. Det är fortfarande våra folkvalda som stiftar de lagar som gäller i Sverige. Att något inte är förbjudet i ett annat land betyder heller inte per automatik att man måste utföra det. Svenska män och kvinnor måste t ex inte köpa sex när de reser utomlands bara för att det är tillåtet. Lika lite som svenska män väl plötsligt börjar slå sina fruar om de reser till ett land där detta inte är förbjudet. Däremot måste holländska personer som kommer till Sverige låta bli att köpa sex, eller slå sina fruar, då det är förbjudet här.

Frågan här är om dessa lagar till större del än de gör idag även skall gälla svenskar som befinner sig utomlands. Så att svenska lagar gäller i Sverige och för svenskar oavsett var vi befinner oss.

Jag har inget svar på hur det skall gå till, rent övervakningsmässigt, men jag tycker ändå att tanken är tilltalande att, i en globaliserad värld, det som vi i demokratisk anda bestämt skall gälla i Sverige också bör tillämpas av svenska medborgare gentemot andra människor utanför våra gränser. Så länge det inte bryter mot lagen i det andra landet. Men än så länge är det väl inte förbjudet i något land att låta bli att köpa sex?

Notera: Om du vill kommentera detta inlägg gäller att du håller dig till ämnet, vilka skyldigheter och rättigheter vi skall ha utom landets gränser, och undviker att spruta ur dig en massa anklagelser mot feminister i allmänhet och blogginnehaverskan i synnerhet. Om du inte klarar av detta kan du lika gärna söka dig någon annanstans. Har du dessutom redan kört "alla feminister är dumma i huvudet/[valfri smädelse]"-argumentet så lär du med stor sannolikhet inte få kommentera, oavsett innehåll. Det är där det rabiata i mig kommer fram.

Notera också: Min blogg verkar krångla med meddelanden om att jag fått kommentarer. Även kommentarerna tar tid på sig innan jag ser dem. Men har du bara hållt dig till kommentarsreglerna så kommer ditt inlägg förhoppningsvis in.

Jag älskar att betala skatt, jag älskar att betala skatt, jag älskar...

...att betala skatt. Fick igår min semesterersättning från min f d arbetsgivare. Blev glatt överraskad över nettosumman då jag ännu inte sett lönespecen. Men jag misstänkte ju att om jag fått en nettosumma på 47 341 kr så lär ju Skatteverket vara ännu gladare. De fick nämligen 65 374 kr. Och en eventuell justering av denna engångssumma får jag vänta på till återbäringen i december 2009... Man får väl hoppas att staten använder pengarna till bra saker som... ja, vårdnadsbidrag... Aaaarggggghhhh!

Fast jag skall erkänna att jag faktiskt gillar att betala skatt, fast kanske inte 57 procent...

Demokratiska demokrater?

En rörelse som kräver att militären störtar regeringen, som ockuperar en flygplats för att hindra premiärministern från att komma fram (och för att sätta press på makten då det också hindrar turisterna) och som anser att folk på landsbygden inte skall få rösta, då de är för oinsatta i borgarklassens frågor har de senaste månaderna demonstrerat i Bangkok. Nu har man p g a ockupationen valt att stänga av Suvarnabhumiflygplatsen och börjat skeppa in turisterna till stan igen.

Dessa gulklädda demonstranter kallar sig PAD, Folkalliansen för demokrati. Just fina demokrater kan man tycka då de dels saknar demokratiska värderingar, dels inte håller sig till parlamentariska spelregler såsom att man väljer en regering, inte störtar den med militär makt.

Själv skall jag åka till Thailand i januari men känner mig inte särskilt orolig då jag räknar med att turistnäringen är alltför viktig för landet än att man låter de gulklädda sitta kvar på flygplatsen fram till dess.

Fascineras för övrigt över att demokrati tycks ha blivit ett modeord bland nya rörelser i Asien. Om vi bara kallar oss demokrater får vi sympati från väst, verkar man resonera i Mongoliet, i Thailand, i Georgien. Men kan man klandra dem, det stora landet på andra sidan Atlanten brukar ju också svänga sig med detta ord samtidigt som man har dödsstraff och förbud mot aborter.

För övrigt ser jag stora likheter med kritiken mot det mongoliska parlamentsvalet, som vi bevakade i somras. PAD menar att regeringspartiet köpt sina röster när de blev valda och att landsortsbefolkningen dessutom inte är tillräckligt intellektuella för att kunna välja sina ledare. De s k demokraterna i Mongoliet anklagade också sina motståndare för att ha köpt röster även om man kanske inte gick lika långt i kritiken av sina bröder och systrar på landet. I Mongoliet är man ju stolta över sin nomadkultur och den halvan av befolkningen som bor kvar på landet ses kanske inte som efterblivna idioter, så som verkar vara fallet i Thailand. Inte desto mindre så verkar de mongoler som inte bor i Ulaanbaatar rösta på socialistpartiet, till de s k demokraternas förtvivlan. Där uppstår alltså anklagaelserna om röstköp. (Även om inga internationella observatörer har kunnat styrka dessa anklagelser så är det fullt möjligt att det sker, dock kanske inte i den utsträckning som oppositionen vill ha det till.)

Något som vore intressant att undersöka är PAD:s organisatoriska struktur. Vilka är deras ledare? Hur är dom organiserade? Hur ser för övrigt Thailands civil society ut? Finns det? (Till skillnad mot Mongoliet som helt saknar ett sådant.) Om någon vet mer får ni gärna fylla i här i kommentarsfältet.

Uppdatering: Militären meddelar nu att de ser att parlamentet upplöses och nyval utlyses. Regeringen vägrar. Men alla medborgare i Thailand lär ju fortfarande ha rösträtt. Misstänker att de dumma lantisarna kommer rösta som de gjort tidigare och att samma situation uppstår igen när de gulklädda s k "folkliga demokraterna" blir varse om vad folket egentligen vill. Det är hårt att vara bourgeoisie och intellellulell. ;)

Heja Abbe!

Ojojoj. Jag har fått en ny favoritblogg. Brukar vänta lite innan jag lägger upp nya favoriter, låta dem mogna lite. Men här måste jag kapitulera direkt för Abbe och hans familj.

Bo Rothstein, släng dig i väggen!

Möjlighet att visa upp våra "svenska värderingar"

Oj, här kommer glädjande nyheter för alla er som applåderat Moderaternas förslag att kräva att invandrade personer skriver under ett kontrakt om att i Sverige gäller svenska värderingar, såsom t ex jämställdhet. I Norge finns en bred parlamentarisk majoritet för en sexköpslag som gäller norska medborgare var än i världen de vill stoppa in sina kukar mot betalning. (Framskrittspartiet och en stor majoritet av Svenska Dagbladets nätläsare är dock emot, i skön förening.)

För det kan väl inte vara så att ni anser att jämställdheten och respekten för andra människor bara skall gälla mellan folk i Sverige? Det kan väl inte vara så att ni tycker det är OK att köpa sex utomlands, när det är förbjudet i Sverige? Eller att ni inte vill rätta er efter den svenska lagen, som ju ändå är byggd på värderingen att sex skall vara gratis och frivilligt och att den som betalar för det utnyttjar en annan persons ekonomiska underläge? Det kan väl inte vara så att alla de som anser att muslimer inte får bestämma över kvinnors kroppar anser sig ha rätt att köpa sig en annan människas kropp?

Nä, så kan det inte vara. Så HURRA för det norska förslaget och må det även införas för svenskar som ger sig ut i världen. Då får vi ju verkligen möjlighet att visa att vi lever som vi lär.

Uppdatering: Oj, nu blir männen upprörda i kommentatorsfältet. Inte får man ifrågasätta rätten att köpa sex. Eller sälja för den delen. Nä, självklart så har jag bildat mig min uppfattning de senaste timmarna och bör därför vika ner mig för männens argument och säga att "oj då var det på det sättet, jamen då förstår jag att jag var helt fel ute". Dessutom förväntas jag publicera det vanliga jada jada jada-snacket om hur feminister verkligen är. Allt detta går alltså ut på att jag inget vet, inte ens vem jag själv är eller vilka värderingar jag står för. Och så blir dom ledsna när jag inte publicerar skiten, pojkarna.

Men, mitt blogginlägg handlade inte om sexköp eller sexsälj. Det handlar om ifall vi skall ha en moral här hemma och en annan utomlands och samtidigt tjata om att alla andra skall leva exakt som vi, eller moderaterna då, lär. Om ni inte kan hålla er till det ämnet, killar, blir ni automatiskt refuserade.

Fotnot: Här kan man läsa om vad som gäller idag. Förslaget om att brottsbalken skall gälla svenskar var de än befinner sig är kanske inte en total nyhet, även om många av de sexköpsivrare som kommenterat frågan vill ha det till detta. Kommentarerna hos denna bloggare är för övrigt intressanta i all sin oförskämdhet. Männen i fråga verkar uppenbart rädda att deras sexköpsfrizoner skall försvinna. (Har ännu inte sett någon kvinna försvara sin rätt att köpa sex i Gambia, även om många manliga kommentatorer lyfter detta, som om det skulle göra sexköp mer etiskt.)

Sidan 56

Hos Mymlan hittar jag följande "lek".

Hugg närmsta bok intill dig. Slå upp sidan 56. Skriv ned den femte meningen på den sidan på din blogg tillsammans med dessa instruktioner.

Om jag grabbar närmsta bok, Models of Democracy av favoriten David Held så får jag leta mig till mitten av sidan med lååånga meningar, och den femte är föredömligt kort:

"Montesquieu much admired the classical polis (cf. Keohane, 1972)."

Men det är lille mannens bok. Skall jag ta min egen närmsta bok, Kate Atkinsons When Will There be Good News blir det:

"At some point they had obviously taken a wrong turning because Jackson found himself on a one-track road that wound its leisurely way up through a deserted dale."

Storheten hos Tom Alandh

Ligger i dom små gesterna. Jag är liksom DN:s krönikör grymt impad av Alandhs dokumentära språk. Som i dokumentären om Martina igår. Stilla, lugnt låter han personerna själva synas och komma till tals. Inte så mycket mer, och först på slutet får man veta att Martina också har en far i livet. Som bor och verkar i Göteborg men som i ärlighetens namn inte varit särskilt närvarande i Martinas liv. Detta hade Alandh kunnat lyfta fram tidigare, för att ytterligare framhäva Martinas mammas kamp för sin dotter. Men det gör han inte. Han låter i stället tittaren själv få förstå, lyssna på denna fantastiska kvinna. Jag blev nog lite kär i Martinas mamma igår.

Och på slutet formulerar Alandh frågan både jag och den lille mannen suttit med, vad händer när Martinas mamma inte längre är där och kan hjälpa? Sådant som förmodligen skulle få mig att allvarligt överväga abort om jag fick besked att mitt kommande barn skulle födas med Downs. Jag skulle vara över åttio när "barnet" var i Martinas ålder. Lille mannen konstaterade krasst att han då inte skulle vara här längre. Hur klarar dagens samhälle av att låta människor som Martina växa, om det inte finns engagerade föräldrar på plats? Men sådant verkar inte oroa Martina, hon har inte det tidsbegreppet, tydligen. Därför var slutscenen med mor och dotter som äter oxfilé och skålar i rödvin fantastisk, den beskriver nuet. Kanske är det bara det som räknas?

Enkätknark

Jag knarkar inte bara Julseskum och brittiska kriminalromaner, utan också bloggenkäter. Hos A.M.O. hittar jag en jag inte kan motstå.

1. Den värsta läsupplevelse du haft?

Brott och Straff av Fjodor Dostojevskij. Har nu försökt läsa denna tegelsten sedan jag låg i Lund i början av 1990-talet. Men jag klarar inte av att ta mig igenom boken. Förmodligen för att huvudpersonerna är så totalt ointressanta. Dock har jag besökt Dostojevskijs sommarhus i den gamla kurorten Staraja Russa (söder om Novgorod) och suttit vid hans skrivplats med utsikt över kanalen.

2. Vilken bok har påverkat dig mest hittills?

Jag måste hålla med A.M.O. här, om att Åsa Linderborgs Mig äger ingen tog ett hårt grepp kring hjärtat och liksom kastade mig tillbaka till 1970-talet och pappas pakethållare, doften av hans jobboverall från plåtverkstan. Pappa drack mycket måttligt och mina föräldrar bodde tillsammans under nästan hela min uppväxt, bortsett från något år i början av 1970-talet, men igenkänningsfaktorn är ändå skyhög. Från mörka morgnar på väg till dagis, till det hårda jobbet i verkstan som till slut tog pappas liv, alldeles för tidigt.

3. Har du läst någon bok som du blivit riktigt skrämd av?

Mamma hade fått tag i en amerikansk deckare som hette Fasornas Hus på svenska. Den handlade om en familj som flyttade in i ett hus som visade sig ligga på en gammal indiankyrkogård. Jag var väl 13 år kanske och minns att jag inte vågade gå själv ner till mitt rum efter att ha läst boken. Det väckte mitt intresse för Koontz, King och grabbarna. Nu ett saligen insomnat intresse.

4. Vad använder du som bokmärke?

Jag gör hundöron. I boken jag nu läser, Kate Atkinsons When Will There be Good News, finns ett litet sidenband som jag använder.

5. När brukar du läsa? Hemma, på jobbet, på morgonen, på förmiddagen, på kvällen, innan du lägger dig…?

Hemma på helgerna, på tunnelbanan, på tåget, på flyget, på stranden. Samt på jobbet ibland när det finns tid över och jag råkar ha en ovanligt spännande bok med mig. Margit Sandemos Sagan om Isfolket läste jag konstant, till och med gående vill jag minnas.

6. Vad var den första bok du läste?

Eah... Vet att mamma och pappa läste för mig ur några tjocka böcker med blandade sagor. Pappa, som inte direkt var någon stor litterat och lärde sig stava rätt först i vuxen ålder, gillade att läsa en saga om Tjippe Ko för mig, om kon som skulle åka spårvagn med sin bonde till stan för att bli såld, men jag tror att det slutade med att han tog med kon hem igen.

7. Vad är bättre, pocket eller inbundet?

I stort sett bara pocket. Om jag orkar vänta så länge. Kate Atkinson köpte jag inbunden i London dock. Då jag läser det mesta på originalspråk så brukar det ofta bli engelska pockets, och dom kommer ju ganska kvickt.

8. Vilken bok läser du nu?

Jag har alltid massor av pågående, oavslutade böcker. Kate Atikinsons senaste och The Yacobian House är de två skönlitterära böcker jag håller på med just nu. Sen skall jag läsa klart Marknaden - saklig grund för lönesättning (red Susanne Fransson) och Per Norbergs Marknadsbegreppet i konkurrensrätten och i jämställdhetsrätten innan en konferens i Göteborg nästa vecka.

9. Och vilken sida är du på?

Atkinson: s 36. The Yacobian House: Mitten någonstans. Norberg: Ännu inte öppnat. Fransson: Läst de tre-fyra texter jag tänkt, men skall uppdatera mig då det var några år sedan.

10. Brukar du lämna “kännetecken” i dina böcker? (klottrar i dom, spiller mat/dryck på dom & andra barbariska åtgärder?

Tumavtryck ibland. Hundöron. Plus att jag har ett tics där jag viker nederkanten med tummen och liksom rullar bladet så det blir en rand i pappret. Och i facklitteratur gör jag anteckningar med blyerts. Pocketböcker viker jag alltid i ryggen så det skall synas att jag läst dem...

11. Påverkar titeln/omslaget dig om du överväger att läsa en bok?

Ja, det kan göra så att jag inte läser den, om omslaget visar att det t ex är en fantasy- eller scifi-bok.

12. Sidantalet, då?

Nej.

13. Brukar du bläddra fram till sista sidorna för att få reda på slutet?

Nej, verkligen inte!

14. Finns det någon bok du läst flera gånger?

Ja, bl a en kioskdeckare om en ung tjej från arbetarklassmiljö i Manchester som ger sig in i TV-branschen och blir en kvinnlig Janne Josefsson för att sätta dit maffiabossar och andra kriminella element som varit taskiga mot hennes familj. Tror den heter Revansch på svenska. Klart underhållande även om den inte direkt håller någon hög litterär klass. Sagan om Isfolket har jag nog läst tre-fyra gånger...

15. Har du råkat ut för någon olycka som böcker varit orsaken till?

Nej, konstigt nog, med tanke på att jag t o m kan gå och läsa.

16. Brukar du sälja/ge bort dina böcker eller klänger du dig maniskt fast vid dem, även om det är någon bok du inte gillar?

Nej, jag skänker bort det jag inte läser eller har dubbelt av till äldsta guddottern. Men samlar ändå för mycket.

17. Tar du med dig boken du läser på toa?

Ja, beroende på om jag känner att jag behöver sitta där en stund. Men det är vanligare att jag tar med en tidning bara för att jag skall sitta så länge som jag behöver.

18. Just det, läser du i badrummet?

Inte i badet, men på toa och vårt utedass där jag brukar placera Ordfront Magasin.

19. Har du något boksystem? Skriver du upp vad du läser/ska läsa/ska köpa/köpt för böcker? Skriver du kanske till och med läsdagbok?

Maken gjorde det när vi träffades och då började även jag att skriva upp böckerna jag läst, eller påbörjat, med sidantal och genre. Men jag iddes inte hålla reda på dem och han har också slutat... Jag håller koll i huvudet hur länge sedan det är som Minette Walters, Elizabeth George, Ian Rankin och Donna Leon kom med något senast så jag vet när det är dags att börja titta under English Crime igen i Pocketshop.

Röster om högerns hyckleri

Feministiskt initiativ har liksom jag igår reagerat över Moderaternas förslag till särbehandling av icke-svenskar i det att dom antar att alla som inte är svenskar per automatik behöver lära sig mer om demokratiska "värderingar". (Moderaterna definierar inte närmare exakt vilka värderingar som avses mer än att det är "jämställdhet och så vidare". Und so weiter. Så vi vet ju inte om det är kristdemokratiska värderingar, högervärderingar eller värderingar som säger att feminister är skit men att jämställdhet är jätteviktigt som skall gälla.

Liksom Blogge ovan får jag lite auktoritära vibbar av Per Schling(erbult)mann och moderaterna. Vad är det egentligen som Moderaterna vill se? Hjärntvätt? Jag ser det som gränsande till fascism att hota folk med repressalier (indragna bidrag) om de inte tycker och tänker exakt som oss. Det är en sak att kräva att alla följer lagen (och därmed också förutsätts veta vad som står i den), en helt annan att kräva konformitet i vårt tänkande och våra värderingar.

Tänk alla dessa gånger man som feminist fått höra att man absolut inte skall lägga sig i folks privata angelägenheter. Att beslut om hur jämställda man vill vara skall fattas vid kökbordet, inte i riksdagen. Men det gäller väl bara svensk-svenskar. Och det är klart, att ett parti som är så emot att man lagstiftar för att främja jämställdhet måste ta till andra medel för att få folk att lyda, såsom hot om ekonomisk ruin om "dom" inte tycker och tänker som "vi".

Nä, sopa rent framför er egen dörr först, Schlingmann.

Svenska Dagbladets syn på sina kunder

Idag uteblev tidningen igen. När jag loggar in för att anmäla detta ser jag att min prenumeation löpt ut idag. När jag studerar deras prenumerantinformation närmare upptäcker jag att vi här har en tidning där man inte är mer intresserad av sina prenumeranter än att man bemödar sig att skicka en faktura med frågan om man vill fortsätta. Tidningen bara uteblir. (Och DÅ funkar det minsann.) Exakt datum får man själv hålla reda på vilket innebär att man skall veta exakt hur mågna gånger Premos tidningsbud inte utfört sitt uppdrag.

Dryga 1 600 kr vill dom ha för att jag skall binda mig för en sexmånadersperiod, minsta möjliga tid för oss som tydligen redan prenumererat.

Fan vet. Det är ju gratis på Internet, och där är jag knappast beroende av att tidningsbuden får ut tidningen. Om företaget i fråga dessutom inte är mer intresserade av mig som kund än att jag själv får hålla reda på när prenumerationen löper ut så kanske dom inte är så intresserad av mina pengar heller. (Har ärligen aldrig varit med om detta, och jag prenumerar på ett antal tidningar.)

Och den malligare morgontidningen då? Hur är det med den? Ja, den erbjuder förvisso månadsbetalning men om man vill börja prenumerera får man vänta sex dagar (!) på att få tidningen. Först den 1 december kan dom börja leverera...

Titta vad som råkade slinka ner i kassen på A6 idag...

Och den satt som en smäck! Hört från provrummet:

- Det är nu du skall säga att din fru är snygg. Och smal. Och att den sitter perfekt!

- Min fru är snygg. Och smal. Och den sitter perfekt.

Slag i luften, eller mot Islam?

Om Dilsa Demirbag Sten hängt med lite hade hon inte behövt skriva debattartiklar i Aftonbladet för att ställa frågan var Feministiskt initiativ står när det gäller ett sekulärt samhälle. Senast i veckan som gick uttalde sig Fi i t ex Göteborsgposten. Men det är klart, vi pekar ju inte, som Dilsa Demirbag Sten tydligen gjort till sitt uppdrag, bara ut en enda religion och dess anhängare som bovarna i det patriarkala dramat.

För övrigt ser jag fram emot när Moderaterna skall komma överens med Kristdemokraterna om de gemensamma värderingar som de menar skall råda för alla som bor i Sverige.

Fjäsk för mörka krafter

Moderaterna fortsätter att fjäska för potentiella väljare som anser att man skall särbehandla och ställa krav på folk utifrån etnisk bakgrund. Nu genom att kräva att invandrade personer får skriva kontrakt med Sverige, typ. Jag som trodde man gjorde det genom att slå ner sina bopålar här. Svensk lag gäller ju som bekant såväl för moderater som för alla andra inom landets gränser. (Och för svenska medborgarge också utom landets gränser.)

Frågan är vad vi skall göra med alla de icke invandrade (var nu gränsen är tänkt att dras) som bryter mot svenska "lagar, regler och värderingar". Jag har sagt det förr och jag säger det igen, att jag och moderaterna delar inte särskilt många värderingar. Frågan är om det är deras eller mina som skall testas. Skall de också få sina bidrag indragna? Eller är det bara de med ett annat etniskt ursprung som skall få sina bidrag villkorade?

"Syftet är att vi ser till att överföra viktiga svenska värderingar om jämställdhet och så vidare."

Säger moderaten Per Schlingmann. Som om alla svenskar var jämställda. Som om alla svenska män delade ansvaret för hem och familj jämställt med sina fruar och sambos. Som om svenska bolagsstyrelser var jämställda. Som om moderaternas och deras allierades vårdnadsbidrag hjälper invandrade familjer att leva jämställt. (Vi ser ju i statistiken vilka områden som är bäst på att ta ut vårdnasbidrag och vilka barn som inte längre får gå på förskola.)

Att särbehandla människor utifrån ursprung, att dra in bidrag om de har fel värderingar, när man inte gör detsamma med svensk-svenskar med fel värderingar, stinker och är med stor sannolikhet inte förenligt med den diskrimineringslagstiftning som nämnda moderater varit med om att införa.

När pittandet tar över

Efter ett besök hos Tyskungen får jag anledning att avsluta dagen med maken till kvinnan jag började med här på bloggen. Vad skulle hända om Brad Pitt dumpade Angelina Jolie för Åsne Seierstad? Med Åsnes namn alltså? HUMOR! :D

Ute är det frysande kallt,

i glaset ett gott rött från Bekadalen. I magen vällagad meze från Jönköping uppblandad med skumtomtar.

Fast jag sitter här och funderar över hur det kommer vara på Candlelight resort när jag kommer dit i januari. Mamma och Gölan (thailändskt uttal) skall reka innan och kanske pruta lite när dom bokar in mig på nämnda "resort". Det enda jag kräver är en säng, en dusch och möjlighet att bli serverad frukost i närheten av min bungalow. Sen räcker Thailands finaste sand och det blå, blå havet gott åt mig.

Och innan dess väntar massor av clementiner, juleskum, must och pepparkakor.

Själva skulle vi haft gäster av sorten släktingar (inte mina) men gästerna meddelade via SMS vid lunchtid att de tänker komma någon annan gång i stället, inte idag då de var bjudna. Skälen var många och varierande, från katter som inte kan vara ensamma en halv dag, halt väglag, jobb, sjukdom, trötthet... Antar att jag får ta med mig alla sju sorternas hembakade kakor till de andra släktingarna (mina) när vi ses. Och lite glada är vi ju att vi inte hunnit beställa den catering som var tänkt... Synd dock att vi båda avstått från annat just denna helg.

När putandet tar över

I Svenska Dagbladet har man idag en artikel om Angelina Jolie och hennes senaste film. Själv har jag hittills inte lyckats se en enda film med denna människa utan att fullständigt tappa kollen på handlingen för att hennes läppar tar över duken. (Särskilt om hon biter i underläppen eller kör ut den som på bilden ovan. På IMDB är det förvisso svårt att hitta bilder på henne med öppen mun, om hon inte skrattar högt) Det första jag såg med Jolie var en film om hur hon reste runt i världen och var sådär oerhört godhjärtad, Afrika, Kambodja, Tjetjenien. Och överallt var det läpparna som klev omkring med Angelina. Tills hon trampade på en mina i den tjetjenska vintern.

Jag har förstått det som att det är hennes egna läppar, ingen botox, men problemet uppstår när man castar henne i roller där man egentligen hade behövt någon mindre snygg person för att i stället framhäva historien. Snygghet kan ibland ta över, vilket väl i och för sig är bra om man i övrigt har ett halvtaskigt manus.

Kärlek

Flytta till Tüskland?

Jag hade tjugosju rätt av trettitre på testet för nya medborgare i Tyskland. För att inte få ihop de sjutton rätt som krävs bör man vara rätt illa insatt i europeisk historia. Vilket man ju iofs kanske är om man inte kommer härifrån. Jag tycker nog att ett test är ett ganska uselt sätt att bevisa sina kvaliteter som medborgare på, och undrar för övrigt om alla tysk-tyskar (hur många nu dom är) klarar testet? Eller om man måste vara väldigt intresserad av politik och historia för att få till det.

Dessutom, genom vissa av frågorna kan man ju ana sig till hur man ser på nya medborgare som svartmuskiga invandrare med odemokratiska värdegrund.

3/ Vad är förenligt med den tyska grundlagen?

- Prygel

- Tortyr

- Dödsstraff

- Böter

Hmm, ja inte kan det ju vara böter som är tillåtet i Tyskland... Det måste vara dödsstraff, det jag kanske flytt från.

Eller

4/ Vilken grundläggande rättighet garanteras i den tyska grundlagens första paragraf?

- Människovärdets okränkbarhet

- Rätten att leva

- Religionsfrihet

- Åsiktsfriheten

Vad mäter detta? Att man läst den tyska grundlagen och memorerat den? Att man kan räkna ut vilket av ovanstående som kan tänkas stå i första paragrafen? För alla fyra är ju rättigheter enligt tyska grundlagen, hoppas jag.

16/ Vem skrev texten till en tyska nationalsången?

- Friedrich von Schiller

- Clemens Brentano

- Johan Wolfgang von Goethe

- Heinrich Hoffmann von Fallersleben

Är man värdig som medborgare i förbundsstaten om man kan svaret på denna fråga? Vad sjutton var det han hette som skrev den svenska nu igen? Inte ens den allvetande lille mannen vet.

- Det där är ett svart hål i mitt medvetande, nationalism har jag aldrig varit intresserad av, säger han där han står och diskar i köket.

21/ En kvinna mister sitt arbete. Vad får inte vara skälet till uppsägningen?

- Kvinnan är sedan länge sjuk och arbetsoförmögen.

- Kvinnan kom ofta för sent till arbetet

- Kvinnan uträttade privata ärenden på arbetstid

- Kvinnan var havande och hennes chef visste om det

Jaha! Så i Tyskland kan man som skäl för uppsägning direkt ange sjukdom? Och om skälet till uppsägningen är att hon var gravid lär väl chefen vetat om det? Men vilken arbetsgivare erkänner något sådant? Det skulle väl vara någon som inte känner till att man kan ange sjukdom i stället. Men i sådana fall upplyser ju staten om detta...

Ja, jag är ganska skeptisk till kunskapstester för något så grundläggande som medborgarskap. I synnerhet som vi redan har lagar som reglerar förhållanden mellan samhällets medborgare och alla förväntas känna till dessa lagar och efterleva dem. Det borde räcka.

Juleskumt

Mina skumtomtar försökte gömma sig i scannern men jag hittade dem.

Airborn

En svensk mamma födde barn på ett Finnairplan på väg från Bangkok till Helsingfors, 11 000 meter ovanför Kazakstan. Snacka om att vara airborn. Undrar om barnet nu skall anses vara fött i Thailand, Kazakstan eller Finland? Måste föräldrarna ansöka om svenskt medborgarskap för barnet? När jag läser på Migrationsverkets hemsida förstår jag att ett barn alltid får sin mors medborgarskap. (Dock inte faderns, kan vi ana en könsdiskriminering här?) Men om barnet nu är fött på kazakiskt luftrum och det skulle visa sig att Kazakstan tillämpar territorialprincipen, d v s att man får medborgarskap där man föds, får barnet då dubbelt medborgarskap utan att ens ha satt sin fot i Kazakstan? Klurigt.

Hemnet ser dig!

Nu har Hemnet lurat sig in på Facebook också med sina lömska annonser. Här finns ett fantastiskt hus, sex kilometer från systerns och mitt föräldratorp utanför Karlstad. Om man fick ytrenovera inomhus (allergisk mot gul furu och svarta kvisthål som jag är) så kunde det bli ett paradis. Och inga elkostnader skulle man få heller.

Synd att vi inte jobbar i Karlstad, då hade vi nog slagit till direkt. Det är ett väldigt fint och trevligt område, nära till busshållplats in till stan. Och den verandan!!!

Jag - en experimentråtta

När jag nyss läste Deep Editions inlägg om Rothsteins vetenskaplighet föll poletten slutligen ner. Jag har ingått i professor Rothsteins experiment. Det var inte som styrelseledamot i Fi jag fick mejl från honom i torsdags, utan som respondent, eller experimentråtta om man så vill. Åtminstone verkar det vara vad Rothstein såhär i efterhand hävdar.

Här är mina tankar kring detta som jag just skickat till Deeped.

"Hej,

Jag inser just att jag förmodligen också ingått i Bo Rothsteins påstådda experiment. (Jag tror annars som lord Fredruk här ovan att det inte var menat som ett experiment från början utan kom till som ett försvar…) Jag fick den 13 november kl 12.11 ett mejl från Rothstein som förmodligen sändes via min @feministisktinitiativ.se-adress. Den går vidare till min yahoo-mejl och hamnade där i spam-facket. Vid denna tidpunkt befann jag mig på garanterat internetfri plats, ett SAS-plan över Nordsjön. Sedan ägnade jag torsdag - söndag morgon den 16 november med att besöka vänner i England, äta gott och inte ens ha mobilen påslagen. [Tillägg: Först på söndag morgon kollade jag min mejl och uppfattade då Rothsteins mejl som ett sätt att göra mig som styrelseledamot varse om inlägget på Veronicas blogg, där jag iofs också deltagit i debatten när det begav sig.]

Jag är alltså en av Rothsteins respondenter som han använder som underlag för att jag med min tystnad har samtyckt med en kommentar som en person skrivit på en annan persons blogg. Och därmed anser han sig ha bevisat att bloggosfären är rasistisk och antisemitisk. Validiteten och reliabiliteten i professor Rothsteins “forskning” verkar halta. Om den alls rör på sig. Jag har tidigare ansett att Rothstein varit rätt briljant i sådant han producerat som statsvetare. Men jag har förvisso inte granskat hans metodologi. Nu börjar jag bli lite tveksam.

På min blogg kan man för övrigt se mig iklädd en halsduk av palestinsk modell. Kanske är även detta ett vetenskapligt belägg för att bloggosfären egentligen är antisemitisk?"

OBS! MEDDELANDE TILL BO ROTHSTEIN OCH EV ANDRA FORSKARE: Jag går ut en sväng nu. Kommer förmodligen inte att logga in på min mejl förrän sent ikväll. Om ni skulle vilja använda mig i er forskning under eftermiddagen är ni välkomna att ringa mig på mobilen, som iofs kommer vara avstängd mellan klockan 14-15. Hoppas detta inte inverkar menligt på er forskning. Puss.

Flexi the Spanish Waterdog

Möt Flexi, den spanska vattenhunden. Hon bor tillsammans med Antonia, Hillevi och Walter (samt deras föräldrar) på engelska sydkusten. Jag och den lille mannen blev nog rätt förälskade i Flexi som verkar vara en glad och sympatisk jycke med otroligt mänskliga ögon. Och tydliga vallegenskaper såsom järnkoll på var alla i sällskapet finns.

En skön jycke som får åtminstone mig att börja sakna att inte ha hund, vilket vi ju hade under hela min uppväxt.

Fi om rätten till fri abort som en mänsklig rättighet

Östgötacorren lyfter frågan idag. Fi lyfter den inför EU-valet nästa vår. Det är förmodligen en av de frågor som går allra djupast när det gäller kvinnors frihet. Frihet till sina egna kroppar och frihet att skapa sig en egen ekonomisk självständighet genom ett bra jobb med schyssta villkor såsom t ex lön.

Varför jag är så glad att jag hittat den lille mannen

När jag läser sådant här och tänker på alla de gånger man förnedrat sig inför män som inte vågar eller vill vara raka och säga rakt ut att de inte är intresserade utan hela tiden ger en ett litet, litet finger att hänga kvar vid... Ja, då inser jag att en lycklig stjärna måste ha skinit på mig där på lillejulafton 2004. Psykologens svar är förmodligen helt rätt, förutom att det inte behöver ha med MIN eller HENNES barndom att göra, utan snarare handlar om att många män blivit väldigt bra på att ge en hopp även om dom inte är det minsta intresserade av något varaktigt. Det är kanske männens barndom man skall undersöka?

Pomp and Peer Review*

Det skulle Bo Rothsteins blogg kunna heta. Jag hade inte tänkt skriva något mer om Rothsteins överspända sparkar bredvid målet men det är svårt att låta bli när Svenska Dagbladet fortsätter att ge honom utrymme i gammelmedia. (Innan Internet kunde det ju ske helt oemotsagt, antar att det är där skon klämmer egentligen...)

Rothstein bygger sin ursprungliga debattartikel på att han blivit påhoppad p g a sitt judiska ursprung. På detta och några andra kommentarer som Rothstein ryckt ur sitt sammanhang har professorn byggt sin tes att bloggosfären är en stor kloak, att där inte finns något bra att hämta. För att bevisa sin tes säger han sig ha skrivit artikeln, bara för att som den sanne forskare han är undersöka hur många bloggare som tog avstånd från antisemitism och rasism. Det låter som en efterhandskonstruktion. Rothstein blev väl helt enkelt kränkt av att bl a Veronica Svärd ifrågasatte hans arroganta beteende och fick medhåll från andra (läs gärna diskussionen) och då han till skillnad mot många andra enskilda personer som vill skriva insändare har tillgång till Göteborgspostens debattsida vräkte han där ur sig vad vi bloggare skulle ha vräkt ur oss på våra bloggar.

Det hela började alltså med en bloggkommentar som, enligt kommentatören, inte haft som avsikt att kränka judar, utan att visa Rothstein hur kränkande det är för transpersoner när han raljerar över könsöverskridande. Förmodligen lika trist som att folk ständigt drar likhetstecken mellan att vara jude och att vara för Israels politik gentemot Palestina. Utan Maria Abrahamsson som med professorns ord i ryggen spred hans ord via sin hemsida... förlåt via Svenska Dagbladets ledarsida hade vi aldrig fått höra om Rothsteins raljanta mejl.

Bloggvärlden verkar ha snappat just detta, att kommantoren knappast är rasist (även om inlägget som sådant var antisemitiskt och förminskade professorn), och i synnerhet inte bloggaren i fråga, den som Rothstein och Abrahamsson senare hängde ut i GP och SvD. Kommentatören förklarade sig dessutom och bad om ursäkt direkt i diskussionen, men det verkar inte gått fram till professor Rothstein, eller så passade det inte in i hans syften? Enligt Rothstein skulle hela bloggosfären fallit på knä inför professorn och gjort någon slags avbön; alla skulle vi kastat vad vi hade för händer och genast lagt in disclaimers på våra bloggar att vi var emot antisemitism. (Som feminist anser jag mig inte behöva säga detta i varje inlägg, då det liksom ligger i själva feminismen att alla människor har ett lika värde. Om man nu inte är särartsfeminist men det är det knappast någon av oss i Fi:s styrelse som är.)

Vad jag också är emot är människor med makt över gammelmedia (vilket Rothstein uppenbarligen har) som säger saker som dessa:

SvD: - Är alternativet, att ta bort bloggarna bättre?
Rothstein: - Jag har ingen ambition att göra något åt det här, men det krävs en självsanering. Jag vet bara inte hur.

Rothsteins resonemang är farlig för demokratin. Bara alster som granskats och godkänts av redaktörer och akademiker skall alltså få publiceras. Dagböcker om att leva med alzheimers, om det lilla livet utanför styrelserummen och universiteten likväl som politiska kommentarer av dem som inte tillhör gruppen journalister, akademiker eller godkända insändarskribenter skall förbjudas. Detta resonemang gör knappast Rothstein trovärdig i sitt engagemang för allas lika värde.

* Idéen till bloggnamnet fick jag genom att läsa följande inlägg i denna debatt: Pasteys Plats, Biology and Politics och Kontaktmannen. Alla bloggare som förmodligen inte skulle komma igenom Rothsteins censur.

Grumpy old fart spotted on the Heath

Sunday Roast

After a walk on the Heath, there is nothing as a pint of bitter and a Sunday Roast. Together with the news. Here at King William IV in Hampstead.

Heteronormal but not paticularly socially normal... ;)

Storbritannien och Baby P

Igår sa jag till lille mannen att jag inte skulle ha ett dugg emot att vara utrikeskorre för någon tidning i London. Att få läsa dessa tjocka, underbara tidningar med långa, välskriva artiklar att skriva hem om. Idag läser jag i Svenska Dagbladet samma historia som jag i helgen läst i the Independent, the Guardian och the Times om stackars lille Baby P. A most sordid story about a family beyond any decency. Det hela utspelade sig i Haringay, samma borough där vi spenderat helgen, mellan mars 2006, då Baby P föddes, fram till den där dagen i augusti 2007 då han hittades död i sin säng med brutna revben och bruten ryggrad. Två dagar tidigare hade han, efter 60 hembesök av socialen, ännu en gång hamnat på sjukhus. Där missade läkaren den brutna ryggraden och de knäckta revbenen och noterade i stället att den lille killen var för eländig och ledsen för att kunna undersökas. Och skickade hem honom igen. Till mamma, som tillsammans med mormor, häktats för misshandel men släppts. Till den nazianstrukne styvfadern och hans kompis, som bodde inneboende hos paret tillsammans med sin 15-åriga flickvän. Männen skall ha använt lillkillen som boxboll. För att dölja skadorna skall mamman ha smetat in sin son i choklad. (Om nu chokladen lyckades dölja skadorna borde man väl, som en kolumnist frågade sig i en av de brittiska tidningarna, funderat över det lämpliga i att låta en ettåring äta så mycket choklad. Men vi talar ju trots allt om ett land där föräldrar ger sina barn jaffa-kakor då de fått höra att ungarna bör äta mer frukt...)

Ja, man tror inte det är sant. Anledningen till att det hela fått så stora proportioner i brittisk media just nu är att de tre, mamman, styvfader och den inneboende dömts för vållande av pojkens död och nu inväntar sina straff, som rätten säger inte kommer bli lindriga. (No shit!) En annan anledning är att det nu framkommit exakt hur Haringays sociala myndigheter hanterat fallet. Där en whistleblower, en f d anställd, försökt få myndigheterna att förstå att socialens arbete inte fungerade, men där hon fick veta att allt var som det skulle. Där socialchefen nyss gick ut och sa det var pojkens egen familj som dödat honom, inte socialen. Vilket är sant men av britterna uppfattas som extremt okänsligt uttryckt. Varpå Haringays sociala myndigheter fick utfärda en ursäkt. Tydligt är att socialarbetarna har en rätt tuff arbetssituation, snart blir luttrade och att det krävs en hel del för att ett barn skall bli omhändertaget.

Det värsta i hela historien är nästan, som läsare, när en domstol i helgen beslutade att man fick publicera just denna bild av Baby P. Och man tittar in i ögonen på den lille misshandlade killen och vet vad han fick uppleva i sitt korta liv. Och att han förmodligen aldrig hann förstå att livet kan vara något annat än smärta, rädsla och gråt.

Stolliga antifeminister

I helgen har jag spenderat min tid med annat än vad som rört sig i Maria Abrahamssons antifeministiska huvud. Skönt då att se sådana här välformulerade inlägg i debatten. Skönt också att Hellgren bemöter Abrahamsson med samma vokabulär som hon själv alltid använder om dem hon inte gillar eller håller med.

Stolliga antifeminsiter finns det ju gott om, för övrigt. Veronica Svärd drabbas ofta av dem, nu senast i form av professor Bo Rothstein som inte förstår att hans och Maria Abrahamssons öppna förlöjligande av transpersoner är lika illa som förlöjligandet och förförjelsen av personer p g a deras religion, t ex judendom. (Sen kan man ju välja att illustrera denna likhet på olika sätt, som gjorts av en kommentator på Veronicas blogg.) Att som Rothstein få detta till att Veronica är antisemit, och skicka mejl till Veronicas styrelsekollegor med det uppenbara syftet att vi borde ta Veronica i upptuktelse... (Mejlet hade för övrigt sorterats som "spam" av min e-posttjänst...) Ja, det är ju intressant med tanke på vilken position Rothstein har i samhället, och på debattsidorna, jämfört med Veronica. (Jag använder hennes förnamn här då vi känner varandra.) Maria Abrahamsson i sin tur gör, som bloggaren ovan lyft fram, något synnerligen ohederligt och försöker få det till att Veronica "instämmer" i antisemitiska uttalanden. (När skrev f ö Abrahamsson eller SvD:s ledarsida något kritiskt om att utrikesminister Carl Bildt tillät verkligt rasistiska inlägg ligga på sin blogg i veckor? Det handlade iofs om utrotandet av palestinier men ändå? Borde inte Abrahamsson eller Gudmundsson bett Reinfeldt att ta Bildt i örat såsom Abrahamsson anser att Gudrun Schyman skall göra med Veronica Svärd?)

Tycker verkligen Svenska Dagbladet att det är OK att man får påstå vad som helst bara för att man råkar vara rikets första antifeminist?

Notera: Att jag vägrar ha med en disclaimer i detta inlägg att jag minsann inte tolererar rasism, antisemitism osv. Bo Rothstein verkar förespråka detta och tar avsaknaden av sådana disclaimers som ett bevis på att man är just rasist, antisemit osv. Vilket iofs får mig att känna en stor lust att liksom Messerschmitt ta avstånd från en hel massa företeelser. Som t ex snarstuckna, verklighetsfrånvända statsvetare eller stolliga ledarskribenter. Ibland måste dock även sådana personer lära sig att läsa mer än en kommentar eller ett blogginlägg för att avgöra vad bloggaren i fråga står för.

Toff's

Living in Edinburgh I used to buy my fish'n'chips, with brown sauce of course, in a small chippie in Gilmore Place. The perfect way to spend a Sunday afternoon was with a fish supper, reading the Sunday papers for hours.

Now I know another way to spend any lunch or dinner. At Toff's in Muswell Hill you can even accompany your fish with a bottle of good white wine. Which we did. Unofrtunatley the brown sauce hasn't reached outside Edinburgh, hard to get even in Glasgow... However, Toff's cooks the fish so well I am happy with plain vinegar. It makes me wonder why it seem to be so hard to get a really good battered fish in Sweden? What is the problem? Is the recipe as secret as that of Coca Cola?

Choose what fish you like, cod, haddock, halibut, plaice... Toff's got it and will fry it for you, to order. With perfect chips.

To get there: Tube to East Finchley. Bus 234 to 38, Muswell Hill Broadway.

Indian Rasoi

Lamb sheek kebab

Our friends moved from Crouch End to Muswell Hill. The latter is famous for having housed Alexander Litvinenko up until his murder in London, actually in the same street as our friends are living. What we didn't know, though, was that Muswell Hill also harbours two of the finest restaurants in London. One of them is Indian Rasoi located on the border between Muswell Hill and East Finchley at 7, Denmark Terrace, in Fortis Green. (Take the tube to East Finchley and walk up Fortis Green, 10 minutes walk, or bus 234.)

Obviously the restaurant have had som good reviews by guests. And the rumour seem to have spread. Booking on Friday night needs at least to be done one day in advance.

Sag

Coming in from a day at the South Coast we were quite hungry (despite having been served both lunch at the Sailing Club and a fine meringue suiss down in Lymington). Indian Rasoi's menu is not easy to choose from and we went for the whole kit, papadums, starters, main with nan och rice and, for the more perserving of us, dessert. Unfortunately I seem to have mislaid the meny but I am quite sure that whatever you choose it will be made until perfection.

The onion bahjees might as well have been the best I have ever had with fine spices even in the batter. The potato and green peas patties were very spicy and delicious and the shrimps peri peri huge and perfectly grilled with a bit unortodox seasoning. Hubby chose a curry that made all other currys I've had in life seem quite boring, included the coriander one I had last time in London. I chose lamb sheek kebab and sag as side order. The kebab looked quite rare when put on the table but made me, as the burning [pun unintended] grill chef I am in summer, feel as in heaven. The sag was, of course, as good.

Falling asleep of pure happiness

At that time we started to fall asleep, having chosen too many dishes. Even though Rasoi doesn't serve those huge plates of food that you sometimes get, the look, smell and taste of the food probably made us eat too fast. If was so tasteful and so mindblowing that we didn't even find words to explain to the personnel how much we liked it. Delicious just doesn't suffice. Extraordinary is not enough.

Anyway, if you are in London and if you like Indian food, it would be close to criminal not going out to East Finchley for dinner! We can't wait to go there again, and are extremely jealous of the friends living so close by.

Our choice: Me and Hubby had

Papadums with four different chutneys and sauces

Onion bhaji Pakora

Aloo Tikka - Potato and green peas patties

Paneer & Goat Cheese Samosa

Jheenga Peri Peri - Jumbo prawns marinated in goanese peri peri masala

Gilafi Sheek Kebab - Minced lamb with coriander complementet with mint chutney

Murgh Hara Masala - Chicken with fresh green chilies, mint, coriander, cumin

Saag Aloo - baby spinach with potatoes, fresh green chilies and ginger

(The starters shared with our friends whose choice of main dish I don't remember.)

Back from the land of Doctor Gordon and Mister Brown,

light drizzle, properly battered cod and perfectly fried chips.

Tomorrow we will have a food blog with the best Indian restaurant in London (yes, I am serious), the best chippie south of the Borders and an illustration of a nice Sunday Roast.

Matorgie i England

Ja, det är inte ofta England lyfts fram som ett bra matland. Men så snart jag lyckats få till mina bilder så kommer en rapport från helgens matupplevelser.

JAG VILL FLYTTA TILL LONDON!!! Tjatar på lille mannen att han skall se till att skaffa sig ett jobb på LSE eller nåt. ;)

Just här kan jag tänka mig att bo.

Jolly good!

Bara timmar kvar. Åååå vad jag längtar! Inser att nära fem år är alldeles för lång tid. Sist jag var i London läste jag i planet på hemvägen om något som verkade vara ett familjedrama i en liten okänd, uppländsk ort vid namn Knutby. Jag hade precis fått ett nytt jobb som sakkunnig i jämställdhets- och mångfaldsfrågor. Ett år senare skulle jag träffa lille mannen och det har tagit fyra år att övertyga honom om att London är det självklara resmålet.

ÄNTLIGEN!

Expressen skapar moralpanik

Läser kommentarerna till Expressens artikel om zoofili. Vad Expressen gör är att de piskar upp moralpanik genom att beskriva hur människor har sex med djur och låta påskina dels att djuren lider, dels att det är tillåtet att skada djuren. Det är det inte. Djurplågeri, som i exemplet med ponnyn som Expressen skriver om idag, är inte tillåtet.

Vad som däremot inte är förbjudet är sex med djur där det inte går att visa att djuret lider. För att förbjuda detta måste vi endera gå med på att djur lider av sex med människor eller bestämma oss för att det på moraliska och etiska grunder är fel att människor har sex med djur även om djuren inte lider av det. Det verkar vara det senare som Expressen och deras upprörda läsare är ute efter. Rent moralistiska lagföreskrifter alltså, där vi säger att det är alltför vidrigt att sätta på en kossa för att det skall få vara tillåtet. Samtidigt misstänker jag dock att många av de 96 procent som i Expressen vill ha förbud mot djursex inte finner det lika vidrigt att slakta kossan och äta henne.

Varför har människor sex med djur? För att det är accepterat i samhället eller för att det är oacceptabelt? Vad är poängen med att smyga samman på nån gård på landet för att knulla hundar? Ja, en inte alltför avancerad gissning är väl att det är förbjudet, om än inte i lag. Att förbjuda det hela i lag kommer säkerligen inte att minska denna hantering av djur, snarare blir det ännu mer spännande och förbjudet. Det enda vi förmodligen vinner med en sådan lagstiftning är möjligheten att göra ett moraliskt statement samt att straffa dem som blir påkomna med att ha sex med djur. Och det är väl där poängen med Expressens och allmänhetens upprördhet. Straffa de sjuka jävlarna! Medan vi i godan ro kan fortsätta att döda och äta djur.