Bara rättigheter, inga skyldigheter?

Sitter och läser Göteborgsposten om en svensk familj som hamnat mitt i tumulten på Bangkoks flygplats. Mamman intervjuas och berättar att en person på SOS International sagt över telefonen att "nu lägger jag på här" och lagt på luren i örat på henne. Ja, hon berättar givetvis inte vad hon själv sagt till handläggaren på SOS International innan detta skedde. Det får vi gissa oss till. Kanske något om att de skall skicka ett plan bums och hämta hem familjen och deras sjuka barn.

Det skall iofs sägas att det var SOS International de vände sig till, inte UD. Det har varit ovanligt lite klagomål över att UD och ambassaden inte räddat svenskar. Ännu. Dessa önskemål (krav) brukar annars komma så snart något händer ute i världen dit välbeställda svenskar behagar bege sig på semester förutsatt att något oväntat sker. (Nu är väl knappast kravaller i Bangkok oväntade för den som läser tidningarna...)

Och det är då jag börjar fundera över det senaste dygnets bloggstorm mot förslaget att svensk brottslagstiftning skall gälla för svenskar även gentemot andra nationaliteter i andra länder. I relation till vilken service vi kan vänta oss från vår egen stat och genom avtal med försäkringsbolag om något händer när vi är utomlands. Om vi förväntar oss "svenska" rättigheter trots att vi reser utomlands kanske vi också bör iaktta vissa "svenska" skyldigheter?

Om det i Sverige är förbjudet att mörda, misshandla och våldta, eller för den delen att köpa sex, [och därmed menar jag inte att dessa brott är likställda i straffskalan, bara att de är förbjudna i Sverige, efter demokratiskt fattade beslut] så kanske detta förbud bör gälla svenskar även när de beger sig till Thailand, Gambia eller Holland. Vilket det ju redan gör till viss del genom brottsbalken, t ex när det gäller sexuella övergrepp mot barn som ju enligt svensk lag inte kan samtycka till sex. Detta innebär inte, som många av kommentatorerna på bloggen vill få det till, att t ex holländare som kommer hit inte lyder under svenska lagförbud. Eller att sharialagar kan börja tillämpas i Sverige. Det är fortfarande våra folkvalda som stiftar de lagar som gäller i Sverige. Att något inte är förbjudet i ett annat land betyder heller inte per automatik att man måste utföra det. Svenska män och kvinnor måste t ex inte köpa sex när de reser utomlands bara för att det är tillåtet. Lika lite som svenska män väl plötsligt börjar slå sina fruar om de reser till ett land där detta inte är förbjudet. Däremot måste holländska personer som kommer till Sverige låta bli att köpa sex, eller slå sina fruar, då det är förbjudet här.

Frågan här är om dessa lagar till större del än de gör idag även skall gälla svenskar som befinner sig utomlands. Så att svenska lagar gäller i Sverige och för svenskar oavsett var vi befinner oss.

Jag har inget svar på hur det skall gå till, rent övervakningsmässigt, men jag tycker ändå att tanken är tilltalande att, i en globaliserad värld, det som vi i demokratisk anda bestämt skall gälla i Sverige också bör tillämpas av svenska medborgare gentemot andra människor utanför våra gränser. Så länge det inte bryter mot lagen i det andra landet. Men än så länge är det väl inte förbjudet i något land att låta bli att köpa sex?

Notera: Om du vill kommentera detta inlägg gäller att du håller dig till ämnet, vilka skyldigheter och rättigheter vi skall ha utom landets gränser, och undviker att spruta ur dig en massa anklagelser mot feminister i allmänhet och blogginnehaverskan i synnerhet. Om du inte klarar av detta kan du lika gärna söka dig någon annanstans. Har du dessutom redan kört "alla feminister är dumma i huvudet/[valfri smädelse]"-argumentet så lär du med stor sannolikhet inte få kommentera, oavsett innehåll. Det är där det rabiata i mig kommer fram.

Notera också: Min blogg verkar krångla med meddelanden om att jag fått kommentarer. Även kommentarerna tar tid på sig innan jag ser dem. Men har du bara hållt dig till kommentarsreglerna så kommer ditt inlägg förhoppningsvis in.