När slutar vi vilja förstå och förlåta?

Du är elva år gammal. Din mamma har träffat en ny man. Nu skall dom flytta från Hässelby utanför Stockholm till USA. Du är inte så överdrivet förtjust i din nye styvfar men har inte mycket att sätta emot, som elvaåring. Och din mamma gör åtminstone inte som Liljas mamma i filmen, lämnar sitt barn springande efter bilen när hon far iväg med den nye mannen till det nya landet.

I USA har du svårt att anpassa dig. Du är långt ifrån ditt hemland och dina vänner, har fått lära dig ett nytt språk och nya seder. Du är ofta osams med din styvfar som kör den hårda stilen i sin uppfostran. När du är tretton rymmer du till San Fransisco. På sin ålders höst kommer din mor att berätta* att hon hade velat komma dit och hämta dig, men att styvfadern förbjöd henne. Sant eller inte, ingen vuxen kom och hämtade hem dig.

På det nya stället träffar du snabbt nya vänner. Vänner som lever ett flower power-liv med droger och kriminalitet. Du är tretton år, ungefär som Lilja, har ingen annan att vända dig till och dras snabbt in i detta liv. Du försörjer dig genom att strippa och prostituera dig. Ungefär så långt påminner ditt liv om Liljas. Lilja blev såld till en hallick i Sverige men tog sitt liv och kom till himlen. Dit kom aldrig du. Ditt liv snurrade allt snabbare, du blev med barn, födde en son, träffade ännu en knarkande man i ännu ett destruktivt förhållande som du inte kunde eller ville ta dig ur.

Ditt destruktiva liv ledde till slut fram till den totala katastrofen där du deltog i ett väpnat rån, där människor sköts till döds. Det var inte du som sköt men du dömdes för 'first degree murder' till 25 år till livstids fängelse. Du tillbringade sedan tjugoåtta år i amerikanskt fängelse och fick, efter intensivt diplomatiskt arbete, komma tillbaka till Sverige över fyrtio år efter att din mor tagit dig härifrån. Modern bor åter i Sverige, din son dog i en bilolycka 1985.

Tjugoåtta år efter att du dömts bestämmer så en domstol att du skall friges villkorligt efter 2/3 av en strafftid på 45 år. Våren 2011 kommer du att få lämna fängelset som den svensk som suttit längst i fängelse någonsin.

Nu fylls tidningarna och bloggarna av bittra inlägg från arga människor om att du minsann inte är svensk, att du inte varit i Sverige på över fyrtio år, att du ju inte kommer kunna försörja dig själv, att du bör ruttna i fängelset. Samma personer som grät över Liljas öde på bio, visar noll förståelse för vad som kan hända med barn som Lilja om de växer upp. Men det är väl egentligen inte det som framstår som mest oförsonligt. Utan det är inställningen att vi inte kan sona våra brott. Ett sådant samhälle vill jag inte leva i.

* : I pappersupplagans version av denna artikel.

Fortdummast

Helgen efter midsommar slog blixten ner vid Torpet. Dels sände den vår elmätare to smithereens, dels klövs en fyrtioårig björk på tomten. Då satt vi där och väntade från eftermiddag till eftermiddag på att ägaren av elnätet skulle komma och fixa elen. Vi fick ringa och skälla, böna och be innan det blev gjort. Men så kom dom och kopplade om strömmen och sa att dom skulle komma och installera mätaren senare. Kabeln som ger ström till bl a oss fick dom gräva upp och byta ut.

Sedan dess har det gått fem månader. Nu har förmodligen Fortdumbommarna upptäckt att dom får svårt att tala om för vår elförsäljare hur mycket ström vi använt i sommar. Idag ringer nämligen en man från Fortum och säger:

- Jag står här vid ert torp och undrar vad som hänt med er elmätare.

- Jo, den kopplade ni bort när åskan slog ner i midsomras, sen skulle ni byta den.

- Vad var felet då? (Elmätaren är i smulor)

- Ja, förutom att den är sprängd så fick ni gräva upp vägen uppe i backen och lägga ner en helt ny kabel.

- Jaha! Ja, då får vi komma hit och sätta dit en ny mätare då.

Ja, ni får väl det. Blir spännande att se hur det gått när vi kommer dit nästa gång.

Kärleken fastlåst

Läser i Svenska Dagbladet om den nya trenden (?) att sätta fast ett hänglås på allmän plats för att "låsa fast sin kärlek". Mikloz Dur Fläckman intervjuas av Svenskan och säger att det är en "klockren idé" att låsa fast sin kärlek, att det finns en "skön symbolik" i det.

Ja jisses. För mig symboliserar hänglåset snarare låset i ett kyskhetsbälte. Om man känner att man behöver symboliken i att låsa fast sin kärlek... Ja, då kanske man borde fundera lite över varför.

Dag 2 - morgonmys i köket

Om han trodde att han skulle få en hemmafru så var det bara att glömma. Den organiske diskmaskinen har på bilden just slutfört sitt värv. Till höger i bild har dock hans väna hustru bryggt kaffe till honom. Nu löser han Svenskans sudoku och dricker kaffe ur våra nya muggar med Muuuminmamman och Storhemuuulen samtidigt som vi hör Jonas Hallberg och Gabriella Ahlström diskutera huruvida Muuumintrollen är djur, troll, sagoväsen eller något annat.

Bredvid kaffebryggaren syns en påse blandat godis till kvällens värdpar. På spisen står ett paket "finaste kärnvetemjöl" till kvällens förrättsgaletter. I fönstret, bakom fotografen, är pelargonerna på väg att slå ut igen för andra gången i höst. Å andra sidan, utanför fönstret har askarna fällt sina löv och det känns som att vintern är här.

En liten snacks före middagen

Dag 1 - inskrivning på Arbetsförmedlingen

Första dagen på det nya livet idag. Började bra med gemensam långfrukost med lille mannen och båda tidningarna. Sedan skulle vi upp en sväng till centrum för att handla mat och en plättlagg. Lille mannen vägrade följa med mig på dagens viktigaste uppdrag, inskrivning på Arbetsförmedlingen.

- Det ger mig ångest!

Istället tog han en kopp kaffe på Pallas medan jag trädde in i det mörker som är Af Vällingby. Dit in når inget ljus. Där var heller, förvånande nog, ingen kö så jag fick komma in direkt till en arbetsförmedlare. Denne tog sig för pannan och dunkade nära på huvudet i skrivbordet när jag berättade att jag sagt upp mig själv. Sen frågade han om det gick bra att han skrev i sin logg att jag sagt upp mig själv. Ja, varför skulle det vara ett problem. Hellre det än tvärtom!

Min handlingsplan de närmaste veckorna är att besöka Af i Jönköping och ”bekanta mig med dem”. Sedan skall jag åter till Af Vällingby före den 4 december för introduktionsmöte och personligt möte för att göra en mer utförlig handlingsplan.

- Skall jag ringa och boka tid då?
- Nej, du får komma hit och boka tid.
- OK, inga problem.

Eller varför det, förresten? På vilket sätt ökar min chans till nytt jobb genom att jag går in och bokar en tid i deras reception, jämfört med att jag ringer till dem och gör det? Här skall tilläggas att det nu i dagarna varit dags för mig att söka a-kassa, om jag i stället för att ta ett nytt jobb direkt efter jobbet på Unionen, levt på mitt avgångsvederlag. Istället har jag alltså jobbat.

Nu när jag känner att det är dags för något nytt vore ju det rätta ur samhällsekonomiskt perspektiv att jag gick kvar på jobbet medan jag planerade detta nya. Bara att det sällan funkar så. Den energi man måste lägga i jobbet räcker liksom inte till för att också planera en helt ny verksamhet, inom ett helt nytt område. Jag vill kunna koncentrera mig på framtiden, på det nya. Inte på det gamla som jag faktiskt är klar med efter så många år.

Men jag fick i allafall en inblick i hur Af:s handläggare ser på smig som arbetssökande. Bättre att bli uppsagd. Bättre att passivt stanna där man är. Dumt att våga. Dumt att göra nytt. Jag håller inte med.

Sen gick vi och åt lunch och köpte plättlagg och nya fina kaffemuggar. Samt russin och mandel. Nu blir det glöggpremiär!

Horoskopet III

"Varm gemenskap med nära och kära indikeras i tecknet. Planera så du får vara tillsammans med dem du verkligen håller av." (Horoskop, Värmlands Folkblad, onsdag 11 november)

Sicken tur att jag planerat för denna utsikt vid morgonkaffet. Och att vi i helgen skall träffa goa vänner för god mat och dryck! :)

(De fantastiska blommorna i bakgrunden kom tillsammans med bokgåvorna som jag skrev om igår.)

*Stör ej, läsning pågår*

"När jag nu sitter och tänker tillbaka på alltsammans, så tror jag inte det är verklighet - så tror jag inte, att det någonstädes långt nere i Sörmland finns en bondgård, där jag tillbringat en strävsam och lång månad, uppfylld av arbete och mödor - så tror jag inte, att där alltjämt rör sig samma människor i samma tunga, aldrig slutande tramp, i samma hårda, eviga knog, där en härlig och hel vilans dag aldrig lyser upp och lättar, där den ena dagen är den andra så fullkomligt lik, att man knappt förr sitt liv kan skilja dem åt i minnet."

Idag slutade jag på jobbet. Med mig fick jag blomster, böcker och välgångsönskningar. De som känner mig sen tiden på HTF vet förmodligen min inställning till hushållsnära tjänster. Idag fick jag urboken i denna debatt. Ester Blenda Nordströms En piga bland pigor från 1915. Boken har vandrat en långt väg via chefens morbror, via källare och vindar, prissatts av en doktor (i vad förtäljer inte historien) till fem kronor. För mig är boken definitivt mer värdefull än så. Förmodligen går den bara att få tag på på biblioteket, där dom säkert får hämta upp den ur nån dammig källare.

Hej på ett tag!

Morgonläsning bland flyktingbarn och skånska rasister

Igår var det Per Gudmundsson som fick mig att undra vad som stank. Idag när jag öppnar Svenskan är det ett par intervjuer med Vellingebor som uttrycker listigheter i stil med att man skall "skicka flyktingbarnen till Riksdagshuset så Stockholmajävlarna får ta ansvar för sina egna beslut" eller att "Norrland ju är stort och tomt, där kan dom bo". Men i Vellinge är vi "inte rasister, men [ständigt detta MEN] vi skall inte behöva ta hand om flyktingar, de är nån annans ansvar".

Man får ju lust att skriva långa inlägg om den moderata (!) flyktingpolitiken. Men idag nöjer jag mig med att läsa hur andra tar sig an frågan. Så här elakt skulle jag ju dock aldrig skriva. Men man får ju tycka. Och le rått. Och jag vet inte hur stor utlåningskoefficienten är på biblioteket i Vellinge men här är ett tips om böcker man kan läsa. Sen finns det faktiskt moderater som har en lite mer modern attityd i frågan.

Och från Småland rapporteras om lokalnyheternas stora avslöjanden denna morgon:

1. Siffrorna försvann på tvättmaskinen

2. Bussen stannar inte vid busshållplatsen

Är det underligt att folk skiter ner sig av rädsla över tanken på trettio flyktingbarn som skall invadera deras sörgårdsidyll?

"Låt barnen vara,

och hindra dem inte från att komma hit till mig! Himmelriket tillhör sådana som dem." (Matteusevangeliet 19:14)

Himmelriket ligger inte i Vellinge.

Åh, vilken härlig morgon!

Lite trött efter att ha träffat brudarna igår vacklar jag ut på toaletten och snappar åt mig Svenska Dagbladet i förbifarten. Vänder upp sidan fyra, ledarsidan. Men vad är det som plötsligt börjar lukta? Det är inte bara på grund av min mage. Nä, jag ids inte ens bli upprörd över motsägelsefulla ledare utan går i stället ut i köket för att brygga kaffe. Där på köksbordet ligger gårdagens Värmlands Folkblad och tronar i all sin glans. Min balans i tillvaron. Utan den skulle jag bara få läsa Per Gudmundssons konspiratoriska drapor till frukosten. Nu får jag i stället följande som en liten chokladbit till kaffet:

"Urholkade trygghetssystem, havererade jobbsatsningar. Alltfler arbetslösa, och människor i utanförskap. Det går inte att skylla allt detta på en finanskris, som regeringen länge inte ens ville se.

Det är synen på sjuka och arbetslösa som har förblindat denna moderatledda regering. Det är oviljan att se att marknaden inte fixar krisen, att den måste motverkas med politiska medel, som ligger bakom allianshaveriet.

Ett misslyckande ska kallas ett misslyckande. Ställ regeringen till svars i valet 2010." (Monica Sundberg i Värmlands Folkblad den 10 november)

Och så minns jag min något bittre kollega på Handelsanställdas förbund, han som jobbar med socialförsäkringarna. Som är upprörd över vad han ser i jobbet. Hur utsorteringskedjan (det som officiellt kallas rehabkedjan) bidrar till att "återinföra fattighus och skapa en ny livegenskap" för sjuka som inte får sjukpenning trots att dom är för sjuka för att gå till arbetsförmedlingen. Det som återstår för dem är att ta jobb som ingen annan vill ha, för att överleva. Jobb utan avtalsenlig lön eller något som helst skydd. Detta är hans syn på sina medlemmars verklighet, med anledning av en diskussion vi hade om att frisörer slits ut tidigt i sina yrken medan försäkringskassan tycker att dom kan jobba eftersom dom ju har ett "fritt och rörligt" arbete...

Och samtidigt har regeringen inskränkt arbetsgivarnas ansvar för rehabilitering, slagit igen Arbetslivsinstitutet och dragit ner på resurserna till Arbetsmiljöverket, så att det förebyggande arbetet för att folk inte skall bli sjuka av sina jobb skall bli så minimalt som möjligt. Men vi har ju inte en regering som arbetar förebyggande, de är ju mer tända på att slå till hårt när det väl hänt. (Med miljardsatsningar på flumcoacher till arbetslösa till exempel.) För en illustration av synen på förebyggande arbete kan ni kolla in skolministerns min (13.40 in i inslaget) när en lärare efterlyser resurser att arbeta just förebyggande.

Som sagt, i september 2010 kan vi se till att vi får vakna, titta ut genom köksfönstret och utbrista som i rubriken här ovan.

Katternas sammansvärjning!

Jag börjar undra om inte det hela rör sig om en konspiration. Katterna har fått nog och har startat en underjordisk motståndsrörelsen mot sin personal. De senare har ju inte fattat vilka det är som egentligen bestämmer och nu är det dags att uppmärksamma oss på det. Egentligen skall man ju ha tre bevis på sin spaning men jag är övertygad om att det tredje kommer inom kort, med tanke på hur de två första ser ut! Mord och mordbrand. Och polisen ser inte vad som pågår! We're doomed!

Pappa

"Överraska pappa med en slips på fars dag!" Det kunde jag läsa i tidningen häromdagen. Ja, han skulle nog bli överraskad, jag också. Fine pappa som nyss skulle fyllt 74 år, men som inte fick bli mer än 65. Ett av metallindustrins offer som inte fick njuta av pensionen efter att ha jobbat sedan han var 13 år.

Men det är knappast med bitterhet jag minns min far. Istället är det som på bilden ovan, tagen på julafton nån gång i slutet av 1990-talet. Pappa har gjort det han älskade mest, varit ute i skogen och jagat hare eller rådjur på morgonen. Sen, rödblommig av kylan, hem till dukat bord med lutfisk och potatis. Samt en liten, liten OP. Min pillemariske pappa.

Som jag önskar att han hade fått vara med lite längre, så jag kunnat få hans synpunkter på allt det där i livet som var självklart att han tyckte till om, men där jag inte alltid gjorde som han sa. På nåt sätt känns det ändå som han är med och på julafton kommer vi säkert att skåla med honom i ett glas OP, där ovanför köksspiselkransen.

Grattis på fars dag, pappa! (Du slipper slipsen.)

Fredagsmys

Igår fredagsmös jag på krogen med en hel hög gamla goa kollegor. Annars är väl fredagsmys något som sker inom hemmets fyra väggar. Man köper hem lättlagat, bokar inte in något annat och slutar i TV-soffan, framför Idol eller vad dom nu heter dom där programmen som verklighetens folk tittar på.

Sara tillhör dem som storögt tittar på och aldrig riktigt förstått konceptet. Själv tillhör jag de självklara fredagsmysarna, genom en långt och stabil tradition med fredagar hemma hos familjen i Karlstad. Mamma köpte med rostbiff (eller grillad kyckling) och potatissallad från Åhléns. Detta var före såväl tacos som Hemköp. Sen åt vi kvällsmat (så heter det där jag kommer från, middag äter man, som namnet antyder, mitt på dagen) och tittade på TV.

En fredag som jag aldrig glömmer var den 28 februari 1986. Mamma fyllde 46 och firades självklart med favoriträtten rostbiff och potatissallad och ett glas rödtjut. Inom en vecka skulle jag fylla 18 och åka på skolresa med klassen till London. Vid 23-tiden gick vi förmodligen och la oss. Samtidigt, 31 mil österut slutade föreställningen av Suzanne Ostens film Bröderna Mozart på biografen Grand i Stockholm. När vi vaknade dagen därpå var ingenting sig längre likt.

Något år senare flyttade jag till Stockholm. Fast jag misstänker att rostbiffen och potatissalladen fortsatte att serveras på fredagskvällarna hemma på Majas väg.

Topplistan

När Alliansregeringen tillträdde hösten 2006 slogs jag av att deras laguppställning var ett verkligt värsta-scenario. De personer som stod längst ifrån mig när det gäller frågor som jämställdhet, skola, HBT-personer rättigheter osv utsågs till ansvariga ministrar för just dessa områden: KD och Göran Hägglund fick hand om Socialdepartementet där de kan styra över t ex sådant som kvinnors hälsa och homosexuellas möjligheter att skaffa barn. Nyamko Sabuni, som tidigare gjort sig ett namn med konstiga förslag om tvångsgynundersökning av invandrarflickor och som inte vill kalla sig feminist, blev integrations- och jämställdhetsminister. Jan Björklund, som tvärtemot vad all forskning säger vill ha hårdare tag i skolan blev skolminister. Man satte helt enkelt, i mina ögon, bockarna och geten som trädgårdsmästare.

Vid en diskussion på Facebook igår framförde en av mina vänner att jag ofta kritiserar just Jan Björklund. En annan tyckte jag skulle kritisera socialförsäkringsminister Christina Husmark Pehrsson oftare. Att jag kritiserar Alliansens politiker oftare än vänsterns och sossarnas borde väl inte vara så konstigt, men är det så att jag riktat in mig särskilt på några få? Att jag dock skulle riktat in mig särskilt på Björklund känner jag inte riktigt igen, det var trots allt ett år sedan jag sist skrev om just honom. Tycker att även herrar Hägglund och Littorin brukar få sin släng av sleven. För att inte tala om Nyamko Sabuni. även om det var vanligare innan jag bytte bloggplattform.

För att undersöka det hela gjorde jag en undersökning där jag i bloggens sökfunktion sökte på nio av Alliansministrarnas efternamn. Denna undersökning stäcker sig tillbaka till mars 2008 då jag bytta plattform för bloggen. Jag har inte gått igenom blogginläggen för att se om de är positiva eller negativa men vi kan väl utgå från det senare, med tanke på att jag sällan delar ministrarnas politiska uppfattning. (Ett undantag är kanske inlägget om Kvarteret Negern där jag håller med Nyamko Sabuni.)

Här kommer så hela listan. *trumvirvel*

Göran Högglund (KD): 12 träffar

Fredrik Reinfeldt (M): 11 träffar

Jan Björklund (FP): 11 träffar

Carl Bildt (M): 7 träffar

Nyamko Sabuni (FP): 7 träffar

Sven-Otto Littorin (M): 7 träffar

Maud Olofsson (C): 6 träffar

Tobias Billström (M): 5 träffar

Anders Borg (M): 5 träffar

Man kan alltså säga att Björklund är välrepresenterad men att han har sällskap av statsministern och får se sig besegrad av socialministern. Det går heller inte att se något tydligt mönster att jag skulle kritisera någon viss partitillhörighet oftare än andra, utandantaget KD men det beror kanske på att de representeras här av en person, att de fått extremt mycket inflytande om man ser till deras väljarunderlag och att dom ofta agerar i mina hjärtefrågor. FP kanske kan anses få lite mer uppmärksamhet än C och M men det kan ju bero på att de representerar (genom Sabuni) ett av kärnområdena för denna blogg. Vilket alltså även KD gör. Jag är dock förvånad att Littorin inte hamnar högre, men han är ju å andra sidan den enda av ministrarna ovan som jag tycker gör en insats för det goda, i och med att han förhållandevis hårt håller fast vid den svenska modellen och säkerligen får ta en hel del intern skit för detta.

Skotsk humor

Satt och gick igenom bilder från förr och fann denna bild från 2000. Utanför Gallery of Modern Art i Glasgow står en staty av the Duke of Wellington. Statyn har för det mesta en trafikkon på sitt huvud. Den var inte tänkt att sitta där från början, men skottarna har ju humor och det är klart att engelsmannen skall ha en mössa! Ibland får till och med hästen en egen kon.

Ett annat tecken för den fyndiga skotska humorn är namnbytet på St George's Place, torget där Sydafrika hade sin ambassad under apartheidtiden. Stan fick en dag för sig att byta namn på platsen i fråga. När sydafrikanska regeringen sedan skulle skicka brev till sin ambassad i Glasgow fick man i stället skicka posten till Nelson Mandela Place.

Om egna texter och andras

Ibland när jag läser texter som jag skrivit blir jag (positivt) förvånad. Har jag verkligen skrivit det här? Mest handlar det väl om att man när man sitter och skriver presterar något som man inte riktigt ser utifrån, det bara kommer, fyller pappret och blir till en text. Skrivandet är förmodligen det i mitt liv som är mest naturligt, som jag har viss talang för, som bara blir utan att jag behöver anstränga mig särskilt. Jag antar att det går att likna vid någon som komponerar musik. Orden fyller din själ och rinner ut ur fingrarna ner i dokumentet.

Men det har hittills inte hänt, vare sig om jag skrivit för magasin, webben, bloggen, vetenskapen, i politiskt eller vetenskapligt syfte eller av rent nöje att jag snott en annan persons text rakt av och gjort den till min. Dels så vet man ju innerst inne om man skrivit något, dels kräver ju en seriös research att man skriver ner var man funnit materialet.

Så jobbar tydligen inte matskribenten Caroline Hofberg. Hon har först skrivit ner långa passusar ur kollegan Bo Hagströms böcker, tydligen utan att notera källor. Sedan har hon hux flux glömt att det var Hagström och inte hon som författat texten i fråga. Hofberg skyller på stress och att hon fick panik. Jag skulle säga att det hela handlar om slarv och arrogans, både inför det egna verket och inför andras texter.

Framförallt så är det förödande för Caroline Hofberg själv som seriös yrkesmänniska. Sådant här slarv får ju Herman Lindqvist att framstå som en stor historiker.

Horoskopet II

I Aftonbladet kan jag läsa om morgondagen:

"Avkopplande och rolig fredag som handlar om vänskap, nöjen, nostalgi och gemensamma upplevelser."

Imorgon skall jag först på "Vi som satt på 4 trappor på Franzéngatan-fest", sedan på "Vi som jobbat på HTF:s Stockholmsavdelning-fest". HTF för hela slanten alltså. Garanterad nostalgitripp!

Horoskopet

När jag fortfarande bodde hemma, i Karlstad, roade vi oss i familjen med att läsa horoskopen i husorganet Värmlands Folkblad. Det lustiga är att det alltid stämde väldigt bra på mig och min mor (som båda är fiskar). Nu när jag åter är prenumerant på denna eminenta tidning slås jag ibland av att någon där på VF måste känna mig...

"Ett viktigt avgörande stundar. Förmodligen gäller det vissa ändrade levnadsvillkor - kanske byte av jobb eller bostad."

Vill du se Eddie Izzard i Göteborg?

Lille mannen och jag har två extra biljetter till Eddies framträdande i Skandinavium den 20 december. Fina biljetter på främre parkett! Mejla mig om du är intresserad!

Uppdatering: Kommer ta tag i ev intresseanmälningar till helgen.

Jerry jävlas med Ulf

Tror att den där Jerry är lite lömsk...

Mina krossade illusioner som medlem i facket

Vi som var där känner igen oss i varje ord. Min facktidning Kollega, berättar i senaste numret (7 nov/2009) om hur det gick till när Unionen sa upp en tredjedel av sina anställda vid huvudkontoret förra hösten. Bara att man självklart inte talar om att det var just Unionen, och de anställdas fackklubb, som var så amatörmässiga i sitt agerande.

Ett år har gått och ju mer jag tänker på det, ju mer desillusionerad känner jag mig. Var det det här jag jobbat för sedan jag började som studerandekontaktombud för Sif på högskolan 1990, under alla år på Sif och HTF? Hur hade jag kunnat jobba som förhandlare i så många år, genomfört hundratals och åter hundratals förhandlingar och aldrig kommit i närheten av att teckna avtalsturlistor över huvudet på de medlemmar jag företrädde om det nu var det som var brukligt inom Unionens två förbund? (Det värsta var nog när en av de förtroendevalda, efter att ha tecknat avtalsturlista där jag förhandlats bort från min tjänst och erbjudits en annan, förklarade för mig att de minsann kämpat för mig utifrån mina meriter varpå han sedan började föresläsa för mig om hur LAS fungerar.)

Och nej, jag har inte upplevt något liknande på det förbund där jag nu jobbar. Det förbundet är unikt i sin höga organisationsgrad, sina starka avtal och sina stridbara och kunniga förtroendevalda. (Synd att jag inte kan bli medlem. :)) Ändå känns det som om jag och facket är klara med varandra. Den sura smaken jag fick i munnen förra hösten sitter kvar och jag kan inte riktigt lösgöra mig från att jag levt i en illusion om ett fack som inte längre finns. När jag läser resten av Kollega, hur deras juristföreträdare vill sälja bort LAS regler om turordning mot pengar inser jag att enda anledning att vara med i det facket väl är inkomstförsäkringen. För någon ideologisk anledning till medlemskap i just Unionen verkar inte finnas längre. Vill jag vara ideologisk kanske jag borde lägga mina pengar på Amnesty eller Greenpeace i stället.

Alltså ännu en anledning att söka sig till en annan bransch, med ett annat fack. Snart får jag tid att fundera över vilken. Om fjorton dagar kliver jag in på Arbetsförmedlingen för att börja mitt nya liv. Med lite mer erfarenhet men lite färre illusioner.

Hysteriska könsrollstalibaner

Ett ungt par väljer att skydda sitt barn mot omgivningens förutfattade meningar om kön, genom att låta bli att tala om vilket kön barnet har. För omgivingen vill säga. Barnet själv vet och kan berätta om det vill. Och jisses vilket liv det blev. Könsrollstalibanerna skrek så högt att Svenska Dagbladet fick stänga av sin kommentarsfunktion. Krav restes på att att det stackars barnet skulle omhändertas, jämförelser gjordes med kastrering och bortopererande av snopp. Detta trots att det inte alls var frågan om detta och trots att man inte visste om barnet ens hade en snopp.

Allt detta för att två föräldrar väljer att avstå från att berätta för omgivningen vilket kön deras barn har.

När dog egentligen Skorpan?

Sen jag i elvaårsåldern läste Bröderna Lejonhjärta har jag trott att Skorpan och Jonatan själavandrade från vår värld till Nangijala och sedan vidare till Nangilima. Här får vi höra en annan teori, att Skorpan egentligen bara drömde hela händelseförloppet om Äppeldalen, Körsbärsdalen, de snälla Sofia och Mattias, den onde Tengil och hans drake Katla och att Skropan egentligen inte dog förrän i bokens slut, när han och brodern tog språnget mot Nangilima och såg ljuset.

Men berätta det inte för barnen, det ville inte Astrid Lindgren.

Who are the champions?

Ikväll kom vi ut från en restaurang på Vasagatan vid femtiden efter en sen lunch. Utanför sportpuben stod folk i klungor och rökte, i högtalarna spelades Queens We are the Champions. Antar att dom ville säga något med detta. Med tanke på att det hela utspelade sig i Stockholm får vi väl anta att champinjonerna kommer från nån kommun här i närheten, eller? Sist det begav sig vandrade jag genom Ulsvunda Slottspark (den som snart inte är mer) och hörde ett vrål stiga i nordöst. Ett vrål som steg och steg mot skyn, borta på andra sidan kommungränsen och som låg där och dallrade och aldrig ville tystna.

Funderar om man skulle inleda en ny almstrid. Kanske kommer vrålen stiga över slottsparken. Hästars gnägganden. Polishundars skall. Motorsågars tjutande. Människors sång. Kanske kommer vi om fyrtio år kunna gå där och tänka som Johannes Brost i P3:s dokumentär om Almstriden 1972, att vi vann. Eller så blir det inte så. Kanske har vi redan gett upp. Så nästa gång Solnalaget vinner Allsvenskan kommer vrålet lägga sig över villor och radhus i stället.

SD och verklighetens firande

Sverigedemokraternas ungdomsordförande Erik Almqvist bojkottar Halloween och säger till E24:

– Även merparten av våra väljare tror jag stödjer en bojkott av Halloween.

Eah? Där tror jag han gör en grov missbedömning. Jag tror att de flesta av deras potentiella väljare tycker det är rätt kul med lite fest som lyser upp novembermörkret.

- Jag tycker det är ovärdigt att ersätta en helg som handlar om att hedra de döda genom att springa runt med något obskyrt som till exempel en fejkkniv genom huvudet.

Men att klä ut sig till död är ju ett sätt att hedra dom döda. Halloween syftar ju till just detta, inklusive festen. Ursprunget finns att finna på Irland och i Skottland där man firade Samhain, keltiska för november då skiktet mellan döda och levande ansågs vara som tunnast. Detta firande kom sedan att utvecklas efter kristnandet till Halloween, med kyrkans godkännande. Det rör sig alltså om en sed att jämföra med det keltiska firandet av valborg (Beltane) och påsk. Inte visste jag att Svergiedemokraterna var så kyrkligt prudentliga att de ansåg att detta endast kan ske genom att tända gravlyktor på kyrkogården.

Hjälplösa och försäkringslösa

Så många gånger som jag fått förklara för vuxna människor i telefon att om du aldrig har varit med i facket så kan du inte förvänta dig att vi skall hjälpa dig nu när din arbetsgivare vill bli av med just dig. Att du inte kan köpa dig en försäkring efter att huset brunnit. Så jag är inte förvånad att folk tror att någon annan skall hjälpa dem när de inte ens tecknat en hemförsäkring inför utlandsresan.

Det var väl typ det första man lärde sig när man började resa utomlands, att på ambassaden kunde man på sin höjd få hjälp med ett provisoriskt pass eller ett lån?

Ändå tror 35 procent av Aftonbladets läsare att UD skall hjälpa dem om de får problem utomlands. Om nu staten skall rycka in varje gång en svensk kör omkull med moppen i Thailand så kanske staten skall få bestämma över vart vi får resa också? Nä, trodde väl inte det.

Härskarteknik

Det är inte ofta man får se gubbtjuvars problem med att inte få stå i rampljuset så tydligt som med kommunalrådet Lennart Holmlund i Umeå. Svt fångade det på bild. (Inslaget börjar 30 minuter in på bandet.) En eloge till reportern Kicki Alm som inte undvek att skildra Holmlunds jävla beteende! Läs mer i Västerbottens-Kuriren.

Comhemsåpan rullar vidare

Prankmonkey står i telefonkö hos Comhem.

Mymlan drabbas av en klassiker, the bredbandskollen treatment och uppfinner ett nytt smeknamn till Comhemhelvetet.

Comhem lurar på farfar, 95 år, ett års bundet abonnemang.

Prankmonkey skickas vidare till helgstängt huvudkontor.

71-årig kvinna anlitar släkten i USA för hjälp mot Comhem.

Sugbloggen ger en kraschkurs i hur man skall logga sina samtal till Comhem.

Och Comhem försöker måla grisen med läppstift.

Jag vet inte om man skall skratta eller gråta. Så glada folk blir över något som gör vardagen lite roligare. Vilket ju är fantastiskt kul. Men samtidigt lite sorgligt. Hur tråkiga måste inte våra liv vara!

När marknaden får bestämma

Sitter och surfar runt och bekantar mig med Jilin City inför vår planerade rekar-resa dit. Hittar en skola som undervisar 4-14-åringar i engelska. Förvånas lite över deras styltiga engelska på websajten, men ändå inte. Det är ju inte Oxford vi pratar om. Sen läser jag vilka krav de ställer på sina lärare:

"Why Native English Only Applicants
Our school only hires applicants who are native English speakers holding a passport from one of the following countries: Canada, United States, Great Britain, Australia, New Zealand, Ireland and South Africa.

[Ja, OK. Det kan jag köpa. Även om jag vill hävda att min engelska förmodligen är bättre än många s k native speakers från dessa länder. Men OK då.]

Our school advertises and delivers not only language instruction but western cultural exposure as well. This is a market driven decision. Our customers most particularly want North American accented English and culture. As a service provider, we are committed to providing, as much as possible, what the customer wants.

We do give preference to those from North America in our hiring decision since this is what our customers want. This is apart from any judgment on the merits or competencies of non-native English speakers but, again, simply accommodating the reality of the market forces in play in our particular market at this particular time."

Så om kunderna på den fria marknaden vill ha en chimpans som lärare så fixar man det. För det är det som marknaden vill ha! Och marknaden är ju någon slags gudomlighet som man alltid måste lyda. Det är ju dumt att anställa en riktigt bra pedagog från Southampton om man kan få en bräkande Nordamerikan.

Plötsligt hör jag min goda vän Katarina berätta om kvinnan från Mellanvästern som kom in på the Guggenheim Museums utställning om Haute Couture och frågade:

- Where's the Hauty Coyture? (Uttalat Håjty Kåjtjööör)

Det är i ögonblick som detta som jag blir väldigt europeisk och sänder en tanke till min engelsklärare Moa Shutrick som satte högre betyg på elever med brittiskt uttal än på dem med amerikanskt... (Jag fick följdaktligen fyra i engelska, Richard som bott ett år i USA fick trea...)

Nej, jag anser inte att alla nordamerikaner är dåliga pedagoger. Jag anser att språkkunskaperna skall avgöra, inte nationalitet. Och att det är skolan som skall avgöra vad som är god engelska, inte något kallat "marknaden".

Kasta gurka i växthus

Kina anklagar Google för att censurera kinesiska sajter. Det skall bli spännande att se om jag kan blogga från Blogger.com eller läsa Wordpressbloggar när vi åker till Kina nästa gång. Det gick nämligen inte alls sist det begav sig.

Comhem - en sorglig följetong

Här kan man läsa om hur jag redan i april 2007 var frustrerad över Comhem.

Här kan man läsa om hur jag i december 2007 beslutat mig för att byta ut Comhemhelvetet. Det kom dessvärre att ta längre tid än så innan jag gjorde slag i saken...

Här kan man läsa om när Comhem lät en annan person teckna abonnemang i mitt namn.

Här kan man läsa om när jag skrev till Comhem och fick ett idiotsvar till svar. (I skrift, annars får man idiotsvaren på telefon.)

Här kan man läsa hur en annan Comhem-kund börjar få nog.

Och här kan man läsa en person som bestämt sig för att ge igen. Roande, om än frustrerande, läsning.

Obegripligt hur det kan vara obegripligt

Både i Aftonbladet och Expressen tycker kommentatorer att fallet med 15-åringen som misstänks ha mördat sin 19-åriga syster är obegripligt och en psykologisk gåta.

Vad är det som är obegripligt? En gåta? Att en pojke med bokstavsdiagnos tar till våld och sedan låser fast sig i vinkelvolten och vägrar berätta?

Att som Aftonbladets kommentator komma fram till att pojken endera är oskyldig eller en psykologisk gåta är för mig desto mer obegripligt. Han har väl någon form av autism som påverkar hans förmåga att sätta sig in i andra människors känsloliv. Förmodligen har han också en förmåga att låsa fast sig under press eller i okända situationer. Hur tror kommentatorerna att en autistisk pojke reagerar när han förs till en helt ny miljö, i ett förhörsrum med helt nya människor och på några månader förväntas känna förtroende nog inför dessa att berätta vad som verkligen hände? Har för övrigt förhörspersonalen någon som helst utbildning inför att prata med människor med denna funktionsnedsättning?

Av det lilla jag lärt mig om autistiska tillstånd så förefaller pojkens vägran att prata vare sig särskilt obegriplig eller psykologiskt gåtfull.

Uppdatering: Trollhare skriver mycket bättre än jag om detta. Detta föranledde mig att göra ett förtydligande:

Jag hoppas verkligen att mitt blogginlägg inte fått det att låta som att jag sätter likhetstecken mellan mördare och ADHD/autism. Det är inte det som är begripligt, utan snarare varför denne 15-åring inte talar om vad som hänt. (För även om han är oskyldig verkar det ju som han vet mer än polisen och åklagaren lyckats få ur honom.) Det enklaste för honom torde väl vara att låsa fast sig i en position och svara ungefär som han gjort i förhören?

För övrigt begår ju bokstavslösa (tack för den benämingen, Trollhare, den snor jag direkt!) mord var och varannan dag.

Drömboendet

Om jag hade obegränsat med pengar. Om jag vore ekonomiskt oberoende. Då sloge jag till direkt.

Mammas korvragu

Undrar om det finns falukorv i Thailand...

Om att våga vara nyfiken

Vackert av Martin Ådahl om fäderneslandet, i Fokus.

Parkskandal i Ulsvunda!

Att bygga radhus och villor i Ulvsunda Slottspark är ingenting annat än en stor skandal! Jag har bott vid denna park under en större del av mitt liv (under perioden 1988-2005) och får ont i magen av tanken på att den fina parken skall omvandlas till ett trångt radhusgetto.

Börjar se det som en revolutionär handling att sitta länge på Gröna Linjen från Vällingby på morgnarna i stället för att förstöra de få lungor som finns kvar i närförorten.

Egen härd guld värd?

I mitt förra blogginlägg funderade jag över ordet oikofobi och dess användning inom xenofoba kretsar. När jag föreläser om jämställdhet brukar jag ibland visa en fyrfältare där deltagarna får placera in sig och andra utifrån hur man ser på könen. Anser man att man är på det stora hela mer lika än olika samt lika mycket värda hamnar man i en ruta, anser man att man är olika och olika värda i en annan ruta osv.

När jag läser en debattartikel av professorn i praktisk filosofi, Per Brauhn, i SvD idag reagerar jag på något jag brukar slås av när jag gör fyrfältaren ovan. Att grupper som till synes står långt ifrån varandra kan hamna i samma ruta. Särartsfeministen som anser kvinnor värda mer än män p g a deras "inneboende" goda egenskaper hamnar i samma ruta som talibanledaren som anser kvinnor mindre värda p g a att de inte är män, typ. Brauhn pekar i sin artikel på hur islamister och Sverigedemokrater är mer lika än olika och hämtar näring ur varandras existens.

Självklart kan man göra min fyrfältare utifrån synen på människor från olika kulturer. Dels vi som tror att människor runt om i världen är på det hela taget ganska lika, har lika behov och oftast skrattar åt samma saker, gråter över samma saker och söker kontakt med varandra. Samt att alla dessa enskilda individer självklart har samma värde. Eller de som anser att människor från olika kulturer är på det stora olika och också olika värda. I dessa två ytterligheter hamnar förmodligen islamisterna i samma ruta som Sverigedemokraterna. De delar i själva verket en människosyn där vissa människor är värda mer än andra.

Samma sak slår mig när det gäller oikofobin. En klanledare från en liten by i Kurdistan är förmodligen allt annat än oikofob gentemot sin nation. (Däremot kanske mot den stat han bor i...) Problemet uppstår alltså när klanledaren, eller någon från hans klan, skall flytta till ett annat land, en annan kultur. Då skall han, enligt Sverigedemokraterna, genast bli oikofob. Han skall kasta av sig den egna kulturen, bryta med det egna hemmet och tanken om den egna landsbygden. Och låta sig tas upp i en helt ny kultur. (Som ofta inte vill veta av honom...)

Är det kanske så att Roger Scrutons idé om oikofobi bara är applicerbar på människor som bor kvar i sitt land, sin hembygd, i förhållande till "inkräktare" i denna hembygd? Att vara oikofob är alltså endast negativt så länge man inte ger sig ut i världen?

Eller är det bara negativt när en västerlänning, tillhörande vad man anser vara en slags "högre stående" kultur, är oikofob? Är det kanske så att kurden som flyttar till Sverige förväntas vara oikofob mot det gamla landets kultur (eller åtminstone den kultur han själv anser sig omfattas av) medan en svensk som flyttar till Irak förväntas ta med sig sin, "högre stående" kultur? Eller är det så, vilket jag misstänker, att Scruton och hans anhängare, egentligen anser att det är bäst att var och en stannar hemma hos sig.

Då är jag rädd för att filosofen Scruton inte kommit längre i sitt resonemang än modern till en nära vän som satt hemma vid köksbordet och filosoferade över invandrade människor:

- Kan inte dom vara hemma hos sig? Måste dom komma hit?

Veckans ickeord: Oikofob

I veckan som gick skrev Sverigedemokraternas ledare en omtalad debattartikel där ett nytt ord lanserades.

”En av mångkulturens många inneboende paradoxer är att den, trots sitt universella anspråk, är ett monokulturellt fenomen som endast funnit grogrund i den postmoderna, oikofoba [bloggförfattarens fetning] västvärlden och som därför också tar sin utgångspunkt i västerländska fenomen och erfarenheter när man bedömer och analyserar omvärlden. "

Oikofob - Det var ett ord jag aldrig hört talas om tidigare. Därför har jag haft anledning att undersöka detta ord närmare, i min vetgirighet. Började med mina vanliga sökkällor med följande resultat:

Inga träffar i SAOB. Inga träffar i SAOL. Inga träffar i Norstedts engelska ord. Inga träffar i Tyda.se. ("Kanske du menade Okapi?")

På svenska Google fick jag 2 210 träffar varav många verkar handla om bloggande om Jimmie Åkessons bruk av ordet samt länkar till mer eller mindre invandringsfientliga och/eller rasistiska bloggar.

I stället måste vi gå till ordets upphovsman, Roger Scruton. Roger Scruton är en brittisk filosof, skribent och landsbygdsaktivist född på 1940-talet, som enligt brittiska Wikipedia hämtat inspiration från konservatismens fader Edmund Burke. Inte helt oväntat är han mindre imponerad över tänkare som Jacques Derrida och Michel Foucault. Scruton framstår som en mångsidig man, dels är han starkt motståndare till det brittiska förbudet mot rävjakt men förespråkar samtidigt att det är fel att äta vissa fisksorter som hotas av utfiske. När det gäller religion verkar Scruton ha intagit en något mer tillåtande inställning än t ex den jämnårige landsmannen Richard Dawkins.

På brittiska Wikipedia finns inga hänvisningar till Scrutons åsikter om kultur och nation. Det gör det däremot på svenska Wikipedia där man skriver att Scruton myntat uttrycket oikophobia som en beskrivning av en nedvärdering av den egna nationen och dess kultur genom en individs identifikation mot vad Scruton menade var dennes "egentliga" nation och/eller kultur. (Oikos - grekiska för “hus,” “familj,” “folk,” eller “nation”.) Scruton har blivit beskylld för att vara rasist, nazist eller xenofob men tillbakavisat beskyllningarna, då han menar att detta är idéer han tar lika mycket avstånd från som kommunism. Samtidigt hävdar han att oikofobi inte är lösningen på den multikulturella situationen i Storbritannien. Hans begrepp har omfamnats av den yttersta högern och i främlingsfientliga kretsar och används i förklenande syfte om människor som inte är tillräckligt nationalistiska.

(Här skulle man behöva en djupare analys av hur människor definierar sitt land. Jag har t ex varit mycket stolt över Sverige som stat i många internationellt jämförande avseenden, men vurmar inte särskilt för Sverige som nation. Jag är t ex mycket stolt över den svenska föräldraförsäkringen (om än inte uttaget av den), men jag går inte runt och känner mig stolt över att vi firar något som kallas midsommar. Jag sätter helt enkelt inte automatiskt likhetstecken mellan staten Sverige och nationen Sverige. Men det krävs en mycket längre utläggning kring detta och det var inte det här blogginläggets syfte.)

Kontentan av ovanstående måste bli att uttrycket oikofob inte kan anses vara språkligt etablerat i andra kretsar än just Jimmie Åkessons. Även om Scruton inte själv anser sig vara xenofob så tas hans idéer om landsbygdsromantik och någon slags inneboende kärlek till hembygden emot med öppna armar av de som är verkligt xenofoba. Att Scruton då håller tal till det belgiska högerpopulistiska partiet Vlaams Belang, där han skall ha introducerat utrycket oikofobi som fientlighet mot det egna landet gör ju att hans idéer självklart kommer användas av denna och andra nationalistiska och rasistiska grupper som ett allmänt skällsord. Scruton menar att tonåringar ofta kommer över sin oikofobi medan den vänsterorienterade "kultureliten" (där var den igen) låser fast sig i detta tillstånd.

Där har vi så det jag funderat över ända sedan jag hörde ordet oikofobi och dess betydelse. Är inte varenda tonåring oikofob? Framför mig ser jag en tonårig ännu inte så rabiat feminist som sitter i bilen på Torpet och surmulet läser Starlet och väntar på att vi skall åka hem till stan. Eller den ännu lite äldre tonåringen som lämnade Karlstad så snart hon bara kunde, fjorton dagar efter studenten, som drog till London och senare Stockholm. Hon hade definitivt en annan syn på sitt heimat då än hon har idag. (Det har också förändrats väsentligt sedan dess, mycket tack vare andra kulturer.) Dock förstår hon fortfarande inte hur hennes kärlek till barndomens landsort skulle hotas av Islam. Eller varför hon som vuxen måste välja hembygden framför äventyret.> Varför får man inte som vuxen fortsätta att omfamna det nya, söka nya intryck, vilja förändring?

Vi borde kanske ändå slå upp den där mongoliska geren på gräsmattan på Torpet, som gäststuga. Ja, tammefan!

Golfetta

Det här paketet innehållet salami från delikatessdisken. Som värmlänning hajade jag till lite över namnet. Som jag inte alls associerar med Tiger Woods utan snarare med mina favorit Adriana i Sopranos, eller hur hon betraktades av de män som låg bakom hennes försvinnande.

Något som också påminner mig om vad en lärare en gång berättade om sin ankomst till Värmland. Han skulle lära högstadiebarn om kostlära och berättade glad i hågen om proteiner, kolhydrater, fetter... Varpå klassen började asgarva. Efter detta lärade han sig att i stället använda ordet "fettämnen".

Mitt i prick

När jag testar detta på lille mannen och mig själv kommer jag fram till att han är buddhist och jag ateist. Stämmer ju rätt bra.

Tack till Messerschmitt.

Det lilla särintresset kvinnors rättigheter

Organisationen Kvinna till kvinna har genomfört en rent kvantitativ undersökning av hur ofta utrikesminister Carl Bildt har nämnt orden kvinna eller jämställdhet i sina tal och bloggar och artiklar under ett drygt år. Svaret är att vår utrikesminister ansett det föranlett att två gånger ta ordet kvinna i sin mun, och på 508 blogginlägg nämna jämställdhet en gång. När Bildt konfronteras med detta låter han svara, via sin pressekreterare, att han inte kommenterar sådana frågor. Nä, det var ju just det.

Anna Laestadius Larsson berättar om hur hennes vän, beundrare av Bildt, förklarat Bildts agerande med att kvinnors rättigheter är en nischfråga. Ett särintresse.

Som jag känner igen detta. En gång satt jag genom förberedelserna av en hel avtalsrörelse inom facket och gjorde ett litet streck i min kalender varje gång ordet jämställdhet nämndes. Jämställdhet var nämligen, tillsammans med arbetsmiljö, en av styrelsen prioriterad fråga i förbundet, som hade 63 procent kvinnor som medlemmar. Jämställda löner hamnade alltid i topp när medlemmarna fick tala om vad som var viktigt för dem. Att kollektivavtalen är fackets viktigaste redskap för jämställda löner är de flesta överens om. Trots detta tilläts chefen för avtalsrörelsen att helt igga frågan. Om någon bångstyrig ombudsman dristade sig att ta upp frågan behandlade chefen det som att de inte hördes, med tystnad och total ignorans. Med jämna mellanrum upphov en av de kvinnliga ombudsmännen sin stämma för att förlöjliga alla försök till ökad jämställdhet och mångfald. Sådant fjanteri! Möte efter möte satt jag där och förde anteckningar om hur man diskuterade, eller snarare inte diskuterade, hur vi skulle jobba med denna prioriterade fråga. Hur chefen fullständigt ignorerade när kollegor förlöjligade sin styrelses beslut om att jobba med dessa frågor. (I ett privat vinstdrivande företag hade det förmodligen inte accepterats men det gör det, anmärkningsvärt nog, i en demokratisk organisation där tjänstemännen egentligen bara skall hålla käften och utföra vad de demokratiskt valda bestämt.)

Dessa anteckningar lär väl komma väl till hands när jag någon gång får tid att skriva boken om varför facket knappast bidrar till att vi får mer jämställda löner. Lite har hänt sen Yvonne Hirdman skrev boken Med kluven tunga - LO och genusordningen.

Jag ser många likheter mellan utrikesministerns arrogans inför dessa frågor och hur den hanterats av chefer och kollegor inom fackföreningsrörelsen. I just det här fallet var det väldigt tydligt att det hela var en ickefråga för chefen i fråga. Driftiga kvinnor tar sig fram och får bra löner. Att kvinnor som grupp tjänade 92 procent av männens löner, för samma arbete, att nio av tio deltidsarbetande i förbundet var kvinnor, att åttio procent av föräldraledigheten togs ut av kvinnor, det handlade om enskilda beslut fattade av enskilda kvinnor i enskilda situationer. Som självklart får skylla sig själva. Det är verkligen ingenting man som fackförbund bör ägna sig åt. Eller som minister. Eller som regering. Det får nån annan ta hand om. Särorganisationen Kvinna till kvinna till exempel.

Ge oss Sverige tillbaka!

Jag fick ett brev ifrån SD, bara härom dagen
Jag öppna och läste – icke!
För jag såg att de var suckers, bara från omslaget
så ni kan sluta att skicka,
Eran hatkampanj, eran reklamkampanj
vi vet redan att de leder till gaskammarn.

Och vi skulle ge er Sverige tillbaka (VA?) ni vill skicka folket tillbaka (VA?)
Så jävla ologiskt och ogenomtänkt
Som om ni hade patent på vad som kallas svenskt
Svenskhet förändras ständigt och jämt
Och har gjort så, enda sen den dagen Sverige fick en gräns.

Ge oss Sverige tillbaka, jag snackar om hela kakan
Ge oss Sverige tillbaka, ge inte bort det till nån Sverigedemokrat va?
Ge oss Sverige tillbaka, som det var innan de började hata
Vi tar Sverige tillbaka, vi valurnan och ute på gatan!

Timbuktu:
Rassar och Nassar precis vid gränsen
Som Kjaersgaard, Jimmie Åkesson och Siv Jenssen
Visst är det hemskt, men samtidigt härligt
att ni tycker mångfalden är så förfärligt
så besvärligt, Sverige i många färger
Blundar hellre än att se er om i världen

Men dölj era budskap väl, era kräk
Beyond logotypen ni är vad ni är.
Och det värsta som kan hända är väl det som redan händer
Att massa nya svenskar härstammar från andra länder

Men all denna rädslan, okunskapen
Det är ett trubbigt vapen, för vad finns kvar sen?
Sverigedemokraten är skev i basen
Claimar rätt till Sverige, och vill ha tillbaks den.
Vad blir kvar i ditt fosterland utan invandrare
Det är som ett fartyg utan ett ankare.

Vem städar dina golv? Vem ska göra din kebab?
Vem ska göra mål i VM? Vem ska köra ambulans?
Vem ska vidga dina vyer? Vem ska lära dina barn?
Vem ska föra Sverige framåt när du bara vill tillbax?

ref

Promoe:
Jag vill inte ha era traditioner, jag vill inte ha eran trygghet
Jag vill inte ha eran definition av det ni kallar svenskhet

Ref:
Ge oss Sverige tillbaka, jag snackar om hela kakan
Ge oss Sverige tillbaka, ge inte bort det till nån Sverigedemokrat va?
Ge oss Sverige tillbaka, som det var innan de började hata
Vi tar Sverige tillbaka, vid valurnan och ute på gatan

Timbuktu:
Ge det tillbaks….

Osmaklig gröt från FN

Utanför Italiens kuster brukar afrikanska flyktingar svälta ihjäl, törsta ihjäl eller helt enkelt drunkna i sina försök att nå Europa. Landet har en regering som är bland de mest hårdföra i kampen för att slippa ta emot flyktingar. Förslagen från regeringspartiet och dess meningsfränder om hur man skall kunna låsa in och särskilja flyktingar mot redan bofasta italienare påminner inte sällan om det sätt man markerade vem som var jude eller bög i Nazityskland. Synen på afrikaner i Italiens regeringskretsar ligger inte långt efter.

Därför blir man inte förvånad när man läser att det var till just Italien som afrikanska barn flögs in till G8-mötet för att matas med gröt av G8-ledarnas fruar. Sedan flögs skolbarnen från Ghana hem igen. Vad man däremot blir förvånad över är att det hela arrangerades av FN, som skall ha pröjsat 3,5 miljoner kronor för att flyga in de små barnen. Men man undrar vad Sarah Brown tänkte där när hon skulle feed the world, liksom. Michelle Obama var tydligen inte på plats, inte heller landstingsrådet Filippa Reinfeldt.

Hur många flyktingar hade man kunnat ta emot i Europa för 3,5 miljoner?

När Sverigedemokraterna blev utlänningar

Sverigedemokraterna tittar med beundran i blicken över Sundet mot Danmark. Där finns Pia Kjersgaard och hennes rasistiska Dansk Folkeparti. Åh, om vi kunde få samarbeta med DFP och sola oss lite i deras antimuslimska strålglans. Tänkte Jimmie Åkesson och hans män. Men ack. Från Dansk Folkeparti låter man meddela att man helt enkelt inte samarbetar med utlänningar. (Svenska Dagbladets pappersupplaga idag 21 oktober, där DFP meddelar att man inte har några internationella samarbeten.)

Influensatider

Igår trodde jag att jag skulle vara bättre idag. Så är inte fallet. Om det här är svinpesten så har den en förmåga att komma och gå i skov. Idag är det värre. Vilket plötsligt får mig att inse att jag gjorde rätt som sjukskrev mig. När man inte varit akut sjukskriven från jobbet mer än ett par enstaka gånger på tjugo år så blir man ju lätt lite hispig. Inte är jag så sjuk. Jag tillhör ju de friska. Det ställer till det för kollegor och medlemmar, vem skall kunna hoppa in med så kort varsel? Herregud, visst kan jag jobba! Vilket jag förmodligen gjort om jobbet den här veckan inte inneburit föreläsning om LAS samt omplaceringsförhandling. Det förrra innebär att stå inför 30 pers och föreläsa om LAS i fem timmar. Redan där insåg jag min begränsning. Vilket förmodligen kursdeltagarna och kollegan på kursen är glada för. (Sen undrar jag ju var jag själv fått denna flunsa, om det nu är det det är...)

Samtidigt loggar jag in på Facebook för att uppdatera mig lite om vad folk har för sig. Och får läsa tvärsäkra utlåtanden om att "jag tänker minsann inte vaccinera mig"! Nä, varför vaccinera sig? Varför stanna hemma när man är förkyld? När man kan roa sig med att smitta sin omgivning i stället. För att man är oumbärlig och/eller ändå inte kommer att drabbas.

Tankarna far till min farmor. År 1919, när hon var nio år gammal tvingades familjen gå från bondgården nere i södra Småland, flytta över vägen till ett torp med två rum och kök. Farmors mamma blev ensam med sex barn och ett på väg när farmors pappa strök med i Spanskan. Han var ung bonde med stor familj. Gården som gått i arv i generationer efter storbonden Johannes i Kopparbygd såldes till en granne. Där satt sedan änkan med barnen, farmor Daly, 10, Kalle, 9, Evald, 7, Inga, 6, Dagmar 4, Elmer 2 samt lilla Sonja som var nyfödd. På andra sidan den smala grusvägen låg deras forna hem. När farmor var i 12-årsåldern (kring 1922) fick hon flytta från torpet i Småland till avlägsna släktingar i Uppland för att vara piga hos dem. Jag tror att hennes pappa Anders hade varit tacksam för ett vaccin som kunnat förhindra denna familjetragedi.

Bajsbrun propaganda år 2009

Idag publicerade Aftonbladet en debattartikel författad av Sverigedemokraterna. En artikel som mycket väl kan komma att tolkas som hets mot folkgrupp, ren rasism. De vanligaste förekommande orden i artikeln är MÅNGA; MUSLIMSKA; ISLAM; SVERIGE och SVENSKA. Vi och dom. Det yttre hotet, det största sedan andra världskriget, som har tagit sig in i vårt land och nu håller på att äta upp oss inifrån, om vi inte slänger ut dem. Dom kommer hit och snor våra jobb och våldtar våra kvinnor. SD åter till sina rötterna i BSS, Bevara Sverige Svenskt.

Artikeln är högtravande och de flesta av SD:s väljare lär väl knappast ta sig förbi första meningen. Själv har jag aldrig ens hört ordet oikofob. Dessutom innehåller artikeln så mycket lögner och skitsnack att det som blir kvar knappast skulle gått att publicera, än mindre styrka SD:s tes. Det handlar inte bara om deras sätt att använda statistik som förbannad lögn utan även om den historiska beskrivningen av Islam och humanismen. I själva verket dog tanken om humanismen ut i Europa men levde kvar i arabvärlden, varifrån den sedan återkom till Europa under senmedeltiden och renässansen.

I helgen höll SD riksmöte och där diskuterades förslaget att införa en barnpeng till unga förstföderskor för att de skall föda i stället för att göra abort. (Enligt SvD pappersupplagen igår 18 oktober 2009.) Etniskt svenska kvinnor vill säga. Detta blev tydligt i debatten då förslaget kritiserades för att bidraget ju också skulle gå till invandrade kvinnor och de skall tydligen inte föda barn tidigt. Även i Aftonbladetartikeln hänvisas till muslimers höga födelsetal.

Det är bra att Sverigedemokraterna visar sitt rätta ansikte. När dom pekar ut alla människor som tillhör en viss religion som potentiella terrorister och våldtäktsmän. När dom öppet deklarerar att invandrarungar vill vi ju inte skall födas i vårt fina land. Nu väntar vi på att SD skall föreslå introduktionen av raskort för att uppnå sina mål om ett renrasigt Sverige. Fast jag tycker det är bra att dom visar vad dom står för, i stället för att försöka tona ner sin främlingsfientlighet. Nu vet vi en gång för alla på vilken värdegrund Sverigedemokraternas politik vilar och kan ta ställning till om det är något vi vill främja.

Bland oss som väljer att driva en annan politik än SD ingår förhoppningsvis även Allianspartiernas politiker, även om de inte riktigt velat bekänna färg. Och även om man ibland oroar sig för var de egentligen står med förslag om tvångsgynundersökningar, språktest och förbud mot huvudduk i TV. Eller som när två centergubbar sitter och skriver motioner om förbud mot heltäckande klädesdräkt för muslimska kvinnor. När de kvinnor som i Sverige idag täcker sig helt knappast är fler än antalet kristna nunnor... Det är nog dags för Allianspartierna att ta tag i verkliga samhällsproblem, som att nazistiska idéer sprids i valrörelsen, än hur en försvinnande liten grupp kvinnor väljer att klä sig.

Det är dags för statsminister Fredrik Reinfeldt att klargöra huruvida en röst på Moderaterna eller något av allianspartierna också är en röst på Sverigedemokraterna. Idag har han hunnit uttala att han ser det svårt att regera med SD. Det är ett välkommet besked som vi vill höras upprepas om och om igen. Det handlar trots allt om vilket slags samhälle vi vill leva i. Ett där man lever sida vid sida trots olikheter, eller ett där politikerna skall bestämma vilka etniska och religiösa grupper som skall uppmuntras att skaffa barn.

Andra bloggare som skriver bra om ämnet: Tokmoderaten, Svensson, Jinge, Guero, Mymlan

Fotnot: Man märker att man inte är helt hundra när det tar tolv timmar att skriva ett blogginlägg som vanligen skrivs på 30 minuter... Den som nös på mig (eller om det var på lille mannen) skulle jag vilja ha ett snack med...

Somebody sneezed on me...

(You bugger!)

Varför iggar Folkpartiet arabiskan?

I förkylningsdimman läser jag om Folkpartiets förslag om att införa engelska från första klass samt kinesiska (mandarin) på gymnasiet. Bra FP-förslag, för ovanlighetens skull. Men jag förstår inte varför FP inte föreslår alla officiella FN-språk på en gång: spanska, kinesiska (mandarin), ryska, arabiska, engelska och franska. Vad har Folkpartiet emot t ex arabiskan, som väl ändå lär vara ett av våra största språk i Sverige, jämte finska, engelska och skandinaviska språk? Och vem läser tyska idag, och varför? Nä, utöver engelska borde spanska, arabiska och kinesiska borde vara grundspråken på gymnasienivå, sen får var och en välja om man vill lära sig fler språk.

Själv skulle jag gärna lära mig spanska, kinesiska, persiska och snygga till min italienska. Men det får väl bli i ett annat liv... Om jag nu inte hamnar med lille mannen i Manchuriet och kan ta en kurs i putonghua* för invandrare...

* Vanligt språk d v s mandarin

Ta debatten med SD

Om jag tidigare varit tveksam till att ta debatten med Sverigedemokraterna för att det är svårt att debattera på ett vettigt sätt med populister som ljuger och skarvar... Så har jag ändra mig nu. Låt Dagens Arbetes Anna Tiberg sköta partiledarutfrågningarna inför valet 2010! Och låt oss hoppas att SD inte hinner rensa ut sina stolpskott innan dess!

Köket äntligen färdigmålat på Torpet!

I Sverige bor ministrarna i studenternas lägenheter

Hos Skavlan förra helgen berättade finansminister Anders Borg flinande att han minsann lever påvert i veckorna i Stockholm. Han bor i studentlägenhet och äter omelett. DN har uppmärksammat det faktum att finansministern ockuperar en lägenhet som annars skulle kunnat hyras ut till en student. Borg borde ha råd att skaffa sig ett eget boende, kan man tycka.

Svenska Studentbostadsföreningen, SSBF, hade bara någon vecka tidigare, i ett pressmeddelande, slagit fast att finansministern inte verkade det minsta intresserad av att få fart på byggandet av fler studentbostäder.

- Vi vet ju att Anders Borg inte är allt för intresserad av studentbostäder, men är det något år som han borde varit intresserad så är det ju i år med tanke på den bostadssituation som varit vid höstterminsstarterna runt om i landet, säger Kerstin Brolén, generalsekreterare på Svenska Studentbostadsföreningen.

Ja... What can you say, som Tony Soporano skulle sagt.

Jerry del II

Go Praktikant-Jerry!

Jag mötte Richard

Det är nu tio år sedan jag träffade Richard Goldstone, den sydafrikanske juristen och chefsåklagaren för FN-tribunalerna för Jugoslavien och Rwanda. Det var ett stort ögonblick när man fick möjlighet att skaka hand med en av världens främsta människorättskämpar, särskilt för mig som rättsvetare och som då studerade internationell politik och MR i Skottland, där mötet ägde rum.

Goldstone har nu tilldelats det nyinstiftade Stockholm Human Rights Award. Prisceremonin äger rum i Stockholm den 3 december. Då kommer pristagaren också att hålla en föreläsning över ett ämne med anknytning till rättssäkerhet och mänskliga rättigheter. Frågan är om denna föreläsning kommer vara öppen för allmänheten, i såfall är den väl värd att bevista.

Sen måste jag ju säga att det känns lite häftigt att få säga till lille mannen, statsvetaren, i TV-soffan, när dom pratar om Goldstones rapport om krigsförbrytelserna i Gaza tidigare i år, att honom har jag träffat. ;) Mitt största "jag mötte Lassie moment".

Den osynlige ledaren

Personerna bakom denna lista har iofs inte koll på skillnaden mellan regeringschefer och statsöverhuvuden men lite kul är det att Fredrik Reinfeldt inte ens får vara med när man listar världens snyggaste ledare. Betyder detta att Kim Jung Il och Robert Mugabe är snyggare?

Brevet från Tele2

"Hej och tack för din beställning!

Vi är glada att du valt Tele2 som leverantör och hoppas och tror att du ska bli nöjd med ditt val."

Ja, det hoppas jag också. Hoppas att aldrig mer vräka ur mig tre svordomar i en mening till en kundtjänst... (Ja, jag brukar inte göra det men idag brast det fullständigt över Comhems oförmåga att leverera bredbandsuppkoppling samt oförmåga att hjälpa till, "ring igen om tjugo minuter...".)

Brevet till Comhem

Hej,
Jag har varit kund hos er i många år men nu tvingats säga upp mitt abonnemang eftersom ni inte levererar som avtalat. De senaste två månaderna har jag drabbats av tiotalet avbrott i internettrafiken vilket sker på vardagskvällar, helger, morgnar när som helst.

Jag har tre månaders uppsägningstid och betalar 369 kr i månaden utan att få tillgång till internet när jag behöver det. Nu undrar jag om man kan få avdrag på kvarvarande inbetalning för november med tanke på att jag inte fått det jag betalat för.

Sen måste jag säga att det är USELT att er kundsupport aldrig har någon information om vad problemen beror på (inte ens när det rör sig om planerat underhåll, eller när många ringt och klagat), att dom lovar att höra av sig när det är igång igen men inte gör det samt att man ofta blir behandlad som en idiot. När man ringer er för tionde gången VET man vad man skall göra för att starta om modemet.

Med vänlig men frustrerad hälsning

Uppdatering:

Hej och tack för ditt e-postmeddelande!
Det har legat ett känt fel i ert område. Våra tekniker skall vara klara med det nu.
Med vänlig hälsning
Com Hem AB Kundservice

Goddag yxskaft!

Geniet Anna Blomberg

Sorry!

Det har varit segt här på sistone men jag lovar bättring, Sara R! Åter i stan efter klubbordförandekonferens i Stenugsund och höststädning på Torpet i Värmland. Bilder på vårt nymålade kök kommer. Men nu skall jag sova. Känns som om sömn är en bristvara nu för tiden.

Och imorgon skall jag äta lunch med min gamla chef och HTF-kollega och sedan kommer Signy på besök från en huvudstad till en annan! DET är något att se fram emot! :)

Sen har jag sex Svenska Dagbladet och fyra Värmlands Folkblad som ligger oläst på köksbordet. Fast det skall erkännas att jag tjuvläst en del av dem under veckan som gått. (Annars var onsdagskvällens skaldjursmiddag en hit när jag delade bord med journalistklubbrepresentanterna från båda dessa tidningar.)

Var är vi?

Sitter i samma fåtölj som igår kväll, belägen i Stenungsund, och konstaterar att jag nu är i Örebro. Igår var jag i Skåne nånstans. Telia trådlöst moves in mysterious ways.

I helgen skall jag i allafall befinna mig på Torpet och sooova. Det har jag gjort väldigt dåligt här. Och det beror inte på sena nätter med Gejje och gänget, som på HTF-tiden, utan på för smal säng och störningar utanför fönstret. När man fixat det ena, genom att flytta ena sängen drabbas man av det andra. Och jag börjar bli en riktig surkärring. Äter medicin där en biverkning sägs vara nedstämdhet. Tror dock inte att det bara är medicinen som är orsak till detta. Snarare är det en fråga om var jag befinner mig och varför. Upcoming 42-årskris?

Eller så kanske dom skulle skickat oss gamla HTF:are på gruppterapi när förbundet upplöstes och så många slutade. Det är som ett långt äktenskap som plötsligt inte är längre, där parterna träffat andra men ingen känner sig riktigt bekväma. Vi romantiserar och minns och blir sentimentala, för så här i efterhand minns man ju bara det positiva. Runes återhållsamhet med ekonomin och Ulfs njugghet med arbetstiderna, vägran att göra något åt arbetsbelastningen trots att folk bröt ihop och värre, allt är förlåtet. (Nedstämdhet orsakas också av att det värsta hände en fin f d kollega i helgen som gick. Som passerade en gräns och inte orkade längre. Imorgon är jag med er i tanken!) Allt det där som vi genom åren irriterat oss på är dock oftast som bortblåst och kvar finns bara minnet av en gemenskap som gick utanpå det mesta.

Ett år har gått sedan jag slutade. Kylan kommer tidigare i år.

Halmdockornas förlovade land

Har tidigare skrivit om hur nejsägare och hycklare försöker schabbla bort frågor genom att ge sina motståndare åsikter de inte har. D v s genom s k strawmans, att om en person t ex säger sig vilja ha en allmän sjukförsäkring så säger motståndaren till en sådan allmän sjukförsäkring att

- Du vill alltså att gamla mormor skall ligga och dö i ensamhet!

Nä, det går helt enkelt inte att följa detta resonemang eftersom effekten av en allmän sjukförsäkring knappast blir att gamla mormor kommer dö. Åtminstone inte p g a att hon får gratis vård i allafall.

I USA firar dock halmdockemakarna julafton just nu, där de försöker utmåla president Obamas sjukvårdsförslag som något alldeles fruktansvärt kommunistiskt. Vård för alla? Åh fy så horribelt! (Det där var däremot en inte helt inkonsekvent slutsats av att man med tal om nazism och kommunism försöker stoppa ett förslag som innebär att man alla amerikaner skall ha skydd om de blir sjuka. Till skillnad mot halmdockorna som ofta bär karaktären av inkonsekvens.)

I en krönika i Värmlands Folkblad i lördags kunde vi läsa om vad som händer när man släpper populismen fri bland folket där ute i verkligheten. Ta detta som en varning för vad som kan hända om man inte försöker mota Göran och Jimmie i grind.

REPUBLIK NU GENAST, FÖR FAN!

När jag propagerar för republik brukar jag mötas av argumentet att vår monarki inte har någon egentlig makt och den inte är farlig för demokratin. Att dom bara har ceremoniella funktioner. Maken brukar fnysa att det ju är så länge kungen är så hygglig att han väljer att avstå sin makt som statschef. Nu har en moderatkvinna i riksdagen motionerat för att kungen skall få utse statsminister. Det tycker hon vore fint.

Aaaaaaarggggggghhhhhhhhhh!

Jag blir galen på dessa jävla ufon! Ursäkta mig, jag brukar inte uttrycka mig såhär på bloggen men det får tammefan vara någon jävla måtta på idiotiska förslag från högerpartierna. Varför skulle en person som inte är vald, som inte är tillsatt utifrån sin kompetens, som bara sitter där han sitter för att hans anfader, som inte ens var kunglig, blev utnämnd till kung för 200 år sen, och för att Hjalmar Branting räddade hans farfars far kvar vid makten, varför skulle han sitta och bestämma vem som skall leda regeringen? Annicka Engblom, M, anser att det dels är mer demokratiskt, dels mer opolitiskt. Man tar sig för pannan. Moderaterna skulle när som helst kunna stoppa in Anna Anka i riksdagen, utan att man skulle märka någon större skillnad.

Monarkin är farlig för demokratin. Det bästa vore att inrätta republik nu. Innan det är för sent.

Herman Lindqvist blottar sina fördomar

Här på bloggen kunde ni i somras läsa om den påhittiga vänstern i Örebro som bokat plats på Stortorget samtidigt som rojalisterna i kommunledningen skall fira nån gammal, inte särskilt blåblodig advokatson som för 200 år sedan utnämndes till kung i Sverige.

Ärkerojalisten himself, Herman Lindqvist, blev jätteputt över vänsterns tilltag. Så putt att han till och med skrev en krönika i Aftonbladet där han mer eller mindre uppmanade vänsterns representant att hålla käften eftersom denne inte är infödd örebroare utan kommer från Irak.

Min mor är infödd örerbroare, min man också. Ingen av dem bor längre i Örebro men med ett sådant sätt att resonera borde de ju få vara med och bestämma. Jag vet i allafall vad den lille mannen skulle säga...