onsdag 8 januari 2020

När vi försökte bli medlemmar i ICA


Nu blir det konsumentbloggande igen.

Jag och maken har sedan födseln varit medlemmar i den kooperativa familjen. Våra föräldrar handlade på Konsum. Mamma och Pappa satt varje år vid köksbordet och räknade ihop sina kvitton för att stoppa i en påse, skicka till kooperativet för att sedan få sin återbäring in på kontot i PK-banken.

Nu har vi delvis flyttat hem till Värmland. Där är just nu maken på heltid medan jag pendlar mellan bostaden i Vällingby och det lantliga boendet utanför Kristinehamn. I Kristinehamn finns ett Stora Coop, ett Coop Nära, ett ICA Maxi och en lokal ICA-handlare samt ett Netto. Dessvärre är det stora Coop:et inte alltid så välsorterat. Vi får ofta stanna vid Maxi och kompletteringshandla på vägen hem. Så trots att vi egentligen gillar Coopaffären bättre så har vi börjat vänja oss vid Maxi. Det är en riktigt bra affär, även om Coops kallrökta lax är godare.

Så efter 51 respektive 64 år tog vi steget, det som min salig far och hans bröder hade frynt på näsorna åt, att bli medlemmar i ICA. Det är i min ursprungsfamilj ungefär som att börja prenumerera på Nya Wemlandstidningen a k a Anderorganet. (Jag är trots allt från en familj där abonnemang på Värmlands Folkblad sas upp när NWT köpte upp tidningen.)

Att ansöka om kredit kändes för krångligt, det behöver vi ju heller ingen. Så jag tänkte att för att slippa köa i kassan och kunna använda ICA:s självscanningshandtag så behöver vi bara varsitt kort. Jag ansökte därför om två betalkort där vi själva sätter in pengar. Dessa skickades promt med rek till vår folkbokföringsadress.

Och det var liksom där vi fick problem. För att få äran att sätta in pengar på ett konto hos ICA måste man kunna legitimera sig på ett ställe nära ens folkbokföringsadress, i vårt fall Coop Vällingby. Man får inte legitimera sig på ett ställe nära en annan adress, t ex ICA Maxi i Kristinehamn. För då kan ju någon annan människa beställa ett kort i ens namn och legitimera sig med falskt leg i ens namn, begå urkundsförfalskning där i kundtjänst hos ICA och sen sätta in pengar i ens namn och sedan shoppa loss på ICA. Inte för att tala om att jag skulle kunna göra just detta för min man på vårt gemensamma konto, om jag fått hämta ut hans kort.

Så kan man ju inte ha det!

Så nu ligger makens ICA-kort på Coop i Vällingby. Dit kommer han inte på ett bra tag och ingen annan kan hämta ut det, allra minst den andra kontoinnehavaren, ens med hans legitimation.

Han måste skriva under. Detta måste ske i anslutning till folkbokföringsadressen.

I mina kontakter med ICA har ingen som helst annan lösning erbjudits. Jag antar, men det vet jag inte eftersom ingen på ICA sagt något om det, att vi skulle kunna bli medlemmar, använda självscanning och sedan betala med något av de Coop- eller Handelsbankskort som dessa banker skickar hem till vår brevlåda utan legitimationskrav, ens när man först ansökte om dem.

Ingen på ICA har kommit på att föreslå det i mina försök att få handla hos dem med ICA-kort. På en direkt fråga får jag dock veta att med ett "rosa kort" (mitt betalkort är f ö också rosa) kan jag samla bonus. Det framgår inte av ICA:s svar om jag kan använda det för självscanning. Detta skickas till vår folkbokföringsadress så att inte någon annan kan samla bonus i vårt namn.

Så, jag kan ju faktiskt bara tolka det som att ICA betalkort är alldeles för exklusivt för vår kringresande vardag. Det kräver endera att maken ska köra 60 mil t o r för att hämta sitt kort eller att han folkbokför sig i Kristinehamn. Alternativt att vi åter försöker i april när han är åter i stan.

Jag gissar att ICA Maxi Kristinehamn klarar sig alldeles utmärkt utan oss som kunder. De facto är det nog så att Stora Coop behöver oss mer där. Så då får vi väl vänja oss vid att planera om menyn i butiken för att det saknas mango, koriander, salvia och andra livsnödvändigheter. Det tar ju ändå kortare tid än att stå och köa i kassan på Maxi med vagnen full av varor.

Så kan det gå, när man försöker lämna den kooperativa familjetraditionen. Lite som Al Pacino konstaterade i Gudfadern III - Just when I thought I was out, they pull me back in.



Inga kommentarer: