Om avsaknaden av kritiskt tänkande

I dagens DN redogörs för ett samband mellan vad man tror om flyktinginvandring och attityden till flyktinginvandring. De som har en förvrängd bild av de s k "volymerna" är mer negativt inställda, inte så förvånande.

"Vad som är hönan och ägget förblir osagt: kunskapsnivån eller attityderna. Däremot står det klart att så länge resonemangen förs i svepande ordalag är det lätt att själv i rubriker och politiska utspel läsa in vad som passar den egna världsbilden."

Så hur ser det då ut med kunskapsnivåerna? Och kan man tänka sig att dessa hänger ihop med högre utbildning, eller åtminstone med förmågan att tänka kritiskt? För ca tio år sedan var jag på ett seminarium där Wuokko Knocke, docent i sociologi, pratade om olika gruppers utbildningsnivå. Hon redogjorde för att svenskfödda män ligger efter när det gäller högre utbildning, jämfört med framförallt svenskfödda och utlandsfödda kvinnor.

Detta seminarium har jag haft i åtanke när jag på sistone funderat över hur så många svenskar kan vara så inkrökta och främlingsfientliga, och varför en stor del av befolkningen uppenbart saknar förmåga att tänka kritiskt. Akademisk bildning sägs ju ska bidra till att man lär sig att tänka kritiskt och sålla fakta från tyckande, eller åtminstone lära sig att saker och ting sällan är enbart svarta eller vita.

Dessa människor verkar dock vara övertygade om att det är just kritiskt tänkande dom ägnar sig åt när dom sväljer allt dom läser på högerextrema sajter med hull och hår. Hör man talas om en fattig etniskt svensk trebarnsmor som inte får något underhållsstöd ställer man gärna detta mot en invandrad familj som man är övertygad om badar i mjölk och honung. Att människor bedöms efter samma ekonomiska kriterier och omfattas av samma stöd från Försäkringskassan, och inte ersätts utifrån etnisk tillhörighet, är ingenting man ägnar en tanke, eller tror på. Försök att förklara hur det förhåller sig leder till anklagelser om att vara "PK-maffia" eller "Sverigefientlig". Det är som om en stor del av befolkningen drabbats av paranoia och är helt övertygade om att vara de enda, tillsammans med medkommentatorerna på nämnda sajter, som förstått att någon, samhället, staten, regeringen, sex av sju partier i riksdagen, försöker lura en.

Denna brist på kritiskt tänkande blir extra tydligt när historieprofessorn Dick Harrison skriver en debattartikel om att fredlig invandring historiskt sett alltid varit till fördel för mottagarlandet på lång sikt. Varpå han drabbas av den obligatoriska hatstormen från, i huvudsak, arga män som inte kan uttrycka sig utan att vara oförskämda och som tror sig veta att professorn har fel. Helt övertygade om att Harrison skrivit sin artikel på politiska grunder, för att lura på oss mer invandring. Många kommentatorer väljer att hänvisa till en forskare som skrivit en famös bok om invandringens kostnader och sedan blivit totalsågad av andra forskare som mening för mening plockat sönder hans argument, bl a genom att påpeka den lilla detaljen att samtliga till Sverige inflyttande räknats med, däribland studenter och återvändande svenskar som utgör en majoritet jämfört med t ex flyktingar. Jag tänker inte länka här men forskarens rön publicerades som en annons i DN eftersom den inte gick att publicera som debattartikel. En replik gavs sedan av t ex Fi:s Veronica Svärd. Något som ses som ännu ett bevis på att "PK-media" tystar ner "sanningen" när dessa medier i själva verket bara kräver viss verkshöjd på sina publicerade artiklar. Det var det där med kritiskt tänkande och att kunna belägga sina rön.

Harrison bemöter senare sina motdebattörers argument i ännu ett blogginlägg. Eftersom ingen replik inkommit på Harrisons ursprungsartikel som går att trycka i en seriös tidning tvingas Harrison till motrepliker via bloggen.

Det är här mina funderingar kring bildningsnivån hos svenskarna kommer in. De som kommenterar Harrisons artikel verkar vara av uppfattningen att de har lika stora kunskaper i ämnet historia som professorn själv. Det är självklart för dem att helt avfärda hans ord, utan att behöva hänvisa till något annat än en köpt annons i DN eller andra debattartiklar. Man skulle kunna tro att Sverige består av idel forskare i samhällsvetenskap. Eller att debattartiklar utgör vetenskap. Hur står det då till egentligen?

Jag valde att gå till SCB. Om vi tittar på befolkningen 2013 som då var mellan 16-74 år och fördelar denna utifrån kön, ålder och födelseland i kombination med utbildningsnivå får vi följande resultat.

Eftergymnasial utbildning minst tre år 

Kvinnor födda i Sverige: 23 procent
Män födda i Sverige: 16 procent
Båda: 19 procent

Kvinnor födda utanför Sverige: 22 procent
Män födda utanför Sverige: 18 procent
Båda: 20 procent


Forskarutbildning

Kvinnor födda i Sverige: 0,7 procent
Män födda i Sverige: 1,1 procent
Båda: 0,9 procent

Kvinnor födda utanför Sverige: 1,3 procent
Män födda utanför Sverige: 1,9 procent
Båda: 1,6 procent

Innebär det att alla som anser sig veta bättre än Harrison befinner sig i gruppen 1,1 procent svenskfödda män med forskarutbildning? Eller inom den promille av denna grupp som råkar vara samhällsvetare? Ja, man kan ju undra.

Nej, i själva verket är det så att svenskfödda män helt enkelt kommer på fjärde plats efter svenskfödda kvinnor, utlandsfödda kvinnor och utlandsfödda män när det gäller en eftergymnasial utbildning på minst tre år? Och vad gör då ens utbildningsnivå för förmågan att tänka kritiskt? Förhoppningsvis leder det just till att man lär sig att analysera det man läser, tänka en gång till, fundera över om det kan finnas fler förklaring till det man just läst. Istället för att agera helt utan impulskontroll.

För kritiskt tänkande handlar om att tänka efter före, inte om att kritisera förbehållslöst.

OBS! Impulskontroll gäller även för kommentering på denna blogg. Rekommenderar genomläsning och följande av kommentarsreglerna. Oavsett utbildningsnivå.