Världsfrånvända moderater handfallna inför pensionschocken

De senaste dagarna har SvD granskat det nya pensionssystemets effekter för kvinnorna. Genom att begära ut statistik för alla personer födda 1954 (60 år i år) har SvD kunnat se hur det nya pensionssystemet slår mot den första årskull som helt omfattas av detta system. D v s de som vid 44 års ålder ställdes inför fullbordat faktum att de inte skulle omfattas av regeln att räkna de bästa femton av trettio jobbade år utan där pensionen i stället räknas över hela arbetslivstiden.

Summa summarum så kommer en majoritet av kvinnorna att omfattas av garantipension, d v s deras pensionsunderlag är så lågt att de inte ens når upp i lägsta pension utan staten får skjuta till pengar. Orsakerna till detta är främst att kvinnor alltid är dom som tar störst ansvar för det obetalda arbetet. De jobbar deltid och jobbar inom kvinnodominerade låglöneyrken (där det ofta är enklare att förena arbete och familj). De blir lönediskriminerade och värdediskriminerade och tar ut större delen av föräldraledighet och vab. En sjuksköterska som jobbat 40 år får i Svenskans exempel 10 150 kr netto i månaden INKLUSIVE tjänstepension. Det ligger ett antal hundralappar under den nivå (10 800 kr) som EU slagit fast utgör gränsen för när man riskerar fattigdom.

Vad ska då regeringen göra åt detta? Ingenting så klart. På frågan vilket råd socialförsäkringsministern har att ge dessa 60-åriga kvinnor svarar Ulf  Kristersson (M) inte "dom kan väl äta briocher" men väl

"Man ska vara försiktig med råd men jobba vitt, jobba heltid och jobba ett helt yrkesliv."

Känn på den, ni 60-åriga kvinnor som ställt upp med ert obetalda arbete och lågavlönade yrkesarbete så att samhället sluppit lägga så mycket pengar på barn- och äldreomsorg, så att den offentlig sektorn kunnat kosta så lite som möjligt för skattebetalarna. Dessutom får ni betala högre skatt, procentuellt sett, än de som fortsatt jobbar. För det ska, enligt Fredrik Reinfeldt (M) and his merry men, löna sig att jobba.

Dra åt helvete.

Inställningen till kvinnlig pensionärer är så världsfrånvänd att man påminns om Rousseaus tal om den stora prinsessan som inför folkets lidande tyckte dom kunde äta briocher. Inför denna kommande pensionschock står politikerna handfallna. Nästan så man hoppas att alla dessa 50-talistkvinnor gör revolution.