Hur Iittala Store just förlorade en trogen kund och medlem

20 procents rabatt för medlemmar på hela sortimentet.

För bra för att vara sant? Ja.

Idag har jag just lagt en timme på att ta mig fram och tillbaka till Götgatan i hopp om att kunna köpa den där lampan jag länge funderat på. Dock hade jag inte funderat länge nog, vilket jag blev varse när lampan i fråga inte alls ingick i "hela sortiment" utan i friskrivningskategorin "nyheter eller andra erbjudanden".

Och därmed blev det ingen lampa. Heller inga andra produkter. Iittala Store missade i sin tur en försäljning på dryga 4 000 kronor utöver en trogen stamkund. Eller ja, jag hade egentligen tankar på att så småningom, d v s någon månad då vi inte står inför en julhelg, köpa två lampor till båda sovrummen, till fullpris. Så om jag inte låtit mig luras av Iittala Stores reklamkampanj hade jag kanske spenderat nära 10 000 kr i deras butik. Så kommer det inte bli nu.

Och jo, det hade varit smartare att ringa dem innan, eftersom jag hade mina misstankar kring det kryptiska om "nyheter och andra erbjudanden".  Men som konsument är jag ibland lika impulsiv som jag är långsint. Nästa gång jag blir sugen på att handla något från Iittala kommer jag minnas hur korkad jag kände mig idag, och istället att ta vägen förbi Tradera. Det går snabbare och pengarna går med stor sannolikhet till någon som behöver dem bättre.

He used satire

"Jag håller inte med SD på något enda sätt, men..." är en fras man får höra ibland. Ironiskt nog även hos Jag är inte rasist, men.

Folk upprörs över att människor runt om i Sverige använder satir mot Sverigedemokraterna. Det får man göra mot alla politiska partier utom SD. Motivet för att silkeshandskar ska användas mot just SD är ofta att man antar att deras sympatisörer, och potentiella sympatisörer, saknar självdistans och humor. Satiren kommer därför att uppfattas som elakheter och ge sympatiröster.

Så är det kanske.

Men därmed förespråkar alltså satir-beivrarna, som inte gillar SD:s politik, att vi ska begränsa oss och inte rita/dela satirteckningar om denna politik. Som här till exempel, där tecknaren Wisti bjuder på en kommentar till Jimmie Åkessons uttalande i SvD igår om att prata om annat än invandring.

Menar verkligen folk, som vanligtvis är begåvade med humor, att SD:s politik och politiker ska vara en kritik- och humorfri zon? (När dom nu bjuder på så mycket humor själva, som den med Åkesson i BBC, där hans partikamrat försvarade partiledarens dåliga engelska med att det inte alltid är så lätt att prata på ett språk som inte utgör ens modersmål. No shit Sherlock!?)

Satir har annars alltid varit ett sätt att häckla makten. Ibland i kombination med att folket kastat ruttna tomater och gräddiga tårtor på misshagliga ledare för att förlöjliga dem. Ibland genom att avbilda kungen som ett päron eller hänga päron i Bukarests alléer. I Sverige är dock kastande av tårtor förenat med demokratins undergång. Men bara om tårtan träffar en SD-representant. Till och med Dagens Nyheters ledarsida vet ju om att demokratin inte försvann när Bosse Ringholm träffades av en tårta.

Eller är det så att folk, trots att SD faktiskt sitter i en vågmästarroll, med 20 ledamöter i Sveriges riksdag, inte anser att SD är en del av makten?

Man häpnar över denna historie- och humorlöshet. Tur då att Monty Python just meddelat att dom ska göra comeback.