fredagen den 27:e april 2012

Politikens enfant terrible

Ilmar Repalu, denna politikens enfant terrible. Så hemsk är den socialdemokratiske kommunpolitikern att Högern kräver att demokratin sätts ur spel. USA:s president Obama skickar ett särskilt sändebud till Malmö för att läxa upp den folkvalde. Folkpartisten Erik Ullenhag, tillika integrationsminister, tar tillfället i akt att kalla Repalus uttalanden om judar "okunninga och fördomsfulla" och, i partipolitisk iver, hävda att Repalu förstör Sveriges rykte utomlands. (Vad gör då Ullenhags regeringskollega Lena Liljeroth Adelsohn (M)?) Repalus uttalanden tolkas ofta som att han blandar ihop Malmös judar med staten Israel, som att han beskyller svenska judar för vad israeliska politiker tar sig för. (Vilket kan bero på att politiken i det här fallet bygger på religionen, men också på att Repalus uttalanden ibland återges utanför sitt sammanhang. Men också för att han faktiskt gör denna sammanblandning.) Är Repalu ensam om att uttala sig på ett sätt som kan tolkas som att man kollektiviserar vissa personer? Den öppna antisemitismen i Malmö förklarar Lena Posner Körösi vid Judiska centralrådet så här:

- Det finns en stor grupp med rötter i Mellanöstern och i den en liten gruppering av islamister med antisemitiska föreställningar. Det kopplar de till konflikten i Mellanöstern och då blir kollektiviseringen av judar självklar för dem.
Vad har den stora gruppen med rötter i Mellanöstern med den lilla grupperingen islamister med antisemitiska föreställningar att göra? Annat än ursprunget? Finns det judar i Malmö med fördomar om muslimer och hur förhåller dom sig till hela sin ursprungsgrupp? (Uppenbart har Simon Wiesentalstiftelsen kunnat bjuda in Ted Ekeroth (SD) att tala på deras möte i Malmö.) Skulle man kunna vända på rollerna i uttalandet ovan utan att anklagas för just kollektivisering? Eller blir det något som Repalu skulle kunna tänkas yttra?

I Svenska Dagbladet undrar ledarsidan hur länge till Stefan Löfven kan ha förtroende för Repalu. Som om Repalu var tillsatt av partiet, inte av väljarna i Malmö. Här har vi alltså en annan makts president, ett borgerligt partis representant, en stor borgerlig morgontidning och en religiös förening som vill sätta sig över väljarna. Socialdemokraten Repalu ska bort.

Man kan inte annat än undra när Obama kommer skicka Folkpartiet ett sändebud för att hjälpa till att läxa upp Lena Liljeroth Adelsohn för tårtspektaklet eller någon Sverigedemokrat (t ex Ekeroth) som talar nedsättande om muslimer som grupp.

torsdagen den 12:e april 2012

Oväntade drömmar

På Svenska Dagbladets ledarsida brukar man sällan försitta chansen att kritisera att LO:s stöd till det socialdemokratiska partiet. Det är, enligt ledarsidan, snudd på oanständigt att en medlemsstyrd organisation beslutar att ekonomiskt stödja ett visst parti. (Vilka som stödjer regeringspartiet Moderaterna vet vi ju lite om eftersom det sker i lönndom. Det går alltså inte att se om t ex Svenskt Näringsliv pumpar in pengar till partiet. Något säger mig dock att de borgerliga tyckarna på SvD inte tycker att detta vore en lika stor skandal.)

Idag kan vi dock se en något udda svängning i frågan. Då ledarskribent Maria Ludvigsson efterlyser att (S) bör styra över facket. Facket, i det här fallet det kvinnodominerade Handels, borde tas i örat av partiordförande Löfvén. Fast Ludvigsson kallar det "facklig-politisk samverkan". Handels borde vika ner sig på samma sätt som IF Metall gjorde i lönerörelsen 2009. Det kan väl Löfvén se till att fixa nu när han är ordförande i (S).

Så på ledarsidan i Sveriges blåaste tidning anser man alltså att politikerna ska styra över facket. Samtidigt som en medlemsstyrd organisation inte själva får välja var dom vill satsa medlemmarnas pengar. För mig låter det som om vissa drömmer om ett mer kommunistiskt samhälle. Länk

torsdagen den 5:e april 2012

Språktest för sakens skull

Igår skrev Erik Ullenhag och Johan Pehrson (båda FP) en debattartikel på Brännpunkt. Dom var arga över att Rikspolisstyrelsen beslutat att ta bort svenskprovet vid intagningen till Polishögskolan. RPS tycker att det räcker med att det krävs särskild behörighet i svenska för att alls kunna söka in. De sökande måste alltså ha genomgått gymnasiet med godkänt i svenska språket. (Det kravet gällde f ö redan för 25 år sen när jag gick ut gymnasiet.) Dessutom får dom genomgå ett antal intervjuer inför antagning varpå skolan gör en samlad bedömning. Sedan följer två års polisutbildning, på svenska.

Kraven är samma krav som för de flesta högre utbildningar. Men integrationsministern, han är orolig över att en massa människor ska bli... ja, vad då, integrerade?

Exakt hur stor är risken att en person efter tre års gymnasiestudier och två års högskoleutbildning inte skulle klara att "föra dialog med människor" utan andra "förstärkningsvapen"? Och vad menar batongliberalerna egentligen? Att dom där invandrade poliserna är mer benägna att ta till vapen? För att dom inte gjort ett extra språktest?

Nä, det här är en av orsakerna till att jag har så genuint svårt för Folkpartiet. Dessa opportunistiska symbolfrågor där man gör allt för att göra skillnad på vi och dom. Där högre krav ska ställas på en utbildning där man medvetet försöker öka antalet människor med utländsk bakgrund, än på alla andra utbildningar. Som RPS mycket riktigt påtalar, för att bli åklagare behövs inga extra språktest. Men det är kanske skillnad på ett G i svenska, beroende på var du kommer ifrån?