Rösta på Rättviseförmedlingen

Nu är det två dagar kvar att rösta på Rättviseförmedlingen i Gemensam Styrka. Det är jättetajt med en grupp som vill bygga katthem i Göteborg. Men även om jag förvisso gillar katter så gillar jag idén om att kön och etnicitet inte skall styra vem som får vara med mer.

Lina Thomsgård skapade Rättviseförmedlingen för att korrigera den underrepresentation av vissa grupper som råder på olika områden. Tillsammans är vi fler än 11 000 förmedlare som hjälper folk som har svårt att hitta t ex annat än män för medverkan i historieböcker, tv-program, tidningar, paneler, föreläsningar, klubbar, debatter och galor.

Rättviseförmedlingen vill rätta till de skevheter som förklaras med att "det inte fanns några andra", och gör det genom att alldeles kostnadsfritt hjälpa till att hitta prima alternativ. För vi vet att dom finns och tror att alla mår bra av att lysa upp sina blinda fläckar och se bortom normen.

Detta sker genom att man på Facebook och Twitter efterfrågar kompetensen och förmedlarna kommunicerar därefter med varandra, positivt, konkret och seriöst, och letar runt bland vänner och källor för att sen tipsa om förslag. Resultaten läggs upp på hemsidan som inspiration till andra.

Så in och rösta!

Nerikes Allehanda och våldtäktsmännen

Nerikes Allehanda (NA) gjorde sig rikskända för att publicera bilder på den professionelle provokatören Lars Vilks rondellhund under rubriken "Rätten att förlöjliga en religion". Nu tar man ett nytt grepp i kampen för dom etniska svenskarnas välbefinnande. Man tänker rapportera om misstänkta våldtäktsmäns etnicitet. Hur man nu kan veta något om denna innan männen i fråga ens har gripits framgår inte. Förmodligen återger man vad vittnen påstår. Det går helt emot vad man spaningstekniskt brukar önska sig. Detta eftersom vittnen med stor sannolikhet kommer färgas av sina fördomar kring till exempel "somaliskt utseende" (NA:s beskrivning av en av de överfallsvåldtäktsmän som härjar i Örebro.) Om man går ut med så lite beskrivningar som möjligt är det lättare för vittnen att faktiskt beskriva vad dom verkligen sett och dessutom torde det göra hela processen mer rättssäker.

Men inte Nerikes Allehanda inte. I en stad med många invandrade personer vill nu stadens enda tidning peka ut folk utifrån etnicitet. Man kan undra hur det skall gå till, vilket Anna Hellgren gör i Dagens Arena:

"Så frågan är vad NA ska granska. Den bråkdel av de relativt sett få anmälda överfallsvåldtäkter (runt tio procent av det totala antalet) som leder till åtal och domar? Hur ska det etniska perspektivet appliceras och var drar tidningen gränsen för "svenskhet"? Efter en generation? Två? Tänker de begagna sig av frenologiska metoder eller upprätta matriser över "etniska" namn?"

Jag har tidigare skrivit om dels det svåra i att definiera etniskt ursprung utifrån hudfärg men också tagit ställning emot en indelning i svenskar och icke-svenskar, vita och icke-vita. Sådant grupperande är det inte bara rasbiologer och Nerikes Allehanda som ägnar sig åt utan det förekommer även bland anti-rasister som ser det som en lämplig metod i kampen för ett mindre rasistiskt samhälle.

Som en liberal tidning borde Nerikes Allehanda finna sig för goda för att gruppera folk utifrån etnicitet och hudfärg. Dom borde ju rimligen stå för en människosyn där vi alla är individer. Men icke så när det gäller människor med mörkt krulligt hår.

Dessutom finns det en aspekt i detta som riskerar att tappas bort, nämligen att etniciteten på överfallsvåldtäktsmännen i Örebro inte säger så mycket om alla de andra våldtäkter som äger rum, ute, hemma eller hos vänner. Det kanske gynnar NA:s intressen att framställa våldtäktsmän som svartmuskiga invandrare men så ser ju inte riktigt sanningen ut. Våldtäktsmän kommer i alla kulörer.

Spring i benen

En häst i den beridna högvakten skenade idag. Först kastade den av sin ryttare utanför Oscarsteatern på Kungsgatan sedan sprang den Fleminggatan, St Eriksgatan, Karlberg och in i Solna och fångades in sju kilometer senare på Huvudstabron. (Mitt gamla hood.) Denna sträcka täckte hästen på bara några minuter... Förutsatt att den sprungit rakt på längs Fleminggatan måste vägen ha gått ungefär som ovan. Snacka om spring i benen.

Konstnär skänker sitt blåa blod till Herr Daniel Westling

Konstnären Ulrika Sparre kommer att donera sitt blåa blod till Daniel Westling. Själv har hon ingen användning för det donerade blodet så man kan ju bara se det som en win-win situation. Här kommer några citat ur brevet:

"Jag har med stort intresse följt debatten om att Daniel Westling i vissa kretsar anses lida brist på blått blod. Min förhoppning är att bloddonationen kan tysta den opinionen och att vi istället kan fokusera på det västenliga – nämligen kärleken (...)

Jag tillhör blodgrupp 0 och är godkänd som blodgivare, vilket innebär att möjligheten för Daniel Westling att kunna ta emot blodet är god.

Jag, Ulrika Gunilla Marianne Eriksdotter Sparre, som donerar blodet till vår blivande hertig tillhör den mycket gamla adliga släkten Sparre som introducerades i Riddarhuset 1649 som friherrlig släkt no 11 (...)

Jag har personligen ingen användning av det blod jag vill donera, varken i egenskap av kvinna inom adeln eller för min avkomma."

Look who's talking!

Mats Odell (KD) och Sven-Otto Littorin (M). Är det verkligen två män som skall ta stora ord i sin mun vad avser bedrägligt beteende? Googla till exempel Mats Odell och Carnegie och upp poppar kritik från finansinspektionen, begäran om granskning av jäv och minns vi inte någon affär där Odells släkt var inblandade också? Att Sven-Otto Littorin gjort sig känd som ministern som köpt sig en examen på internet från ett tvivelaktigt amerikanskt 'universitet' är också väl känt. Dock kan man fråga sig varför just dessa två sluppit ifrån drev. Att köpa sin examen och sedan förespegla alla att det är en riktig examen är i min bok minst lika bedrägligt som att låna pengar från arbetsgivaren till toblerone, om inte värre. Mona Sahlin betalade ju i alla fall tillbaka. Littorin han bara strök sin examen från sitt CV. Hade han inte haft Fredrik Reinfeldt som chef, utan jobbat i ett vanligt företag på falska meriter hade nog förtroendet ansetts förbrukat.

Så, visst är det intressant att just dessa två herrar skickas fram för att föra ut Alliansens nya , smått desperata, buzzword, Tobleronepolitik. Och visst skulle man behöva lite fler drev.

Uppdatering: En annan definition av tobleronepolitik, när man tar en toblerone från folket och ger den till sina rika kompisar i Carnegie eller när man lovar att bjuda på toblerone om man får jobbet men bara lurades.

Världens bäste morfar

Det var idag för nio år sedan som jag fick samtalet. Den där fredagsförmiddagen på jobbet när jag förberedde mig för att vittna i Arbetsdomstolen. Då när mamma ringde från sjukhuset i Karlstad och berättade att pappa oväntat dött på morgonen. När jag som i ett vakuum fick gå in till chefen och säga att dom fick klara sig utan mig i domstolen. Då när jag på en timme hann åka hem, packa, ringa tjejgänget och ställa in lördagens middag och kasta mig upp på tåget västerut. För att få träffa pappa en sista gång i sjukhuset kapell. Och jag minns att min syster sa att han ju var tänkt att bli världens bäste morfar.

Det känns så otroligt onödigt och orättvist att han inte får vara med i augusti när hennes första barn kommer och han nu skall bli morfar, världens bäste. Ändå är han på något sätt med hela tiden ändå. Senast igår stod jag och hans bror här på gräsmattan och skrattade och härmade hur han skulle sett ut när han fått veta. Den raka ryggen hade blivit ännu rakare, bröstet hade skjutits fram av stolthet över det kommande barnbarnet. Jag kan till och med höra hans röst, med den säregna dialekten.

Men även om han inte kan vara här personligen så lär han vara med ändå. Som världens bäste morfar.

Våra säkraste vårtecken

Brevlådan åker upp redo för Värmlands Folkblad.

Frasier och Niles kommer tillbaka från vintervistet.

Krokusen kämpar sig upp bland döda löv och gräs.

Johanssons Däckverkstad öppnar sina portar.

Veden skall klyvas och läggas på tork.

Årets första fläskkarré skall grillas.

Åtminstone fyra av sju rådjur klarade vintern.

Och räven går på jakt i skymningen och hjälper oss hålla sorken stången.

Somliga är mer jämlika än andra

I Belgien kommer man med stor sannolikhet att besluta om ett förbud för ett hundratal kvinnor att klä sig i burka och niqab. Skulle kvinnorna bryta mot förbudet riskerar dom böter eller fängelse. Frankrike ryktas fundera över samma lagstiftning. Anledningen till förbudet sägs vara att i dessa länder är man fria och jämlika. Så länge man gör som majoriteten vill säga.

Jag funderar över skälen till att en kvinna klär sig i burka eller niqab. Ser att det kan finnas två, med variationer mellan dessa två:

1. Hon har valt själv.
2. Hon blir tvingad till det av sin man eller familj.

Som sagt, det fria valet är inte alltid så fritt som det kan se ut, så det som kvinnan själv säger är ett fritt val kan ju mycket väl påverkas av patriarkala regler för hur man bör göra. Frågan är också hur fri man är att välja om man är starkt troende på en religion där andra dragit upp reglerna för hur man beter sig som troende. Men låt oss ändå utgå från dessa två positioner av tvång eller icke-tvång.

Först har vi alltså fall nr 1, där kvinnan av fri vilja klär sig så som hon vill och när som helst skulle kunna ombestämma sig och ta av sig sin burka/niqab. Här vill alltså staten, styrd av till stor del vita, kristna eller sekulära män, ta sig tolkningsföreträde och förbjuda en kvinna, född fri enligt de mänskliga rättigheterna, att klä sig som hon vill. Samtidigt har dessa beslutsfattare ofta inga som helst problem med att kvinnor av ”egen fri vilja” väljer att bli hemmafruar och helt ekonomiskt beroende av sina män. Sådana val är egna fria val, att välja att klä sig i heltäckande kläder är det inte.

Detta är ingenting annat än förtryck av kvinnor på grund av deras religion och på grund av deras kön. Säkert också på grund av deras klass, för ingen tror väl att fransk polis kommer kasta saudiska prinsars fruar i fängelse när de shoppar loss i designerbutikerna i Paris?

Sen har vi fall nr 2, där kvinnor alls inte får visa sig ute om de inte klär sig i burka/niqab. Där ger staten nu dessa kvinnors förtryckande manliga släktingar en utmärkt förevändning att hålla sina fruar och döttrar inomhus. För valet för dessa kvinnor kommer nämligen att stå mellan att bära burka/niqab och bli inlåst i fängelse eller att inte bära burka/niqab och bli inlåst hemma.

Ett argument som ofta dyker upp i den förmenta omtanken om burka-klädda kvinnor är att det är ohälsosamt. Att de stackars kvinnorna inte får tillräckligt med D-vitamin när de inte vistas mer avklädda i solen. Ville man spetsa till det så kan man väl å andra sidan invända att de inte kommer drabbas av malignt melanom. Men för att återgå till resonemanget ovan så kommer regeringarna i Belgien och Frankrike att bidra till att kvinnorna i fråga helt undandras solljuset. Bär din burka utomhus och bli inlåst i fängelse, låt bli att bära din burka och du får inte gå ut alls. Detta är alltså vad de upplysta staterna Belgien och Frankrike erbjuder dessa kvinnor, i jämlikhetens namn.

Det är väl bara att konstatera att somliga är mer jämlika än andra.

Slusseneländet

Just nu pågår manifestationen mot nya Slussen. Önskar jag var där. Lovar att den som har som vallöfte att lägga ner förslaget om husbyggena på bilderna ovan kommer att få min röst! I övrigt förbereder jag mig inför en ny almstrid och kan mycket väl tänka mig att förhindra det hela på samma sätt som vid Almstriden. Det tror jag vi är många, kulturelit eller inte, som kan.

Här, eller genom att klicka på bilden ovan, kan ni se en illustration av förslaget. Vad vi inte begriper är varför. De nya kontorshus som skall förstöra hela utsikten över stan från Slussen och Södervyn från Gamla Stan kommer bara att hjälpa till att finansiera 10 procent av den otäcka trafiklösning man tänkt sig. Så, varför?

Kan den blivande statschefen frångå Svenska Kyrkans ordning?

I Studio Ett igår debatterades det faktum att Sveriges blivande statschef, snart 33 år och utbildad vid UD, vill att hennes far skall leda fram henne i kyrkan och lämna över henne till hennes nye förmyndare… förlåt blivande make. Intervjuades gjordes Annika Borg, präst i Svenska Kyrkan, som försvarade den svenska vigselordningen och hovreporter Catharina Hurtig som försökte försvara det hela med att det egentligen var jämställt mot Daniel att ge honom ”ansvaret” för Victoria. Jo, hon sa så och fortsatte att berätta om hur kung Harald fällt en tår när han lämnat över prinsessan Märta Louise till Ari Behn. Det framgick dock inte om det var glädjetårar…

Studio Ett hade även lyckats gräva fram en jurist som påstod att sedvänjan att fadern lämnar över sin dotter tillämpades på Medeltiden i Sverige.

Man baxnar över rojalisternas dåliga argument. Men faktum är att Victoria är vår nästa statschef, hela monarkins existens bygger på att de kungliga anpassar sig efter grundlagen. Grundlagen kräver att monarken med familj är medlemmar i Svenska Kyrkan. Alltså faller argumentet om Medeltiden eftersom Sverige då inte var protestantiskt. Så gör också argumentet att Victoria själv skall få bestämma. Om hon vill frångå lagen och inte längre följa den vigselordning som tillämpas i Sverige är hon fri att kliva av. Men som blivande statschef har hon faktiskt bara att anpassa sig.

Det kan tyckas hårt men det ÄR hårt att leva upp till monarkins bojor. Det är därför jag anser att Victoria Bernadotte borde frigöras från dessa bojor och få leva ett fritt och gott liv tillsammans med mannen hon fick gifta sig med först efter godkännande av pappa Kungen och regeringen.

Skärp dig Victoria Bernadotte!

Alla som säger sig känna Victoria Bernadotte påstår att det är en smart tjej. Tillåt mig tvivla. Det har nu kommit till allmänhetens kännedom att hon önskar sig en brudöverlämning i Storkyrkan den 19 juni. Hennes far skall leda in henne och lämna över henne till den blivande maken. Som en handelsvara. Det skulle väl i och för sig kunna anses ligga i sakens natur kan man tycka, då äktenskapet i grunden är en juridisk och ekonomisk överenskommelse. Traditionellt sett har prinsessor varit just handelsvaror och pjäser som kungahusen haft för att bedriva sina politiska spel. Men det är inte en svensk tradition och det är osmakligt att den blivande statschefen ägnar sig åt sådant här amerikaniserat trams.

Vi skriver nämligen 2010. År 1976 gick Victoria Bernadottes far och mor in tillsammans i Storkyrkan. Det är 34 år sedan. Man kan undra om Victoria är så okunnig att hon faktiskt tror att brudöverlämning är en gammal svensk tradition som hon nu återupplivar. Man kan också fråga sig vad hon sänder för budskap till alla blivande brudar runt om i landet. Och varför Kungahuset som skall skall stå för tradition och dessutom tvingats tillhöra Svenska Kyrkan väljer att bryta mot en av våra äldsta traditioner, att brudparet går in tillsammans som jämbördiga parter. Även om äktenskapet inte alltid kommit till av fri vilja så har symboliken varit denna.

I Victoria Bernadottes fall är det ju knappast Kungen som valt Daniel. Istället har hon tvingats be honom, sin far och kung och regeringen om lov att få gifta sig med Daniel. Redan där faller tanken om en självständig kvinna och det vore därför mer smakligt att Victoria faktiskt visade att det var hennes självständiga val som låg till grund för äktenskapet, inte pappas godkännande. Jag måste säga att jag är förvånad och, faktiskt, besviken, för jag trodde att Victoria var modernare och mer upplyst än att själv önska sig en brudöverlämning. Jag hade tydligen fel, vilket bara övertygar mig än mer i min dröm om att monarkin avskaffas, för Sverige i tiden.

Ni som tycker att det är dags att avskaffa ett statsskick med prinsar och prinsessor finner era jämlikar här.

Adjektivens förbannelse - slutet

Så läste jag äntligen ut pekoralet Kryptan av Kate Mosse igår kväll. Jag antar att jag inte skall bli förvånad men det är ändå fascinerande att människan inte ens klarar att sy ihop sin egen historia. Massor av lösa trådar. Fanns det några övernaturliga element på gården, eller bara i en syfilissjuk hjärna? Hur dog Léonie? Vem var egentligen den mystiske man som verkade bli 150 år gammal?

Om det bara var så att Mosse tycks älska adjektiv. Men hon förmår ju inte ens berätta sin historia. Boken skulle mått bra av att redigeras ordentligt. Eller inte alls getts ut. Nu verkar författaren snarare ha skrivit ner allt hon kommit på och tråcklat ihop det. När det sedan började närma sig sexhundra sidor fick hon förmodligen panik och var tvungen att sy ihop det hela med stora glesa stygn så att själva upplösningen föll ur innan boken nådde läsarna. Man förstår att hon varit tvungen att ge ut boken på eget förlag för ingen förläggare med självaktning skulle ge ut den.

Men, vi fick i alla fall en lektion med franska substantiv.

Vassegoa, Rödgröna

Nu behöver ni inte hålla någon folkomröstning. För även om detta är en fråga ställd i Svenska Dagbladet så vågar jag lova att resultatet i en omröstning blir åt det här hållet, med en klar majoritet för Förbifart Stockholm. Rätt eller fel, det kommer vara en majoritet av Stockholmarnas önskan att få en förbifart, sanna mina ord.

La star du rap est mort!

Så skriver någon på Youtube över det tråkiga beskedet att Keith Elam, a k a Guru, dött i sviterna av cancer, 47 år gammal. Guru som med sina Jazzmatazz-plattor bidragit till många sköna stunder och nog är en av dem som snurrat mest i min spelare. Respekt!

Här kommer några av mina favoriter:

Hur tänkte dom nu?

Läser i Aftonbladet idag om en familj som varit på semester i Thailand med sina fyra barn där yngste sonen är sex månader gammal. Nu hade dom hamnat i Athen och skulle bussas till Belgrad från var man skulle flyga hem dem. Jo, det fick väl gå an, men dom oroade sig för hur det skulle gå för halvåringen.

Eah? Dom har släpat med sin sexmånaders bäbis till andra sidan jordklotet, till ett land som inte bara bjuder på nära 40 graders värme för tillfället utan också på demonstrationer och kravaller där erfarenheten säger att demonstranterna mycket väl kan få flygplatsen att stänga i veckor. Där man riskerar att dra på sig smittsamma tarmbakterier. Där hundratals svenskar dog i en tsunami för inte så länge sedan. Sen oroar dom sig över att åka buss i Europa med barnet.

Jag tror inte att det är någon fara för barnet i fråga, barn överlever både Serbien och Thailand, men att börja oroa sig nu verkar ju lite sent... Sen är det en helt annan sak vad bäbisen tycker om att åka buss så långt och hur ett eventuellt missnöje med detta tar sig uttryck. Men det får vi ju genomlida vid varje långflygning till Thailand också.

Nu lyfter det!

And, And and And

Alternativ titel: Adjektivens förbannelse

"Anatole stannade och lutade sig bakåt mot väggen. Léonie sjönk ihop intill honom, hennes kopparfärgade lockar hängde efter ryggen som en härva med silkesgarn, och hon kände hur han la armarna beskyddande över hennes axlar. Hon drog in nattluften och försökte hämta andan. Med utmattade fingrar drog hon av sig de smutsiga handskarna, som missfärgats av sotet och smutsen på Paris gator och lät dem falla till marken."

Detta är ett stycke plockat från sidan 35 i boken Kryptan (Sepulchre i original) av Kate Mosse. En bok som jag gjorde misstaget att börja läsa efter att ha köpt den som den fjärde av fyra för tre på Bokia. Boken är på 655 sidor men om Kate Mosse skurit ner hälften av alla adjektiv och låtit bli att skriva alla replikskiften på både franska och engelska (här översatta från engelska till svenska) så hade boken endast omfattat cirka 300 sidor.

Kära Kate Mosse, vi fattar att du kan franska. Det är därför helt onödigt att upprepa varje replik på både franska och engelska. Du kanske tänkte att det skulle ge lite fransk touch åt berättelsen att skriva delvis på franska, men tyvärr blir det bara tjatigt. Särskilt om man behärskar språket tillräckligt för att förstå dina korta, andefattiga repliker.

Nu läser jag vidare enbart för att jag också älskar Languedoc och försöker drömma mig tillbaka till dess små byar. Tyvärr lämnar inte Kate Mosse så mycket åt fantasin med sina adjektivfyllda, extremt detaljerade beskrivningar. Rådet att skriva sin roman och sedan stryka alla adjektiv har uppenbarligen inte nått fram till Mosse. Kanske beror det på att boken verkar vara utgiven på eget förlag...

Men visst, i pockethyllan på Coop tillsammans med Dan Brown och Camilla Läckberg fyller kanske Kate Mosse sin plats.

När jag skrivit detta googlade jag titeln på boken och se! Det finns fler än jag som reagerat över uselheten i detta verk. Sen finns det tydligen folk som finner något i Mosses skrivande som jag för mitt liv inte kan begripa. Det här är faktiskt värre än Dan Brown, för Brown har åtminstone haft någon som redigerat hans böcker.

Kamikaze

Vem är kamikazepiloten på väg mot Island? Och som i skrivande stund verkar befinna sig vid Barrow-in-Furness norr om Blackpool i Storbritannien.

För övrigt är denna karta från Flightradar24.com ganska läskig. Hoppas att inte även vulkanen Katla får spel. När yngre guddottern, nu snart nio år, var liten träffade vi draken Katla på Junibacken, en ganska läskig upplevelse. Då sa vi vuxna att det bara var på låtsas, eldsprutande katlor finns bara i sagorna.

Själv skall jag fira helgens antågande med att gå ut och dricka öl, tjeckisk sådan, med lille mannen. Det var länge sen! Och några askmoln har vi inte sett röken (sorry) av här i Jönköping.

Vårtecken

Åkte in till stan en sväng för att fota lite vårtecken. Som blomsterrabatter som den här till exempel.




Men sedan tog sig vårkänslorna andra uttryck. Den nedersta, från Boomerang, är dock inköpt vid tidigare vårkänsligt tillfälle. De övre kommer från Great Rumours, något så ovanligt som riktigt snygga svenskdesignade kläder med fantastisk passform för svenska kroppar. Storlekar från 38-46 med plats för lite mage men med slankade effekt. (Klicka för större bilder.)

Och på detta en liten påse med dyra chokladpraliner från La Gott till kaffet ikväll.

Mer kung för din krona!

Prankmonkey har på Facebook startat gruppen med namnet Mer kung för din krona.

Om vi nu skall betala Victoria Bernadottes bröllop och ha ett kungahus skall det vara på riktigt. Jag citerar:

"Vi vill ha kortege med häst och vagn, och borgare och adel längst fram i kyrkan. Vi vill ha bakelser till folket, gycklare på gatan, benådade livstidsfångar och narrar med bjällror i mössan. Vi vill ha dvärgar som slåss med träsvärd, trollkarlar som dyker upp och försvinner, riddare till häst och utländska bröllopsföljen med pager, tjänare och hålldamer med exotiskt utseende. Vi vill ha fest i dagarna tre.

Men mest av allt vill vi en riktig kung. En kung som inte ser ut som en Volvochef, utan som en redig kung. Med krona, mantel, äpple och spira och förtroendeingivande uppsyn.

Kort sagt; vi vill ha valuta för pengarna - vi vill ha mer kung för vår krona!

Jag instämmer och hänvisar ovan till hur prinsessorna borde klä sig om du nu skall vara verkligt kungliga. Att klänningen på bilden är av en modell som även bars av Marie Antoinette skall endast ses som ett slumpmässigt sammanträffande.

Årets avslöjande!

Malin Wollin och Linda Skugge är egentligen samma person, och finns inte på riktigt. Dom är uppfunna av kvällspressen.

Obegripligt i Thailand

Jag har försökt lära mig lite olika ord på thailändska. Det är inte helt enkelt. I synnerhet som orden är svåra att uttala på ett sätt så att man gör sig förstådd. Ta till exempel det här med min favoritfrukt, sapparot (ananas). Jag tycker mig höra att thailändarna själva uttalar det sappalot, liksom man uttalar farang (utlänning) falang. Men blev senast det begav sig rättad av en fastboende svensk som förklarade att det heter sappaRot. För att vara på den säkra sidan frågade jag en av thailändarna i sällskapet hur han uttalar namnet på den där frukten. Jo då, sappaRot med tydligt R. Bra. Bara så jag vet. Glad i hågen knallar jag sedan fram till en smoothieförsäljare och säger att jag vill ha en sappaRot-smoothie. Och blir utskrattad. Hahahaha! SappaRot! Det heter ju sappaLot. Hahahaaaaa. Knäppa faLanger...

Ungefär lika obegriplig är den thailändska politiken. Vintern 2006 störtades premiärminister Thaksin Shinawatra i en militärkupp. Han befann sig då i New York och verkade ha blivit förvarnad eftersom han fört med sig stora summor pengar ut ur landet. Thaksin är oerhört populär bland den fattiga landsbygdsbefolkningen då han inte bara stått bakom reformer för dessa utan också varit noga med att åka runt bland dem och tala direkt till dem.

Hösten 2008 kom den ännu landsflyktige Thaksins kamrater åter till makten i fria val. Frågan var om dessa val var rättvisa, vilken en författningsdomstol kom fram till att dom inte var utan att valfusk förekommit, främst genom köpta röster bland en fattig befolkning. Domstolens beslut applåderades av de så kallade gulskjortorna som mestadels utgörs av medelklass och stadsbor, och som vägrade tro på att motståndarna vunnit valet, eftersom "alla de känner" röstat på andra partier. Ett ganska vanligt fenomen där stadsbefolkningen och medelklassen tror sig utgöra majoritet och blir väldigt förvånade när landsortsbefolkningen röstar annorlunda. I samband med valet uppstod demonstrationer och gulskjortorna ockuperade Bangkoks nya flygplats, Suvarnabumi till stöd för den sida som inte vunnit valet, men som de menade var de rättmätiga vinnarna.

Efter någon månad av uppror bildades till slut regering genom en koalition i parlamentet. Abhisit Vejjajiva blev premiärminister och uppfattades nog av många som ett ganska bra alternativ, relativt ung och utbildad i Storbritannien och varken företrädare för de röda eller gula. Rödsjkortorna, Thaksins anhängare, demonstrerade mot att deras valda ledare avsatts men gav med sig efter hot om militära insatser, då de vid detta tillfälle inte ansåg det värt att spilla liv.

I januari 2009 hölls regionala val där Abhisits koalition visade sig ha gott stöd bland folket.

Men nu i februari 2010 dömdes rödskjortornas favorit, Thaksin, för korruption i högsta domstolen och staten beslagtog över en miljard dollar som Thaksin tillskansat sig som premiärminister, främst genom affärer i telecombranschen. Thaksin har kört konstant propaganda från Kambodja och Dubai och uppviglat rödskjortorna till protest. Demonstranter har bussats från landsbygden in till Bangkok. De fick 500 baht (ca 100 kr) om dagen och fri kost mot att de demonstrerade. (Vem tror vi betalar?) Nu verkar dock dessa personer ha rest hem igen och ersatts av yngre personer från arbetar- och medelklass med mycket mer revolutionära idéer. Kraven på nyval har kompletterats med krav på att Abhisit skall lämna landet.

Om regeringen sätter in militär mot demonstranterna, som nu i helgen, så verkar inte rödskjortorna låta sig skrämmas av det. Istället taggas de revolutionära elementen än mer. de kräver demokrati. Det svåra är om dom får det dom kallar demokrati. Det vill säga att några tusen demonstranter störtar regeringen och nyval utlyses, och deras företrädare vinner valet. För då lär vi inom kort ha gulskjortor på gatorna ropande om valfusk och efter verklig demokrati. Det vill säga att deras företrädare skall leda landet.

Thailands politiska situation är följaktligen ungefär lika enkel som att lära sig prata thailändska med rätt uttal. Vem som än vinner så blir någon missnöjd och denna någon, om det så är folk eller militären, har alltid personer bakom som är beredda att stödja uppror. Mitt tips är att thailändsk politik kommer fortsätta bölja fram och tillbaka så länge det lönar sig med militanta demonstrationer. Frågan är hur man löser en sådan situation när det varken funkar att resonera med motståndarna och lova nyval i höst i stället för hösten 2011 (som Abhisit och hans regering erbjudit) eller att ta till vattenkanoner och gummikulor (som i helgen som gick).

Dags för kung Bhumibol att uttala sig kanske och vädja till demonstranterna att anta erbjudandet om nyval i höst? Frågan är om de nu yngre, mer revolutionära demonstranterna vågar sätta sig upp mot kungens vilja, i ett land där kungamakten i det närmaste är att jämföra med en gudomlig makt.

Uppdatering: Jag har ändrat i texten ovan från att Thaksin befann sig i London till att han var i New York vid kuppen i september 2006. (Han levde dock i London under början av sin landsflykt, bland annat som ägare av fotbollslaget Manchester City.) I dagens understreckare (Svenska Dagbladets pappersupplaga, ännu inte på nätet), ger Anders Engvall, forskare vid handelshögskolans Kinacentrum sin bild av Thailändsk politik. Det kan om inte annat ge en bild av vilka som står bakom gul- och rödskjortor. Dock reagerar jag över att vissa detaljer i artikeln inte stämmer. Mig veterligen så har Thaksin befunnit sig i landsflykt sedan 2006, i artikeln ser det ut som om han varit tillbaka under denna tid? Åren mellan december 2006 och 2008 hanterar Engvall mellan två meningar från ett val i december 2006 till ockupationen av nya flygplatsen hösten 2008.

Jag ställer mig även lite tvivlande till att Thaksin skulle vara så ren som Engvall låter påskina. Även om jag inte ifrågasätter att makteliten givetvis påverkar tillsättning av domare. Domslutet i februari utgick som jag förstått det från vad Thaksin ägde när han tillträdde som premiärminister och hur mycket han hade efter att han tvingats från makten. Frågan är väl snarast vilka miljardaffärer som kan accepteras att en sittande premiärminister genomför för egen vinning under sin mandatperiod.

Dessutom, militären verkar även den kluven. Soldaterna i Bangkok kallas ibland för vattenmeloner, gröna utanpå och röda på insidan.

Här kan man läsa om min syn på gulskjortornas framfart för ett drygt år sedan. (Om någon nu skulle få för sig att jag bara kritiserar Thaksin... I grunden gillade jag ju Thaksins reformpolitik för landsbygdsbefolkningen.)

Uppdatering 2: På Wikipedia finns en rätt bra genomgång av den politiska krisen från 2008-2010 där man kan fördjupa sig precis hur mycket man vill, något som är svårt i enstaka blogginlägg...

Omöjligt stoppa Expressens vansinnesjournalistisk?

Expressen hänger idag ut en psykiskt sjuk kvinna med namn, foto och hela hennes sjukdomshistoria, intervjuer med hennes närmaste anhöriga och spekulationer om vad kvinnan gjort sig skyldig till. Hon är ännu inte ens åtalad men häktad för mord på två män i Växjö.

Tidigare har vi hört talas om "Åkeshovsmannen," "Gamla Stan-mannen", "Samurajmannen" och så vidare. Ingen av dessa har hängts ut i tabloidpressen med namn och bild och sjukdomshistoria i stora söndagsreportage för läsarna att gotta sig i.

Expressen sänker sig till samma nivå som Flashback och begår ett övergrepp mot en sjuk kvinna som inte på något sätt kan försvara sig själv mot den här sortens journalistik. Expressen är inte en domstol, även om dess journalister verkar tro sig vara gudar som kan bestämma helt över vilka som skall straffas med uthängning i offentligheten.

I spelreglerna för press och tv som branschen gemensamt tagit fram står i punkt 7 att läsa: "Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning." [Min fetning]

Man kan fråga sig vad denna kvinnas namn och bild har för allmänintresse som inte "Åkeshovsmannen" eller "Gamla Stan-mannen" hade? Varför hängs hon ut inför offentligheten som om hon redan var dömd, när hon dessutom är uppenbart sjuk?

Det finns faktiskt bara ett uttryck för den här typen av vidrig sensationsjournalistisk: FY FAN!

Om nyhetsvärdering

På Poppius fick vi lära oss hur nyhetsvärdering fungerar. Bland annat så värderas händelser som sker nära läsarna ofta högre än sådant som sker långt bort. Ett jordskred med tio döda i Jönköping skulle förmodligen hamna högre på Jönköpingspostens förstasida, och slås upp större, än ett jordskred med tusen döda i Bangladesh. Det är helt enkelt lättare för läsaren att identifiera sig med en död Jönköpingsbo än en dito person från Bangaldesh.

Men i nyhetsvärdering ligger också att lyfta sådant som sker oväntat, chockartat. Att Polens 60-årige president Lech Kaczynski dör i en flygkrasch är mer oväntat än att en redan sjuklig Kerstin Thorvall dör, 84 år gammal. Då spelar inte alltid närheten roll i hur nyheten lyfts. Att sedan överbefälhavaren, vice utrikesministern och riksbankschefen också omkom blir mest en bisats liksom presidentens hustru, Maria Kaczynska, varav inga nämns med namn.

Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera över om man skall läsa in en värdering av människorna i fråga här. Presidenten och författaren. Mannen och kvinnan. Presidenten och hans fru. Grannen och länder längre bort (som vi skall se nedan). Vem är viktigast för läsarna av Svenska Dagbladet? Kanske man tänker att flygkrasch går före kultur, oavsett närhet.

Samtidigt trappar rödskjortorna upp sin protest i Bangkok, men jämfört med den svenska författaren och den i en flygkrasch dödade presidenten får sådana nyheter stryka på foten. (I Ekot kom nyheterna i ordningen Död president - Bangkok - Thorvall, vilket det även gör på SR:s hemsida.) I The Nation kan vi tille exempel läsa en liten notis om att en utländsk reporter skadats av en kula vid en sammandrabbning. Att denna knappast är svensk kan vi utgå från med tanke på att det inte syns i svenska nyhetsmedier.

Detta är inte ett blogginlägg om rätt eller fel, snarare om krass värdering av vad som bedöms vara viktigt för de svenska läsarna/lyssnarna eller inte. I Stockholmsmedierna går Thorvall före Bangkok, vilket hon inte gör i riksradion. Å andra sidan får den tioårige skånepågen som snodde en bil i Arlöv förhållandevis hög position även i Stockholmsmedierna, men det var inte viktigare än att han fick se sig nedpetad av att New York Rangers närmar sig en slutspelsplats i Stanley Cup. Sport slår ut närhet. Såvida det finns en svensk med i laget förstås.

Vilka slutsatser kan vi dra av denna rangordning av nyhetsvärdet i händelserna ovan? Att de skadade i Bangkok ännu inte är tillräckligt många eller döda för att hamna i topp? Att en svensk författare som hette Kerstin har lite sämre nyhetsvärde än en död polsk president som hette Lech? Jo, så är det förmodligen. Varför det är så tål att funderas över.

Uppdatering: Kan det vara så att de nya medierna gör andra nyhetsvärderingar? Att de medier där läsarna själva får komma till tals återspeglar vem som betytt mest för dem?

Slussen - del ?

Via Motbilder hittar jag denna länk. Titta och gråt över den framtida Slussen.

Kolla särskilt in panoramabild nummer två och tre på den här länken. Hur är det ens möjligt att skapa en sådan plats? Hatar arkitekterna vatten? Hatar Stockholms stad vatten? Hatar dom att kunna se Söders höjder från Gamla Stan? Frågan är hur många som verkligen förstått vad som håller på att ske. Kanske dags för en ny almstrid?

Jag har tidigare skrivit om nya Slussen här och här.

Den som äger ett bibliotek och en trädgård saknar inget

Mymlans bloggtema den här veckan är Boken: "Men stort B. Jag vill att du skriver ett inlägg om den boken som gjort starkast intryck på dig. Kanske förändrat ditt liv, eller din syn på omvärlden. Skulle också kunna vara den bok, kanske en barnbok, som fick dig att fastna i böckernas värld, eller en bok som gjorde dig upprörd, ledsen, obeskrivligt glad eller på annat sätt etsat sig fast. Skriv om den bok har haft störst betydelse för dig, helt enkelt."

Men herregud, det går ju inte att välja en enda bok. När man läst så många. Olika. Bland mina första på engelska var Nevil Shutes A Town Like Alice och Jack Londons The People of the Abyss. Den förra väckte, tillsammans med Depeche Modes texter, mitt intresse för engelska, den senare ett medvetande om att inte alla samhällen varit och är som villaområdet jag växte upp i hemma i Karlstad. Dessutom passade den mitt nydanade intresse för anglofili.

Jag skulle kunna välja fantastiska böcker som jag älskat att läsa, som Monica Fagerholms Underbara kvinnor vid vatten eller Kate Atkinsons Behind the Scenes of the Museum. Den senare är förmodligen en av mina mest fantastiska läsupplevelser all time, sträckläst på en strand i västra Grekland sommaren 1998. Jag vill kunna skriva som Kate Atkinson!

Men när jag skall välja boken med stort B får det nog i stället bli genren med stort G, nämligen brit crime. För dess osvikliga underhållningsvärde kryddat med samhällspatos. För alla dessa timmar av pure happiness över att få sjunka in i en annan värld, lära känna figurer från början och få en rejäl dos av Storbritannien. Här tänker jag ta upp tre böcker av tre författare inom genren, som betytt mycket för mig.

Minette Walter: Shape of Snakes (Ormars skepnad i svensk översättning)
Som jag grät när jag sträckläste denna bok under en semestervecka i Edinburgh hösten 2000. Handlingen sträcker sig över tjugo års tid men börjar i november 1978, mitt under the Winter of Discontent då en kvinna finner sin granne döende på gatan. "Mad Annie", föraktad av sina grannar, hade förmodligen begravts och glömts bort om det inte varit för denna kvinna som skulle komma att spendera de närmaste tjugo åren för att undersöka "Mad Annies" död. Upplösningen är, som sagt, hjärtskärande och ger läsaren en hel del att fundera över.

Boken är, på Minette Walters sätt, sammansatt med nyhetsartiklar och brev om händelsen i fråga. Ett sätt som får mig som läsare att känna mig extra delaktig i jakten på sanningen. Dessutom är det en av dessa böcker där Walters är som bäst, när hon tar fram allt sitt samhällspatos och skildrar oss människor som vi är. (Walters växlar mellan att skriva sådana böcker, rena whodunnits och hennes senaste, The Chameleon's Shadow, skulle jag nog kategorisera som en psykologisk thriller.)

Elizabeth George: What Came Before he Shot her
Elizabeth George låter oss följa samma poliser genom alla sina böcker och skildrar delvis andra samhällsklasser än Minette Walters. Hennes böcker är ofta en behållning bara för samspelet, eller inte, mellan Detective Inspector Thomas Lynley och hans kollega Barbara Havers. Men i boken om Joel, en fattig, föräldralös, pojke av jamaikanskt ursprung från södra London, frångår George sitt vanliga whodunnit-berättande. Boken är en uppföljare till With no one as Witness där DI Lynleys gravida fru Helen skjuts till döds på trappan till deras Belgraviahem. (För övrigt får jag en känsla av att George tröttnat rejält på denna tunna, ointressanta figur vars enda intresse tycks ha varit shopping.) Förövaren är en tolvårig pojke, och i What Came Before he Shot her får man veta just detta.

Detta är en bok som socialminister Göran Hägglund (KD) borde läsa. Möjligen kan det lära honom något om moral och etik och att valet mellan rätt och fel kanske inte alltid är så enkelt som i Bankeryd.

Ian Rankin: Knots and Crosses

Som student i Edinburgh kunde jag inte undgå att se alla dessa böcker av en författare vid namn Ian Rankin, vid mina många besök i stadens boklådor. Jag tänkte att om de nu utspelar sig i Edinburgh kan de ju ge en extra dimension till min vistelse där. Så jag greppade Knots and Crosses och började läsa. Och det slutar inte ens med Exit Music, DI John Rebus pensionsbok. Rankin har nämligen lovat att vi skall få se fler böcker om DS Siobhan Clarke i framtiden.

Knots and Crosses, om mord på små barn, är på inget sätt Rankins bästa bok om Rebus men det är definitivt den bok som öppnade en helt ny värld för mig. Ett Edinburgh som man själv inte visste fanns där, men som man som läsare är helt övertygad om existerar. Så bra på att ge sina karaktärer liv är Ian Rankin att man faktiskt förväntar sig att springa in i John Rebus på the Oxford Bar.

Hun Sen nobbar Thaksin?

Stämningen mellan Thailand och grannen Kambodja har länge varit spänd. Vanligtvis handlar det om gränsområden där de två länderna inte är överens. På senare tid har Kambodjas premiärminister Hun Sen retat upp sin kollega i Bangkok, Abhisit Vejjajiva genom att kalla förre thailändske premiärministern, den korruptionsdömde Thaksin Shinawatra för "en evig vän". Mr Thaksin tros styra och understödja de rödskjortade demonstranter som sedan domslutet mot honom ockuperat centrala platser i Bangkok med krav på omval. Han har också varit på besök i Kambodja från var han talat till sina anhängare.

Nu verkar det dock som om Hun Sen, eller åtminstone hans diplomatiska rådgivare, insett att det kanske inte är någon bra idé för Kambodja att stödja en f d premiärminister som sitter i Dubai och sänder ut TV-tal till sina anhängare. Nu sägs Mr Thaksin inte längre vara välkommen på sina besök till Kambodja. Källan är iofs en thailändsk minister men trycket på Hun Sen att inte bidra till uppviglingen mot Mr Abhisits regering lär nog vara starkt.

Det är svårt att se att den thailändska regeringen kan göra så mycket annat än börja arrestera demonstranter. Vilket naturligtvis kommer användas emot dem och kallas ickedemokratiskt. Och kan leda till kravaller. Frågan är hur demokratiskt det är att försöka storma parlamentet? Problemet i Thailand är, som jag förstått det, inte valfusk eller att folk inte får rösta på vem dom vill. Problemet verkar snarare vara att vem som än blir vald så anser andra sidan att det var fel person och är beredda att ta till utomparlamentariska medel för att ändra detta resultat.

Påskmiddag de luxe

Förrätt: Laxtimbal på kallrökt lax och tunnbröd.

Huvudrätt: Lammstek smaksatt med rosmarin, vitlök och citron;
serverat med ugnsrostad potatis och rotfrukter och rödvinssås.

Efterrätt: Trifle med hallonindränkt kladdkaka, chokladmousse, grädde och blåbär.

April, april!

Börjar leta skämt i tidningarna. Tyvärr lär väl inte Svenska Dagbladet skoja när dom påstår att Fredrik Reinfeldts förtroende hos väljarna är överlägset. (Börjar för övrigt tröttna på dessa popularitetsmätningar som säger intet om hur väljarna uppfattar den politik som den populäre bedriver. Satsa på nåt seriöst istället, Svenskan! Som att fråga vilka man tänker rösta på i valet. Men då får ni ju iofs ett annat svar än det ni vill ha...)

Värmlands Folkblad, däremot, går ut hårt med att någon brutit sig in genom ett fönster på linneväveriet i Klässbol. Där har man letat reda på det bäddset som några av Värmlands kommuner skall ge Victoria Bernadotte och Daniel Westling i bröllopspresent. (Andra kommuner ha följt SKL:s råd att inte ge presenter.) På dessa lakan har man sedan broderat stora republikanska loggor i svart och rött med en överkorsad kungakrona. I ett pressmeddelande sägs talesmannen för "Commando Carl Gustaf", Uno A. Prilén, ha uttryckt att den rådande folkopinionen inte tillåter militanta anslag.

"Det skulle inte ta oss en millimeter närmare republik. I stället satsar vi på punktinsatser som syftar till att undergräva hovets imaginära oomkullrunkelighet. Detta är blott det första i ett brett batteri bisarra busstreck."

NWT kör med en ännu värre chocknyhet. Emil Kåberg lämnar Färjestad för en karriär som boxare. Iofs en sport som kan passa honom som hand i boxhandske men knappast troligt, va?

Och i Nerikes Allehanda slår man fast att det nu är slut på aprilskämtandet. Efter ett EU-beslut att man inte längre får skoja offentligt på 1 april. Det skulle ju kunna vara sant om man tänker på att det är just gnällbältes-tidningen Allehanda som kommer med nyheten. Jag menar, Örebro är ju stan där man ville resa en stor spik som staty på Stortorget, en gnällspik, men där hälften av invånarna, högst väntat, inte förstod humorn i detta...

Man kan ju undra hur det kommer sig att lille mannen och jag är sådana lustigkurrar... ;)

Uppdatering: Har du en kompis eller granne som befinner sig i garderoben? Nu har RFSL kommit med lösningen. Man skickar helt enkelt ut rosa kuvert till dem så att de får hjälp att vara öppna! Kuvertet skall ses som en hjälp, en push att komma ut.