tisdag 20 april 2010

Hur tänkte dom nu?

Läser i Aftonbladet idag om en familj som varit på semester i Thailand med sina fyra barn där yngste sonen är sex månader gammal. Nu hade dom hamnat i Athen och skulle bussas till Belgrad från var man skulle flyga hem dem. Jo, det fick väl gå an, men dom oroade sig för hur det skulle gå för halvåringen.

Eah? Dom har släpat med sin sexmånaders bäbis till andra sidan jordklotet, till ett land som inte bara bjuder på nära 40 graders värme för tillfället utan också på demonstrationer och kravaller där erfarenheten säger att demonstranterna mycket väl kan få flygplatsen att stänga i veckor. Där man riskerar att dra på sig smittsamma tarmbakterier. Där hundratals svenskar dog i en tsunami för inte så länge sedan. Sen oroar dom sig över att åka buss i Europa med barnet.

Jag tror inte att det är någon fara för barnet i fråga, barn överlever både Serbien och Thailand, men att börja oroa sig nu verkar ju lite sent... Sen är det en helt annan sak vad bäbisen tycker om att åka buss så långt och hur ett eventuellt missnöje med detta tar sig uttryck. Men det får vi ju genomlida vid varje långflygning till Thailand också.
kl.

2 kommentarer:

  1. Petra21 april 2010 kl. 10:34

    Ju mindre barnen är, desto enklare att resa med dom. Barn klarar värme bara man ger dom tillräckligt att dricka och skugga.

    Att barnet ska få i sig farliga bakterier så länge den inte äter maten utan bara ammar, äter ersättning ur förslutna förpackningar eller dricker flaskvatten är ju minimal.

    Jag skulle snarare oroa mig mer för att hålla en 2-3-4-åring sysselsatt i bussen :)

    SvaraRadera
  2. Bloggerskan21 april 2010 kl. 10:38

    Exakt. En 2,5-åring i två dygn på en buss vore ju tortyr, om inte annat för alla runt omkring...

    Jag tänkte ju mer på att vuxna magsjuka kanske kunde smitta barnet men det är kanske immunt mot sådant så länge man ammar? Om man nu ammar.

    Min tanke var annars att buss genom Europa knappast är farligare för barnet än semester i Thailand.

    SvaraRadera

Se detta kommentarsforum som en insändarsida i en papperstidning. Jag tar oftast in inlägg som följer punkterna nedan, men förbehåller mig rätten att själv välja vad jag publicerar på denna blogg.

1. Helt anonyma kommentarer kommer inte att publiceras. En etablerad blogg bakom inlägget räcker bra.

2. Du som tycker att jag borde skriva om något annat än det jag gör. Skriv själv på din egen blogg! Här bestämmer bara jag vad jag väljer att ta upp, och ur vilket perspektiv. Detta föranleder bl a punkt 3.

3. Kommentarer som inte har med ämnet att göra ignoreras.

4. Inlägg med rasistiskt, homofobt och/eller sexistiskt innehåll släpps inte igenom. Ej heller personpåhopp eller generaliserande, illa underbyggda ommälen om olika grupper t ex feminister. Här håller vi en vänlig ton gentemot varandra och diskuterar innehåll, inte person.

5. Detta är en blogg, d v s en lång räcka av inlägg från min sida. Om du läser ett inlägg och blir fundersam över var jag står i en fråga så kan det ibland hjälpa att läsa några till för att bilda sig en uppfattning. Att medvetet misstolka mina inlägg leder till att jag inte ids bemöta dem. Och jag publicerar bara inlägg jag bemöter.

Att inte följa en eller flera av ovanstående punkter leder alltså till att jag inte släpper igenom inlägget.