Mymlans bloggtema den här veckan är Boken: "Men stort B. Jag vill att du skriver ett inlägg om den boken som gjort starkast intryck på dig. Kanske förändrat ditt liv, eller din syn på omvärlden. Skulle också kunna vara den bok, kanske en barnbok, som fick dig att fastna i böckernas värld, eller en bok som gjorde dig upprörd, ledsen, obeskrivligt glad eller på annat sätt etsat sig fast. Skriv om den bok har haft störst betydelse för dig, helt enkelt."Men herregud, det går ju inte att välja en enda bok. När man läst så många. Olika. Bland mina första på engelska var Nevil Shutes A Town Like Alice och Jack Londons The People of the Abyss. Den förra väckte, tillsammans med Depeche Modes texter, mitt intresse för engelska, den senare ett medvetande om att inte alla samhällen varit och är som villaområdet jag växte upp i hemma i Karlstad. Dessutom passade den mitt nydanade intresse för anglofili.
Jag skulle kunna välja fantastiska böcker som jag älskat att läsa, som Monica Fagerholms Underbara kvinnor vid vatten eller Kate Atkinsons Behind the Scenes of the Museum. Den senare är förmodligen en av mina mest fantastiska läsupplevelser all time, sträckläst på en strand i västra Grekland sommaren 1998. Jag vill kunna skriva som Kate Atkinson!
Men när jag skall välja boken med stort B får det nog i stället bli genren med stort G, nämligen brit crime. För dess osvikliga underhållningsvärde kryddat med samhällspatos. För alla dessa timmar av pure happiness över att få sjunka in i en annan värld, lära känna figurer från början och få en rejäl dos av Storbritannien. Här tänker jag ta upp tre böcker av tre författare inom genren, som betytt mycket för mig.
Minette Walter: Shape of Snakes (Ormars skepnad i svensk översättning)
Som jag grät när jag sträckläste denna bok under en semestervecka i Edinburgh hösten 2000. Handlingen sträcker sig över tjugo års tid men börjar i november 1978, mitt under the Winter of Discontent då en kvinna finner sin granne döende på gatan. "Mad Annie", föraktad av sina grannar, hade förmodligen begravts och glömts bort om det inte varit för denna kvinna som skulle komma att spendera de närmaste tjugo åren för att undersöka "Mad Annies" död. Upplösningen är, som sagt, hjärtskärande och ger läsaren en hel del att fundera över.
Boken är, på Minette Walters sätt, sammansatt med nyhetsartiklar och brev om händelsen i fråga. Ett sätt som får mig som läsare att känna mig extra delaktig i jakten på sanningen. Dessutom är det en av dessa böcker där Walters är som bäst, när hon tar fram allt sitt samhällspatos och skildrar oss människor som vi är. (Walters växlar mellan att skriva sådana böcker, rena whodunnits och hennes senaste, The Chameleon's Shadow, skulle jag nog kategorisera som en psykologisk thriller.)
Elizabeth George: What Came Before he Shot her
Elizabeth George låter oss följa samma poliser genom alla sina böcker och skildrar delvis andra samhällsklasser än Minette Walters. Hennes böcker är ofta en behållning bara för samspelet, eller inte, mellan Detective Inspector Thomas Lynley och hans kollega Barbara Havers. Men i boken om Joel, en fattig, föräldralös, pojke av jamaikanskt ursprung från södra London, frångår George sitt vanliga whodunnit-berättande. Boken är en uppföljare till With no one as Witness där DI Lynleys gravida fru Helen skjuts till döds på trappan till deras Belgraviahem. (För övrigt får jag en känsla av att George tröttnat rejält på denna tunna, ointressanta figur vars enda intresse tycks ha varit shopping.) Förövaren är en tolvårig pojke, och i What Came Before he Shot her får man veta just detta.
Detta är en bok som socialminister Göran Hägglund (KD) borde läsa. Möjligen kan det lära honom något om moral och etik och att valet mellan rätt och fel kanske inte alltid är så enkelt som i Bankeryd.
Ian Rankin: Knots and Crosses
Som student i Edinburgh kunde jag inte undgå att se alla dessa böcker av en författare vid namn Ian Rankin, vid mina många besök i stadens boklådor. Jag tänkte att om de nu utspelar sig i Edinburgh kan de ju ge en extra dimension till min vistelse där. Så jag greppade Knots and Crosses och började läsa. Och det slutar inte ens med Exit Music, DI John Rebus pensionsbok. Rankin har nämligen lovat att vi skall få se fler böcker om DS Siobhan Clarke i framtiden.
Knots and Crosses, om mord på små barn, är på inget sätt Rankins bästa bok om Rebus men det är definitivt den bok som öppnade en helt ny värld för mig. Ett Edinburgh som man själv inte visste fanns där, men som man som läsare är helt övertygad om existerar. Så bra på att ge sina karaktärer liv är Ian Rankin att man faktiskt förväntar sig att springa in i John Rebus på the Oxford Bar.
Knots and Crosses, om mord på små barn, är på inget sätt Rankins bästa bok om Rebus men det är definitivt den bok som öppnade en helt ny värld för mig. Ett Edinburgh som man själv inte visste fanns där, men som man som läsare är helt övertygad om existerar. Så bra på att ge sina karaktärer liv är Ian Rankin att man faktiskt förväntar sig att springa in i John Rebus på the Oxford Bar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Se detta kommentarsforum som en insändarsida i en papperstidning. Jag tar oftast in inlägg som följer punkterna nedan, men förbehåller mig rätten att själv välja vad jag publicerar på denna blogg.
1. Helt anonyma kommentarer kommer inte att publiceras. En etablerad blogg bakom inlägget räcker bra.
2. Du som tycker att jag borde skriva om något annat än det jag gör. Skriv själv på din egen blogg! Här bestämmer bara jag vad jag väljer att ta upp, och ur vilket perspektiv. Detta föranleder bl a punkt 3.
3. Kommentarer som inte har med ämnet att göra ignoreras.
4. Inlägg med rasistiskt, homofobt och/eller sexistiskt innehåll släpps inte igenom. Ej heller personpåhopp eller generaliserande, illa underbyggda ommälen om olika grupper t ex feminister. Här håller vi en vänlig ton gentemot varandra och diskuterar innehåll, inte person.
5. Detta är en blogg, d v s en lång räcka av inlägg från min sida. Om du läser ett inlägg och blir fundersam över var jag står i en fråga så kan det ibland hjälpa att läsa några till för att bilda sig en uppfattning. Att medvetet misstolka mina inlägg leder till att jag inte ids bemöta dem. Och jag publicerar bara inlägg jag bemöter.
Att inte följa en eller flera av ovanstående punkter leder alltså till att jag inte släpper igenom inlägget.