Högervridning

I Ulricehamn har en politiker surnat till över att Västnytts väderprognos alltid lägger ett moln över staden i fråga. Även när solen skiner Mitt förslag är att man flyttar molnet lite till höger på kartan, så att det i stället hamnar över Jönköping, för där regnar det minsann hela tiden. Som på bilden ovan, som är tagen förra sommaren.

Rabiatfeminism, när du vill läsa det före alla andra!

Ähummm! Den trogna läsaren av denna blogg behöver inte läsa Aftonbladets Wendela eller Sydsvenskan idag. De har redan läst om danska drengeröver och muggenpikker i somras. ;)

Fast då trodde jag att detta snack inte riktigt var inne i Sverige längre. Men det var ju på tiden f.AA, före Anna Anka.

Fett osköna kollegor

Här har vi mannen (gissar jag, möjligen en äldre kvinna), som skriver till Magdalena Ribbing och frågar hur det skall göra vid fikat på jobbet. De har nämligen en mycket överviktig kollega. Och när de sitter där på eftermiddagarna och trycker i sig bakelser och bullar så äcklas de fyra kollegorna över att även den femte (tjockisen) äter av dessa bakelser och bullar. Kan de nu bara mobba ut henne så att hon inte får vara med och fika, frågar kollegan Magdalena Ribbing. Som svarar som sig bör, förutom att hon skulle skrivit "skämmes" också.

Vad jag inte begriper är vad dessa människor har med att göra hur många kilon som sitter på en annan persons kropp. Jag önskar som Ribbing att det var ett skämt men är, som ex-fetto, tyvärr ganska övertygad att det inte är det.

Grattis Madeleine!

Jaaaaaa! Ibland blir man glatt överraskad! Och änna lite tårögd! Regeringsrätten meddelade idag att Jan-Olov Madeleine Ågren har rätt att även heta Madeleine. Därmed tvingas, enligt PM från Rfsl, Skatteverket som handlägger namntillägg att ändra sin praxis så att alla vuxna får rätt att själva välja förnamn, oavsett om de av Skatteverket tidigare betraktats som manliga eller kvinnliga.

Regeringsrätten slår fast att valet av förnamn är en så personlig angelägenhet att en omfattande valfrihet måste tillkännas den enskilde, särskilt när denne är vuxen. Man konstaterar också att det inte finns några hinder i namnlagen för att män ska kunna bära traditionella kvinnonamn vice versa.

ÄNTLIGEN! (Och tack, Madeleine, för din insats!)

När få skall bestämma normen

När jag tänker på det. Bob Hansson konstaterade i veckan som gick att det finns fler homo- och bisexuella i Sverige än det finns Kristdemokrater. Det är svårt att veta hur många som är homo- och bisexuella i Sverige då det handlar om hur man definierar detta. Är det personer som lever tillsammans med någon av samma kön? Då går ju alla bisexuella i heteroförhållanden bort. Är det personer som ibland har sex med folk av båda könen. Då är förmodligen andelen mycket högre, utan att personerna definierar sig själva som homosexuella, eller bisexuella. Är det bara dem som praktiserat samkönad tillvaro? Ja, då blir summan förmodligen mindre.

Det handlar helt enkelt om någon slags personlig avvägning av hur man praktiserar sitt samliv, vem har man relation med och vem har man sex med; hur man identifierar sig själv, vad man känner sig som; och vilken preferens man har, vad man gillar och föredrar?

Men det är nog inte alltför djärvt att konstatera att det åtsminstone rör sig om fler personer än som brukar rösta på Kristdemokraterna, och väsentligt fler än vad som säger sig vilja göra det i nästa val. Förmodligen går det två HBT-personer på varje Kristdemokrat. Detta parti som i många år blockerat alla möjligheter för samkönade att gifta sig med varandra. Och deras partiledare (med talskrivare) har mage att sitta och prata om valfrihet och att staten inte skall lägga sig i människors beslut vid köksbordet. Eller det kanske är så att homo- och bisexuella, i Göran Hägglunds idévärld, inte fattar sina beslut vid köksbordet, dessa liderliga sex maniacs!

En liten man nära mig funderar också över vilka verklighetens folk är och kommer fram till att det nog rör sig om strax kring fyra procent... Snacka om att försöka göra norm av ett litet fåtal!

Sjunde härskartekniken?

Man brukar säga att den sjätte härskartekniken, utöver Berit Ås fem, är det välvilliga motståndet. Under mina år som sakkunnig i jämställdhets- och mångfaldsfrågor på ett fackförbund har jag fått se mycket av detta välvilliga motstånd där chefer, kollegor och förtroendevalda utåt sett påstår sig omfamna jämställdhetssträvandena, jaaa då, men sedan i själva verket inte gör ett skit för att bidra, alt aktivt motverkar arbetet att uppnå jämställdhet. (När jag får tid skall jag skriva en bok om varför facket knappast bidrar till lika lön för lika arbete, mer än i teorin.)

Några andra som faller in inom denna grupp av "jovisst skall vi ha jämställdhet, men" är Svenska Dagbladets ledarsida. Frågan är om inte Per Gudmundsson idag ägnar sig åt ännu en beskäftig härskarteknik. Som är en slags variant av den sjätte och den fjärde, dubbelbestraffningen, damned if you do, damned if you don't.

Vi skulle kunna kalla den "visst skall vi ha jämställdhet och jämlikhet men ni som jobbar med den koncentrerar er på fel saker och jag tänker inte ge er något erkännande för det ni verkligen gör". Detta är inte alls ovanligt. Ett sätt att vrida bort fokus från själva sakfrågan. Inte sällan kombineras det med halmdockor där man låtsas att den man vill angripa egentligen fört ett annat argument, för att blanda bort korten och slippa bemöta det verkliga argumentet. Ett lysande exempel på detta kan vi se på samma sida där krönikören Merit Wager slår ett slag för ministrars rätt att låta sig bjudas flott av privata vänner. En av Nyamko Sabunis partivänner skall om hennes bjudresa till Mallorca ha sagt:

"När man har makt och mandat att fatta beslut som berör väldigt många människor ska man vara väldigt försiktig med hur man låter sig bjudas och trakteras.”

Om detta skriver Wager:

"Som om makten och mandatet skulle förändras av att man varit gäst på en god privat väns fest?"

Klassisk halmdocka. Folkpartisten i fråga har förmodligen inte talat om vare sig måttet av makt eller kvaliteten på mandatet utan om hur man använder denna makt och detta mandat. Makten förändras kanske inte, vilket han väl knappast påstått, men däremot kanske Sabuni med sin makt ger Micael Bindefeld fördelar (av den händelse att deras vägar skulle korsas professionellt). Bara misstanken om detta är djupt problematisk. (Därmed har jag inte tagit ställning i frågan om festen, nota bene.)

Men åter till Gudmundsson. I hans lilla notis idag raljerar han över att HBT-rörelsen ägnar sig åt fel saker när de driver rätten för människor att själva välja sina namn (oaktat gamla stereotypa kulturmönster). Istället, anser ledarskribenten, borde HBT-rörelsen jobba mot förtryck mot homosexuella. (Duh!) Vi tar det igen. Gudmundsson har sett en film om hur homosexuella förtrycks av sina egna (invandrade) familjer. Mot detta förtryck borde HBT-rörelsen jobba.

Som om HBT-rörelsen inte redan jobbar häcken av sig för att människor skall få vara dom dom är. (Det är som när feminister får höra att dom inte jobbar för jämställdhet mellan könen.) Som om inte möjligheten att själv bestämma sitt kön och sitt namn vore en del av detta. Nej, inte kan ni själva bestämma vad som är viktigast att jobba med och hur, nästa gång är det nog bäst att fråga Svenskans ledarredaktion innan ni sjösätter nåt projekt. Så att ni inte jobbar med fel saker!

Vad betalar Comhems kunder för?

Detta är andra kvällen den här veckan som Comhems nät är nere i Vällingby. Det har hänt typ 1-2 gånger per vecka sedan semestern. Därför gjorde jag slag i saken och sa upp mitt abonnemang. Med tre månaders uppsägningstid. Snart slipper jag ett av mina tre största irritationsmoment i livet (de andra två är Fortum och CSN).

Men man undrar ju varför just Comhem kan sälja 24-timmars uppkoppling och sedan inte leverera och man ändå tvingas betala. Här sitter jag och betalar för något jag inte får. (Just nu surfar jag på grannens trådlösa nät. Vilket ju iofs betyder att jag får något jag inte betalt för...)

Tidsanda

På Värmlands Folkblads ledarplats är man fortfarande sårade över att en massa färgade människor kommit utsocknes ifrån och krävt att ett kvarter skall byta namn från ett gammalt rasistiskt skällsord till något annat. Chefredaktören raljerar över beslutet och funderar på vad kvarteret skall heta i framtiden. Han kommer fram till att ett djurnamn (!) kanske kan vara passande? T ex kameleonten då den kan byta färg efter tidsandan.

Ursäkta? Tidsandan? Djurnamn? Varför inte Kvarteret Apan på en gång, om man nu vill bevara någon slags tidsanda från 1800-talet?

Jag skall inom några veckor ta beslut om att förnya prenumerationen på VF. Det var tidigare ett självklart beslut. Jag trodde VF var en tidning som förespråkade samhällelig utveckling och slopandet av gamla förtryckande strukturer. Det har varit rätt skönt med VF:s ledarsida som komplement till Svenska Dagbladets. Men nu vet jag inte längre.

Kvarteret som numera ingår i Tingvallastaden

I Värmland Folkblad reagerar två vanligtvis kloka män med någon slags reptilhjärna inför kommunens beslut att ta bort kvartersnamnet Negern. Dels är det chefredaktör Peter Franke som anser att Centrum mot rasism borde ägna sig åt viktigare saker, "riktig rasdiskriminering" i stället för att bråka om ett kvartersnamn från 1800-talet. Igår var det PS-favoriten Sven L-O Johansson som uttryckte samma sak. Det är väl inget att tjafsa om. När det finns riktig rasism, riktig diskriminering.

Nej, för vad skulle hända om "negrerna" själva fick bestämma vad de ansåg var kränkande? Vad skulle hända om en organisation som bekämpar rasism fick tolkningsföreträde i vad som är rasism. Och, kan jag inte låta bli att fundera, skulle ett kvaret med namnet "Judejäveln" (det är väl ungefär så ordet neger låter för många i den avsedda gruppen) fått ha kvar detta namn? Nej, för hos vita män och kvinnor är ju ordet jävel nedlåtande.

Sen skall ju sägas i sammanhanget, att det inte är Centrum mot rasism som suttit och studerat stadsplanen i Karlstad. Debatten har pågått sedan 1985. Då det var Vänsterpartiet (VPK) som protesterade mot namnet, och det var ungefär då jag gjordes uppmärksam för första gången på det olämpliga i att använda detta ord, om vilket jag skrivit här. Nu är det snarare Lantmäteriet i Karlstad som orsakat debatten efter att deras tjänsteman skrivit ett utlåtande där man ansåg ordet neger vara exotiskt och i övrigt visade att man inte har en susning om hur man i en rasistisk diskurs alltid beskrivit det främmande.

Herregud, hela debatten, att det ens behöver skapas debatt, bevisar ju att de vita svenskarna anser sig ha tolkningsföreträde över hur de med en annan hudfärg skall känna och tycka inför ett epitet dom fått av de slavhandlare som en gång sålde dem till vita plantageägare.

Det pinsamma i historien är inte att Centrum mot rasism skapar debatt kring namnet utan att lantmäteriet, kommunen, muséet m fl inte bara kunde konstatera från första början att det där är väl ett ganska tråkigt kvartersnamn, som dessutom inte har någon historisk betydelse eller skildrar någon särskild händelse i Karlstads historia. Det tar vi bort.

Nu är det dock gjort och kvarteret kommer i framtiden att ingå i Tingvallastaden.

PS: Detta skrev jag innan jag läst Centrum mot rasisms debattartikel på Newsmill. Den tydliggör ännu mer vad det handlar om. Att sedan 85 procent av Newsmills läsare älskar ordet "Neger" har kanske mer med den illa satta rubriken, som inte återspeglar debattörens text, att göra. Men det är ju Newsmill, sensationssökarna, vi pratar om så vad kan man förvänta sig?

Veckans mitt i prick

"Han låter som en 22-årig talskrivare som hårdpluggat amerikansk inrikespolitik och bestämt att det bästa sättet att få 4,1 procent i riksdagsvalet är att starta ett "kulturkrig" efter amerikansk modell. (Martin Aagard om Göran Hägglund, Aftonbladet Kultur 23 september 2009)

Svar på tal

Veronica Svärd kommenterar det senaste utspelet från antifeministerna Ström och Lindberg. Det gör hon så bra att jag väljer att bara länka. Tänkte först ignorera det helt men Veronicas svar är faktiskt väldigt läsvärt.

Imorgon är det dags för Karlstad kommun att skippa det gamla namnet på kvarteret Negern. (Istället kan dom ju döpa det efter min syster och hotellet som en gång hette Sara. :))

Här kan ni skriva på en protestlista mot det nuvarande namnet och till stöd för ett bra beslut av kommunstyrelsen. Det går också att på plats visa sitt stöd för ett namnbyte. Samling utanför Centralstationen kl 11.00 eller Stadshuset kl 12.00.

Påtänkt senare: Och alla ni som vill ha kvar namnet, kanske t o m kräver det. Ni kan ju också gå till Stadshuset kl 12 och berätta om ert ställningstagande.

Högt värderade avsugningar

Jag har undvikit att blogga om det där mediefenomenet från Bjuv. Hon som suger av sin 30 år äldre make varje morgon. En make som för övrigt inte ser mycket äldre ut än sin hustru. (Hur bär man sig åt för att som 38-åring se ut som en überopererad 58-åring?)

Nä, utan uppmärksamhet från Kristdemokrater, Newsmill och Fredrik Skavlan (där sjönk han som en sten mot havsbottnen), så skulle Anna från Bjuv vara just Anna från Bjuv som flyttat från landet och sedan inte hördes av igen. Människan och hennes 1950-talsvärderingar får oförtjänt mycket uppmärksamhet, nu även i denna blogg.

Dock, jag måste dela med mig av Kaffepulvers betraktelse över de värderingar som Anna Anka företräder och varför Kristdemokraternas kvinnoförbund och partiledare inte vill ha henne i sitt parti med hänvisning till hennes värderingar. När Anka i själva verket står för exakt de värderingar som KD omfamnar. Kärnfamilj, stabilt äktenskap och valfriheten att stanna hemma och stötta man och barn. Om än att denna valfrihet är villkorad av makens pengar och att Anna suger av honom regelbundet så att hon får stanna som fru i familjen. Är det möjligen det där vanvördiga snusket om avsugning som får KD-kvinnorna att darra, och deras partisekreterare, Lennart Sjögren, att förtjusas?

Negerns saga all?

Jag har tidigare berättat om kvarteret Negern i Karlstad och kritiken mot detta kvarters namn. Nu verkar det som om vänstermajoriteten i Karlstad på onsdag kommer att klubba igenom en namnändring. Enligt en omröstning på VF är typ 82 procent mot en sådan ändring. Själv brukar jag ta sådana mätningar som en garant för att man åtminstone inte driver en opportunistisk politik. När resultaten i tidningarnas mätningar går över 75/25-procentsgränsen kan man annars vara ganska säker på att frågan är retoriskt ställd eller att det rör sig om t ex en minoritetsfråga där majoriteten tycker åt minoriteten. Som t ex när över 80 procent av värmlänningarna tycker att negrerna borde finna sig i att bli kallade just så.

Men blir det mer rätt för det? Nej. Därför är det bra att kommunstyrelsen går emot instanser som t ex Lantmäteriet i Karlstad som vill behålla exotismen i gamla slavägartermer. (Trots att några slavägare knappast hängde i kvarteret i fråga i slutet på 1800-talet.)

Och vilka är f ö bäst just nu på att hålla upp fingret i luften och känna åt vilket håll klick-demokratins vindar blåser? Nej, inte Sverigedemokraterna. Ja, just det. Kristdemokraterna. Dessa kristna kärleksförkunnare och frihetsivrare vet ju vad vanligt folk vill ha. (De har väl läst VF och sett deras undersökning.) Och vanligt folk vill ju få använda ordet neger, i sann demokratisk och yttrandefrihetsanda.

Förhoppningsvis är även KD:s saga all efter nästa riksdagsval. Innan dess kommer vi nog få se ett nytt Fremskrittsparti här i Sverige, och då syftar jag inte på SD.

Hösttecken

Dags att flytta inomhus.

Kelsjukast i Värmland

Det här är Missan. Egentligen bor hon borta längs vägen, bortom Kvarnen. Men Missan har sedan många år tyckt att det är rätt bra att hänga hos oss. Dels kelar vi med henne, dels finns ett välfylldt skafferi med sork och andra gnagare under vårt hus. Något annat vill hon inte ha. Möjligen kan hon slicka i sig lite Nästgårds potatissallad när vi vänder ryggen till.

När vi kom ut i torsdags kväll, tre veckor sedan vi var där senast, tog det bara minuter innan en glad katt dök upp från ingenstans och välkomnade oss med sedvanligt krumbuktande, spinnande, kloande och jamande. Kanske frågade hon hur det kunde komma sig att hennes personal varit borta så länge.

Så snart vi kommer ut på förstukvisten kommer Missan galopperande över gräset. Var vi än går är hon kring våra fötter. Snor och jamar och vill bli kliad. Eller gör busiga utfall mot våra vader med klor som aldrig klippts och som dagligen slipas mot trädstammarna.

Sover vi för länge på morgonen sitter hon utanför sovrumsfönstret och jamar uppfordrande. Inte för att vi skall ge henne mat. Den hämtar hon själv i skafferiet under huset. Varje dag vid samma tidpunkt plockar hon en mus eller sork och äter den hel. Nä, Missan vill ha sällskap.

Då vi har allergiker i familjen får hon inte komma in. Något hon vägrar förstå. Hon har ju bestämt sig för att hon skall bo hos oss. Eller att det är vi som hälsar på hos henne. Att vi skall åka igen verkar inte existera i Missans kattvärld där dagen går ut på att gosa och äta sork.

Ovan syns tre positioner där Missan sitter utanför köksfönstret, dörren och vardagsrumsfönstret och jamar för att vi skall komma ut och gosa med henne.

Vilket vi gör. Hon är svår att motstå. Det gröna på bilden är min arm.

Här syns mitt frukostställskap innan lille mannen hunnit ta plats. Svenska Dagbladet är skön att sitta på.

Eller så passar man på när någon rest sig för att gå och fylla på vinglaset. (Dock inte vid frukosten...)

Fast det är helt OK att bara ligga och gotta sig bredvid personalen när dessa äter frukost.

Idag när vi for satt hon vid vägen och jamade åt oss där i bilen. Vi ses förmodligen om ett par veckor igen. Med Missan vet man dock aldrig. Hon kommer och går som hon vill.

Storm i en nattvardskalk

Årets löjligaste debatt, ja till och med värre än drevet efter Wanja Lundby Wedin i våras, är "nyheten" att Mona Sahlin och Lena Adelsohn Liljeroth för egna pengar rest på en weekendresa till Mallorca för att fira Micael Bindefelds 50-årsdag. Och detta har partiledaren Sahlin och kyrkoministern Liljeroth mage att göra samma helg som det är kyrkoval. Dessutom anstår det ju inte en socialdemokrat att resa till Mallis på fest. Som sosse skall man klä sig i säck och aska och kan på sin höjd få festa på nån sossekonferens på Bommersvik.

För att sätta tyngd bakom psuedonyheten så ringer tidningarna upp Ulf Bjereld. Han är till vardags professor i statsvetenskap och det är som sådan han presenteras i tidningarna där han ampert förklarar att Sahlin har en skyldighet att företräda partiet hemma denna helg. Och att Liljeroth skulle varit här för att entusiasmera väljare att gå och rösta i kyrkovalet.

Vad tidningarna inte skriver är att nämnde Ulf Bjereld även är styrelseledamot för Sveriges Kristna Socialdemokrater, med det inte så tidsenliga namnet Broderskapsrörelsen. Varför presenteras han som professor i statsvetenskap när det väl egentligen är som kristen sosse han uttalar sig?

I TT:s rapportering (i lördagens pappersupplaga av Värmlands Folkblad) kan man också läsa att projekledaren för kyrkovalet, Magnus Edin slår sig för bröstet och kallar kyrkovalet en "unik demokratisk manifestation". Detta för att 700 000 människor röstar, enligt Edin fler personer än vad andra föreningar har medlemmar. Duh! Vad Edin inte berättar är att dessa 700 000 utgör ca 10 procent av antalet medlemmar i Svenska Kyrkan. Lite mer om man räknar in att en del är under 16 år och, förutom att många av dem inte själva fått välja sitt medlemskap, inte får rösta i kyrkovalet.

Och detta skall vara en unik demokratisk manifestation? Med tanke på att många av Svenska Kyrkans nära sju miljoner medlemmar blev medlemmar vid födseln och sedan valt att stå kvar utan att för den skull vara vare sig troende kristna eller särskilt intresserade av Svenska Kyrkan som förening, så tvivlar jag på att de bryr sig om att Sahlin och Liljeroth firar en kompis födelsedag denna helg. Man kan ju poströsta.

Som icke-medlem tänker jag nu gå ut i söndagssolen och jobba i trädgården!

Fotnot: Lille mannen, statsvetare och buddhist, låter hälsa att det visst rör sig om en unik händelse, åtminstone i historiskt perspektiv, då valdeltagandet i kyrkovalet väl ungefär motsvarar det i det antika Aten. (Om man räknar hela den vuxna populationen i Aten, där ju förvisso många inte var röstberättigade p g a sitt kön eller sin ofria status.)

Opportunismens KD

Först hör jag Göran Hägglund i Studio Ett. Där han sällar sig till Dansk Folkeparti och ger opportunismen och stenkastandet i glashus ett nytt ansikte. Moralisten och socialministern Hägglund klagar över att folk inte är fria att leva som dom vill. Bara för att många väljer ett annat liv än det KD förespråkar som det enda rätta.

Sedan orkar jag inte lyssna längre, trots en lysande Göran Rosenberg. Jag går och skiter. Med mig tar jag Värmlands Folkblad. Sittande på dass läser jag en fullständigt lysande Peter Franke förklara varför Göran Hägglund pratar strunt.

Tack. Nu kan jag ägna mig åt film med Gong Li i Tangdynastins Kina i stället för att skriva det Peter Franke redan skrivit idag.

Fem rådjur och en katt

Anlände ikväll till ett av de tre hemmen. I skymningen hade vi just missat att köra över ett rådjur. På gärdet traskade fem av rådjurets kompisar runt. Farbrodern, jägaren, är i Jämtland på älgjakt så de passar väl på. Vid ytterdörren mötte katten. Hon som sken med sin frånvaro hela semestern verkar känna på sig när vi är på ingång. Räknade med att hon skulle få komma in och gosa med oss men eftersom syrran och hennes sambo är allergiska mot katthår fick hon snällt stanna utanför. Hon kommer säkert straffa oss genom att försvinna till något annat ställe.

Och i spisen sprakar brasan. Inatt skall jag sova riktigt skönt efter ett par oroliga nätter.

Dagens frånfällen

Idag nåddes vi inte bara av ryktet att Patrick Swayze gått bort efter nära två års kamp mot cancern. Även TV-kocken Keith Floyd har avlidit, i sitt hem efter en hjärtinfarkt. Minns den skandal han gjorde när han lagade lunnefågel på Island. Har dessutom haft stort nöje av hans franska kokbok, Floyd on France. Må dom ha rödtjut i himlen!

Uppdatering: Känns skönt att veta att Floyd njöt av sin sista dag.

Forum för levande propaganda

Senaste veckan har jag irriterat mig mer än vanligt på Forum för levande propagande a k a Forum för levande historieförvanskning. D v s det statliga institut som bildades för att Göran Persson ville sprida kunskap om förintelsen och som under Alliansregeringen har fått i uppdrag att fokusera på "brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer". Jag ser verkligen fram emot när de mår berätta om förtryck under kapitalistiska regimer. Men det lär väl aldrig ske. Då blir man ju kallad antisemit eller extremvänster och det tror jag inte att människorna bakom det statliga propagandeinstitutet vill bli kallade.

Jinge skriver klokt om myndighetens uppdrag att basha nazister och kommunister men blunda för kapitalistiska regimers övergrepp. Apropå deras statligt sanktionerade mobbning av Jan Myrdal m fl, som de förklarar med att det är reklam för att locka yngre människor. Yngre människor blir tydligen upphetsade av mobbning. Hampus Eckerman kommenterar Jinges inlägg med att fundera över varför denna myndighet inte nämner att det var en annan kommunistisk regim (Vietnam) som slängde ut Pol Pot. Varför de inte nämner att det var det kapitalistiska och demokratiska USA som försökte återinsätta Pol Pot. Allt detta med bra mycket mer kännedom om folkmordet än vad Jan Myrdal m fl hade när de reste runt i landet.

Om allt detta skrev jag efter ett besök i Kambodja 2005. Först bombade USA skiten ur Kambodja, genom att släppa 539 000 ton bomber över dem. Sedan stödde man den regim som tog makten, och som var orsak till 1,7 miljoner människors död. USA och Storbritannien bidrog med olika former av militära resurser till de Röda Khmererna. I FN fick Röda Khmererna genom en koalitionsregering fortsätta att representera Kambodja i tio år efter att de fördrivits från makten av vietnameserna. FN:s fredsbevarande styrkor dök upp i Kambodja först 1992, 13 år efter att Röda Khmererna störtats. Men det får vi inte veta något om från propagandaministeriet.

Fotnot: Barnen på bilden ovan skulle idag varit i min egen ålder. De dog i Röda Khmerernas fängelse Toul Sleng.

Bästa inlägget om att få bestämma själv vem man är!

Trollhare har satt ner foten om rätten att själv bestämma vilken könsidentitet man har. Har du fitta nog att visa kuken, eller ollar du bara? Frågar sig Trollhare och jag faller in i frågeställningen. Vem fan vet vad som döljer sig där inne bland hormonerna i kroppen, om man aldrig kollat?

Lika som bär - partiledarspecial

När jag och lille mannen var i Mongoliet förra sommaren fick vi för första gången träffa Misheel, då tre år gammal och med nyligen rakat huvud. Så gör mongolerna med flickor när dom fyller tre, som en sorts firande. Misheel kallade hela tiden lille mannen för Gunnar. Gunnar är en av de andra svenska Mongoliet-fantasterna och hade just varit på besök. Att lille mannen och Gunnar förväxlades förklarade Misheels far lakoniskt med att

- Ni ser ju alla likadana ut.

Det är ingenting mot hur vissa nordiska partiledare liknar varandra. I mitt förra inlägg konstaterade jag att de tre kvinnliga norska partiledarna är rätt lika. Samt att Jens Stoltenberg är lik Anders Fogh Rasmussen. När jag tänker efter räcker det att Pia Kjearsgaard och Erna Solberg klipper sig och rufsar till håret lite så skulle mongolen få svårt att skilja dem från de två andra norskorna och vår egen Maud Olofsson.

Frågan är om detta handlar om en slags skandinaviskt politikermode, eller om skandinaviska kvinnor verkligen är så lika varandra. Jag lutar nog åt det förra som förklaringsmodell.

Pia och Maud special

Ni som undrar om inte männen får vara med... När jag hinner skall jag göra ett collage med dem. Göran Hägglund och Jimmie Åkesson delar ju inte bara familjevärderingar utan också glasögon och lugg...

Fotnot: Det tål att sägas att jag här endast pratar om utseende och mode. Inte om det politiska innehållet. Det är ju rätt långt mellan t ex Kristin Halvorsen och Siv Jensen politiskt. De råkar bara dela samma frisyr och hårfärg. Hur långt det är mellan Pia och Maud här ovan lär vi väl bli varse i samband med valrörelsen 2010. Hittills är det ju inte Centerpartiet som utmärkt sig som opportunisterna bland Alliansen i "integrationsfrågan".

Val i Norge imorgon!

Lika som bär?

Imorgon [skrev först idag, men norrmännen går tydligen till val på en måndag...] är det val i Norge. Valet verkar bl a stå mellan personerna i denna fyrklöver. Inte att förväxlas med Freias dito. Men det är väl å andra sidan ingen risk, eftersom inte ens Freia Firklöver innehåller så ljus choklad. Och med detta ifrågasätter jag inte rätten att vara blond utan uttrycker snarare min fascination över att så många kvinnliga, nordiska partiledare ser likadana ut... Tänk er Maud Olofsson och Pia Kjersgaard här ovan också. (Sen har jag alltid tyckt att Jens Stoltenberg och Anders Fogh Rasmussen är lika, utseendemässigt.)

På TV:s Rapport häromdagen kunde vi se norrmän förklara att muslimerna inte "skulle vara där" i Norge, de skulle stanna hemma hos sig, inte komma där och snylta på oljeresurserna. När jag ser dessa människor på TV, läser om Fremskrittspartiets opinionssiffror (var fjärde väljare är beredd att rösta på dem) och jämför med min egen erfarenhet av våra naboer så är det något som inte stämmer. Eller så har jag bara träffat på undantagen.

Något jag dock tycker mig ha noterat i Norge är förekomsten av en viss blygsel samt den frejdiga hembygdsromantiken. Dessa två i kombination kanske kan leda till främlingsrädsla men behöver ju inte göra det. Det beror mycket på vilka politiker man har och hur media kommunicerar med medborgarna. Kloka Lena Sundström kommer nu med boken Världens lyckligaste folk, en bok om Danmark, om hur fel det kan gå när politiker och media snöar in på "integrationsspåret". När vad samhället istället behöver är öppenhet och välfärd för alla.

Det är väl något att stilla drömma om, en valrörelse 2010, fri från opportunism där Allianspartierna tävlar om att konkurrera om Sverigedemokrateranas väljare. Förmodligen är det just en naiv dröm.

Fotnot: På bilderna ovan syns från vänster till yttersta höger Socialistisk Venstres Kristin Halvorsen, Arbeiderpartiets Jens Stoltenberg, Höyres Erna Solberg och Fremskrittspartiets Siv Jensen. Bilderna är pressbilder från partierna i fråga, här något beskurna.

Och för den som vill läsa en hyllning till Lenas bok, så är Svenska Dagbladets recension en väg.

Kriminellt korkad

På tunnelbanan till jobbet igår läste jag om Karlstadparet som lämnade sin rostiga gamla Folka Polo på parkeringen vid affären för att senare upptäcka att den sedan var stulen. Det gjorde kanske inte så mycket. Bilen var 15 år gammal och i bedrövligt skick. Rostig, ostädad och matt i lacken. Dags att köpa nytt.

Men det behövde de inte göra. De fick i stället tillbaka sin bil, som ny. Tjuven hade tagit sig för att lacka om, rekonditionera, tvätta, vaxa och köpa nya navkapslar. Sen la han ut den på Blocket. Där hittade polisen den och kunde lämna tillbaka den till de rättmätiga ägarna.

Den lille mannen, f d bilhandlare och billackerare, frustar av skratt och kallar tjuven för "kriminellt korkad". Själv tycker jag nästan synd om honom.

Fotnot: Bilen på bilden är inte bilen i artikeln. Den här har jag lånat från Volkswagen för att illustrera hur en fräsch Polo kan se ut.

Guilt by association

Idag drar Svenska Dagbladets ledarredaktion, företrädd av Per Gudmundsson, paralleller mellan nynazister och islamister. För att fånga våldsamma islamister (ca 100 i Sverige enligt Gudmundsson) så måste man övervaka alla islamister (ca 1 500 enligt samma källa). Som islamist får man helt enkelt tåla att Säpo övervakar och förföljer en för sådant som andra individer gör/gjort/tänkt göra. (I Sverige finns ca 350 000 muslimer.)

Låt oss jämföra Gudmundssons resonemang med en annan religion med politiska inslag. T ex Kristendomens katolska gren.

På Irland (både i republiken och i Nordirland) är en stor del av befolkningen katoliker. I frihetskampen/terrorismen (välj själv) mot protestanterna bildades rörelsen IRA, den irländska republikanska armén. Inom IRA och katolska kyrkan fanns ett antal våldsamma kristna med en politisk agenda att ta herravälde över Irland. Låt oss sedan applicera denna ståndpunkt från Gudmundsson på dem:

"Alla nynazister är inte våldsmän, men den som blir nynazist får finna sig i Säpos intresse. Alternativet vore att fängsla oskyldiga."

Alla katoliker med en politisk agenda var inte våldsmän men som katolik med en politisk agenda fick man helt enkelt finna sig i säkerhetspolisens intresse. Alternativet vore att fängsla oskyldiga.

Här får vi dock problem. Hur skiljer man en katolik från en katolik med en politisk agenda? Hur skiljer man en islamist från en troende muslim eller muslim i största allmänhet? Hur skiljer en nynazist från en högerman? Klädsel? Val av litteratur? Vänner? Val av kyrka/moské/samlingslokal?

Därför kommer de av Per Gudmundsson omhuldade bevakningsmetoderna att drabba just oskyldiga enbart på grund av deras tro. Men i den borgerliga ledarsidans värld är det väl sådant man får tåla om man är religiös och/eller politiskt aktiv.

Den bästa av män/fruar

När jag kom hem idag hade lille mannen skurat, diskat, dammsugit och städat så det skiner i lägenheten. Plus varit på systemet och köpt favoritvinet. Sicken tur att jag hade kassarna fyllda med krabba, kräftor, godaste skagenröran, färsk baguette och annat mums.

Passande vin.

Träskor

Idag tar jag träskorna på mig till jobbet.

Varning till Stockholmare!

Om ni skulle råka ha nån kronisk åkomma och efter många år lyckats finna en specialistläkare där ni får bra behandling. Se då för guds skull till att inte vara symptomfria eller tillräckligt friska under längre tid än 18 månader! För då trillar ni nämligen tillbaka på ruta ett.

Då får ni begära ut hela er journal och söka er till en helt ny läkare inom primärvården (sköterskan på Kvinnokliniken på KS i Solna kallade det "att söka privat") och börja berätta om tjugo års problematik och behandling. (Varför skall jag behöva begära ut min journal när jag går till en annan läkare inom Stockholms läns landsting?)

Sen undrar dom varför folk söker sig till akuten i stället.

Uppdatering kl 12.30: Så har jag fått börja där jag befann mig för tio år sedan. Söka en läkare inom primärvården som är tillräckligt specialiserad för att inte bara avfärda min sjukdom som "syndrom" och "inget att göra nåt åt". Som Malinka påpekar i kommentarerna så måste jag få ut journalen. Det kunde ju sköterskan på Kvinnokliniken i Solna hjälpt mig med, eftersom det är just henne jag skall prata med om detta enligt KS hemsida. Mina besök på Kvinnokliniken i Huddinge får jag ringa centralarkivet för att få ut. På telefontid 10-12... (Nu är klockan 12.30.)

Sen återtår detta med läkare. Ringer Kvinnokliniken i Vällingby på tid som man skall enligt Vårdguiden. Det verkar inte stämma. Ringer på tid som anges av telefonsvarare och möts av endera samma telefonsvarare eller upptaget. Ringer privat läkare i Vällingby, utan att få tala med en endaste människa.

Surfar lite och ser tips om läkare i Sollentuna. Med telefontid från 13.

Känner mig fullkomligt lost, utslängd på gatan, tack för kaffet.

Fortsättning följer.

Uppdatering kl 13.03: Telefonsvarare hos läkaren i Sollentuna meddelar att de har telefontid från kl 13-14 idag.

Uppdatering kl 13:17: Bokad! Iofs om tre veckor, men det innebär ju att jag slipper ringa runt, slipper (hoppas jag) gå till akuten. Och det ligger väl inom vårdgarantin då det rör sig om en specialistläkare. Lättnad.

Noterar för övrigt att både KS i Solna och i Huddinge verkar sakna mejl. Vill man kontakta dem i journalärenden är det telefon eller snigelpost som gäller. Så idag skall jag skicka snigelbrev. Sen skall jag gå och sätta mig med Axelsson och ta ett glas vin. Det är jag fan i mig värd! (Kan man skicka notan till SLL?)

Skånsk nostalgitrippel

"Släng ud möget genom fönstret, precis som mor gjorde mä mej!"

Granne med kaos

Mitt liv känns som kaos. Pendling mellan Stockholm-Jönköping-Värmland, med precisionsplanering, via mejl, typ "om jag lämnar bilen hos dig på väg från Värnamo på söndagkvällen hämtar du mig vid tåget i Falköping kl 18.08 på torsdagen". Möten med valberedningen via Skype som inte fungerar eftersom Hell Dell levererat en defekt dator och inte svarar när man försöker reklamera. Kläder precis överallt i hela lägenheten i högar p g a endera för dåligt med garderobsutrymme alt för mycket kläder. Disk som står och väntar på att diskas innan lille mannen kommer hem och får göra det. När vet ingen eftersom jag innan han landar på Centralen imorgon skall hinna lämna och hämta bil på verkstad belägen långt från allfarvägarna, delta i kräftskiva på jobbet samt dricka vin med Axelsson.

Jag drömmer om en tillvaro i rymligt boende, med walk-in-closet, med normala vardagsrutiner där man pussas hejdå på morgonen och möts igen efter jobbet på kvällen. Inte där man tvingas till korta telefonsamtal vid 23-tiden för att säga gonatt och ett SMS på morgonen för att säga gomorgon och kanske om man har tur hinner ses 9 av månadens 30 dagar. Det rymliga boendet bör helst ligga på en plats som tillåter socialt liv och där båda kan jobba med någorlunda bibehållet löneläge. Kanske kunde vi skaffa oss en hund då.

Eller så säljer vi lägenheten i Jönköping, hyr ut den i Vällingby, magasinerar 75 procent av alla kläder och drar till Jilin. Såvida inte någon har två trevliga jobb att erbjuda i London. Eller Oslo. Eller Rom. Eller Paris. Eller Malmö, för den delen.

I jakt på kantareller

Idag blev jag sjukt sugen på kantareller. Sökte mig till Hötorget med viss bävan. Försäljarna där är ungefär antitesen av vad jag gillar hos försäljare. Framför mig i kön står en tjej och försöker handla just kantareller för 19.95 kr/hektot. Hon vill ha lite till sig själv. Försäljaren vägrar lyssna.

- Halva priset! Jag skall ge dig specialpris! 100 kr för ett halvt kilo! (Det är inte halva priset av 19.95, snarare dyrare, men det ingår ju i deras försäljningstaktik.)

- Men jag vill inte ha ett halv kilo, jag är ensam.

- Halva priset! Du får ett helt kilo för halva priset!

Till slut får hon nog och går därifrån. Min tur. Jag frågar om jag får plocka själv. Han bara tjatar om halva priset och att jag skall köpa ett halvt kilo svamp. Jag går också därifrån och undrar hur mycket svamp dom får kassera varje dag...

Försöker på ännu ett ställe. Jag ber om två hekto. Han tar fem Tjernobylsvampar i handen och säger att det är två hekto. (Det är förmodligen hälften.) Jag går därifrån, tar tunnelbanan och åker till Daglivs vid Fridhemsplan. Där säljer dom svenska, fina, smakrika kantareller för 16.95 hektot. Jag köper ett drygt kilo, åker hem och fryser in. Samt lagar en god svamppasta till middag.

Vad kan man dra för slutsats av detta? Jo, om fler är som jag och kvinnan framför mig får inte säljarna på Hötorget mycket sålt. Att dom står där dag ut och dag in och fortsätter med sin arrogans och sitt bondtjuveri betyder dock förmodligen att folk finner sig i att betala överpriser för sådant dom sedan ändå får slänga. Men jag gör det inte mer, från och med nu bojkottar jag Hötorget.

Ni bare lôver och lôver!

De senaste veckorna har vi debatterat mammografiscreening i Värmland i Värmlands Folkblad. I morse fick jag tid att läsa gårdagens tidning på tunnelbanan till jobbet. Där finns vår replik.

"NI BARE LÔVER OCH LÔVER!

I Värmlands Folkblad den 1 september skriver landstingsråden Gunilla Svantorp (S), Ulric Andersson (S) och Monica Ekström (V), att den bild vi gett (27 augusti 2009) av mammografier i Värmland är missvisande. Siffrorna talar dock för sig själva.

Under den nuvarande politiska ledningen minskade antalet mammografier i Värmland från 40 000 år 2005 till 26 785 mammografier 2008. Detta trots att landstinget redan i november 2006 lovade en utökning av screeningsverksamheten, och redan då gav ungefär samma svar till en insändarskribent i Värmlands Folkblad (23 november 2006).

Hur många fall av bröstcancer har ni missat under dessa år, som kunnat upptäckas och behandlats i tid?

Landstingsråden skyller de senaste årens alarmerande siffror på att man haft svårare än andra landsting att rekrytera mammografiläkare. Antalet röntgenläkare i Värmland har dock varit förhållandevis konstant från 2006 till 2008 (enligt statistik från NYSAM). Mammografiscreeningar och värmländs­ka kvinnor har helt enkelt inte prioriterats inom röntgenverksamheten.

När nu landstingsledningen utbildas i jämställdhetsarbete kanske de lär sig något om mekanismerna kring hur kvinnor bortprioriteras inom vården. Så att löftet med screeningar av alla kvinnor mellan 40 och 74 uppfylls, förslagsvis genom att erbjuda mammografiundersökningar. På landstingets hemsida framgår att endast kvinnor mellan 50 och 69 år kallas med 1,5 till två års mellanrum. Vi vet dessutom att sådana löften, hur välvilliga dom än må vara, sällan uppfylls (vilket gäller för mammografiscreening i hela landet).

Det är bra att Landstinget i Värmland säger sig ha fokus på jämställdhet. Vi hoppas på en ökning av mammografiscreeningar och att vår oro över de senaste årens sjunkande mammografiverksamhet är obefogad. Men riktigt säkra blir vi nog inte förrän vi har ett Feministiskt initiativ i landstinget som kan hålla ångan uppe i jämställdhetsarbetet."

GUDRUN SCHYMAN/ANNA-KARIN JOHANSSON BRIKELL

(Repliken hittar ni här.)

Det tog inte ens ett år

I somras var vi på Aalborg destillerier i danska Ålborg. Då berättade jag om hur danskarna häcklade oss för att "vi" sålt dem till fransmännen. De nya ägarna som inte behagat besöka dem mer än vid två tillfällen sedan köpet, varav ett av tillfällena när de just genomfört köpet (på vägen hem från Stockholm?). Intresset för den gamla anrika spritfabriken på Nordjylland var inte särskilt stort. Gammeldansk och Aalborg Akvavit är helt enkelt inte några storsäljare jämfört med Absoluts vodka och Pernods pastis.

Nu står det klart att det inte ens tog ett år innan det som en gång var Vin&Sprit knoppas av och splittras. Absolut behåller man, det gav 2,8 miljarder till rörelseresultatet för Pernod&Ricard. Tack för kaffet, Mats Odell. (Och ja, vi fick ett bra pris men vad hade det gjort att fortsätta dra in pengarna själv?)

För Aalborg destillerier innebär det förmodligen att man får se sig sålda till någon annan. Att en massa danskar och en och annan svensk tycker om att dricka Gammeldansk och ta en Aalborg Akvavit till kräftorna, det skiter givetvis storkapitalet i. Vi är ju inget annat än en liten plutt på marknadskartan för dem.

Så mycket för mångfald i rabiatliberalernas förlovade värld.

För övrigt tycker jag att det är absurt att det var ANNA Odell som ställdes inför rätta och skälldes för att ha snott skattebetalarna på pengar.

I sex år har jag följt denna familj nu. I år utökades dom med en liten tjej! (Se genom att klicka på Nicolás längst ner.)

Månadens tårta på jobbet

Här har vi förmodligen företaget där det firas extra just nu. Försäljningssiffrorna måste peka rakt upp...

Har du träffat Bävris på tåget?

Han passerade Karlstad häromdagen.

Bävris och hans två kompisar är gosedjur som gett sig ut på resa i Sverige. Tredjeklassarna i Grimstskolan satte dem nyligen på tåget på Stockholms Central. De tre gosedjuren skall åka runt landet med ryggsäck på ryggen. I ryggsäckarna finns vykort som man kan skicka till skolan och uppgifter om vart man kan MMS:a bilder på Bävris och hans vänner.

Så håll utkik!

Fjädertjong

I eftermiddags kunde man i Kista skåda en kvinna i 40-årsåldern rattande en Peugeot över alla gatubrunnar och gupp som kom i hennes väg. I baksätet låg en bilmekaniker med örat mot sätet.

Sedan vi i 20 km/h körde över en vägbrunn i Lillån i somras, på väg från trevlig övernattning hos svärfar, så har det skramlat i bilen. Det började med att det sa TJONG. Fjädertjong. Sedan dess har vi plockat ut allt löst och lyssnat och försökt ställa diagnos. Vi trodde det var nån fönsterhiss i dörren. Teknikern på Peugeotverkstan menade att det kom från karossen.

Väl på verkstan igen hissades bilen upp och det tog ett tag innan han upptäckte att självaste fjädern vid vänster bakdäck faktiskt gått rakt av vid fästet. Efter detta skulle man ju tro att bilen skulle hänga men inte en Peugeot inte. Den har gått ett antal hundra mil genom Sverige och Danmark, åkt färja och börnat runt på värmländska grusvägar i fem veckor. Och imorgon är den tänkt att köra Jönköping tur och retur.

Nästa onsdag får bilen nya fjädrar och på fredagen är det dags för besiktning. Sicken tur att det inte var tvärtom.

Hum i duve'

Brukar min man säga om folk vars intellektuella kapacitet han ifrågasätter. Malin Wollin torde väl vara en av dessa. Jag orkar inte ens bemöta, det står så bra för sig själv att hon hellre vill bli hemmafru och stå i köket och äta rester vid diskbänken. Bara för att andra människor, som hon inte känner och inte behöver umgås med, får göra som dom vill med sina liv.

Brukar för övrigt inte valfrihet vara biologister som Malins främsta paradargument? Eller gäller det bara valfrihet att göra som Malin gör?

Och till Aftonbladet kan jag bara säga att om ni någon dag i framtiden får för er att vara mindre populistiska på era "kvinnosidor" så finns det andra, med större kapacitet, som gärna ställer upp och skriver krönikor.

Ful fisk

Ful fisk utanför Mellerud. Någon som vet vad det är?

Den är mellan 70-100 cm lång och siktades vid frukosttid vid en brygga i Vänern.

Vi tvingar ingen!

- Ingen blir tvingad att delta!

Så försvarar sig ofta studenter vid denna tid på året. Då tidningarna skriver om nollningar som spårat ur. Härom veckan höll en ung kvinna på att dö av alkoholförgiftning i Karlstad. Nu är det nollorna på Handels som, i svininfluensatider, fått skicka en rå äggula mellan sina munnar. Ja, ni läste rätt. Man tar alltså en rå äggula i sin mun och för utan händer över denna till någon annans mun.

Sen går man på toa och spritar händerna för att inte smittas.

När jag var ordförande i linjeföreningen Pelikan (P-linjen i Karlstad) körde vi vår nollning (eller insparkar som det hette där) uppe i Ransäter. Vi åkte upp och sov över i stugorna där och körde lekar och middag och dans på logen. Där kunde vi tumla runt i våra overaller och det var helt OK att inte genomföra alla moment. Hoppas jag i allafall. Vi kände oss mogna och tyckte om att jämföra oss med, de enligt vår mening mer omogna, ekonomerna i Karlekon som körde förnedrande aktiviteter på stan. Även där höll en ung kvinna på att stryka med när hon efter en kväll med ärtor och punsch kom in på lasarettet med nära 4 promille i blodet.

Då jag känner arrangöran av denna ärtsoppekväll mycket väl vet jag att det inte direkt var någon som stod och hällde punschen ner i den smala kvinnans strupe. Men vad rörde sig i hennes huvud? Hur ville hon göra för att ha kul och vara en i gänget? Jo, dricka punsch till lunch och sjunga roliga visor. Som alla andra. Utan att veta vad hennes kropp tålde. Kanske var det första gången.

Sen att "statssekreterare" Magnus fick köra bilen hem från Ransäter dagen efter, det var fömodligen bara ännu ett tecken på hur mogen jag var, att jag faktiskt begrep att jag inte var i stånd till det själv...