Produktplacering II

För två veckor sedan körde alla på Gotland Peugeot. Idag hade dom bytt till Audi.

Ladies night

Ett par killar har för Aftonbladets räkning gått på Ladies' Night i Globen. Man kan undra varför. Förmodligen var syftet att skriva en artikel om hur läskigt det är när de blir terrade av tjejerna i toakön. Att visa att tjejer i grupp minsann kan vara lika sexistiska som killar i grupp.

Vad förväntar man sig av kvinnor som går på Ladies' Night?

Och hur skulle fyra kvinnor ha blivit bemötta om de klivit in på Gentlemen's Night med 10 000 män och med tre kvinnor på scenen? Om de nu ställt sig i pissoarkön?

Eller var syftet bara att få bloggande och kommenterande män att uppbragt skriva om hur kvinnor minsann är lika jävliga, se där?

Jag förstår varken meningen med Ladies' Night eller sådana förment undersökande reportage. Någon får gärna förklara.

Killarna smet för övrigt i pausen för de vågade inte åka tunnelbana med tjejerna. Nu är det väl knappast tjejer dom behöver oroa sig för när dom är ute sent på natten...

Från tio år till tio månader

En man från Sydnärke har tidigare dömts av tingsrätten till tio års fängelse för mord på sin ex-sambo. De hade fått stopp på bilen och under gångfärden därifrån hamnade hon i ett dike med bruten arm och dog senare där. Tingsrätten menade att han genom att lämna henne där gjort sig skyldig till mord. Hovrätten kommer dock med en massa alternativa scenarion och anser att det enda som är bevisat är misshandel, även om rätten säger att mannen kanske trampat av kvinnans arm av misstag eller när han försökt få upp henne ur diket. Dom dömer honom för misshandel till tio månaders fängelse.

Hmm, så om jag knuffar ner någon i ett dike, bryter personens arm och sedan lämnar personen i det vattenfyllda diket, när jag dessutom vet att personen har svårt att gå... Då är det enda jag riskerar att dömas för misshandel? Är inte detta att frånta folk ansvar för varandra?

Och för er som det nu börjar klia i fingrarna på för att det åter är en man som orsakat sin (f d) kvinnas död; mitt inlägg handlar om hur hovrätten ser på människors brist på agerande, inte om mäns våld mot kvinnor.

Alla dessa förhandlingar...

Idag har jag slängt sisådär en trettio anteckningsblock från min tid som förhandlande ombudsman. Jag sparade dem i kronologisk ordning då det alltid var bra att kunna gå tillbaka om något gammalt "fall" vaknade till på nytt. Nu är det ju fem år sedan jag avancerade till sakkunnig i jämställdhets- och mångfaldsfrågor så blocken har blivit liggande i en kartong. Nu ligger dom i tunnan som skall gå till bränning.

- En sant buddistisk handling, var lille mannens kommentar.

Icke desto mindre känns det sorgligt på nåt sätt. För trots att man vet att man gjort ett bra jobb under dom där åren med 120+ ärenden/år så känns det ändå som om att allt detta arbete nu är förpassat till soptippen. Men ärendena finns ju kvar i arkivet och alla trevliga medlemmar man träffat har förhoppningsvis gått vidare till nya roligare jobb.

La vie en rose

Il est entré dans mon coeur

Une part de bonheur

Dont je connais la cause

Tack vare lille mannens kollega Per har vi upptäckt Madeleine Peyroux, och ytterligare två plattor damp ner i min brevlåda i fredags. Med en schysst version av Edith Piafs La vie en rose. Med lille mannen är livet ständigt rosa, även när man blir dumpad av sin arbetsgivare.

Idag stack jag ner handen i en låda med stenar med runor på, hos thailändaren vid jobbet. Skrockfull som jag är saknar jag min japanska lyckoamulett som stals vid bilinbrottet den 11 september och tänkte att jag behöver en ny amulett.

Fick upp en med Madr-runan. Enligt thailändskan i butiken skulle det stå för samarbete/samhörighet. Passade på att slå upp det när jag kom hem. Runan sägs uppmuntra till självkännedom, självförverkligande och är starkt förknippad med Ask och Embla samt våra förfäders andar. Madr handlar om mötet mellan två eller fler individer såväl som det inre mötet, integrationen mellan våra olika inre delar - att uppnå balans. Madr framhåller det unika i att vara människa, att hela tiden ha ett val att kunna påverka sin framtid.

Känns ju rätt träffande. Tänker ha den i fickan tillsammans med kastanjen jag plockade i parken i helgen.

Unionen och anställningsskyddet

Ja, så skrev då Kollega om förra veckans händelser på Unionens förbundskontor. Personligen är jag ju direkt drabbad och jävig. Här på bloggen har jag bara återgett rena fakta samt delvis redogjort för mina egna känslor. Det går dock ypperligt att läsa mellan raderna i Kollegas artikel.

Jag tillhör dem med "andra uppgörelser" d v s de som fått ett omplaceringserbjudande de inte kan tänka sig.

Skilj kyrkan från staten!

Ja, det kan man ju ha trott att det redan skett i Sverige, men så är inte fallet. RFSU:s generalsekreterare Åsa Regnér tar idag på Brännpunkt upp förslaget om att skilja kyrkan från staten när det gäller vigslar. Detta är något jag, och Feministiskt initiativ, förespråkat i många år.

Låt helt enkelt den som vill ingå ett juridiskt bindande kontrakt göra detta hos tingsrätten, Länsstyrelsen eller Skatteverket. Det borde räcka med att båda skriver på ett papper i vittnens närvaro. Sedan kan paret i fråga välja hur dom vill manifestera denna tilldragelse. Som jag och lille mannen, genom att gå och äta en god middag. Som många av mina vänner, genom en hejdundrande bröllopsfest. De som så önskar kan krydda detta med religiösa och kulturella ceremonier som att gnida sockertoppar över huvudena på de lyckliga tu, eller att pappa får lämna över sin dotter nu när hon inte längre skall vara oskuldsfull ung mö i hans ägo (jo, jag ironiserar över denna från USA importerade tradition som jag själv som tonåring såg som något mycket romantiskt).

Lika lite som kyrkan skall ha med det juridiska att göra i ett sekulärt samhälle, lika lite skall staten lägga sig i hur var och en väljer att fira sin kärlek.

Det känns som att det, år 2008, är dags att skilja på juridik och religion. Det bästa i kråksången är ju att Fru Justitia är blind; blind för sådant som könet på dem som vill ingå äktenskap. Det är, som vi vet, inte de religiösa samfunden.

Det är dags för tre av regeringspartierna att leverera nu. Eller skall de fortsätta låta ett litet parti på marginalen styra över oss alla?

Årets skörd

För många år sedan lär någon ha ätit ett äpple i bilen på väg ut till Torpet. Sedan har denne någon kastat skrutten i diket. Där har ett träd växt upp och i år ser skörden ut såhär. Det är fotografen, den yngre systern, som får ta hand om dem och göra något gott i år.

En hink äpplen kan få en att inse att vad som än händer i livet i övrigt så är det vissa saker som ändå kommer åter år efter år. Skönt på nåt sätt.

Idag kröp en höna ut ur min mans frukostägg

Hallrenovering

Lille mannen och jag har i sommar gjort klart övre hallen på Torpet. Förra sommaren jobbade alla fyra hårt med att sätta upp panel och nu i sommar har det varit dags för målning, tapetsering, oljning, slipning och kabeldragning. Det senare har Elektriker Propp hjälpt oss med.

Har avvaktat att lägga in bilder här för att den yngre systern skall hinna se dem. Nu har hon gjort det och här kommer dom!

Amerikanska geografilektioner

Jag har tidigare ifrågasatt Sarah Palins meriter på den utrikespolitiska arenan. Hon lär ha sagt att hon ju kan se Ryssland hemifrån Alaska och därmed vet hur man hanterar utrikespolitiken. Nu utvecklar hon detta:

– Våra grannar är andra länder och när premiärminister Putin vänder på huvudet och flyger in på amerikanskt territorium, var hamnar han först? Jo, i Alaska.

Jo just. Putin lär ju ta just den vägen om han skall hälsa på i Washington DC. Någon borde köpa Sarah Palin en jordglob.

Uppdatering: Mellan Wasilla, Alaska och Washington DC är det ca 700 mil, något kortare än mellan Washington DC och Moskva, via Europa. Lägg till detta drygt 500 mil fågelvägen från Moskva till Wasilla.

An Imelda Moment

- There is always time for an Imelda moment,

sa jag till Axelsson när jag på lunchen idag ringde och upplyste om att nya skor inhandlats.

- Betänk att Imelda fick lämna alla sina skor,

sa lille mannen, muttrande. Han är från örebro. Själv är jag väldigt mycket värmlänning. Min kära väninna Ulrika sa en gång att sätt Anna-Karin på en refug på motorvägen och hon lär trivas. Fan vet om det inte kan vara ett av hennes ljusare ögonblick. ;)

Uppdatering: Idag har jag prövat på hur livet kan vara som omställd med avgångsersättning. Jag har hängt med lille mannen på hans jobb, ungefär som då man hängde med mamma på hennes. Fast lille mannens nog är ÄNNU häftigare. Det var disputation i statsvetenskap i eftermiddag med en avhandling av Mikael Glemdal om stoppandet av Norra Länken. Efteråt tog vi en öl med två av professorerna i betygsnämnden och diskuterade genetik och OS-statistik. Lille mannen försökte prata kinesisk historia och mongoliska valsystem men hindrades bryskt.

Och lillasystern verkar inte alltför missnöjd med överraskningen i den ombyggda hallen på Torpet. Så snart kan jag lägga in bilder på vårt inredningsjobb här.

Beslut

Nu har jag meddelat min arbetsgivare att jag inte avser att anta omplaceringserbjudandet från sakkunnig ombudsman till rådgivare i förbundets callcenter. Det innebär att jag den 15 oktober lämnar Unionen efter 13 år och 11 månader.

Kanske den där drömmen om ett antikvariat med vidhängande fik och tankesmedja kan bli verklighet. Skall bara klona mig först. :)

Här skulle jag kunna skriva om att jag får viss kompensation för att lämna men det är egentligen inte viktigt i sammanhanget, då det skall ses som just kompensation och ställas mot den tjänst som arbetsgivaren erbjudit mig. Av två val valde jag det som känns som mest konstruktivt för mig. Några andra valmöjligheter fanns inte.

Dagens citat

"Ingen Hitler, ingen förintelse." (Milton Himmelfarb)

Nu skall jag testa om lille mannens axel är bättre att sova på än gårdagens kuddhög. :)

Uppdatering nästa morgon: Den axeln är världens bästa insomningskudde. Nu utvilad och redo för nya utmaningar.

Råd från Mamma

Här är jag på Torpet tillsammans med Mamma vårvintern 1969. Drygt 20 år senare var det på mammas jobb på Sif jag fick extra påhugg med att stoppa i kuvert. Det var där drömmen om att bli ombudsman väcktes, när jag såg Kjell och de andra coolingarna komma dängande med sina portföljer efter en förhandling.

Under det senaste halvåret har jag åter haft förmånen att jobba med Kjell och de andra på kontoret i Karlstad. Där har jag funderat mycket över vad jag helst vill i framtiden. Kom fram till att förhandlandet ligger mig varmt om hjärtat men kanske på en mer strategisk nivå än den väskdängande. Kände att det är där jag borde komma till min rätt och ge mest.

Nu är situationen dock en annan. Och från Thailand kommer Mammas råd. Med tanke på vad jobbet där på Sif 1990 gett mig de senaste 18 åren så kanske jag borde följa det?

Sömnlös

På mitt jobb finns människor som inte har någon att prata med. Som igår fick ett besked som vänt upp och ner på deras liv, som kom som en blixt från klar himmel i en värld där uppsägningar inte existerat.

Själv har jag sedan jag igår förmiddag fick veta att man inte kommer tillämpa lagturordning för just min tjänst (som jag faktiskt hade trott och känt mig lite, lite trygg i all oredan), blivit oerhört väl omhändertagen. Ett fantastiskt skyddsnät bredde ut sig i form av fina kollegor. Dels mina fantastiska kollegor på en sektion där hela havet just nu stormar och kanske ingen blir kvar. Dels mina underbara vänner i förbundet som genast ryckte ut för att fika, gå ner till puben och ta en öl (eller två) för att sedan bli bjuden på middag hemma hos stora guddotterns familj. (Även om guddottern själv tyvärr inte var där.) För att inte tala om lille mannen, som just nu finns på distans, men som jag vet är med ändå.

Ändå är man förtvivlat ensam i ett beslut som i slutändan bara kan vara mitt eget. Även om jag helst hade velat slippa fatta detta beslut nu. Vågar vi riskera att vi båda är arbetslösa om ett år, när lille mannens kontrakt löper ut? Eller är det värt att stanna och jobba i callcenter? Har man någon framtid hos en arbetsgivare som omplacerar en från sakkunnig specialist till ett bundet jobb i telefon? Vill jag jobba i telefon, i landskap? Vad är bäst för just min karriär?

Alla dessa frågor hade man ju hunnit fundera över om man blivit förvarnad. Nu får jag två dagars betänketid. På fredag skall svaret vara lämnat. Men om jag känner mig själv rätt så fattar jag mitt beslut idag och är sedan helnöjd med det. :)

Så mycket sömn lär det inte bli, dock.

Omställd

Till alla er som undrar hur det går med omställningen på mitt jobb. I morse funderade jag över hur denna dag skulle bli. Det var idag (och imorgon) vi fick veta vilka man vill skall stanna och vilka man tänkt får gå från Unionen i samband med personalnedskärningarna. Det har varit en lång sommar sedan vi i slutet av våren fick veta att nästan halva huvudkontoret skulle få gå. I augusti varslades 227 personer om uppsägning.

Jag har under de senaste 18 åren jobbat för de två förbund som i årsskiftet bildade Unionen, sammanlagt blir det nästan 14 år i fackets tjänst. (Med undantag för första jobbet, studier och sommarjobb så är det i stort sett hela mitt liv.) Har jobbat med ungdoms- och studerandefrågor, som förhandlande ombudsman i sju år, med utbildning, internationella frågor, arbetsmiljö och som sakkunnig i jämställdhets- och mångfaldsfrågor de fem senaste åren.

Imorgon skall jag lämna besked om huruvida jag accepterar arbetsgivarens omplaceringserbjudande och vill börja jobba på Unionens callcenter den 15 oktober eller om jag i stället accepterar ett redan bestämt avgångsvederlag och lämnar min anställning vid facket.

Tufft beslut att fatta på kort betänketid. 18 år passerar liksom revy just nu och det lär väl bli ännu en sömnlös natt. För mig och många kollegor.

Dagar med Pappa

Via Charlie Truck hittar jag detta helt fantastiska fotoreportage om en far. Phillip Toledano har skildrat sin 98-årige far. Det här är precis så som jag alltid trodde att min egen far skulle bli. Gammal, fortfarande snygg, lite senil. Kanske är det därför jag blir så otroligt gripen av bilderna.

Det är också ett av de snyggaste fotoreportage jag sett, både tekniskt och känslomässigt.

Pappa t v på jobb i Portugal, 1960-tal

Danmark får backa om anhöriginvandring

Idag meddelar Svenska Dagbladets pappersupplaga att Danmark får backa angående anhöriginvandringen. Deras regler bl a angående ålder håller inte. En representant för en NGO som driver frågan om rätten att gifta sig med vem man vill säger att nu har man papper på att det är EU:s regler som gäller. Man skulle ju kunna invända att vi länge haft t ex en Europakonvention om mänskliga rättigheter som säger att ingen skall diskrimineras p g a sin etniska bakgrund. Papper har det funnits gott om. Det är viljan att behandla alla lika som saknas.

Och, alla ni anonyma som brukar skriva heta inlägg om att feminister borde hata Islam och att de danska lagarna förhindrar barnäktenskap. Det ni säger är att ALLA icke-danskar ägnar sig åt kvinnoförtryck och gifter bort sina barn. Det är nämligen det som den danska lagen innebär, att så länge som du inte är dansk nog så är du misstänkliggjord. Detta är inte förenligt med feminism.

Happy tidings!

My, my, is this happy tidings! I am not sure I would be this happy, had it been me and Hubby being pregnant.

By all curly haired dictators' aching clavus, as Hubby just exclaimed via SMS! Our best of friends are expecting!

I think I have to say a little, just a little, prayer* tonight!

C E L E B R A T I O N!

* I e have a drink. (From me and the mother's to be weekend in a Scottish mansion where our smuggled in gin bottled shared cabinet with a bible.)

"Hålls instängd i hemmet av hungrig gris"

Om jag hade varit en sådan där rabiat ultrafeminist hade jag förmodligen sagt om denna rubrik i DN idag att det väl inte är nåt ovanligt. Att det finns många kvinnor i världen som lever sina kärnfamiljsliv så. Han flyttar in. Äter och kräver mer mat. Hon föder honom. Han börjar bli aggressiv och knuffar henne. Sen kommer polisen, förlåt parkvaktaren, och försöker bura in honom. Med skiftande resultat.

Men nu handlade ju detta om en gris av släktet Sus scrofa, inte Homo sapiens. Och jag skulle ju aldrig vara så taskig att göra en sådan jämförelse. Men erkänn att man nästan tror att artikelförfattaren i DN haft något liknande i tankarna...

Mongoliskt filtsymposium

Från engelska sydkusten kommer tipset om att besöka det mongoliska filtsymposiumet i Jakobsberg den 22-23 november. Eller utställningen i konsthallen 18 oktober - 23 november. Lille mannen har för övrigt både del och hatt, gjord av filt, så han kan också se ut som mannen på bilden, minus ögonveck.

Inbjudan här.

Jag ser dig nog där på FRA i Drottningholm!

Du som kl 13:25:36 läste min tågblogg. ;)

Det här är fantastiskt för alla privatdeckare som undertecknad.

Regeringen lider av Munchhausen by Proxy!

Katrine Kielos ställer idag årets diganos i Dagens Arena när hon jämför regeringes återställarpolitik med Munchhausen by Proxy-syndromet. Att först skada för att sedan återställa, lite.

Tågblogg del 2

Sitter och kollar andra länkar till artiklarna om fyraåringen om blev frånkörd av tåget. Där visar de icke så empatiska och mer eller mindre islamofobiska männen upp sig igen. De tycker att det handlar om föräldrarnas ansvar och kan inte se att familjen skulle ha blivit annorlunda behandlad om dom varit pur-svenskar. Paradoxalt nog handlar det hela, enligt de rationella männen, egentligen om familjens religion tillika lättkränkthet, inte om tågpersonalens beteende.

För det första, vad är det som är så förfärligt med att bli upprörd över att en tågförare inte stannar till och låter 4-åringen komma ombord? Även om herrarna som kommenterar det hela inte har och själva inte har varit barn så borde det, för en normalempatisk person, inte vara alltför svårt att föreställa sig hur det känns när dörrarna stängs. Såväl för den lille fyraåringen som själv ville bära sin väska ombord, som för familjen som får se sitt gråtande barn springa efter tåget. (Enligt beskrivning i tidningarna.) Att sitta och raljera över en sådan händelse visar bara hur hårdhjärtade dessa män är, eller vill framstå.

Pojken var ju dessutom inte ensam, säger någon. Men visste tågföraren att pojken inte var ensam och att den lille inte skulle falla under tåget när han sprang längs perrongen för att få komma med? Det är väl själva situationen när fadern ber tågföraren att stanna som är det viktiga att utreda, inte information som vi bloggare får i efterhand?

Det DO skall utreda är förmodligen om det går att bevisa att tågföraren hade agerat/svarat annorlunda om det varit en etnisk svensk familj som inte hunnit få upp alla barnen på tåget. Vilket förmodligen blir svårt, men samtidigt inte är helt otänkbart. Han kanske resonerade som vissa bloggare och kommentatorer, att här kommer en sådan där lättkränkt jävel från Mellanöstern igen!

Sen är det ju också möjligt att familjen hade nöjt sig med en ursäkt och viss ersättning för sina utlägg om Skånetrafiken bemödat sig att svara dem, vilket de gjort först när media verkat bli inblandat…

Vad skulle du själv ha gjort om du suttit där i ditt lok och rullat ut från perrongen då en förtvivlad förälder kommer rusande och skriker att hans fyraåring är ensam kvar på perrongen? Backat tåget? Eller åtminstone anropat din ledningscentral och diskuterat frågan med dem? Eller hånfullt svarat att det här tåget stannar minsann inte förrän i Burlöv?

Tågblogg

När vi var hos vännerna på middag förra helgen berättade en av Audiägarna i sällskapet om när han åkt tåg en gång. Han åker hellre Audi men hade i allafall tänkt testa tåget. Bredvid sig i andra klass hade han en man som såg ut som en sådan som fortfarande bor kvar hemma hos mamma. Mannen i fråga ägnade resan från Malmö till Stockholm med att smaskande äta bananer (en hel klase) och dricka saft ur en sirapsflaska. Kletet från bananerna torkade han av sig på sina jeans och på sätet. Vår vän tyckte inte att detta uppmuntrade till mer tågresande.

Idag var det så dags för mig att åka andraklass. Jag åker vanligen bara tåg i jobbet och då har vi den stora förmånen att åka i första klass, vilket brukar vara något helt annat. Denna dag klev jag så på X2000 i Nässjö. En kvinna satt och sov under en skinnjacka på min framåtvända fönsterplats. Hon ville inte flytta sig utan tyckte att jag kunde sitta på hennes plats, vid gången, bakåtvänd. Utanför henne, mitt emot mig satt en långhårig man och sov med benen in under min stol. Systemet på X2000 som skall hantera kurvor var ur funktion så turen blev krängig och illamående. Men man vill ju inte bråka.

Bråkade gjorde däremot den tidigare, något koleriskt lagde moderatledaren, som enligt ryktet blev avsatt från tåget någonstans ute på skåneslätten. Bråkat mer skulle pappan till 4-åringen som blev frånåkt på perrongen i Lund ha gjort. Hade det varit mitt barn hade jag förmodligen slagit den arrogante tågföraren på käften. Det spelar liksom ingen roll hur det hela gick till, att köra ifrån en 4-åring är, till skillnad mot ilskna moderatledare, oförlåtligt.

Kommentatorsregler - på förekommen anledning

En liten upplysning, även om jag känner viss tvekan om ifall budskapet når fram, särskilt till alla dessa icke läskunniga anonyma. När man kommenterar på denna blogg bör man först läsa igenom reglerna för kommentarer som finns ovanför kommentarsfältet.

"Anonyma kommentarer kommer inte att publiceras. Då jag inte är anonym och väljer att svara på alla kommentarer så vill jag veta vem jag svarar.

Du som tycker att jag borde skriva om något annat än det jag gör. Skriv själv på din egen blogg! Här bestämmer jag vad jag väljer att ta upp, och ur vilket perspektiv.

Kommentarer som inte har med ämnet att göra ignoreras.

Inlägg med rasistiskt, homofobt och/eller sexistiskt innehåll släpps inte igenom. Ej heller personpåhopp."

Detta kan komma att innebära att även icke anonyma personer eller personer som skriver under pseudonym och som inte respekterar ovanstående helt enkelt stängs av från att kommentera på min blogg.

Uppdatering: Det tog ett par minuter från publicering av detta inlägg till förste man kommenterade ett av mina blogginlägg: Anonym, utanför ämnet och med klart islamofobiskt syfte. Det är inte dåligt att bryta mot tre av fyra punkter i kommentatorsreglerna på en gång. Språktest för anonyma svenska män anbefalles!

Höstpromenader

Har vi ägnat helgen åt. I skiftande klimat, ena dagen för varmt med bara jacka utanpå, andra dagen snorkallt.

Men skönt med mycket tid åt att bara läsa tidningen lääänge, gå på kafé och ta det allmänt lugnt.

Och nästa vecka får jag förhoppningsvis tillbaka lilla bilen också efter inbrottet och stölden av ett antal plastpärlor föreställande fiskar, tåglok och blommor. Min chef tyckte det skulle varit intressant att ha fått sett personen i fråga försöka stampa på dessa juveler hos Pantbanken...

Vårt gemytliga grannland

När jag fick höra vad min väninna och hennes sydamerikanske man fick gå igenom hos de svenska immigrationsmyndigheterna, med mycket intima frågor, för att han skulle få bo här skämdes jag. Men det är väl bara att inse att det finns fler som borde skämmas.

Välkommen Rayong, Thailand!

Sådär ja! Nu är läsarna i Rayong, Thailand åter på plats i vinteridet. Jag har ju "övervakning" på bloggen som visar på ett ungefär var folk kommer från när dom surfar in på min blogg. Ungefär, alltså. Själv brukar jag få veta att jag kommer från Kista eller Sollentuna. Tillsammans med min geo tracking så kan jag konstatera att topp-tio just nu ser ut såhär i fallande ordning:

Sweden 88,26%
United Kingdom 2,32%
United States 1,52%
Finland 1,41%
Belgium 1,11%
Norway 0,80%
Europe (EU) 0,76%
Germany 0,65%
Denmark 0,33%
Spain 0,24%

Thailand ligger just på 0,04% men jag räknar med en snabb återhämtning till åtminstone tredje plats. ;)

Kommunen bjuder in till särartsbad i Jönköping

"Plocka redan nu fram kalendern och ringa in ett par njutbara datum i höst. Rosenlundsbadet bjuder för första gången in till dam- respektive herrkväll.

För damerna kommer kvällen att handla om njutning och peeling. Du har en avslappnande spakväll framför dig med havssalt, lera och honung på de olika sittningarna. Kvällen avslutas med en matbit.

Herrkvällen bjuder in till avkoppling med "grabbgänget". Ta med en kompis, umgås och varva ner.

- Dofterna vi kommer att hälla på bastustenarna kommer inte att vara lavendel direkt, utan det blir lite mer manliga dofter, säger Andreas Klang, förste badmästare på Rosenlundsbadet. Kvällen kommer avslutas med lite öl och grillning."

Ur: Jönköpings Badblad augusti 2008, utgiven av Fritidsförvaltningen, Jönköpings Kommun och sänd till alla hushåll i stan

Karaktärssjälvmord

Tito Beltrans advokat hävdade i slutpläderingen att Beltran utsatts för karaktärsmord. Ursäkta? Det räcker väl så bra med Beltrans eget beteende i och utanför rätten för att vi skall bilda oss en uppfattning om hans karaktär?

27 år

27 år har Annika Östberg suttit i amerikanskt fängelse nu. För att hon var med när hennes dåvarande pojkvän mördade bl a en polis. Det är tre år sedan hon senast ansökte om tidsbestämt straff. Nu har hon åter fått avslag. Polisens dotter fick åter yttra sig om Östbergs ansökan om tidsbestämning. Något jag anser inte höra hemma i ett rättssamhälle. Det är staten som skall döma och fria, utan inblandning av offrens anhöriga. Det senare känns liksom lite lynchmobbsmentalitet.

Att Annika Östberg fortfarande hävdar att det de facto inte var hon som höll i vapnet ligger henne i fatet. Enligt nämden skall hon erkänna något hon inte gjort, annars kommer hon förmodligen att bli kvar där i fängelset. Att hon var där har hon väl aldrig bestridit?

USA visar åter upp sig från sin bästa sida.

DN publicerar idag en mycket klok ledare i ämnet. Det verkar dessutom vara ett slags erkännande om att det var fel att låta Arbogabarnens pappa breda ut sig i medierna med effekten att halva världen nu känner till var man kan se obduktionsbilderna på hans barn.

Torsdag

Nu har jag kommit fram, och lille mannen har lagat middag. Ärtor och pannkaka. Han är världens bäste man, kan jag berätta!

Palin for President!

Michael, alltså.

Välkomna tester för att spåra aortaaneurysm

Jag hade just skrivit mitt IELTS-test på the British Institute inför mina politikstudier i Skottland. Nu satt jag på puben med mina kollegor. Det var då mamma ringde från Säfsen, dit hon och pappa åkt på en veckas fiskesemester. De höll på att packa för att åka hem igen. Onkel Bengan hade dagen innan körts till Kristinehamns lasarett, med misstänkt infarkt. Där hade dom skickat honom vidare till Örebro för akut operation av aortaaneurysm. Just nu var han under operation och vi skulle få veta mer på morgonen.

Morgonen därpå ringde mamma igen och berättade att pulsådern varit alldeles söndertrasad, att hur läkarna än försökte sy så bara brast det igen och igen. Efter timmar under operation gav läkarna upp att rädda Bengan. Vår farbror, pappas 52-årige lillebror fanns inte mer.

Idag läser jag att Stockholms läns landsting kommer börja testa män över 65 med ultraljud för att försöka spåra utbuktningar på aorta. Sådana tester genomförs redan i bl a Östergötland och Uppsala. 600 män och 200 kvinnor dör varje år i Sverige av bråck på aorta och tydligen är det lättare att diagnosticera männen. (Bl a beroende på att underlaget för att testa kvinnor är sämre.)

Självklart kan man förebygga att sådant händer genom att hålla sitt blodtryck i schack eller inte bli arg av att sammanträda med vrånga kommunalråd, som i Bengans fall, men bristningarna finns ju där ändå. Ofta är de medfödda om jag förstått det hela rätt. Om fler fall upptäcktes i tid kan man med hjälp av en sorts "strumpa" stötta upp kroppspulsådern. (Enkelt uttryckt.)

Test av 65-åriga män i Stockholm hade inte hjälpt min farbror från Björneborg. Det hade inte hjälpt mig om jag också skulle vara drabbad, även om jag råkar bo i Stockholm, inte ens om jag var 65. Men det är ett steg i rätt riktning för att undvika att människor dör för tidigt.

Produktplacering

Sitter och tittar på nya deckaren i TV4 om fågelinfluensa på Gotland och irriterar mig över att man kör en sådan massiv produktplacering av Peugeot. Iofs en väldigt fin och bra bil, men ändå. Nu har dom sagt ordet Peugeot minst fyra gånger samt visat dessa bilar i nyskick i varannan utomhusscen...

Sen kan man ju undra varför patienterna på sjukhuset på Gotland har särkar från Stockholms läns landsting. Trodde Gotland saknade landsting och det var kommunen som skötte rubbet där.

Kvinnan som sprang in i en dörr

Det här är bland det sorgligaste jag läst på nätet. Får ont i magen av att läsa de fullkomligt aningslösa, lismande kommentarerna. Eller kvinnan som uppmanar den kände artistens fru att sluta sjåpa sig och ta hand om sin man i stället. Den man som enligt vittnen kastat sin hälften så gamla hustru rakt in i en stenvägg på stan så att hon tuppade av och som setts springa därifrån. (Enligt Aftonbladets pappersupplaga och GP.) Artisten som sedan misstänks ha fortsatt att misshandla sin fru i hemmet på Söder, dit hon tydligen tog sig, tills grannarna hittat henne blodig i trapphuset. (Han själv skall enligt grannarna ha kommit ut i trappen och ropat nåt i stil med "men älskling vad är det som hänt".)

Frun själv säger att hennes skador kommer från en panikångest-attack. Hon minns inte hur men det är i allafall inte hennes älskade man som är skyldig. Han har tydligen inte ens hört när hon misshandlat sig själv. (Grannarna har dock hört hennes skrik.)

"Jag vet att han är oskyldig. Det gör så ont att de inte tog in mig i stället" säger hon till Expressen. För vad då? Att ha dunkat sig medvetslös mot en stenvägg? Det är isåfall inte ett fall för polisen.

Åklagaren köper inte kvinnans förklaringar och mannen är nu på sannolika skäl häktad för grov misshandel. Han säger att han är oskyldig.

Hur var det nu med normaliseringsprocesser. The first cut is the deepest, sedan vänjer man sig. Eller?

Alaskabor om Sarah Palin

Här kan man se bilder från en demonstration i Alaska där folk säger vad dom tycker om guvernör Palin. Man kan också rösta vilken skylt man tycker är bäst. Jag röstade på "wrong woman - wrong message".

Själv tror jag att jag skall gå med i Facebook-klubben som förespråkar Michael Palin i stället, för att de hellre köper en död papegoja av honom.

Och ja, hittills har jag undvikit att dra in Palins familj i denna blogg, men kan inte låta bli att dela med mig av bilden ovan då den på ett mycket träffande sätt visar vad Palins politik och övertygelse leder till. (Ja, jag tillhör dessa som anser att man bör vänta lite längre än till 17 innan man bildar familj eller skaffar barn. Samt att man gärna får gödsla med kondomer i skolorna. Samt att abort skall vara fri, även kostnadsmässigt.)

Uppdatering: Nationella kvinnoförbundet i USA tar ställning för Barack Obama med anledning av Sarah Palins ställningstaganden.

(Eventuella kommentatorer ombeds läsa ovanför fältet för era kommentarer.)

Riskfylld färd på riskväg

Palin och Clinton

Hos Charlie Truck hittar jag ovanstående klipp. Så bra. I probably should have wanted it more. Hahahaaaa!

Bara för att hon är kvinna

När jag väl kommit på tunnelbanan och hunnit lite längre i Svenska Dagbladet fann jag inte bara en annons för Universum med min syster uppslagen på ett helt uppslag med foto och allt. Utan också denna krönika av Jenny Nordberg som liksom förklarar varför varje människa med förståndet i behåll ifrågasätter att Sarah Palin skulle kunna komma att bli USA:s president, inte bara vice.

"Bekymret är snarare att hon verkar ha så fruktansvärt dålig koll. Att hon hade missat att läsa den amerikanska konstitutionen innan hon klampade in på ett bibliotek och försökte förbjuda en bok om homosexualitet. Att hon senast häromdagen sade att Irak bär ansvaret för terrorattackerna i New York för sju år sedan. Att hon säger sig kunna hantera konflikten mellan Ryssland och Georgien eftersom ”man kan se Ryssland härifrån”, och nyligen aldrig hade rest längre hemifrån än till Kanada och mycket sällan ens utanför sin egen delstat."

Elise Claeson vill att kvinnor skall hylla Palin bara för att hon är kvinna, inte för hennes politik. Hon skall lyftas fram, inte på politiska meriter, utan för att hon har barn som spelar hockey. Claeson har mage att skriva att Palin tagit sig fram med hjälp av familj och vänner, som om det är något bra. Något eftersträvansvärt. Hon talar här om en kvinna som anklagas för att gynna sina vänner och som är under utredning för att ha sparkat sin systers ex när dessa två låg i skilsmässa. New York Times konstaterar (refererat i artikel i samma SvD) att Palin genom hela sin politiska karriär förföljt fiender med hot om vedergällning och dessutom anställt sina gamla skolkompisar på höga chefsposter trots att de inte har kvalifikationer för tjänsterna. Sådant hyllar Elise Claeson som särskilt kvinnligt.

Vad jag inte kan fördra är detta särartstänk, att Palin bara i egenskap av kvinna och fembarnsmor (som Claeson) skulle vara mer lämpad än någon annan. Att alla kvinnor automatiskt måste lyfta fram Palin för att vi annars skulle få en särskild plats i helvetet om vi inte hjälper henne.

Unkna, homofoba, vapenhetsande, sippa, ignoranta åsikter skall lyftas fram för vad dom är, oavsett om den som torgför dem är kvinna eller man. Att förespråka något annat är att lägga sig bra mycket längre ut på den extrema skalan än där de feminister som Elise Claeson och Maria Abrahamsson brukar kalla extrema, befinner sig.

Antifeminismens översteprästinnor och en liten lögnaktig utbildningsminister

Om jag skulle använda mig av samma retorik som Svenska Dagbladets ledarsida så skulle rubriken förmodligen bli som ovan. Idag har Svenskan släppt loss två av landets mest ihärdiga antifeminisiter på sin ledarsida, Maria Abrahamsson (så klart) och Elise Claeson. Den senare var en gång jämställdhetssakkunnig på SACO men slutade för att hon ansåg att kvinnor borde få vara hemma med barnen i stället för att lönearbeta.(Hon ansåg också att föräldrar borde ha rätt att slå sina barn.)

Elise är kär i Sarah Palin och hyllar denna kvinna, som hon kallar hockeymamma och arbetarklass, var än hon kommer åt. Hon anser att alla kvinnor som kritiserar Palin är otäcka vänster-helvetesfeminister som inte kan unna en fembarnsmor att komma upp sig. (Det har ju ingenting med politik att göra, för sådant förstår väl inte kvinnor.) Elise verkar tro att Palin tagit sig dit hon är genom att skjutsa till hockeymatcher och baka bullar. (Snarare är det väl någon nanny som gjort detta.) Dit Palin tagit sig tar man sig enligt Elise "with a little help from family and friends".

I rest my case.

Maria Abrahamsson har läst en bok av Bo Rothstein och anser att han ger henne stöd i att det är bra att "värstingen JämO" nu går i graven samt att det är bra att regeringen satsar massa pengar på våld mot kvinnor i stället för att driva att det finns en könsmaktsordning. Jag som inte trodde att Maria ansåg att det fanns något som hette "mäns våld mot kvinnor". Vad är det för tröttsamt könsmaktsprat? (Och mig veterligen ifrågasätter inte Rothstein att det finns en könsmaktsordning.)

Det är uppenbart att vi lever i helt olika världar Svenska Dagbladets ledarredaktion och jag.

Men så flyttar jag blicken över till Brännpunkt. Där svarar en forskare, docent Lennart Grosin, som av utbildningsministern Jan Björklund sägs styrka dennes tes om att det är bra med hårdare tag i skolan, bl a inskrivning av skolk i betygen. Forskaren tycker sig ha blivit missförstådd av utbildningsministern, kan man ana mellan de annars välvilligt författade raderna. Vederbörande har inte alls förespråkat hårdare tag som lösning utan bättre utvärdering, men inte allena utan endast tillsammans med "pedagogisk handling så att elever som får dåliga resultat ges möjlighet att nå målen i ett senare skede".

Men när det gäller ordning och reda håller han inte alls med utbildningsministern. Den senare verkar åter en gång ha tolkat forskningen som fan tolkar bibeln. (Liksom Abrahamsson ovan.) Det räcker inte enbart att slå eleverna på fingrarna med rottingen.

"Att bara ge sig på symtomen istället för de verkliga orsakerna kan i värsta fall förvärra situationen och skapa konflikter mellan lärare och elever. För att en skola skall bli effektiv i vår tid måste rektor och lärare skapa en syntes mellan pluggskolan och omsorgsskolan. Det skulle underlätta för skolorna om politikerna (på båda sidor om sin demarkationslinje) skapade förutsättningar för en sådan pedagogisk förnyelse."

Och allt detta innan man ens kommit fram till nyhetsmaterialet. Nu skall jag åka till jobbet och få se hur få som skall göra hur mycket i framtiden på Unionen. Idag kl 8.30 får vi nämligen veta hur många som skall jobba på Unionen i framtiden och med vad.

I väntan på Brit Crime

Sitter här och har just sett Birgitta Ohlsson (fp) beklaga sig i TV över vad hon fick utstå inför omröstningen om FRA-lagen. Kunskapsförhör. Enskilda övertalningsaktioner. Ja, det verkar ju himla kul att ingå i Folkpartiets riksdagsgrupp. Eller Centerpartiets. Efter programmet visades ett halvtimmesprogram med filosofiska betraktelser om en ko. Jag har också funderat över vad dom tänker där ute på gärdet. Och varför dom alltid kommer sättande om man stannar för att titta på dem. Sällskaplighet? Nyfikenhet? Dock inte så spännande att jag satt kvar i soffan. I stället hann jag kolla om nåt nytt hänt på de vanliga bloggarna innan kvällens ångest börjar:

Hur välja vad man skall se. Det blir Tyst Vittne och spela in Ashes to Ashes. Sen får jag missa tio minuter av reprisen på Five Days som vi också har inspelat, nere i Jönköping. Så missar jag något superviktigt får jag se det när jag kommer dit. Men varför i allsin dar måste fredagar vara rena döden på TV medan man visar allt samtidigt på söndagarna?

Preventivmedel

Från Lisa Magnussons blogg snor jag följande klipp. Shit vad läskigt! Kan ju få vem som helst att avstå från att skaffa barn...

See more funny videos and funny pictures at CollegeHumor.

Tidig höstfest

Så bjöds vi på sensommarfest som i det isande kalla höstvädret blev till tidigt höstfest i stället.

Paella med extra kräftor till dem som så önskade och vin som smakade krusbär (eller om det var vinbär) lockade gästerna. Skäms dock fortfarande över att ha misstagit den fiiina whiskyn för Famous Grouse... Borde jag ju sett på färgen om inte annat...

Värden skakade på huvudet över sådan okunskap. Pernilla trodde sig se sin syster i en mystisk gäst på bild. (Det visade sig vara hon själv.)

Sen var det såklart dags att logga upp sig på nån bostadssajt. Alexander var dock mer intresserad av Google Image-bilder på eldsprutande vulkaner.

Isa förklarade familjens olika roller. Pappa var kungen, mamma var köksan. Men mamma verkar inte ledsen för det.

Och här har vi rom. bourbon och krusbärsvin i skön förening. Efter det spelade vi spel. Numera vet alla att Columbo hette Frank i förnamn.

Varning!

Jag misstänker att de flesta i detta land vid det här laget vet att Janne Josefsson inte är ute efter att visa upp någon annan sanning än sin egen. Det här är dock bland det snaskigaste jag läst. Kan ju vara bra att veta för den som någon gång får en förfrågan från SVT att medverka i deras debattprogram.

SVT verkar ha gått över till tabloid-TV. Josefsson verkar ha tappat greppet. Hans illa hopklippta program om facket i sommar har visat att han snarare slår vilt omkring sig, än lyckas bevisa något av värde.

Sen kunde det ju vara intressant att få ta del av den verkliga mejlkorrespondensen. Enligt TPB så verkar det ju vara så att Arbogabarnens pappas sambo skrivit fler mejl till TBP än det som hon visat upp i media, och det svar hon fått tidningarna att publicera (det där om att sluta tjata) skall alltså inte vara svar på de snälla mejl hon själv visat upp. Stämmer detta?

Ja, oavsett så framstår ju TPB mer och mer som de minst smutsiga i den här röran.

Begreppsförvirring

Igår var jag på möte på TCO. Där pratade vi om den nya blogg som utredarna på TCO startat. Någon gav uttryck för att det skulle kunna bli svårt att komma på vad man skall skriva om. Jag invände att varje morgon kommer jag inte längre än till Svenska Dagbladets ledarsida innan jag sitter vid datorn och skriver på en ny blogg.

Så även idag. Idag är det Göran Skytte som ger mig näring. Arena har ringt upp Skytte för att intervjua honom som en ny konservativ. Skytte värjer sig mot tituleringen. Han anser nämligen att bland det mest konservativa vi har är Socialdemokraterna och det, enligt Skytte, reaktionära LO. De vill ju bara återställa det som Högerregeringen river ner.

Det är här begreppsförvirringen börjar. Socialdemokraterna konservativa? Högern progressiv? Alla som byggt upp något vill väl bevara det de byggt upp? Om vi i Sverige har kommit en bra bit på väg mot jämställdhet vill vi t ex inte låta detta raseras. Är vi då konservativa? Ja, men endast om vi vill bevara det vid det som är idag, inte utveckla. (Både (s) och LO vill ju utveckla, dock inte i samma riktning som Göran Skytte förespråkar, bakåt.)

Att däremot bedriva en politik som för oss tillbaka till ett neo-klassiskt samhälle, kan det kallas konservativt? Eller är Björklunds skolpolitik i själva verket progressiv när det man vill återskapa är 50-talets skola? Nja, snarare genuint reaktionär.

Månne vore denna diskursförvirring ett tema för en uppsats...

11 september del 2

11 september är ju förknippat med elände, kuppen i Chile, attentaten i NYC och Pentagon och mordet på Anna Lindh. Men jag minns särskilt en 11 september, 1978. Då gick jag i fjärde klass och det var rast i skolan. Vi var evakuerade till kyrkans lokaler medan nya Kronoparksskolan byggdes. (Den som senare fick rivas p g a mögelskador.)

Klasskompisen Lars som varit hemma en sväng på rasten kom springande och berättade att Ronnie Petersson, som dagen innan kraschat med sin bil på Monzabanan i Milano, dött. Ingen trodde på honom, alla sa vi att näää, du ljuger.

På lunchrasten kom pappa cyklande förbi skolan på sin bruna Crescent Världsmästarcykeln, som vanligt på väg till skiftet på KMW. Han berättade detsamma, att Ronnie Petersson var död. Och pappa var man ju tvungen att tro på. Minns att jag skämdes enormt över att jag inte trott på Lars, att jag letade upp honom för att tala om att jag visste att det han sagt var sant. Minns också att snälle Lars blev glad över detta erkännande.

För oss var det som om Ingemar Stenmark skulle ha brutit nacken i slalombacken.

Ronnie Petersson var precis som min mamma, från Örebro. Där sitter han idag staty med sin bil vid Almbyplan. Varje gång vi kör förbi känns det vemodigt.

11 september

Juveler

Imorse vaknade jag och tänkte ungefär som farbrodern i Masjävlar, undrar vad för jävelskap som ska ske idag då.

Resan till jobbet gick bra, om än lite sen då jag ändå skall jobba sent idag. När jag träder in genom Unionens portar ringer mobilen. Det är en Gunnar (tror jag) som meddelar att jag haft inbrott i min bil. (Hur han fått tag på mitt jobbnummer har jag ingen aning om...) Jag får vända i dörren och åka tillbaka hela vägen ut till Vällingby.

Väl där finner jag höger framruta inslagen och handskfacket genomsökt. Det enda tjuven snott var en japansk lyckoamulett i plast som jag fått av min syster och ett halsband bestående av plastfigurer som min guddotter gjorde till mig när hon var tre. Av absolut inget värde för någon annan än mig.

- Det vet man ju aldrig vad det var värt i en knarkares hjärna, sa killen som kollade skadorna för försäkringsbolaget samt vidarebefordrade polisanmälan.

Ja, han/hon/dom snodde laddarsladen till mobilen också.

Fyra timmar tog det att åka hem, köra till försäkringsbolagets lokaler i Lilla Alby, vidare till verkstan i Kista och fotvandra tillbaka till tunnelbanan och ta sig in till jobbet.

På verkstan fick jag veta vad det skulle kosta att få de reparationer som behövs utförda. Byta framruta p g a stenskott, byta kamrem med tillbehör, service, byte av krossad ruta samt reparation av skada som uppstått p g a Mc Donalds i Karlstads trädgårdsanläggning som dom anlagt mellan beställningsluckan och betalluckan. 16 000 kronor.

Behöver jag säga att mitt humör inte är det godaste idag.

Och vilket datum var det idag, sa ni?

Major Björklund föredrar kvantitet framför kvalitet

Jan Björklund, utbildningsministern som har svårt med siffrorna, lyfte i radions program Kris i skolan fram att det inte alls var en elevenkät han hänvisat till när han pratat om ordningsproblemen i skolan, fast han hela tiden påstått det, utan en enkät till rektorer runt om i Europa. Rektorerna skulle liksom vara lite mer vederhäftiga än eleverna, verkade utbildningsministern nu anse.

Nu har Svenska Dagbladet ringt runt till rektorer i Stockholmsområdet och frågat dem om de tror att det kommer hjälpa att icke godkänd frånvaro (skolk) skrivs in i betygen. De svarar (i pappersupplagan) att skolk är inget stort problem och frånvaro i betygen har ingen reell effekt.

Alltså ännu ett populistiskt utspel från ministern som byggt hela sin karriär på att ljuga om statistik.

Rektor Birgit Blomqvist från Frans Schartau säger till SvD:

"Jag tycker att vi borde ägna tid åt att göra det attraktivt och betydelsefullt att vara i skolan, i stället för att räkna timmar och procent."

Men sådant kvalitativt trams är ju inget för en positivist som Björklund, som bara kan se saker om dom räknas i just siffror och procent (om ens då). Säkert skulle han kunna finna något förklenande ommäle om rektorn i fråga, att hon bevisligen röstat på sossarna, eller att hon är en sådan där otäck betygsmotståndare. (Jag vet inte alls om det är så, men detta verkar ju vara Björklunds sätt att bemöta kritik.)

Och jag har sagt det förr, undrar hur det är att vara barn till Jan Björklund, och om man i framtiden kan vänta sig rasande uppgörelser à la Jan Myrdal. En Barndom 2.0 typ. Men det är klart, de är ju HANS barn, inte andras ungar.

Hockey!

Såhär medan regnet faller över Råsunda och Kim Källström verkar ha räddat Sveriges herrfotbollslandslag kvar i kvalet så har jag och Klars (Klas och Lars) ägnat oss åt att bestämma hur årets Elitserie kommer att sluta.

Frölunda kommer vinna över Linköping i finalen. Luleå kommer sist och Rögle näst sist. Säger hon som de två senaste åren varit nära att vinna hela tipset på ren fingertoppskänsla. Men förlorat p g a att jag blödigt placerat Färjestad i final. Den här säsongen kommer dom fyra i serien och tar sig bara till semin. Bara just därför går dom väl och vinner SM-guld. Men då gör det ju å andra sidan ingenting, för då glädjs jag ju ändå.

Nu inkommer rapport från HV-land (dom kommer trea i serien och åker ut i semin) att ännu ett svenskt mål trillat in bakom paprikaätarna. (Hmmm, måste fråga Terez varför hon aldrig kryddar sin mat med paprikapulver som ungrare skall göra. ;))

Och så kan jag rapportera att pralinerna från Pralinhuset var mycket deliciösa. Åtta kvar. Skall gömma dem, då lille mannen kommer hem i morgon.

Nostalgi

Bredvid här började jag på dagis 1973 eller nåt sånt. Redan då var det ungdomsgård på Lugnet. Gôtt att se att den består.

Choklad!

Inte konstigt att mina tio lyxiga praliner som jag igår inhandlade gick lös på närmare 100 kr. Men det är det värt! Och snart skall jag till Bryssel och proviantera på Leonidas.

Tisdag

Tisdag och fika efter lunchen. "När skall vi gå ut och dricka den där ölen då?" "Nästa vecka kanske?" Näää, varför inte ikväll!" "Bra idé!"

Efterrätt? Nä, varför inte en Caphiriña i stället! Utan rörsocker nerhällt rakt i drinken... (Personalen på Underbar förklarade högdraget att det "skall vara" vanligt rörsocker i drinken. Vi drinkidioter som trodde att man gjorde sockerlag alt muddlade sockret tillsammans med limen tills det inte längre knastrar mellan tänderna...)

Sen så rumlade vi vidare längs Drottninggatan, jag mot Odenplan, de andra mot något annat vattenhål i stenöknen.

Mördande reklam

Nu har dom börjat cirkulera, mejlen som uppmanar oss att skriva till Pirate Bays annonsörer för att hota dem att inte annonsera på den nämnda sajten. Gemensamt för de protestbrev jag tagit del av är att inget av dem riktar sig åt rätt håll, nämligen mot polismyndigheten eller åklagaren som inte sekretesstämplat bilderna. Nej, det skribenterna är förbannade över är att offentliga material lagts ut på Internet utan att censurera dem först.

Det sorgliga i det hela är att dessa människor som säkert anser sig vara moralens väktare, goda människor som bryr sig om barnens anhöriga, gör reklam för förundersökningsmaterialet, Pirate Bay och hur man får tag i det.

Pirate Bay har gjort ett utlåtande som jag tycker är bra. Där ber dom också om ursäkt för hur deras moderator uttryckt sig. (Vilket inte urskuldar det hela.) De lyfter också att när media och dessa moralens väktare började gapa om att offentligt material fanns att tillgå på Internet så hade 100 personer laddat ner det. När TPB skrev sitt inlägg var siffran uppe i 20 000.

Att då hålla på och uppmana till annonsbojkott när man själv ständigt annonserar för var man hittar underlaget, känns minst sagt lite mystifistiskt, som väl Nasse skulle sagt. (Eller om det var Puh?)

Man skulle ju önska att energin kunde riktas åt rätt håll, men jag antar att TPB är ett mycket tacksammare mål för ens ilska än polis och åklagare. Eller offentlighetsprincipen om det nu är det man i någon slags antidemokratisk ordning vill få bort.

Jag tycker att man kan lägga ut alla förundersökningar direkt på polisens hemsida. Sedan är det upp till polis och åklagare (är osäker på exakt deras rollfördelning här) att hemligstämpla det som man bedömer omfattas av sekretess.

Rekommenderar för övrigt bloggaren Joshs lysande inlägg, som visar att saker och ting sällan är svarta eller vita.

Shopping!

Har lyckats stå emot frestelsen länge nu men idag gick det inte längre. Ingela uttalade på lunchen det magiska ordet "stövlar" vilket fick allt köpmotstånd att rämna. (Lille mannen skulle förmodligen invända att det förvisso inte borde ta så lång tid för något så litet att rämna.)

Så strax efter fem trädde vi så in på Provskor vid Hornstull. Nån halvtimme senare stapplade jag ut på gatan igen, tyngd under den mängd skor och stövlar som bara råkat hamna i min korg. Bara detta att man handlar skor i kundkorg, borde ju för övrigt ha givit mig en varning.

Yr av shoppingruset så toppade jag med en ny skinnväska i butiken bredvid. Sedan fick det dock vara nog. Mest för att jag höll på att svimma då jag glömt äta mitt i all köpglädje. När jag lämnade Ingela var hon på väg att köpa den där fantastiska röda väskan med ursnygga fodret.

På vägen hem messade jag Imelda Marcos själsfrände från Västervik med budskapet om våra inköp. Hon konstaterade lakoniskt att hon nog fick göra ett återbesök för att spendera ytterligare någon tusenlapp i detta 37:ornas mecka.

Storbrand i Bergen

Sådana här bilder vill man inte se. Heller. Det är förvisso bara hus men ändå.

För ett par veckor sedan stannade vi åter till i Södra Råda för att se hur projektet att bygga upp kyrkan går. Den brändes ner hösten 2001 av den psykiskt sjuke man som två år senare mördade en liten femåring utanför ett dagis i Arvika.

Min farfars släkt har bott i Rudskogatrakten så långt tillbaka vi kan komma i folkbokföringsregistren. Kyrkan har stått där i nästan tusen år.

De unika målningar som fanns i kyrkan är för alltid borta, men kyrkan håller så sakta på att byggas upp igen, med gammal teknik. Det är väl värt att besök att åka dit och titta!

Bakelser och hembiträden

Godmorgon alla kvinnor! I've got neeeeews for you! Om ni känner att tiden inte riktigt räcker till. För att ni måste jobba för att få ihop pengar till mat, bostad och kläder åt barnen. Oavsett om ni är ensamstående eller också tar hand om hushållet åt er partner. Sofia Nerbrand, krönikör i Svenska Dagbladet och chefsredaktör och VD för nyliberala Neo, har lösningen som i en liten ask. (I pappersupplagan, webbsidan ligger just nu nere.)

- Jag brukar säga till yrkeskvinnor med ambitioner som jag möter att de inte bara ska anlita någon hemma, de måste skaffa sig en gedigen sekreterare och sluta vara duktiga flickor som tror att de ska hinna med allt på en gång.

Men guuuud ni, att ni inte tänkt på det tidigare, där ni släpar på kassarna från Coop på väg hem för att fixa middag åt ungar och man. En hushållerska och en gedigen sekreterare är vad ni behöver!

Och när ni ändå går och handlar kan ni ju äta lite bakelser också!

1981

1981 fyllde jag 13 år. Nya Ashes to Ashes på TV triggar många minnen. Som synthare lyssnade jag självklart på Visages Fade to Grey. Jag klippte mig som Lady Di. Audi Quattro var min drömbil. Ovanför sängen hade jag en Pierrot-affisch. Och självklart använde jag blå eyeliner.

Shit, hur tar inte denna TV-serie en tillbaka, precis som för DI Drake.

Bluffministern

Jan Björklund är inte pedagog, han är militär, konstaterar idag lärarstuderande i Aftonbladet. Idag sändes tredje avsnittet i Sveriges Radios serie "Kris i skolan". Den där utbildningsminister Björklund avslöjades ha byggt hela sin karriär på lögner om den svenska skolans förfall. Begreppet "Flumskolan" är ju skapat av Björklund för att han vill få igenom militär disciplin i våra skolor. Som om detta vore det mest pedagogiskt riktiga. Vetenskap avfärdar Björklund genom att svartmåla vetenskapsmännen och -kvinnorna. Håller man inte med honom är man suspekt och ens forskning ingenting värd.

Jan Björklund har enligt regeringens hemsida ingen annan utbildning än sin officersutbildning. Hans förakt för forskning har tydligt visat sig de senaste veckorna.

Kan vi ha en utbildningsminister som föraktar all forskning som inte stöder hans egenpåhittade teser? Kan vi ha en skolminister som föraktar skolan, dess elever och dess personal?

Här finns en annan klok betraktelse över Björklunds bedrifter.

PS: Det är ju intressant i sig att våra ministrar uppenbart inte behöver ha någon som helst utbildningsbakgrund inom sina områden. Björklund har inte varit i närheten av en lärarutbildning, Beatrice Ask har ingen juridisk utbildning alls. Självklart kan man ha skarpa hjärnor bland sina sakkunniga, men för att verkligen kunna sätta sig in i frågorna och ha ett helhetsperspektiv som minister så hade det säkert underlättat om man själv visste vad man pratade om.

Bluffmarknad!

Lockad av rubriker som "skördemarknad" och "50-talsloppis" gav jag mig idag ut till Lövsta. 20 spänn skulle dom ha får att få ställa upp sin bil bredvid soptippen. Om det inte funnits en karta så hade man förmodligen aldrig hittat fram till de olika stationerna där ute vid Kyrkviken. De var rätt lätta att missa, kan man säga.

Skördemarknaden visade sig bestå av två bord med lite rotfrukter och snittblommor. Samt hästridning för barnen, som såg lyckliga ut. 50-talsloppisen var ett bord med skräp, alldeles intill ingången till Lövsta återvinningsstation. Kanske hade dom samlat ihop skräpet där. Kan ju lugnt säga att det var mer skördemarknad i Tensta igår, som det är där varje dag, året runt.

Sicket antiklimax! Tröstade mig med smarrig souvlaki på Majas grill i stället.

Jag - en militant köttätare

Nej, nej, nej! Det var väl ett jävla tjat!

Jag tänker fortsätta äta kött. För det är gott och proteinerna gör mig gott. (Det har jag dessutom läkarordination på.)

Visst kan jag tänka mig att åka tåg mer. För det är trevligt. Man kan läsa, skriva och fika hela vägen och man reser i lagom takt. (Jämfört med flyget.)

Jag kan också tänka mig att köra bil mindre. För jag är nu åter i Stockholm och det är bara krångligt om man skall in till stan.

Jag papperssorterar. (Även om någon av grannarna tycks tro att papperstunnorna på gården är soptunnor sådär i största allmänhet. Funderar på att skriva ett plakat: Sopsortera rätt eller dö!)

Jag komposterar matrester och har för avsikt att bygga en riktig kompost i stället för bara en öppen komposthög på Torpet.

Men mitt kött tar ni inte ifrån mig! Det var som jag sa till min icke köttätande vän och kollega:

- Om nu kossorna släpper ut en massa metangas, eller vad det är, så är det väl en välgärning att äta upp dem. :D

KÖTT ÄR GOTT!

Cruella de Ville

i Oscar de la Renta och diamantörhängen för närmare två miljoner?

London igen

In my last London blog I promised to pick out some photos from last time. I am embarassed to say it's been four years...

Above is the Greenwich tunnel and below we have found a pub. As you can see it's the social bunch going through the Sunday papers...

Then it is not always enough to be polite. Here outside the West stand on Highbury.

Media utnyttjar sörjande

Sedan jag i morse skrev mitt inlägg om publiceringen av förundersökningsprotokollet i Arbogafallet så har följande google-sökningar lett folk in på min blogg:

arboga obduktion pirate bay
obduktion arbogas
arboga saga obduktion
visa bilder från obduktionen av arbogabarnen
pirate bay arbogabarnen
arboga obduktion piratebay
obduktion av arbogabarnen
arbogabarnen obduktion
arboga bilder från obduktionen morden
obduktion på barnet i arboga
arboga barnen obduktion
barnen i arboga obduktion

Något säger mig att detta inte var vad barnens familjer ville. De är upprörda och förbannade över Pirate Bays bemötande. Och i Rapport hänvisar pappan till sidor på Internet där man kan se fruktansvärda detaljer och där folk kommer gotta sig åt bilderna på hans barn. Men för att han skall känna till dessa sidor bör han ju själv ha varit där och tittat. På andras anhöriga?

Pirate Bay får massa reklam. Massor av människor som annars aldrig skulle fått för sig att ladda ner bilderna får nu se obduktionsbilder på barnen. Politiker får spatt och börjar ropa på censur.

Och mitt i detta står en sörjande pappa och dras allt längre in i medias spindelnät.