onsdag 24 september 2008

Omställd

Till alla er som undrar hur det går med omställningen på mitt jobb. I morse funderade jag över hur denna dag skulle bli. Det var idag (och imorgon) vi fick veta vilka man vill skall stanna och vilka man tänkt får gå från Unionen i samband med personalnedskärningarna. Det har varit en lång sommar sedan vi i slutet av våren fick veta att nästan halva huvudkontoret skulle få gå. I augusti varslades 227 personer om uppsägning.

Jag har under de senaste 18 åren jobbat för de två förbund som i årsskiftet bildade Unionen, sammanlagt blir det nästan 14 år i fackets tjänst. (Med undantag för första jobbet, studier och sommarjobb så är det i stort sett hela mitt liv.) Har jobbat med ungdoms- och studerandefrågor, som förhandlande ombudsman i sju år, med utbildning, internationella frågor, arbetsmiljö och som sakkunnig i jämställdhets- och mångfaldsfrågor de fem senaste åren.

Imorgon skall jag lämna besked om huruvida jag accepterar arbetsgivarens omplaceringserbjudande och vill börja jobba på Unionens callcenter den 15 oktober eller om jag i stället accepterar ett redan bestämt avgångsvederlag och lämnar min anställning vid facket.

Tufft beslut att fatta på kort betänketid. 18 år passerar liksom revy just nu och det lär väl bli ännu en sömnlös natt. För mig och många kollegor.
kl.

3 kommentarer:

  1. Sara25 september 2008 kl. 10:12

    Oj, jag vet verkligen inte vad jag borde säga. Mer än att det förvånar mig. Jag är säker på att du kommer fram till ett klokt beslut, hur svårt det än ser ut. Kan bara gissa vilken beslutsångest jag själv skulle ha. Men du kommer att känna vad som är rätt. För nu. Sen finns nya möjligheter. Tusen kramar!

    SvaraRadera
  2. Anonym25 september 2008 kl. 10:35

    Ja, man kan fråga sig som en mig närstående brukar göra; "Varför finns Unionen?" DLM

    SvaraRadera
  3. Bloggerskan25 september 2008 kl. 13:41

    Sara,
    Det förvånar mig också.

    DLM,
    Din närstående tänkte kanske mer på enskilda personer?

    SvaraRadera

Se detta kommentarsforum som en insändarsida i en papperstidning. Jag tar oftast in inlägg som följer punkterna nedan, men förbehåller mig rätten att själv välja vad jag publicerar på denna blogg.

1. Helt anonyma kommentarer kommer inte att publiceras. En etablerad blogg bakom inlägget räcker bra.

2. Du som tycker att jag borde skriva om något annat än det jag gör. Skriv själv på din egen blogg! Här bestämmer bara jag vad jag väljer att ta upp, och ur vilket perspektiv. Detta föranleder bl a punkt 3.

3. Kommentarer som inte har med ämnet att göra ignoreras.

4. Inlägg med rasistiskt, homofobt och/eller sexistiskt innehåll släpps inte igenom. Ej heller personpåhopp eller generaliserande, illa underbyggda ommälen om olika grupper t ex feminister. Här håller vi en vänlig ton gentemot varandra och diskuterar innehåll, inte person.

5. Detta är en blogg, d v s en lång räcka av inlägg från min sida. Om du läser ett inlägg och blir fundersam över var jag står i en fråga så kan det ibland hjälpa att läsa några till för att bilda sig en uppfattning. Att medvetet misstolka mina inlägg leder till att jag inte ids bemöta dem. Och jag publicerar bara inlägg jag bemöter.

Att inte följa en eller flera av ovanstående punkter leder alltså till att jag inte släpper igenom inlägget.