11 september är ju förknippat med elände, kuppen i Chile, attentaten i NYC och Pentagon och mordet på Anna Lindh. Men jag minns särskilt en 11 september, 1978. Då gick jag i fjärde klass och det var rast i skolan. Vi var evakuerade till kyrkans lokaler medan nya Kronoparksskolan byggdes. (Den som senare fick rivas p g a mögelskador.)
Klasskompisen Lars som varit hemma en sväng på rasten kom springande och berättade att Ronnie Petersson, som dagen innan kraschat med sin bil på Monzabanan i Milano, dött. Ingen trodde på honom, alla sa vi att näää, du ljuger.
På lunchrasten kom pappa cyklande förbi skolan på sin bruna Crescent Världsmästarcykeln, som vanligt på väg till skiftet på KMW. Han berättade detsamma, att Ronnie Petersson var död. Och pappa var man ju tvungen att tro på. Minns att jag skämdes enormt över att jag inte trott på Lars, att jag letade upp honom för att tala om att jag visste att det han sagt var sant. Minns också att snälle Lars blev glad över detta erkännande.
För oss var det som om Ingemar Stenmark skulle ha brutit nacken i slalombacken.
Ronnie Petersson var precis som min mamma, från Örebro. Där sitter han idag staty med sin bil vid Almbyplan. Varje gång vi kör förbi känns det vemodigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Se detta kommentarsforum som en insändarsida i en papperstidning. Jag tar oftast in inlägg som följer punkterna nedan, men förbehåller mig rätten att själv välja vad jag publicerar på denna blogg.
1. Helt anonyma kommentarer kommer inte att publiceras. En etablerad blogg bakom inlägget räcker bra.
2. Du som tycker att jag borde skriva om något annat än det jag gör. Skriv själv på din egen blogg! Här bestämmer bara jag vad jag väljer att ta upp, och ur vilket perspektiv. Detta föranleder bl a punkt 3.
3. Kommentarer som inte har med ämnet att göra ignoreras.
4. Inlägg med rasistiskt, homofobt och/eller sexistiskt innehåll släpps inte igenom. Ej heller personpåhopp eller generaliserande, illa underbyggda ommälen om olika grupper t ex feminister. Här håller vi en vänlig ton gentemot varandra och diskuterar innehåll, inte person.
5. Detta är en blogg, d v s en lång räcka av inlägg från min sida. Om du läser ett inlägg och blir fundersam över var jag står i en fråga så kan det ibland hjälpa att läsa några till för att bilda sig en uppfattning. Att medvetet misstolka mina inlägg leder till att jag inte ids bemöta dem. Och jag publicerar bara inlägg jag bemöter.
Att inte följa en eller flera av ovanstående punkter leder alltså till att jag inte släpper igenom inlägget.