Sitter och kollar andra länkar till artiklarna om fyraåringen om blev frånkörd av tåget. Där visar de icke så empatiska och mer eller mindre islamofobiska männen upp sig igen. De tycker att det handlar om föräldrarnas ansvar och kan inte se att familjen skulle ha blivit annorlunda behandlad om dom varit pur-svenskar. Paradoxalt nog handlar det hela, enligt de rationella männen, egentligen om familjens religion tillika lättkränkthet, inte om tågpersonalens beteende.
För det första, vad är det som är så förfärligt med att bli upprörd över att en tågförare inte stannar till och låter 4-åringen komma ombord? Även om herrarna som kommenterar det hela inte har och själva inte har varit barn så borde det, för en normalempatisk person, inte vara alltför svårt att föreställa sig hur det känns när dörrarna stängs. Såväl för den lille fyraåringen som själv ville bära sin väska ombord, som för familjen som får se sitt gråtande barn springa efter tåget. (Enligt beskrivning i tidningarna.) Att sitta och raljera över en sådan händelse visar bara hur hårdhjärtade dessa män är, eller vill framstå.
Pojken var ju dessutom inte ensam, säger någon. Men visste tågföraren att pojken inte var ensam och att den lille inte skulle falla under tåget när han sprang längs perrongen för att få komma med? Det är väl själva situationen när fadern ber tågföraren att stanna som är det viktiga att utreda, inte information som vi bloggare får i efterhand?
Det DO skall utreda är förmodligen om det går att bevisa att tågföraren hade agerat/svarat annorlunda om det varit en etnisk svensk familj som inte hunnit få upp alla barnen på tåget. Vilket förmodligen blir svårt, men samtidigt inte är helt otänkbart. Han kanske resonerade som vissa bloggare och kommentatorer, att här kommer en sådan där lättkränkt jävel från Mellanöstern igen!
Sen är det ju också möjligt att familjen hade nöjt sig med en ursäkt och viss ersättning för sina utlägg om Skånetrafiken bemödat sig att svara dem, vilket de gjort först när media verkat bli inblandat…
Vad skulle du själv ha gjort om du suttit där i ditt lok och rullat ut från perrongen då en förtvivlad förälder kommer rusande och skriker att hans fyraåring är ensam kvar på perrongen? Backat tåget? Eller åtminstone anropat din ledningscentral och diskuterat frågan med dem? Eller hånfullt svarat att det här tåget stannar minsann inte förrän i Burlöv?
Jag var också väldigt upprörd när jag läste det igår. Hela situationen är bisarr och det när nästan så att man tappar tron på människan.
SvaraRaderaJa,
SvaraRaderaDet kan väl aldrig vara fel att försöka få med en fyraåring på tåget. Heller kan det aldrig vara fel att åka tåg med sin familj. Så jag förstår inte varför familjen skall svartmålas i sammanhanget och tågförarens alt Skånetrafikens beteende (att bara köra vidare) överslätas på olika sätt.
I det samhälle jag vill leva i kör man inte medvetet ifrån fyraåriga små resenärer.
Nja det där var en lite väl svepande generalisering. Religion är inte en aspekt jag har lagt på det här i mitt inlägg, som du så snällt länkar till.
SvaraRaderaLättkränkthet ja till viss del. Allt otrevligt/obehagligt/olämpligt invandrare råkar ut för är inte rasistiskt betingat.
Hur det är i det här fallet vet jag inte.
Har också påpekat att jag tycker Skånetrafikens agerande var lite osmidigt.
Samtidigt anser jag också att enbart lägga över skulden på en part, i detta fall Skånetrafiken, är att omyndigförklara familjen.
Ett visst mått av ansvar finns hos alla människor, ett större ansvar hos de som har småbarn.
Raljant och sarkastisk är det sättet jag oftas försöker skriva på oavsett ämnen för övrigt.
Fann ingen anledning att bryta den vanan.
Hälsningar
Urban aka Gester
Nej, det har du inte, Urban. Men det andra blogginlägget jag länkat till gör det i allra högsta grad.
SvaraRaderaOch jag säger inte att allt är diskriminering, lika lite som alla diskriminerade de facto anmäler det de utsätts för. Men, om man anmäler så skall det såklart utredas. Tyvärr tror jag inte att vi i det här fallet lär få ett svar på om tågföraren handlat som han gjort för att han är fördomsfull eller bara för att han inte ansåg sig ha tid att stanna och backa. Det går inte att bevisa hur han tänkte om han inte själv talar om det.
Dock, när det gäller föräldransvaret så har man självklart ansvar men jag tycker en av de som kommenterat på sin blogg gör det bra, om hur det är att vara förälder. Jag vet inte, men jag kan gissa. Och jag är av uppfattningen att barn är allas vårt ansvar, inte bara föräldrarnas.
På DIN blogg menar jag, den som jag tror kallade sig "förälder" eller nåt...
SvaraRaderaTack för det. Har under den här sista månaden blivit anklagad för att vara vänsterextrem till högerextrem för olika inlägg. Folk vill så gärna sätta in andra i politiska fack. Rasist är ett epitet jag inte vill kännas vid, ej heller islamofob. Förvisso ogillar jag den religionen men det gör jag även med kristendomen och andra religioner också. Så de går på ett ut så att säga.
SvaraRaderaVisst är barn ett gemensamt ansvar för alla.
Men att bli kränkt börjar tappa sin riktiga innebörd och blir lite utslätat i betydelse då uttrycket används för ofta och i fel sammanhang.
Det blir lite löjets skimmer att kalla sig kränkt numera, eller är på väg åt det hållet i alla fall.
Ordet tappar sin kraft på det sättet.
Å gud, jag kan inte ens läsa det där. Som förälder till just en fyraåring får jag ångest bara jag tänker på saken.
SvaraRaderaOavsett vems felet var att barnet blev kvar på stationen, ska väl tåget stanna! Innan Burlöv, alltså ...
Ja, som varande utan barn får jag själv ångest av att tänka mig in i situationen. Misstänker att föräldrar har ännu lättare att förstå paniken. Undrar om jag inte dragit i nödbromsen, förresten.
SvaraRaderaPerson med titel Lokförare ombedes läsa kommentatorsreglerna och sluta tilltala mig för "damen". Upplysningsvis. "Lilla gumman" eller "lilla vännen" funkar inte heller.
SvaraRadera